|
Panama - "Mellan två hav"
Panama, strategiskt placerat mellan Stilla
Havet och Karibiska Havet, är ett litet behändigt land att besöka.
Landets stora turistattraktion är Panama Kanalen genom vilken stora atlantgående fartyg kan beskådas när de slussar genom den trånga
kanalen. Andra sevärdheter är historiska platser från den spanska
kolonialperioden och de vackra stränderna längs kusterna. Eftersom
landet är litet tar det inte lång tid att förflytta sig genom detta.
Bussförbindelserna är täta och fungerar bra.
Turistindustrin är inte så utvecklad som i grannlandet Costa Rica och
därför besöker förhållandevis få resenärer Panama. Även den höga
kriminaliteten påverkar turistströmmen.
Jag hade huvudstaden Panama City som bas
för besök på olika platser vid Stilla Havet och Karibiska Havet.
För reseinformation klicka på länken
Resfakta
Panamas historia i korthet
Tidig historia och Kolonialtiden
I början av 1500-talet bodde
uppskattningsvis mellan 500 000 och 1 000 000 indianer på det landområde
som vi idag kallar för Panama. År 1501 landsteg spanjoren Rodrigo de
Bastidas som förste europé det panamanska näset. De guldföremål som
indianerna bar fick spanjorerna att tro att de funnit El Dorado, staden
som enligt den spanska myten var full av guld.
Under 1500-talets första årtionden trängde
spanjorerna allt djupare in i landet. År 1519 förlade den spanske
guvernören sitt residens till en liten fiskeby vid Stillahavskusten,
cirka fyra kilometer öster om dagens huvudstad. Indianerna kallade byn
Panama som betyder "Rikligt med fisk".
Indianerna i Panama drabbades hårt av
koloniseringen. De dödades, förslavades eller dog av de sjukdomar
spanjorerna förde med sig för vilka de saknade immunförsvar. Många
indianer flydde spanjorerna grymheter. För att kompensera bristen på
indiansk arbetskraft fyllde spanjorerna på med afrikanska slavar. Panama
City blev centrum för slavhandeln i Latinamerika.
Till spanjorernas stora besvikelse
hittades inga guldskatter i Panama. Landet blev istället en viktig
knutpunkt för transport av ädelmetaller från Sydamerika till Europa.
Handeln avtog så småningom och Spanien tappade intresset för kolonin. År
1739 infogades Panama i det spanska vicekungadömet Nya Granada.
Från 1800-talet till 1940-talet
Panama utropa sin självständighet
samtidigt med övriga länder i Centralamerika år 1821, men anslöt sig
inte till federationen utan blev en del av republiken Stor-Colombia, som
omfattade samma område som Nya Granada. År 1830 gick Venezuela och
Ecuador ur unionen. Panama och Colombia bildade då republiken Nya
Granada. År 1866 ändrades namnet till Colombia.
För att underlätta transporterna över
Panamanäset byggde ett amerikanskt bolag en järnväg mellan Atlanten och
Stilla Havet. Ett avtal mellan USA och Colombia gav USA rätten att svara
för skyddet av järnvägen.
De ökande transportbehoven aktualiserade
också gamla planer på en kanal genom näset. Redan spanjorerna hade
hoppats kunna transportera peruanskt silver på en sådan kanal. I slutet
av 1800-talet ökade USA:s intresse att genomföra byggnationen av en
sådan. Panamakanalen kom att dominera landets historia.
Under fransmannen Ferdinand de Lesseps,
Suezkanalens skapare, ledning började man gräva 1879. Men problemen blev
stora, bland annat krävde tropiska sjukdomar tiotusentals arbetares liv
och till slut havererade ekonomin. de Lesseps tvingades ge upp projektet
1889 sedan man kommit två femte delar av sträckan. USA förhandlade med
Colombia om ett kanalbygge och man kom överens om att upprätta en
kanalzon. Den colombianska kongressen hade dock invändningar mot detta
och förhandlingarna bröt samman år 1903. Detta ledde till att
panamanerna, med amerikanskt stöd, gjorde uppror mot Colombia och samma
år utropades den självständiga republiken Panama.
