|
Panama - "Mellan två hav"
Panama, strategiskt placerat mellan Stilla
Havet och Karibiska Havet, är ett litet behändigt land att besöka.
Landets stora turistattraktion är Panama Kanalen genom vilken stora atlantgående fartyg kan beskådas när de slussar genom den trånga
kanalen. Andra sevärdheter är historiska platser från den spanska
kolonialperioden och de vackra stränderna längs kusterna. Eftersom
landet är litet tar det inte lång tid att förflytta sig genom detta.
Bussförbindelserna är täta och fungerar bra.
Turistindustrin är inte så utvecklad som i grannlandet Costa Rica och
därför besöker förhållandevis få resenärer Panama. Även den höga
kriminaliteten påverkar turistströmmen.
Jag hade huvudstaden Panama City som bas
för besök på olika platser vid Stilla Havet och Karibiska Havet.
För reseinformation klicka på länken
Resfakta
Panamas historia i korthet
Tidig historia och Kolonialtiden
I början av 1500-talet bodde
uppskattningsvis mellan 500 000 och 1 000 000 indianer på det landområde
som vi idag kallar för Panama. År 1501 landsteg spanjoren Rodrigo de
Bastidas som förste europé det panamanska näset. De guldföremål som
indianerna bar fick spanjorerna att tro att de funnit El Dorado, staden
som enligt den spanska myten var full av guld.
Under 1500-talets första årtionden trängde
spanjorerna allt djupare in i landet. År 1519 förlade den spanske
guvernören sitt residens till en liten fiskeby vid Stillahavskusten,
cirka fyra kilometer öster om dagens huvudstad. Indianerna kallade byn
Panama som betyder "Rikligt med fisk".
Indianerna i Panama drabbades hårt av
koloniseringen. De dödades, förslavades eller dog av de sjukdomar
spanjorerna förde med sig för vilka de saknade immunförsvar. Många
indianer flydde spanjorerna grymheter. För att kompensera bristen på
indiansk arbetskraft fyllde spanjorerna på med afrikanska slavar. Panama
City blev centrum för slavhandeln i Latinamerika.
Till spanjorernas stora besvikelse
hittades inga guldskatter i Panama. Landet blev istället en viktig
knutpunkt för transport av ädelmetaller från Sydamerika till Europa.
Handeln avtog så småningom och Spanien tappade intresset för kolonin. År
1739 infogades Panama i det spanska vicekungadömet Nya Granada.
Från 1800-talet till 1940-talet
Panama utropa sin självständighet
samtidigt med övriga länder i Centralamerika år 1821, men anslöt sig
inte till federationen utan blev en del av republiken Stor-Colombia, som
omfattade samma område som Nya Granada. År 1830 gick Venezuela och
Ecuador ur unionen. Panama och Colombia bildade då republiken Nya
Granada. År 1866 ändrades namnet till Colombia.
För att underlätta transporterna över
Panamanäset byggde ett amerikanskt bolag en järnväg mellan Atlanten och
Stilla Havet. Ett avtal mellan USA och Colombia gav USA rätten att svara
för skyddet av järnvägen.
De ökande transportbehoven aktualiserade
också gamla planer på en kanal genom näset. Redan spanjorerna hade
hoppats kunna transportera peruanskt silver på en sådan kanal. I slutet
av 1800-talet ökade USA:s intresse att genomföra byggnationen av en
sådan. Panamakanalen kom att dominera landets historia.
Under fransmannen Ferdinand de Lesseps,
Suezkanalens skapare, ledning började man gräva 1879. Men problemen blev
stora, bland annat krävde tropiska sjukdomar tiotusentals arbetares liv
och till slut havererade ekonomin. de Lesseps tvingades ge upp projektet
1889 sedan man kommit två femte delar av sträckan. USA förhandlade med
Colombia om ett kanalbygge och man kom överens om att upprätta en
kanalzon. Den colombianska kongressen hade dock invändningar mot detta
och förhandlingarna bröt samman år 1903. Detta ledde till att
panamanerna, med amerikanskt stöd, gjorde uppror mot Colombia och samma
år utropades den självständiga republiken Panama.
