Bolivia -
"Inkarikets Vagga"
Bolivia kallas ofta för
"Sydamerikas Tibet" med anledning av landets höga och
isolerade läge, utan egen kustlinje. Bolivia domineras av den indianska
befolkningen och deras kultur, cirka 65 % av landets befolkning är av
indianskt ursprung. Antalet olika indianska grupper uppgår till ett
trettiotal. Bolivia är ett mångkulturellt och fascinerande land med
inslag av gamla, sedan länga försvunna kulturer som Tiahuanacu och
Inka. Naturen omfattar allt från Amazonas ångande regnskog till den
vindpinade högplatån Altiplano.
Jag fascinerades och fängslades
av detta vackra och spännande land.
Sällan eller aldrig brukar jag
vara rädd under en resa. I Bolivia var jag riktigt rädd två gånger.
Läs om resan under länken Resfakta.
Bolivias historia i korthet
För ungefär 3 500 år sedan
invaderade aymaratalande indianer från Perus centrala högland
Altiplano, den stora högplatån. Här utvecklade de senare en
högkultur med staden Tiahuanaco som centra. De första spåren från
denna dateras till cirka år 1 000 före Kristus. Tiahuanaco, var under
en period världens största stad och låg vid Titicacasjöns södra
strand. Under dess storhetsperiod påverkade de områden ända upp till
Ecuador och ner till Chile. Tiahuanco är idag Bolivias mest
betydelsefulla arkeologiska centra. Tiahuanaco kulturen integrerades
senare, med all sannolikhet i Inkakulturen, som hade sitt centra i staden Cuzco, Peru.
När Inkahövdingen Atahualpa
infångades av spanjorerna i staden Cachamarca år 1532 betydde detta
slutet för Inkariket. Spanjorerna expandera genom hela Inkariket och
nådde området som idag utgör Bolivia i slutet av 1530-talet. År 1538
grundade de staden La Plata, numera Sucre. År 1545 grundade spanjorerna
staden Potosi där man upptäckt enorma silverfyndigheter och 1548
grundades La Paz.
År 1781 ägde första revolten rum mot
spanjorernas välde, som dock slogs ned. I maj 1809 startade ett nytt
stort uppror i det av spanjorerna dominerade Alto Peru. År 1824
besegrades de spanska trupperna under slagen vid Junin och Ayacuho i
Peru vilket ledde till frihetsförhandlingar. I Alto Peru (Bolivia)
vägrade dock spanjorerna att ge upp. Vid slaget vid Tumulsa besegrade
styrkor ledda av frihetskämpen Simon Bolivar och General Antonio Jose
de Sucre spanjorerna definitivt. Den 6 augusti 1825 utropades
självständighet och landet kallades för Republiken Bolivia, efter
Simon Bolivar.
Mellan åren 1879 och 1884 drabbades
Bolivia av "Stillahavskriget" då Chile tillsammans med
britterna anföll landet. Bolivia tvingades till en snabb
underkastelse och fick avstå provinsen Litoral till Chile. Landet blev
därmed utan egen kustlinje.
År 1903 överlät man ett 100 000 km2
stort område i Amazonas till Brasilien i utbyte mot att de skulle bygga
en järnväg utefter floden Rio Madre och att bolivianerna skulle få
fritt tillträde till Stillahavskusten.
Under 1920-talet borrade US Standard
Oil efter olja i det bolivianska Chacoområdet. Dessutom trodde man att
det skulle finnas olja även i andra delar av detta område.
Gränsdragningen mellan Bolivia och Paraguay var inte helt klar i
regionen varför det från 1928 uppstod många gränskonflikter med
paraguayiska militärpatruller. Både Bolivia och Paraguay var
intresserade av eventuella nya oljefyndigheter. Dessa konflikter
utmynnade senare i det så kallade Chacokriget, som varade mellan åren
1932 - 1935. Slutet av detta krig tvingade Bolivia att avträda nästa
hela Chacoområdet till Paraguay och att man förlorade 55 000 soldater
men man fick behålla oljefälten. I den delen av Chacoområdet som
tillföll Paraguay har ingen olja någonsin hittats.
