Panama

Panama - "Mellan två hav"

Panama, strategiskt placerat mellan Stilla Havet och Karibiska Havet, är ett litet behändigt land att besöka. Landets stora turistattraktion är Panama Kanalen genom vilken stora atlantgående fartyg kan beskådas när de slussar genom den trånga kanalen. Andra sevärdheter är historiska platser från den spanska kolonialperioden och de vackra stränderna längs kusterna. Eftersom landet är litet tar det inte lång tid att förflytta sig genom detta. Bussförbindelserna är täta och fungerar bra. Turistindustrin är inte så utvecklad som i grannlandet Costa Rica och därför besöker förhållandevis få resenärer Panama. Även den höga kriminaliteten påverkar turistströmmen.

Jag hade huvudstaden Panama City som bas för besök på olika platser vid Stilla Havet och Karibiska Havet.

För reseinformation klicka på länken Resfakta

Panamas historia i korthet

Tidig historia och Kolonialtiden

I början av 1500-talet bodde uppskattningsvis mellan 500 000 och 1 000 000 indianer på det landområde som vi idag kallar för Panama. År 1501 landsteg spanjoren Rodrigo de Bastidas som förste europé det panamanska näset. De guldföremål som indianerna bar fick spanjorerna att tro att de funnit El Dorado, staden som enligt den spanska myten var full av guld.

Under 1500-talets första årtionden trängde spanjorerna allt djupare in i landet. År 1519 förlade den spanske guvernören sitt residens till en liten fiskeby vid Stillahavskusten, cirka fyra kilometer öster om dagens huvudstad. Indianerna kallade byn Panama som betyder "Rikligt med fisk".

Indianerna i Panama drabbades hårt av koloniseringen. De dödades, förslavades eller dog av de sjukdomar spanjorerna förde med sig för vilka de saknade immunförsvar. Många indianer flydde spanjorerna grymheter. För att kompensera bristen på indiansk arbetskraft fyllde spanjorerna på med afrikanska slavar. Panama City blev centrum för slavhandeln i Latinamerika.

Till spanjorernas stora besvikelse hittades inga guldskatter i Panama. Landet blev istället en viktig knutpunkt för transport av ädelmetaller från Sydamerika till Europa. Handeln avtog så småningom och Spanien tappade intresset för kolonin. År 1739 infogades Panama i det spanska vicekungadömet Nya Granada.

Från 1800-talet till 1940-talet

Panama utropa sin självständighet samtidigt med övriga länder i Centralamerika år 1821, men anslöt sig inte till federationen utan blev en del av republiken Stor-Colombia, som omfattade samma område som Nya Granada. År 1830 gick Venezuela och Ecuador ur unionen. Panama och Colombia bildade då republiken Nya Granada. År 1866 ändrades namnet till Colombia.

För att underlätta transporterna över Panamanäset byggde ett amerikanskt bolag en järnväg mellan Atlanten och Stilla Havet. Ett avtal mellan USA och Colombia gav USA rätten att svara för skyddet av järnvägen.

De ökande transportbehoven aktualiserade också gamla planer på en kanal genom näset. Redan spanjorerna hade hoppats kunna transportera peruanskt silver på en sådan kanal. I slutet av 1800-talet ökade USA:s intresse att genomföra byggnationen av en sådan. Panamakanalen kom att dominera landets historia.

Under fransmannen Ferdinand de Lesseps, Suezkanalens skapare, ledning började man gräva 1879. Men problemen blev stora, bland annat krävde tropiska sjukdomar tiotusentals arbetares liv och till slut havererade ekonomin. de Lesseps tvingades ge upp projektet 1889 sedan man kommit två femte delar av sträckan. USA förhandlade med Colombia om ett kanalbygge och man kom överens om att upprätta en kanalzon. Den colombianska kongressen hade dock invändningar mot detta och förhandlingarna bröt samman år 1903. Detta ledde till att panamanerna, med amerikanskt stöd, gjorde uppror mot Colombia och samma år utropades den självständiga republiken Panama.

USA skrev omedelbart ett avtal med den nya panamanska regeringen vilket gav USA total kontroll över den 16 kilometer breda kanalzonen för "all framtid". Som motprestation skulle USA betala Panama en årlig ersättning. Avtalet gjorde Panama till ett amerikanskt protektorat. USA garanterade Panamas suveränitet och fick i sin tur "suveräna rättigheter" att ingripa i landets inre angelägenheter. Därmed skapades en situation som under lång tid kom att orsaka många dispyter mellan de båda länderna hur avtalstexten skulle tolkas.