USA skrev omedelbart ett avtal med den nya
panamanska regeringen vilket gav USA total kontroll över den 16
kilometer breda kanalzonen för "all framtid". Som motprestation skulle
USA betala Panama en årlig ersättning. Avtalet gjorde Panama till ett
amerikanskt protektorat. USA garanterade Panamas suveränitet och fick i
sin tur "suveräna rättigheter" att ingripa i landets inre
angelägenheter. Därmed skapades en situation som under lång tid kom att
orsaka många dispyter mellan de båda länderna hur avtalstexten skulle
tolkas.
Kanalbygget fullbordades och Panamakanalen
öppnades för trafik i augusti 1914. Den var med inloppen drygt 80
kilometer lång och bestod av tre slussar i båda ändar, samt däremellan
grävda kanaler och två konstgjorda sjöar. Kanalen är en av världens
viktigaste vattenvägar och anses vara ett mästerverk inom
ingenjörskonsten.
De första årtiondena efter
självständigheten 1903 blev en politiskt instabil tid med många
regimskiften. Det fanns ett liberalt och ett konservativt parti, men i
praktiken var den politiska makten begränsad till en liten krets av rika
vita familjer.
Under många år bestod Panama av två
enheter. Kanalzonen styrdes av en guvernör som endast var ansvarig inför
den amerikanske presidenten. Panamas missnöje med avtalsvillkoren
tvingade fram två ändringar av fördraget; 1936 och 1955. År 1939
upphävdes Panamas status som amerikanskt protektorat, och 1946 fick
landet en ny författning.
Till överst på sidan
Från 1940-talet
Panama präglades av stor politisk
instabilitet under 1940- och 1950-talen med många presidentbyten.
Nationalisterna var starkt kritiska till kanalfördraget som gav USA
total kontroll över kanalzonen. Sammandrabbningar mellan amerikansk
polis och militärstyrkor förlagda i zonen och panamaner förekom ofta.
1964 ledde oroligheterna till ett två månader avbrott i de diplomatiska
förbindelserna mellan länderna.
Nationalisten Arnulfo Arias Madrid vann
presidentvalet 1968, han hade segrat i två presidentval tidigare men
avsatts båda gångerna. Efter 1968 års val satt han som president bara i
elva dagar innan han på nytt störtades i en militärkupp av
nationalgardet!
Nationalgardets Omar Torrijos Herrera blev
landets verklige ledare. Arias efterträdare på presidentposten
reducerades till en marionett. Torrijos, som efter en tid blev general,
upplöste nationalförsamlingen och förbjöd politiska partier. Läget i
landet blev stabilare och Torrijos genomförde en rad politiska och
ekonomiska reformer, bland annat en populär jordreform. Dessutom
lyckades han förhandla fram ett nytt avtal om kanalen med USA år 1977, i
vilket man bland annat kom överens om att kanalen successivt skulle
övergå i panamansk kontroll. Från 1979 gällde panamansk lag i
kanalområdet , men USA behöll nyttjanderätten. Från och med
millennieskiftet har Panama full kontroll över kanalen.
När Torrijos omkom i en flygplansolycka,
som många trodde var ett attentat, år 1981 utbröt en maktkamp. Manuel
Antonio Noriega Morena vann kraftmätningen och blev 1983 ledare för
nationalgardet. Genom valfusk segrade hans presidentkandidat i valet
1984. Under presidentens formella ledning tog Noriega kontroll över alla
viktiga regeringsfunktioner.
Noriega anklagades snart för inblandning i
narkotikasmuggling och penningtvätt. Han hade dessutom fört ett
avancerat dubbelspel mellan CIA och de centralamerikanska länderna.
Oppositionen mot honom växte och USA införde ekonomiska sanktioner mot
Panama 1988. En kupp i oktober 1989, stödd av USA, misslyckades varpå
Noriega förklarade att landet var i krig mot USA.
I december 1989 invaderade USA Panama
under förevändningen att amerikanska liv stod på spel. Noriega greps och
fördes till USA där han tilldömdes ett långt fängelsestraff för
narkotikasmuggling och mutbrott. Invasionen mötte skarp kritik i
regionen och fördömdes av FN.
