Skottland (Höglandet)

Skottland (Höglandet) - "Resa i Vikingabygder"

Resan genom det skotska höglandet ingick i ett reseupplägg som jag kallade för "Resa i Vikingabygder" och som omfattade besök på, förutom resan genom denna region, Shetlandsöarna, Orkneyöarna och ett besök på de yttre Hebriderna.

Det nordiska arvet lever kvar i dessa bygder, framför allt i gatu- och ortsnamnen, som avslöjar att nordbor levde här för mer än 1 000 år sedan. De arkeologiska fynden från vikingaperioden är många, och i stor omfattning fortfarande synliga. I samtal med människor kom ofta påverkan av den nordiska kulturen på tal.

Detta var en resa som förde mig genom unika landskap, imponerande naturmiljöer och som ledde till många möten med vänliga och gästfria medmänniskor. Paret Herbert och Ingrid Mackenzie i St. Margerets Hope på Orkney får vara symbol för detta.  Uttrycket om att skottar skulle vara ett snålt släkte kom helt på skam under denna resa!

Läs mera om min resa under Resfakta.

Några historiska fakta

Förhistoriska perioden

Befolkningen av Skottland pågick successivt. De första människorna som kom var jägar- och samlarfolk. Omkring 4 500 före Kristus finns de första spåren av neolitiska jordbrukare som kom från den Europeiska kontinenten. Dessa människor odlade säd och höll sig med boskap. De röjde stora arealer genom att bränna skogen som vid denna tidpunkt täckte stora delar av Skottland och skapade på så sätt det hedlandskap som idag är så typiskt för norra Skottland. Människorna levde i välorganiserade samhällen. Fina lämningar efter tidiga bosättningar finns, bland annat, på Orkney (Skara Brae) och på Shetland (Jarlshof).

Deras religiösa uppfattningar resulterade i att de begravde sina döda i stora gravkammare,  eller i stenkummlar. Det finns flera välkända gravkammare på flera ställen runt om i Skottland, bland annat på Orkney (Maes Howe).

En ny utvecklingsfas inleddes när människorna utvecklade sin tro med att ställa in stora lerkrukor fyllda med någon dryck som de döda skulle ha i ett senare skede. Under denna period kom även bronsåldern till Skottland då man gick från verktyg av flinta till verktyg tillverkade av en koppar/tenn legering. Svärd och sköldar introducerades under 1 000-talet före Kristus. Till sitt försvar uppfördes stora fornborgar, som länge levde kvar.

Kelterna, pikterna som de kom att kallas senare, kom till Skottland i omgångar under 400-talet före Kristus. De förde järnet med sig och trängde ut de tidigare bosättarna i kampen om marken. Stridigheterna ledde till att kelterna tvingades bygga betydligt mera sofistikerade försvarsanläggningar, så kallade brocher, vilket var stora befästa torn av sten. Intill dess ena sida anlades en yttre borggård med ett vaktrum. Brocher finns på flera ställen runt om i Skottland, på Orkney och Shetland.

I slutet av den förhistoriska perioden, strax före romarnas ankomst, bestod Skottland av små samhällen bebodda krigiska stammar, som när de inte krigade mot varandra, ägnade sig åt jordbruk, fårskötsel och fiske.

Romerska perioden

I grekernas och romarnas värld var Shetland och Orkney "världens ände".

Omkring år 330 före Kristus lämnade greken Pytheas det nuvarande Marseille och seglade runt Britannien. I sin reseberättelse nämner han en ö kallad Thule, sex dygns seglats norr om Britannien, vilket kan ha varit en av öarna tillhörande ögruppen Orkney. Hans reseberättelser finns inte kvar i originalupplaga men finns citerade i olika källor.

Romarna, vars erövring av södra Britannien påbörjades år 43 efter Kristus, försökte efter framgångarna i söder fortsätta sitt erövringståg norrut. När de kom till Skottland mötte de så starkt motstånd från kelternas (pikternas) sida att de år 123 E Kr. beslutade sig för att ge upp försöket. Kejsaren Hadrianus beordrade då att man skulle bygga en stor försvarsmur tvärs över södra Skottland. Hadrianus mur gav emellertid inte tillräckligt skydd varför Antonius, den då regerande romerske kejsaren, beordrade att en ny mur skulle byggas för att hålla pikterna stånd. Romarna drog sig bort från Britannien under 450-talet e Kr.

Perioden efter Romarna

På de brittiska öarna bodde ett flertal olika folkgrupper, som var och en dominerade sina områden.

I norr, från trakterna av dagens Inverness och norrut, regerade pikterna.

År 563 anlände missionären S:t Columba  från Irland och grundade ett kloster, tillsammans med sina bröder, på ön Iona, som ligger strax utanför Mull på Hebriderna. Iona benämns ofta som "Kristendomens Vagga" i denna del av världen. Härifrån spreds sedan kristendomen vidare i regionen. Kristendomen blev en enande faktor mellan skottar och pikter som ledde till en sammanslagning av de båda folkgrupperna år 843 och av någon anledning tappar de framstående pikterna en stor del av sin identitet med denna. Från pikternas huvudområde kring Inverness spreds kristendomen snabbt vidare till Shetland och Orkney.