USA skrev omedelbart ett avtal med den nya
panamanska regeringen vilket gav USA total kontroll över den 16
kilometer breda kanalzonen för "all framtid". Som motprestation skulle
USA betala Panama en årlig ersättning. Avtalet gjorde Panama till ett
amerikanskt protektorat. USA garanterade Panamas suveränitet och fick i
sin tur "suveräna rättigheter" att ingripa i landets inre
angelägenheter. Därmed skapades en situation som under lång tid kom att
orsaka många dispyter mellan de båda länderna hur avtalstexten skulle
tolkas.
Kanalbygget fullbordades och Panamakanalen
öppnades för trafik i augusti 1914. Den var med inloppen drygt 80
kilometer lång och bestod av tre slussar i båda ändar, samt däremellan
grävda kanaler och två konstgjorda sjöar. Kanalen är en av världens
viktigaste vattenvägar och anses vara ett mästerverk inom
ingenjörskonsten.
Några viktiga årtal i Panamas moderna
historia
|
Årtal |
Händelse |
|
1903 |
Panama blir
självständigt De första
årtiondena efter självständigheten var en politiskt instabil tid
med många regimskiften. Det fanns ett liberalt och ett
konservativt parti, men i praktiken var den politiska makten
begränsad till en liten krets av rika vita familjer
Under många år bestod Panama av
två enheter. Kanalzonen styrdes av en guvernör som endast var
ansvarig inför den amerikanske presidenten |
|
1914 |
Panamakanalen öppnades för trafik i
augusti |
|
1936 |
Gjordes ändringar
i kanalfördraget med USA på grund av missnöje |
|
1939 |
Upphävdes Panamas
status som amerikanskt protektorat |
|
1940-, 1950-talen |
Under dessa
årtionden var det stor politisk instabilitet i Panama med
ständiga skiften på presidentposten. Nationalisterna var starkt
kritiska till kanalfördraget som gav USA total kontroll över
kanalzonen |
|
1955 |
Gjordes åter
ändringar i kanalfördraget med USA på grund av missnöje |
|
1964 |
Oroligheter ledde
till ett två månader långt avbrott i de diplomatiska
förbindelserna mellan Panama och USA |
|
1968 |
Vid valet vann
nationalisten Arnulfo Arias Madrid, som två gånger tidigare
segrat i presidentval men avsatts kort därefter. Denna gång
störtades han genom en militärkupp av nationalgardet bara elva
dagar efter att han tillträtt som president
Nationalgardets starke man, Omar
Torrijos Herrera, blev därefter landets ledare. Arias
efterträdare som president reducerades till en marionett.
Torrijos, som senare blev general, upplöste nationalförsamlingen
och förbjöd politiska partier |
|
1977 |
Slöts det så
kallade Torrijos-Carter-fördraget som innebar att USA stegvis
skulle överlämna kontrollen över kanalen |
|
1979 |
Från detta år
gällde panamansk lag i kanalområdet, USA behöll dock
nyttjanderätten fram till millennieskiftet |
|
1981 |
Torrijos omkommer
i en flygolycka, som många misstänkte var ett attentat |
|
1983 |
Manuel Antonio
Noriega Moreno vann maktkampen som bröt ut efter Torrijjos död
och blev ledare för nationalgardet |
|
1984 |
Genom valfusk
segrade den presidentkandidat som Noriega valt ut i valet och
under presidentens formella ledning tog Noriega ett fast grepp
om alla viktiga institutioner |
|
1988 |
USA införde
sanktioner mot Panama efter att Noriega anklagat för inblandning
i narkotikasmuggling och penningtvätt |
|
1989 |
En
amerikanskstödd kupp i oktober misslyckades och som följd av
detta förklarade Noriega att landet var i krig mot USA
I december invaderade USA Panama
under förevändningen att amerikanska liv stod på spel. Noriega
greps och fördes till USA där han dömdes till ett långt
fängelsestraff för narkotikasmuggling, penningtvätt och
mutbrott. Invasionen mötte skarp kritik i regionen och fördömdes
av FN
Efter invasionen
återupprättades demokratin. Guillermo Endara som vunnit ett val
i maj men hindrats från att tillträda blev nu landets president |
|
1994 |
När det första