Efter invasionen återupprättades
demokratin, krisåren 1987-1989 fick katastrofala ekonomiska följder för
Panama. Enbart invasionen uppskattades kosta landet motsvarande 16
miljarder kronor. Det tog flera år innan landets ekonomi hade återhämtat
sig.
I maj 1994 hölls det första fria och
demokratiska valet på över tjugofem år. Det resulterade i en
överraskande comeback för den störtade Noriegas parti, Revolutionära
demokratiska partiet (PRD). Dess presidentkandidat, Ernesto Pérez
Balladares, vann en knapp valseger. I parlamentet fick PRD dock inte
egen majoritet utan tvingades bilda allians med mindre partier. Med
deras hjälp drev president Balladeres igenom en rad ekonomiska reformer,
trots motstånd från fackföreningsrörelsen. Det gällde bland annat en
liberalisering av arbetsmarknaden och privatisering av statliga
företag.
I presidentvalet i maj 1999 segrade Mireya
Moscoso, änka efter förre presidenten Arnulfo Arias. Hon blv därmed
landets första kvinnliga president. I valet till den lagstiftande
församlingen vann däremot ett valförbund dominerat av PRD. En instabil
period följde där partier bytte lojalitet och den politiska majoriteten
i parlamentet förändrades flera gånger. President Moscoso styrde i hög
grad landet genom dekret, dvs. tillfälliga lagar.
Missnöje med både regeringen och
oppositionsledarna orsakade protester och våldsamma demonstrationer.
Ekonomin blev allt sämre och Moscoso, som vunnit valet med löften om att
hjälpa de fattiga, blev allt mindre populär. Regeringen anklagades för
korruption och ineffektivitet.
Geografi
Panama utgör den sydöstligaste och
smalaste delen av det näs som förbinder Nordamerika med Sydamerika.
Landet har långa kuster vid Karibiska Havet i norr och vid Stilla Havet
i söder.
Panama är bergigt, med lågland vid
kusterna. Mot Costa Rica i väster finns enstaka vulkaner drygt 3 000
meter höga, några av dem är aktiva. Jordbävningar är relativt vanligt
förekommande. Ungefär mitt ilandet finns en låg landkorridor mellan
bergen. Här byggdes Panamakanalen som öppnades år 1914.
Även om mycket av den tropiska regnskogen
har avverkats för att bli betesmarker eller odlingar täcks fortfarande
ungefär hälften av landets totala yta av regnskog. Regnskogen i
gränstrakterna mot Colombia i öster, Darién, är känd för sin biologiska
mångfald.
Landets huvudstad heter Panama City och
har cirka 708 000 invånare.
Till överst på sidan
Befolkning och språk
Majoriteten av landets befolkning bor
längs Panama kanalen och i området kring huvudstaden Panama City.
Många människor bor också på den västra delen av Stillahavskusten. Den
tredjedel av landet som ligger öster om Panama kanalen är dock mycket
glest befolkad.
Panamanäset har länge varit en knutpunkt
för transport och handel, vilket har resulterat i en befolkning av
blandad härkomst.
Majoriteten av landets invånare är
spanskspråkig med europeiskt och indianskt ursprung, mestiser. Det finns
också en stor minoritet av engelskspråkiga svarta. Denna grupp är
ättlingar till afrikanska slavar och västindiska arbetare som
rekryterades när järnvägarna byggdes på 1800-talet och när kanalen
grävdes under åren 1904-1914.
Av de cirka sextiotalet olika indianfolk
som levde i Panama när spanjorerna kom på 1500-talet har bara sju
överlevt. Största indiangrupperna är guaymí, även kallade ngöbebuglé,
som lever i otillgängliga trakter i väster, och kuna som bor på San
Blas-öarna i Karibiska havet, och på kusten innanför dessa.
Dessutom finns mindre grupper av asiater,
européer, nordamerikaner och libaneser i landet.