Kanalbygget fullbordades och Panamakanalen öppnades för trafik i augusti 1914. Den var med inloppen drygt 80 kilometer lång och bestod av tre slussar i båda ändar, samt däremellan grävda kanaler och två konstgjorda sjöar. Kanalen är en av världens viktigaste vattenvägar och anses vara ett mästerverk inom ingenjörskonsten.

De första årtiondena efter självständigheten 1903 blev en politiskt instabil tid med många regimskiften. Det fanns ett liberalt och ett konservativt parti, men i praktiken var den politiska makten begränsad till en liten krets av rika vita familjer.

Under många år bestod Panama av två enheter. Kanalzonen styrdes av en guvernör som endast var ansvarig inför den amerikanske presidenten. Panamas missnöje med avtalsvillkoren tvingade fram två ändringar av fördraget; 1936 och 1955. År 1939 upphävdes Panamas status som amerikanskt protektorat, och 1946 fick landet en ny författning.

Till överst på sidan

Från 1940-talet

Panama präglades av stor politisk instabilitet under 1940- och 1950-talen med många presidentbyten. Nationalisterna var starkt kritiska till kanalfördraget som gav USA total kontroll över kanalzonen. Sammandrabbningar mellan amerikansk polis och militärstyrkor förlagda i zonen och panamaner förekom ofta. 1964 ledde oroligheterna till ett två månader avbrott i de diplomatiska förbindelserna mellan länderna.

Nationalisten Arnulfo Arias Madrid vann presidentvalet 1968, han hade segrat i två presidentval tidigare men avsatts båda gångerna. Efter 1968 års val satt han som president bara i elva dagar innan han på nytt störtades i en militärkupp av nationalgardet!

Nationalgardets Omar Torrijos Herrera blev landets verklige ledare. Arias efterträdare på presidentposten reducerades till en marionett. Torrijos, som efter en tid blev general, upplöste nationalförsamlingen och förbjöd politiska partier. Läget i landet blev stabilare och Torrijos genomförde en rad politiska och ekonomiska reformer, bland annat en populär jordreform. Dessutom lyckades han förhandla fram ett nytt avtal om kanalen med USA år 1977, i vilket man bland annat kom överens om att kanalen successivt skulle övergå i panamansk kontroll. Från 1979 gällde panamansk lag i kanalområdet , men USA behöll nyttjanderätten. Från och med millennieskiftet har Panama full kontroll över kanalen.

När Torrijos omkom i en flygplansolycka, som många trodde var ett attentat, år 1981 utbröt en maktkamp. Manuel Antonio Noriega Morena vann kraftmätningen och blev 1983 ledare för nationalgardet. Genom valfusk segrade hans presidentkandidat i valet 1984. Under presidentens formella ledning tog Noriega kontroll över alla viktiga regeringsfunktioner.

Noriega anklagades snart för inblandning i narkotikasmuggling och penningtvätt. Han hade dessutom fört ett avancerat dubbelspel mellan CIA och de centralamerikanska länderna. Oppositionen mot honom växte och USA införde ekonomiska sanktioner mot Panama 1988. En kupp i oktober 1989, stödd av USA, misslyckades varpå Noriega förklarade att landet var i krig mot USA.

I december 1989 invaderade USA Panama under förevändningen att amerikanska liv stod på spel. Noriega greps och fördes till USA där han tilldömdes ett långt fängelsestraff för narkotikasmuggling och mutbrott. Invasionen mötte skarp kritik i regionen och fördömdes av FN.

Efter invasionen återupprättades demokratin, krisåren 1987-1989 fick katastrofala ekonomiska följder för Panama. Enbart invasionen uppskattades kosta landet motsvarande 16 miljarder kronor. Det tog flera år innan landets ekonomi hade återhämtat sig.

I maj 1994 hölls det första fria och demokratiska valet på över tjugofem år. Det resulterade i en överraskande comeback för den störtade Noriegas parti, Revolutionära demokratiska partiet (PRD). Dess presidentkandidat, Ernesto Pérez Balladares, vann en knapp valseger. I parlamentet fick PRD dock inte egen majoritet utan tvingades bilda allians med mindre partier. Med deras hjälp drev president Balladeres igenom en rad ekonomiska reformer, trots motstånd från fackföreningsrörelsen. Det gällde bland annat en liberalisering av  arbetsmarknaden och privatisering av statliga företag.