fria valet på över 25 år hölls återkom överraskande den störtade
Noriegas parti, Revolutionära demokratiska partiet (PRD), till
makten. PRD:s presidentkandidat, affärsmannen Ernesto Pérez
Balladares, vann en knapp valseger |
|
1999 |
I presidentvalet
segrade Mireya Moscoso, änka efter den förre presidenten Arnulfo
Arias och kandidat för det populistiska Arnulfopartiet (PA). Hon
styrde landet i stor omfattning genom dekret (tillfälliga
lagar). Ekonomin försämrades och missnöje med regeringen
resulterade i våldsamma demonstrationer |
|
2004 |
Vid valet i maj
återtog PRD regeringsmakten. PRD-kandidaten Martín Torrijos
Espino, son till förre militärdiktatorn Omar Torrijos, segrade
med god marginal över ex-president Endara i presidentvalet |
|
2006 |
Hölls en
folkomröstning om att bygga ut Panamakanalen och nästan 80 % av
väljarna stödde förslaget |
|
2007 |
Arbetet med att
bygga ut Panamakanalen påbörjades. Projektet väntas fördubbla
kanalens kapacitet och bidra till ökad tillväxt och välfärd i
landet |
|
2008 |
I augusti
presenterade president Torrijos planer på en rad reformer inom
polisväsendet som väckte kraftig opposition |
|
2009 |
Valet i maj
förändrade de politiska förutsättningarna när Ricardo Martinelli
Berrocal, som inte tillhörde något av de två partier som
tidigare bytt av varandra vid makten, vann presidentvalet.
Martinelli som var mångmiljonär satsade stora belopp ur egen
ficka i valrörelsen och vann många fattigas röster genom att
anklaga den sittande regeringen för att ha gjort för lite för
dem I december invigdes
den första av elva planerade stationer för flyg- och
sjötrafikövervakning längs kusterna. Enligt regeringen var det
ett initiativ av regeringen för att motverka smuggling av
narkotika, vapen och människor. Opposition hävdade att USA var
inblandat. Studentprotester mot övervakningsstationerna ledde
till att Panamas största universitet tillfälligt fick stängas |
Till överst på sidan
Geografi
Panama utgör den sydöstligaste och
smalaste delen av det näs som förbinder Nordamerika med Sydamerika.
Landet har långa kuster vid Karibiska Havet i norr och vid Stilla Havet
i söder.
Panama är bergigt, med lågland vid
kusterna. Mot Costa Rica i väster finns enstaka vulkaner drygt 3 000
meter höga, några av dem är aktiva. Jordbävningar är relativt vanligt
förekommande. Ungefär mitt ilandet finns en låg landkorridor mellan
bergen. Här byggdes Panamakanalen som öppnades år 1914.
Även om mycket av den tropiska regnskogen
har avverkats för att bli betesmarker eller odlingar täcks fortfarande
ungefär hälften av landets totala yta av regnskog. Regnskogen i
gränstrakterna mot Colombia i öster, Darién, är känd för sin biologiska
mångfald.
Landets huvudstad heter Panama City och
har cirka 708 000 invånare.
Till överst på sidan
Befolkning och språk
Majoriteten av landets befolkning bor
längs Panama kanalen och i området kring huvudstaden Panama City.
Många människor bor också på den västra delen av Stillahavskusten. Den
tredjedel av landet som ligger öster om Panama kanalen är dock mycket
glest befolkad.
Panamanäset har länge varit en knutpunkt
för transport och handel, vilket har resulterat i en befolkning av
blandad härkomst.
Majoriteten av landets invånare är
spanskspråkig med europeiskt och indianskt ursprung, mestiser. Det finns
också en stor minoritet av engelskspråkiga svarta. Denna grupp är
ättlingar till afrikanska slavar och västindiska arbetare som
rekryterades när järnvägarna byggdes på 1800-talet och när kanalen
grävdes under åren 1904-1914.
Av de cirka sextiotalet olika indianfolk
som levde i Panama när spanjorerna kom på 1500-talet har bara sju
överlevt. Största indiangrupperna är guaymí, även kallade ngöbebuglé,
som lever i otillgängliga trakter i väster, och kuna som bor på San
Blas-öarna i Karibiska havet, och på kusten innanför dessa.