Panamas överklass är till största delen av
spansk härkomst. Den växande medelsklassen utgörs mestadels av mestiser.
Svarta och indianer är överrepresenterade bland de fattiga.
Det officiella språket är spanska, men
engelska talas allmänt. Dessutom talas även några indianspråk.
Religion
Landets författning föreskriver
religionsfrihet som respekteras av statsmakten. Katolicismen erkänns
dock som landets dominerande religion. Protestanter är den näst största
och snabbast växande religiösa gruppen. Svarta, som oftast härstammar
från de västindiska öarna, är mestadels protestanter, främst baptister,
metodister eller anglikaner. Dessutom har nordamerikanska sekter bildat
små samfund.
Det finns också muslimer, en judisk
minoritet och anhängare till religionen Bahai.
Indianerna håller delvis fast vid sina
ursprungsreligioner.
Utbildning
Skolsystemet i Panama är väl utbyggt och
läs- och skrivkunnigheten hos befolkningen överstigande 15 års ålder är
hög, för män 93 % och för kvinnor 92 %.
Skolgången börjar vid sex års ålder och är
obligatorisk till och med nionde klass. Nästan alla fullföljer
åtminstone den sexåriga grundskolan. Närma tre fjärdedelar av barnen går
även de tre år som följer efter nionde klassen, motsvarande svenskt
gymnasium.
De flesta skolar är statliga och all
utbildning upp till universitetsnivå är avgiftsfri. I städerna finns
också vissa prestigefyllda privatskolor. Det finns fyra statliga
universitet och flera privata högskolor.
Omkring en sjättedel av eleverna läser
vidare på högskolenivå, men den högre utbildningen i landet håller ofta
en låg standard.
Till överst på sidan
Klimat
På grund av sitt läge är klimatet i
Panama tropiskt, varmt och fuktigt, med obetydliga
temperaturvariationer över året. Landet har två "årstider", regnperioden
och torrperioden. Det mesta av regnet faller under
regnperioden som infaller från mitten av april till i mitten av december.
Vid den karibiska kusten faller dock nederbörd under hela året.
Flora och Fauna
Panamas regnskogar, korallrev, vackra
stränder och små paradisiska öar är landets största attraktioner.
För ungefär 65 miljoner år sedan fanns det
en landtunga, inte olikt den som finns idag, mellan Nord- och
Sydamerika. För cirka 50 miljoner år sedan separerades de båda
landmassorna från varandra och förblev delade under många miljoner år.
Sydamerikas geografi, flora och fauna utvecklades i en helt annan
riktning än den som skedde i Nordamerika.
För ungefär 3 miljoner år sedan bildades
på nytt en landtunga mellan de båda landområdena som gjorde det möjligt
för djur och växter att förflytta sig endera norrut eller söderut och
nya arter uppstod.
Panamas fauna är mycket varierande och
artrik och man har registrerat 940 fågelarter, vilket är flest arter i
Centralamerika. Här lever 218 olika däggdjur, 226 reptilarter och 164
olika amfibiearter. Ornitologer anser Panama vara en av världens bästa
platser för fågelskådning.
Även floran är mycket artrik. Den tropiska
regnskogen dominerar i största delen av landet, men man hittar också
andra vegetationsmiljöer som grässtäpper, bergsskogar, alpina miljöer
och mangroveträsk.
I Panama har över 10 000 växtarter
registrerats, vilket inkluderar 1 200 olika arter av orkidéer, 678
ormbunksarter och cirka 1 500 olika träd.
Cirka 25 % av landets yta är naturskyddad
genom 11 nationalparker och ett drygt tjugotal andra naturskyddade
områden.
Som många andra länder med regnskogar
drabbas även Panama av skogsskövling.
För mer information klicka på länken
Landsfakta
Panama var spännande och intressant att
besöka även om man hela tiden får vara på sin vakt eftersom rånrisken är
stor. Det är lätt att ta sig runt med hjälp av lokala bussar och att
kommunicera med människor då många talar engelska. Till skillnad från
Costa Rica finns här flera intressanta historiska platser att besöka.
Res gärna hit och besök ett land utan allt för många turister. |