I presidentvalet i maj 1999 segrade Mireya Moscoso, änka efter förre presidenten Arnulfo Arias. Hon blv därmed landets första kvinnliga president. I valet till den lagstiftande församlingen vann däremot ett valförbund dominerat av PRD. En instabil period följde där partier bytte lojalitet och den politiska majoriteten i parlamentet förändrades flera gånger. President Moscoso styrde i hög grad landet genom dekret, dvs. tillfälliga lagar.

Missnöje med både regeringen och oppositionsledarna orsakade protester och våldsamma demonstrationer. Ekonomin blev allt sämre och Moscoso, som vunnit valet med löften om att hjälpa de fattiga, blev allt mindre populär. Regeringen anklagades för korruption och ineffektivitet.

Geografi

Panama utgör den sydöstligaste och smalaste delen av det näs som förbinder Nordamerika med Sydamerika. Landet har långa kuster vid Karibiska Havet i norr och vid Stilla Havet i söder.

Panama är bergigt, med lågland vid kusterna. Mot Costa Rica i väster finns enstaka vulkaner drygt 3 000 meter höga, några av dem är aktiva. Jordbävningar är relativt vanligt förekommande. Ungefär mitt ilandet finns en låg landkorridor mellan bergen. Här byggdes Panamakanalen som öppnades år 1914.

Även om mycket av den tropiska regnskogen har avverkats för att bli betesmarker eller odlingar täcks fortfarande ungefär hälften av landets totala yta av regnskog. Regnskogen i gränstrakterna mot Colombia i öster, Darién, är känd för sin biologiska mångfald.

Landets huvudstad heter Panama City och har cirka 708 000 invånare.

Till överst på sidan

Befolkning och språk

Majoriteten av landets befolkning bor längs Panama kanalen och i området kring huvudstaden Panama City.  Många människor bor också på den västra delen av Stillahavskusten. Den tredjedel av landet som ligger öster om Panama kanalen är dock mycket glest befolkad.

Panamanäset har länge varit en knutpunkt för transport och handel, vilket har resulterat i en befolkning av blandad härkomst.

Majoriteten av landets invånare är spanskspråkig med europeiskt och indianskt ursprung, mestiser. Det finns också en stor minoritet av engelskspråkiga svarta. Denna grupp är ättlingar till afrikanska slavar och västindiska arbetare som rekryterades när järnvägarna byggdes på 1800-talet och när kanalen grävdes under åren 1904-1914.

Av de cirka sextiotalet olika indianfolk som levde i Panama när spanjorerna kom på 1500-talet har bara sju överlevt. Största indiangrupperna är guaymí, även kallade ngöbebuglé, som lever i otillgängliga trakter i väster, och kuna som bor på San Blas-öarna i Karibiska havet, och på kusten innanför dessa.

Dessutom finns mindre grupper av asiater, européer, nordamerikaner och libaneser i landet.

Panamas överklass är till största delen av spansk härkomst. Den växande medelsklassen utgörs mestadels av mestiser. Svarta och indianer är överrepresenterade bland de fattiga.

Det officiella språket är spanska, men engelska talas allmänt. Dessutom talas även några indianspråk.

Religion

Landets författning föreskriver religionsfrihet som respekteras av statsmakten. Katolicismen erkänns dock som landets dominerande religion. Protestanter är den näst största och snabbast växande religiösa gruppen. Svarta, som oftast härstammar från de västindiska öarna, är mestadels protestanter, främst baptister, metodister eller anglikaner. Dessutom har nordamerikanska sekter bildat små samfund.

Det finns också muslimer, en judisk minoritet och anhängare till religionen Bahai.

Indianerna håller delvis fast vid sina ursprungsreligioner.

Utbildning

Skolsystemet i Panama är väl utbyggt och läs- och skrivkunnigheten hos befolkningen överstigande 15 års ålder är hög, för män 93 % och för kvinnor 92 %.

Skolgången börjar vid sex års ålder och är obligatorisk till och med nionde klass. Nästan alla fullföljer åtminstone den sexåriga grundskolan. Närma tre fjärdedelar av barnen går även de tre år som följer efter nionde klassen, motsvarande svenskt gymnasium.

