Papua (Nya Guinea) -
"Stenåldersfolkens Ö"
Nya Guinea, världens näst
största ö, var länge ett av jordens minst utforskade områden och har därför
lockat till sig både forskare såväl som upptäcktsresanden. Här mötte de
hårda klimatförhållanden i form av hetta, fukt, kraftiga tropiska regn och
sjukdomar som försvårade deras arbete. Vissa regioner på Nya Guinea hör till
världens hårdast drabbade malariaområden.
Ön Nya Guinea är idag uppdelad
i en indonesisk och i en självständig del, Papua och Papua Nya Guinea (PNG). Min
resa omfattade besök av platser endast i den indonesiska delen.
De djupa regnskogarna, som
till största delen täcker Nya Guinea, bergstrakterna och de stora
träskområdena i söder befolkades av krigiska stammar som var både
huvudjägare och kannibaler. De utgjorde också hot mot de första besökarna.
Klimatförhållandena och
malariarisken har inte förändrats, stamkrigen har dock upphört, så
fortfarande är det påfrestande att besöka Nya Guinea.
Att resa på egen hand på Papua
är inte det lättaste eftersom det inte finns någon bra fungerande infrastruktur.
För att kunna förflytta sig måste man ha tillgång till lokala
kommunikationer i form av bussar, taxi eller motorcykeltaxi. Man måste även
ha tillgång till båttransporter, eller till
och med chartra flygplan för att komma vidare. Resandet blir därför både
komplicerat och dyrt. Enklaste sättet att besöka Papua är att anlita en
researrangör och komplettera resandet med så många egna aktiviteter som
möjligt, vilket jag gjorde.
Denna resa var en av min
tuffaste hittills. Jag fick pröva på hettan och fukten, men också loppbett,
råttor som sprang i rummen där man sov på nätterna och vid något tillfälle
även över fötterna, attack av en apa på Bali, svinlortarna på de leriga
vandringsstigarna i Baliemdalen, stanken, obekväma lokaltransporter, farliga och långa båtresor och
ett inte alltid perfekt fungerande reseupplägg etc. Malarian verkar jag dock ha klarat mig från!
Trots att det ofta var
strapatsrikt och tungt att resa på Papua så vägde allt det
oerhört spännande och fascinerande jag fick vara med om under resan upp det mindre
komfortabla. Rundturen på Papua ledde till många intressanta möten
med människor i deras egna miljöer och gav chanser till inblickar i deras
kulturtraditioner.
Läs mera under länken Resfakta.
Namnfrågan
När portugiserna upptäckte ön år
1511 döpte de den till "Ihlas dos Papuas", vilket betyder "Ön med de burriga
håruppsättningarna" vilket syftade på invånarnas kreativa frisyrer. Namnet Papua
kan härledas till det malajiska ordet papuwah.
Senare döpte holländska upptäckare
öns västra del till Holländska Nya Guinea och den blev en del av det Holländska
Ostindien. Att holländarna döpte området till Nya Guinea berodde på att de
tyckte att invånarna, med sin mörka hud, liknade dem som bodde i Guinea på
Afrikas västkust.
När holländarna gav indonesierna
sin frihet 1945 döptes provinsen om till Irian Barat (Västra Irian) och därefter
till Irian Jaya, som har sitt ursprung i det indonesiska språket Bahasa
Indonesia (Jaya) och i det lokala Biak-språket (Irian). Jaya betyder segerrik
och irian "hett land som reser sig ur havet".
Den lokala frihetsrörelsens allt
hårdare motstånd tvingade den indonesiska regeringen att döpa om Irian Jaya till
Papua den 26 december, 2001.
Till överst på sidan
Papuas historia i korthet
År 1660 erkände holländarna
sultanen av Tidores makt över Nya Guinea och då dessa i praktiken hade makt över
sultanens territorium fick de teoretiskt sett även makten över ön.
År 1793 försökte britterna
etablera en bosättning nära staden Manokwari, vilket dock misslyckades.