Därefter har Bolivia inte varit
indragna i några internationella konflikter, men man har haft inre
oroligheter som lett till militärkupper och avsättning av flera
presidenter. En lång period av instabilitet inleddes med militärkuppen i
november 1964 då generalen Barrientos utsågs som president. Med stöd
från USA försökte han krossa gruvarbetarfacket och marxistiska
studentrörelser. Som resultat utbröt ett gerillakrig under ledning av
Ernesto "Che" Guevara, som tillfångatogs och dödades i oktober 1967.
Den förda politiken har sedan
militärkuppen 1964 präglats av undantagslagar, strejkförbud, korruption
och amerikansk inblandning som har skapat ett starkt missnöje hos en
mycket stor del av befolkningen, främst den indianska.
En ny indiansk rörelse, Pachacuti,
samordnade flera protestaktioner mot regeringens politik under år 2000
vilket har skakat Bolivia. Missnöjet nådde sin höjdpunkt i februari 2003
då tusentals bolivianer marscherade genom La Paz. När militären försökte
stoppa marschen resulterade detta i våldsamma upplopp och många dödades.
Den 18 februari tvingades regeringen att avgå. När planer på att sälja
naturgas till utlandet presenterades utbröt nya protestaktioner och folk
ville att gasen skulle användas inom landet. Nya massdemonstrationer
utbröt och vägarna till/från La Paz spärrades av. Efter några veckor
uppstod mat- och bränslebrist. Åter sattes militären in mot
demonstranterna med nya dödsfall som resultat. Kravet på president de
Lozadas avgång växte och den 17 oktober avgick han och lämnade landet.
Vicepresident Carlos Mesa tog över. Han lovade folkomröstning om
gasexporten, förhandlingar med företrädare för indianer och bönder samt
gav löfte om nyval.
Folkomröstning om landets gasexport
hölls i juli 2004. Resultatet blev stöd till regeringens linje för
export. Dock dröjde den nya energilagen.
När regeringen, på uppmaning av IMF,
tog bort subventionerna på bränsle i början av 2005 steg priserna
kraftigt vilket resulterade i nya protester och strejker runt om i
Bolivia. Krav ställdes även på att regeringen skulle upphöra med
försöken att utplåna kokaodlingarna. Den drivande kraften bakom
aktionerna var Evo Morlaes och partiet MAS. I mars lämnade president
Mesa in sin avskedsansökan, som avslogs. Istället gjordes en
överenskommelse mellan kongresspartierna, dock inte MAS, om nya
skattelagar, ökat självstyre för provinserna och en ny författning som
skulle stärka den indianska befolkningens ställning.
Den nya energilagen som innebar, bland
annat, höjda skatter för de utländska kraftbolagen antogs i maj 2005.
Från demonstranternas sida kom nu krav på att oljeindustrin skulle
förstatligas och att bolagsskatterna skulle höjas ännu mera.
Demonstrationerna i La Paz i juni blev så omfattande att både
presidentpalatset och kongressbyggnaden var helt omringade av
folkmassorna. Den 6 juni avgick president Mesa. Ny president blev
Eduardo Rodriguez och nyval beslutades till den 18 december. Detta vanns
av Evo Morales, den förste presidenten i Bolivia med indianskt ursprung.
Bolivia innehar det föga smickrande
världsrekordet i antal statskupper. För detta har man hamnat i Guiness Rekordbok.
Geografi, Klimat
Bolivia är ett stort land. Till ytan
är det Latinamerikas femte största land. Bolivia kan delas in i fem
geografiskt olika områden; Altiplano (Högplatån), dalarna i
Höglandet, Yungas (bördiga dalar på Andernas sluttningar), Gran
Chacoområdet och Amazonasområdet. Genom landet löper världens
längsta bergskedja Anderna, med sina två förgreningar Cordillera
Occidental och Cordillera Real. Mellan dessa ligger högplatån
Altiplano. I norra Bolivia ligger Titicacasjön, världen högst
belägna navigerbara sjö. I landets södra del ligger den märkliga
saltsjön Salar de Uyuni.