De flesta skolar är statliga och all utbildning upp till universitetsnivå är avgiftsfri. I städerna finns också vissa prestigefyllda privatskolor. Det finns fyra statliga universitet och flera privata högskolor.

Omkring en sjättedel av eleverna läser vidare på högskolenivå, men den högre utbildningen i landet håller ofta en låg standard.

Till överst på sidan

Klimat

På grund av sitt läge är klimatet i Panama tropiskt, varmt och fuktigt, med obetydliga temperaturvariationer över året. Landet har två "årstider", regnperioden och torrperioden. Det mesta av regnet faller under regnperioden som infaller från mitten av april till i mitten av december. Vid den karibiska kusten faller dock nederbörd under hela året.

Flora och Fauna

Panamas regnskogar, korallrev, vackra stränder och små paradisiska öar är landets största attraktioner.

För ungefär 65 miljoner år sedan fanns det en landtunga, inte olikt den som finns idag, mellan Nord- och Sydamerika. För cirka 50 miljoner år sedan separerades de båda landmassorna från varandra och förblev delade under många miljoner år. Sydamerikas geografi, flora och fauna utvecklades i en helt annan riktning än den som skedde i Nordamerika.

För ungefär 3 miljoner år sedan bildades på nytt en landtunga mellan de båda landområdena som gjorde det möjligt för djur och växter att förflytta sig endera norrut eller söderut och nya arter uppstod.

Panamas fauna är mycket varierande och artrik och man har registrerat 940 fågelarter, vilket är flest arter i Centralamerika. Här lever 218 olika däggdjur, 226 reptilarter och 164 olika amfibiearter. Ornitologer anser Panama vara en av världens bästa platser för fågelskådning.

Även floran är mycket artrik. Den tropiska regnskogen dominerar i största delen av landet, men man hittar också andra vegetationsmiljöer som grässtäpper, bergsskogar, alpina miljöer och mangroveträsk.

I Panama har över 10 000 växtarter registrerats, vilket inkluderar 1 200 olika arter av orkidéer, 678 ormbunksarter och cirka 1 500 olika träd.

Cirka 25 % av landets yta är naturskyddad genom 11 nationalparker  och ett drygt tjugotal andra naturskyddade områden.

Som många andra länder med regnskogar drabbas även Panama av skogsskövling.

För mer information klicka på länken Landsfakta

Panama var spännande och intressant att besöka även om man hela tiden får vara på sin vakt eftersom rånrisken är stor. Det är lätt att ta sig runt med hjälp av lokala bussar och att kommunicera med människor då många talar engelska. Till skillnad från Costa Rica finns här flera intressanta historiska platser att besöka. Res gärna hit och besök ett land utan allt för många turister.

Regeringsbyggnaden.
Panama City

Kasinot.
Panama City

Höghus och kyrka.
Panama City

Plaza de Francia.
Casco Viejo

Kvartersbutik.
Casco  Viejo

Ruiner från den första staden.
Panama Viejo

Bahaitemplet.
Panama City

Bussinteriör.
Panama City

Panama kanalen.
Miraflores

Panama kanalen.
Miraflores

Panama kanalen.
Miraflores

Panama kanalen.
Miraflores

Kyrkan.
Gamboa

"Gud älskar turister".
Gamboa

Två flickor.
Gamboa

Lekande pojkar.
Gamboa

Panamakanalen.
Gatun

Panamakanalen.
Gatun

Panamakanalen.
Gatun

Panamakanalen.
Gatun

Spanska fortet.
Portobelo

Spanska fortet.
Portobelo

Folkdans.
Portobelo

Husvägg.
Portobelo

Vy över ön
Taboga

Äldsta kyrkan.
Taboga

Vård av höna.
Taboga

Bakbunden iguan.
Taboga

Hällmålning.
El Valle

Blommande träd.
El Valle

Höghus.
Panama City

Slussen.
Miraflores

Gammal Volvo Amazon.
Gamboa

Vandringsleden
"Tres Cruzes".
Taboga

Kyrkan.
El Valle

Husvägg.
Casco Viejo

Kyrkogården.
Taboga

Blomma.
Gamboa

Folkdans.
Portobelo

Casa de Boliviar.
Casco Viejo

Kolonialt hus.
Casco Viejo

Slussen.
Miraflores

Vy över ön
Taboga

Nyfikna måsar.
Taboga

"La India Dormida".
"Den sovande indianskan".
El Valle