År 1824 kom Storbritannien och
Nederländerna överens om att den västra delen av Nya Guinea formellt skulle
tillhöra holländarna.
I slutet av 1850-talet kom de
första missionärerna, tyskar, till ön. De etablerade en bosättning på en ö
utanför staden Manokwari.
Under flera år gjorde holländarna
lite för att utveckla provinsen, men år 1896 byggdes nya bosättningar i Manokwari
och Fak Fak som svar på att Australien gjorde anspråk på Nya Guineas östra del.
I början av 1900-talet etablerade
sig företag från Japan och USA, med inriktning på främst gruvdrift.
Efter japanernas bombningar av
USA:s flottbas i Pearl Harbor förklarade holländarna Japan krig och därmed kom
Nya Guinea att spela en viktig roll i slaget om Stilla Havet. Vissa indoneser
välkomnade dock japanerna som Asiens befriare från den impopulära holländska
kolonialmakten.
I början av 1944 inleddes en
återerövring av japanskt ockuperade områden på Nya Guinea i fyra steg under
ledning av den amerikanske generalen MacArthur. Som bas användes det område som
idag kallas för Papua Nya Guinea (PNG).
Under den första fasen erövrades
staden Hollandia, numera Jayapura, med insats av 80 000 allierade soldater,
vilket blev den största militära insatsen i sydvästra Stilla Havet.
Hela operationen avslutades
med att japanernas flygbas på ön Moratai erövrades. Därefter erövrades
ockuperade områden på Nya Guineas södra del för att förhindra japanska
flygattacker mot Australien.
Under 1945 använde holländarna Nya
Guinea till att sända folk dit i exil och i Tanamerah byggdes det ökända
fängelset för indonesiska nationalister upp.
På grund av det internationella
trycket tvingades holländarna att dra sig tillbaka från Holländska Ostindien,
som senare kom att bli Indonesien, efter Andra Världskriget. De behöll dock
överhögheten över Nya Guinea ytterligare en tid.
För att förhindra Indonesiens
övertag av Nya Guinea uppmuntrade holländarna papuansk nationalism och började
bygga ut skolsystemet för att höja papuanernas kompetens med mål att införa
självstyre för dem under 1970. Indonesien hade dock sedan Andra Världskrigets
slut gjort anspråk på samtliga av holländarna koloniserade områden i det före
detta Holländska Ostindien.
Under 1962 infiltrerade
indonesiska styrkor Papua, dock utan större framgång, och papuanerna vägrade se
indonesierna som befriare utan attackerade dem, eller lämnade över
tillfångatagna militärer till holländarna. USA:s press på Nederländerna att
lämna Nya Guinea resulterade i att de hastigt kapitulerade i augusti 1962.
Enligt ett vagt formulerat dekret
i FN utlovade Indonesien papuanerna att i slutet av 1969 få besluta om de ville
vara en del av Indonesien eller bli självständiga. I början av 1969 presenterades
ett förslag i FN som skulle ge papuanerna frihet att välja väg. Indonesien
vägrade överraskande att acceptera förslaget och förespråkade istället att
beslutet skulle tas av en grupp äldre enligt musyawarah, en gammal papuansk
traditionell beslutsprocess.
I juli 1969 tillkännagav den
indonesiska regeringen att de lokala regeringarna i tre större städer på Nya
Guinea enhetligt hade bestämt att Väst Irian, som denna del av ön hette vid
denna tidpunkt, att tillhöra Indonesien. Därmed blev Väst Irian Indonesiens 26:e
provins. Papua består numera av 10 distrikt med varsin provinsiell huvudstad.
Redan före 1969 hade Indonesien
stött på hårt motstånd från papuanska nationalister. Under 1969 bröt kravaller
ut på ön Biak och i Enarotali på det västra höglandet.
Mellan 1977 och fram till mitten av
1980-talet flammade flera konflikter upp mellan papuaner och den indonesiska
ockupationsmakten, bland annat i Baliemdalen.