Vikingaperioden

På 890-talet kom de första vikingarna till Skottland. Deras ankomst innebar stora förändringar för människorna som levde här, både på gott och ont. Hebriderna, eller Söderöarna som vikingarna kallade dem tillsammans med Isle of Man, kom att ockuperas i nästan 400 år, Shetland och Orkney i nästan 600 år. Pikterna levde kvar i Skottland, på Orkney, Shetland och Hebriderna när de första vikingarna anlände. Vad som hände med dem vid vikingarnas ankomst är höljt i dunkel. Förmodligen kom de i strid med varandra, eller så lämnade de öarna frivilligt vid hedningarnas ankomst. Vid denna tidpunkt var nordborna ännu inte kristnade. Kanske var det av fruktan för nordbornas härjningar som fick britannerna att gå ihop med skottarna för att gemensamt år 1018 besegra anglerna och bilda det första skotska kungadömet. De av vikingarna ockuperade områdena ingår dock inte. År 1263 förlorar vikingarna kontrollen över Hebriderna.

Till överst på sidan

Geografi, Geologi

Skottland utgör norra delen av Storbritannien. Landsdelen är bergig och, till största delen, glest befolkad. Det högsta berget är Ben Nevis, 1 344 meter högt. Kusten är omgiven av hundratals öar, av vilka Shetlandsöarna ligger längst norrut. Huvudstaden heter Edinburgh. Glasgow, med sina cirka 750 000 invånare är den största staden. Antal invånare per km2 uppgår till 8 (i Sverige 20).

I Skottland hittar man bergarter som bildades under 3 miljarder år. Bergarterna på Hebriderna bildades innan det fanns liv på jorden och visar spår av lavaflöde, bergskedjeveckningar, ett antal istider samt lämningar från en tid då landet var skilt från England. Fyra förkastningar och överskjutningar löper tvärs över Skottland, från nordöst till sydväst.

För cirka 500 miljoner år sedan tillhörde Skottland den nordamerikanska kontinenten, medan England tillhörde Gondwana. Efter kontinental uppsprickning och plattförskjutningar kolliderade de två länderna för 75 miljoner år sedan. Senaste istiden var slut för 10 000 år sedan.

Klimat

Man väljer inte Skottland som semestermål om man är ute efter mycket solsken eller dagligt bad i sjöar eller havet. Det regnar ofta, väldigt ofta i Skottland.

"Det finns inget dåligt väder, bara olämpliga kläder" svarade poeten Ted Hughes när han tillfrågades varför han så gärna tillbringade sina semestrar i västra Skottland, med tanke på det myckna regnandet.

Vädret i Skottland är oerhört spännande, och oförutsägbart. Morgonen kan starta med klarblå himmel och bara någon timme senare kommer störtregnet, som efter en stund åter övergår i solsken.

Många anser bästa tiden att besöka Skottland är maj och september, då skiftningarna i naturen är som störst och när högsäsongen ännu inte startat eller avslutats. De flesta turisterna besöker Skottland i juni, juli och augusti. Under dessa månader kan det vara trångt på vägarna och svårt att få tag på boende.

Medeltemperaturen / Genomsnittliga nederbörden i Edinburgh är i maj +14 grader Celcius / 49 mm, i juni 17 / 45, i juli 18 /69, i augusti 18 /73 och i september 16 / 57.

Befolkning

Skottlands befolkning uppgår till drygt fem miljoner invånare. De flesta lever i mellersta och i södra delen av landet.

Skottarna håller hårt på sin identitet och påtalar gärna på vilket sätt de skiljer sig från engelsmännen. De värnar om sin regionala skillnader, olika seder och traditioner, dialekter och det gaeliska språket.

Mina erfarenheter av skottar var att de var oerhört vänliga, hjälpsamma och gästfria.

Natur

Skottland är mycket bergigt, med stora, vilda ljunghedar i norr och väster, tallskogar med insprängda betesmarker i mitten, bördig åkermark hittar man i östra delen och i låglandet i söder breder böljande, gräsklädda kullar ut sig. Överallt finner man vackra sjöar eller floder.

På grund av de stora miljöskillnaderna i Skottland varierar det vilda växt- och djurlivet starkt. Bäst inblick i detta får man på det vilda Höglandet, utefter kusterna och på de glest befolkade öarna. Artrikedomen bland växter och fåglar är stor. Däggdjuren är färre.

Mitt besök på det skotska höglandet var en stor reseupplevelse med vacker natur, intressant kultur och oerhört trevliga, vänliga och gästfria människor. Hit återvänder jag gärna!

Glad spelman.
Thurso

Folkmusiker.
Thurso

Caledonian Canal.
Inverness

Vackra hus.
Inverness

Urquhart Castle.
Loch Ness

Kaledonisk trollskog.
Drumnadrochit

Äldsta huset.
Inverness

Minnessten över
klanen Mackenzie.
Culloden

"Machbeth slottet".
Cawdor Castle

Vy över staden.
Inverness

Säckpipsblåsaren Brian.
Inverness

Stadsvy.
Ullapool

Solnedgång.
Ullapool

Man kan se
EM i fotboll
och spela folkmusik
samtidigt!
Ullapool

Vikingaborgen.
Kyleakin.
Isle of Skye

Union Street.
"Granitstaden".
Aberdeen

Kings Collage.
Aberdeen

Dunnottar Castle.
Stonehaven

Isle of Skye bron.
Kyleakin

En riktig "Highlander".
Aberdeen

Trädgården.
Cawdor Castle