Nya Zeeland

Nya Zeeland - "Kiwiland"

Efter min sex veckor långa rundresa på Nord- och Sydön, då jag körde cirka 4 500 kilometer med hyrbil ( i vänstertrafik), åkte drygt 1 000 kilometer med lokala bussar och vandrade närmare 400 kilometer, kan jag konstatera att Nya Zeeland är ett mycket vackert land och är lätt att resa i. Här finns inga tropiska sjukdomar att vara rädd för eller giftiga ormar och överallt möter man vänliga människor.

Geologiskt är Nya Zeeland oerhört spännande. Här finns slocknade och aktiva vulkaner, geotermiska områden där man kan studera fenomen som kokande lera, svavelstinkande hetvattenkällor och gejsrar. Ingenstans i världen är jordskorpan så tunn som vid Rotorua.

Naturmässigt finns det många höjdpunkter på Nya Zeeland och flera av områdena är upptagna på UNESCO:s lista över Världsnatursarv. Vandringslederna är många, från korta och lättvandrade till ganska långa och krävande.

Några av de natursköna och geologiskt intressanta platser jag besökte var Tongariro National Park, Coromandelhalvön, Bay of Islands, de termiska områdena runt Rotorua och Wai-O-Tapu, Pancake Rocks, glaciärerna Franz Josef och Fox, Wamena Lake, naturen runt Queenstown, Glenorchy, Milford Sound, Mount Cook National Park, Mount Aspirin National Park osv.

Nya Zeeland är tyvärr ännu ett exempel på ett land som förstördes av den europeiska kolonialismen på 1800-talet; övergrepp på ursprungsbefolkningen, skövlade skogar, inplantering av djur- och växtarter som hotar den lokala faunan och floran mm.

För reseinformation klicka på länken Resfakta

Nya Zeelands historia i korthet

Forskare har inte exakt kunna fastställa när, eller hur, den maoriska ursprungsbefolkningen kom till Nya Zeeland, eller Aoteatroa, Det långa vita molnets land, som det heter på maoriernas språk.  De tror dock att maorierna kom från den östra delen av Polynesien någon gång mellan 800- och 1200-talen. Enligt en maorisk legend upptäckte den polynesiske sjöfararen Kupe Nya Zeeland när han följde efter en bläckfisk ut i havet.

Den förste europén, holländaren Abel Tasman, upptäckte Nya Zeeland under ett uppdrag för Ostindiska Kompaniet år 1642. Han lyckades dock inte landstiga. Ön Tasmanien i Australien är uppkallad efter denne man. Den brittiske upptäcktsresanden James Cook som seglade runt och utforskade landets kuster under åren 1769 - 1770 lyckade dock landstiga under sina expeditioner.

Vid denna tidpunkt var maorierna indelade i flera självstyrande stammar, som ofta utkämpade blodiga strider mot varandra. Européerna bedrev byteshandel med maorierna för att få mat. På 1790-talet började europeiska säl- och valfångare etablera sig längs de nyzeeländska kusterna. Efter sekelskiftet blev Nya Zeeland bas för säl- och valjakten i de antarktiska vattnen. Med valfångarna kom missionärer, protestantiska och katolska, som upprättade missionsstationer. I mitten av 1800-talet ansågs de flesta maorier vara kristnade.

Nybyggarnas krav på mark skapade ständiga konflikter med maorierna. Genom det så kallade Waitangifördraget från 1840 erkände maorierna den brittiska kronans överhöghet över Nya Zeeland. I gengäld skulle britterna ge maorierna skydd och garantera deras rätt till mark. All försäljning av mark skulle gå genom den brittiska kronan. Waitangifördraget undertecknades av ett stort antal maorihövdingar, men inte alla och snart uppstod oenighet hur fördraget skulle tolkas vilket ledde till långvariga krig mellan kolonisatörerna och maorierna på Nordön. Privata bolag negligerade uppgörelsen och tog mark från maorierna samtidigt som brittiska myndigheter konfiskerade mark som tillhörde upproriska stammar. I praktiken handlade det mer om att ta kontroll över den bästa marken än att bestraffa dem som gjort uppror.

På Nordön uppstod en maorisk proteströrelse som, bland annat, gick ut på att maorierna plöjde upp den mark som britterna försökte konfiskera och att hindra de vita besiktningsmännen i deras arbete. Maorierna stoppades med hjälp av tusentals soldater och många maorier fängslades, även de som gav upp utan motstånd.