Under 1995 stormade sympatisörer
till den största frihetsrörelsen OPM (Organisasi Papua Merdeka) det indonesiska
konsulatet i Vanimo i den australiensiska delen av Nya Guinea. De tog även
kontroll över Tembagapura och Timika.
År 1996 gjorde cirka 5 000
papuaner uppror i flera dagar och brände ner marknaden Pasar Abepura i en
av staden Jayapuras förorter varvid ett flertal dödsoffer krävdes. Under året
kidnappades ett flertal europeiska och indonesiska forskare i Baliemdalen. De
europeiska släpptes efter fyra månader medan de indonesiska mördades av OPM.
I slutet av 1998 reducerade
Indonesien sina trupper i viss omfattning på Papua och sade sig också vara beredda att
lyssna till papuanernas krav om självstyre i större omfattning.
I december 2001 döptes provinsen
till Papua och erbjudande om ökat självstyre framfördes av regeringen i Jakarta.
Dessutom utlovades att 80 % av vinsterna som gjordes i Papua skulle
återinvesteras i provinsen utveckling.
Många papuaner kräver dock
fortfarande total självständighet och att Indonesien skall ta bort de trupper
som finns på Papua. Dessutom är de missnöjda med att man tillåter exploatering
av provinsens naturtillgångar utan kompensation eller konsultation.
Den indonesiska regeringens
förslag att dela upp Papua i tre regioner har väckt nya protester och kan
skapa nya motsättningar.
Frågan om Papuas självständighet
är låst, och världssamfundet tiger eller ger papuanerna lite stöd i deras kamp
för frihet. Varför?
Till överst på sidan
Indonesiska transmigrationen på
Papua
Precis som i många andra delar av
Indonesien genomförs ett transmigrationsprogram på Papua vilket skapar
konflikter mellan lokalbefolkningen och de inflyttade.
De flesta som flyttar till Papua
kommer från överbefolkade delar av Java, Bali och Sulawesi och bor i stora
bosättningar runt större städer.
Papuas yta motsvarar cirka 22 % av
Indonesiens totala landyta, men dess befolkning utgör endast 1 % av landets
befolkning vilket ger den indonesiska regeringen anledning att förflytta
tusentals människor till ön. Det är därför bara en tidsfråga innan papuanerna blir en
minoritet i sitt eget land. Kanske är detta redan fallet?
Geografi
Papuas totala landyta uppgår till
421 981 kvadratkilometer vilket gör ön till världens näst största. Provinsen är
1 200 km lång från öst till väst och 736 km från norr till söder.
Papua har cirka 3 miljoner
invånare och dess största stad är Jayapura med ungefär 200 000 invånare. Andra
större städer är Manokwari, Biak, Wamena, Agats, Sorong och Timika.
Bergskedjan Pegunungan Macke är
Papuas ryggrad och i den finns flera höga bergstoppar; Puncak Jaya är med sina 5
050 meter öns högsta berg och är snöklädd året om. Så är även Puncak Mandala med
sina 4 700 meter.
Höglandet utgörs av alpina
gräsmarker, höga, dramatiska bergstoppar, bergsskog, regnskog, forsande
floder i olika storlekar och raviner, minst sagt ett dramatiskt landskap.
I de sydvästra delarna, runt
Merauke, dominerar träskmarker med sagopalmer. Men här finns även en del bördiga
slätter.
I Asmat-regionen, i söder, finns
enorma träskområden som sträcker sig ända upp till 300 kilometer in i landet
från havet. Enda möjligheten att ta sig fram här är med båt eller till någon
enstaka flygplats.
Papuas norra del utgörs av vackra
stränder och öar på vilka det växer kokospalmer. Här ligger det marina
naturreservatet Cendrawashi med sina många öar, varav Biak är den största.
Cendrawashi är ett av jordens artrikaste vatten när det gäller fisk och bjuder
på fina snorklingsmöjligheter.
Till överst på sidan
Klimat
Bästa tiden (torraste) att besöka
Papua är mellan maj och oktober, men man får dock alltid räkna med regnskurar
när man besöker Papua. På ön Biak regnar det i genomsnitt 25 dagar per månad.