Bolivias klimat är mycket varierande
beroende på landets topografi. Från högalpint till det tropiska
Amazonas, däremellan råder flera olika microklimat anpassade till
olika nivåer.
Till överst
på sidan
Ekonomi
Bolivia är rikt på olika mineraler,
som tyvärr inte utnyttjas på ett framgångsrikt sätt av olika skäl
varför landet tillhör de mest underutvecklade i Latinamerika. Coca
produktionen är av stor betydelse sedan urminnes tider och utgör
fortfarande en viktig del i landets ekonomi. Under en period i början
av 1990-talet var Bolivia världens största cocaproducent. Försök har
gjorts att få cocaodlarna till alternativ produktion med viss framgång
under årens lopp.
Befolkning, Språk och sociala
förhållanden
I förhållande till ytan har Bolivia
en liten befolkningsmängd. Majoriteten, cirka 65 - 70 % av den, är bosatt på
Altiplano; högplatån. Mellan 50 - 60 % av befolkningen har indianskt
ursprung. De två största indianska grupperna utgörs av Aymara och
Quechua. Cirka 35 % av befolkningen utgörs av mestiser, som har ett
ursprung av spanjorer och indianer. Ungefär 1 % av befolkningen har afrikanskt ursprung. Deras förfäder var slavar som togs hit för att
arbeta i silvergruvorna i Potosi. Resterande del av befolkningen är av
europeiskt eller asiatiskt ursprung.
Landets officiella språk är spanska.
Det är dock bara 60 - 70 % av befolkningen som talar detta. Resterande
del av befolkningen talar endera Quechua eller Aymara, de två största
indianspråken, eller något annat indianspråk.
Drygt en tredjedel (34.3 %) av landets
befolkning lever under fattigdomsgränsen, det vill säga på under 2 USD
per dag. Majoriteten av de fattiga bor på landsbygden och klyftorna
mellan stad och land är stora. Det är speciellt ursprungsbefolkningen,
indianerna, som lever under svåra förhållanden och de har även sämre
hälsa, lägre medellivslängd, lägre inkomster, sämre utbildning än
genomsnittet och därmed en högre arbetslöshet än genomsnittligt. Den
indianska befolkningens sociala situation och dåliga ekonomi har sitt
ursprung i den koloniala historien.
Det finns dock ett
socialförsäkringssystem i Bolivia som infördes 1956, men största delen
av befolkningen står utanför detta då de saknar anställning.
Under 2006 presenterades en femårsplan
mot fattigdom och för bättre folkhälsa av president Evo Morales.
Kostnaderna för detta är beräknat att kosta cirka 7 miljarder dollar.
Finansieringen skulle främst komma från förstatligande av landets
naturtillgångar, men både Kuba och Venezuela har lovat
finansieringsbidrag.
Religion
Religionsfrihet råder officiellt, dock
är 95 % av befolkningen romerska katoliker. En religion som
introducerades med den spanska erövringen av Inkariket.
Utbildning
För alla barn mellan sex och fjorton år
råder en åttaårig skolplikt. Många barn slutar dock skolan tidigare
efetrsom fattigdom tvingar dem att börja arbeta tidigt för att hjälpa
till med familjens försörjning.
Det frivilliga gymnasiet är högst fyra
år. Endast en liten del av eleverna fullföljer sina gymnasiestudier.
En skolreform genomfördes under åren
1994 till 2002 vilket har förbättrat utbildningen och flera barn börjar
skolan. Skolornas standard är högre i städerna än på landsbygden och de
privata skolorna är bättre utrustade och har fler lärare än de statliga.
I Bolivia finns flera universitet, både
statliga och privata. Dessutom finns olika högskolor; handels-, konst-,
musik- och lärarhögskolor.
För mera information se Landsfakta
Världens högsta
I Bolivia ligger världens högst
belägna huvudstad (La Paz), världens högst belägna navigerbara sjö
(Titicacasjön), världens högst belägna skidpist (Chacaltaya) och
världens högst belägna flygplats (El Alto)!
|