Dessutom finns mindre grupper av asiater,
européer, nordamerikaner och libaneser i landet.
Panamas överklass är till största delen av
spansk härkomst. Den växande medelsklassen utgörs mestadels av mestiser.
Svarta och indianer är överrepresenterade bland de fattiga.
Det officiella språket är spanska, men
engelska talas allmänt. Dessutom talas även några indianspråk.
Religion
Landets författning föreskriver
religionsfrihet som respekteras av statsmakten. Katolicismen erkänns
dock som landets dominerande religion. Protestanter är den näst största
och snabbast växande religiösa gruppen. Svarta, som oftast härstammar
från de västindiska öarna, är mestadels protestanter, främst baptister,
metodister eller anglikaner. Dessutom har nordamerikanska sekter bildat
små samfund.
Det finns också muslimer, en judisk
minoritet och anhängare till religionen Bahai.
Indianerna håller delvis fast vid sina
ursprungsreligioner.
Utbildning
Skolsystemet i Panama är väl utbyggt och
läs- och skrivkunnigheten hos befolkningen överstigande 15 års ålder är
hög, för män 93 % och för kvinnor 92 %.
Skolgången börjar vid sex års ålder och är
obligatorisk till och med nionde klass. Nästan alla fullföljer
åtminstone den sexåriga grundskolan. Närma tre fjärdedelar av barnen går
även de tre år som följer efter nionde klassen, motsvarande svenskt
gymnasium.
De flesta skolar är statliga och all
utbildning upp till universitetsnivå är avgiftsfri. I städerna finns
också vissa prestigefyllda privatskolor. Det finns fyra statliga
universitet och flera privata högskolor.
Omkring en sjättedel av eleverna läser
vidare på högskolenivå, men den högre utbildningen i landet håller ofta
en låg standard.
Till överst på sidan
Klimat
På grund av sitt läge är klimatet i
Panama tropiskt, varmt och fuktigt, med obetydliga
temperaturvariationer över året. Landet har två "årstider", regnperioden
och torrperioden. Det mesta av regnet faller under
regnperioden som infaller från mitten av april till i mitten av december.
Vid den karibiska kusten faller dock nederbörd under hela året.
Flora och Fauna
Panamas regnskogar, korallrev, vackra
stränder och små paradisiska öar är landets största attraktioner.
För ungefär 65 miljoner år sedan fanns det
en landtunga, inte olikt den som finns idag, mellan Nord- och
Sydamerika. För cirka 50 miljoner år sedan separerades de båda
landmassorna från varandra och förblev delade under många miljoner år.
Sydamerikas geografi, flora och fauna utvecklades i en helt annan
riktning än den som skedde i Nordamerika.
För ungefär 3 miljoner år sedan bildades
på nytt en landtunga mellan de båda landområdena som gjorde det möjligt
för djur och växter att förflytta sig endera norrut eller söderut och
nya arter uppstod.
Panamas fauna är mycket varierande och
artrik och man har registrerat 940 fågelarter, vilket är flest arter i
Centralamerika. Här lever 218 olika däggdjur, 226 reptilarter och 164
olika amfibiearter. Ornitologer anser Panama vara en av världens bästa
platser för fågelskådning.
Även floran är mycket artrik. Den tropiska
regnskogen dominerar i största delen av landet, men man hittar också
andra vegetationsmiljöer som grässtäpper, bergsskogar, alpina miljöer
och mangroveträsk.
I Panama har över 10 000 växtarter
registrerats, vilket inkluderar 1 200 olika arter av orkidéer, 678
ormbunksarter och cirka 1 500 olika träd.
Cirka 25 % av landets yta är naturskyddad
genom 11 nationalparker och ett drygt tjugotal andra naturskyddade
områden.
Som många andra länder med regnskogar
drabbas även Panama av skogsskövling.
För mer information klicka på länken
Landsfakta
Panama var spännande och intressant att
besöka även om man hela tiden får vara på sin vakt eftersom rånrisken är
stor. Det är lätt att ta sig runt med hjälp av lokala bussar och att
kommunicera med människor då många talar engelska. Till skillnad från
Costa Rica finns här flera intressanta historiska platser att besöka.
Res gärna hit och besök ett land utan allt för många turister. |