I provinsens norra del får man
räkna med hårda vindar och regn från november till mars.
Längs sydkusten är det regnigt och
blåsigt från april till oktober.
Bästa tiden att besöka
Baliemdalen på höglandet är mellan mars och augusti då dagarna är torrare och
svalare.
Under min vistelse i september /
oktober var hettan och fukten besvärande i kustområdena. I Baliemdalen kom det
regn varje dag, dock för det mesta på kvällen eller under natten.
Flora och Fauna
Ungefär 75 % av Papuas yta täcks
av skogar och därför är floran lika varierande som dess geografi. Den vanligtvis
asiatiska artrikedomen, somliga arter är endemiska, finns i skiljelinjen mellan
Asien och Australien, i den så kallade Wallace-linjen.
Sydkustens vegetation inkluderar,
bland annat, mangroveträsk, sagopalmer, eukalyptusträd och akacia.
På höglandet finns stora alpina
grässlätter och hedar samt unika barrskogar.
Man har identifierat mer än
2 500 olika arter av orkidéer.
Faunan är starkt diversifierad och
bland däggdjuren finns, bland annat, kuskus.
Bland reptilerna hittar man olika
arter av ormar, varav många giftiga, krokodiler och olika ödlor.
På Papua har man identifierat
cirka 800 spindelarter, 200 grodarter och cirka 30 000 arter skalbaggar samt
många fjärilsarter.
Även fågellivet är rikt, mer än
600 olika arter har identifierats, bland annat kasuari, olika papegojor och
kungsfiskare, kronduva och givetvis de sällsynta paradisfåglarna.
Befolkning, Språk och religion
Det inre av Papua är huvudsakligen
befolkat av papuaner, ursprungsbefolkningen. Kustområdena befolkas till stora
delar av invandrade indonesier och av ättlingar ur blandäktenskap mellan
Papuaner, Melanasier och Indonesier.
Baliemdalen befolkas av
folkgrupperna Dani, Lani och Yali. Gruppen Dani är störst. Alla dessa tre
folkgrupper tillhör ursprungsbefolkningen. Man bor huvudsakligen i runda lerhus
med grästak.
För Danifolket är uppfödning av
grisar av stor betydelse och det är mängden som avgör hur rik man är. Alla män
måste äga minst en gris för att få gifta sig. Den Daniman som inte lyckas skaffa
en gris tvingas leva som ungkarl i ett hus för män hela sitt liv. Danifolket är
även jordbrukare som odlar olika grönsaker, men lever huvudsakligen av
sötpotatis. Förr stympade sig Danifolket om man miste en nära anhörig, bland
annat genom att skära av sig en bit av ett finger eller en del av ett öra.
Några andra folkgrupper som lever
på Papua är Manikom, Hatam, Kanum, Marind, Kombai, Korowai och Asmat.
Antal språk som talas på Papua
tror man uppgår från 200 olika till över 700 olika. Det finns få studier om de
lokala språken på Nya Guinea varför osäkerheten om antal språk och
utbredning är stor. Med säkerhet vet man dock att ett antal av dessa lokala
språk är utdöende.
Religionsfrihet råder på Papua och
ett stort antal olika samfund och religioner finns representerade. Officiellt
säger man dock att 99 % av Papuas befolkning är kristna, vilket inte kan stämma
om man beaktar det stora antal transmigranter från Indonesien, vilka ofta kommer
från muslimskt dominerade områden som Java och Sulawesi. Ursprungsbefolkningen
praktiserar ofta en religion som är en mix av kristendom och animism, deras
ursprungsreligion.
Trots att det ofta var
strapatsrikt och tungt att resa på Papua så vägde allt det
oerhört spännande och fascinerande jag upplevde under resan upp det mindre
komfortabla. Rundturen på Papua ledde till många intressanta möten
med människor i deras egna miljöer och gav chanser till inblickar i deras
kulturtraditioner.
Läs mera om resan under länken Resfakta.
Till överst på sidan |