Vid européernas ankomst till Nya Zeeland fanns mellan 100 000 och 250 000 maorier på öarna. Européernas sjukdomar och maoriernas användning av eldvapen vid stamkrig minskade antalet stort och i slutet av 1800-talet fanns det endast drygt 40 000 maorier kvar.

År 1852 fick den brittiska kolonin begränsat självstyre. På 1860-talet hittades guld på Sydön vilket ökade invandringen. Nordöns invandring hade på grund av konflikterna med maorierna hejdats. På Sydön utvecklades fåraveln och redan år 1882 gick den första skeppslasten kött och mejeriprodukter till Europa. Det var framför allt Storbritannien som till en början tog emot produkterna från Nya Zeeland. Nya Zeeländarna i sin tur fick nästan allt man behövde i form av industrivaror tillbaka, vilket pågick ända fram till 1950-talet. Under 1870-talet började landets vägar och järnvägar att byggas.

År 1867 fick maorierna rösträtt och fyra platser i parlamentet.

Mot slutet av 1800-talet genomförde Nya Zeeland en rad sociala reformer. Allmän skolplikt infördes från 1877 och på 1890-talet infördes kortare arbetstid, kvinnlig rösträtt, folkpension och obligatorisk medling vid arbetskonflikter.

Efter Första Världskriget följde några år av välstånd och full sysselsättning. När handelsvillkoren försämrades i slutet av 1920-talet ledde det till allt fler statliga ingripanden i ekonomin. Till följd av världsdepressionen på 1930-talet sjönk lönerna och arbetslösheten ökade, vilket ledde till social oro.

Liberala partiet vann valet 1935 som genom att starta bostads-, väg- och järnvägsbyggen åter fick fart på landets ekonomi. De införde även 40 timmars vecka och fri hälsovård samt såg till att medlemskap i fackföreningar blev obligatoriskt för alla löntagare. Bönderna garanterades fast pris för smör och ost. Maorierna fick genom särskilda lagar möjlighet att bli småbönder på bättre villkor än tidigare.

Vägen från koloni till självständig medlem i det Brittiska Samväldet gick långsamt och utan större problem. Ett steg i frigörelseprocessen blev de två världskrigen där nyzeeländska trupper tillsammans med australiska slöt upp på Storbritanniens sida. Även frivilliga maoristyrkor deltog i de båda världskrigen.

År 1947 blev Nya Zeeland helt självständigt.

Från 1920 förvaltades den forna tyska kolonin Västra Samoa, som blev självständig 1962, av Nya Zeeland.

Efter andra världskriget blev det militära samarbetet med USA allt viktigare och som ett symboliskt stöd för deras politik sände Nya Zeeland en mindre styrka till Vietnam i mitten av 1960-talet. Man hade tidigare även bidragit med soldater till Koreakriget.

I början på 1970-talet uppstod en ekonomisk kris, mycket beroende på Storbritanniens inträde i EG. Storbritannien tvingades avskaffa de fördelaktiga tullarna på nyzeeländska produkter. Den internationella oljekrisen förvärrade också problemen.

Till överst på sidan

Valet 1984 vanns av Labourpartiet som direkt efter maktövertagandet inledde genomgripande ekonomiska reformer, som var några av de mest reglerade och subventionerade bland i-länderna. Landets valuta devalverades, kredit- och valutaregleringarna avskaffades, precis som alla löne- och priskontroller. Vissa subventioner till bönder och andra exportörer avskaffades, samt en del importrestrektioner. Samtidigt uppmuntrades utländska investeringar. Skatterna sänktes och centralbanken fick större självständighet. Dessutom försökte  regeringen frigöra resurser genom att sälja ut statliga tillgångar. Olönsamma företag slogs ut och i andra avskedades många anställda. Arbetslösheten steg till över 10 %.

Till en början blev den förda ekonomiska politiken framgångsrik och ledde tillsammans med den aktiva antikärnvapenpolitiken till ännu en seger för Labourpartiet 1987. Så småningom ökade oenigheten inom Labour mot den förda ekonomiska politiken, samtidigt som ekonomin försämrades vilket ledde till att Nationalistpartiet överlägset vann 1990 års val.

Trots löften om att fortsätta den marknadsinriktade politiken och att under valkampanjen betonat att välfärdssystemet var i säkra händer aviserade Nationalistpartiet snart en rad nedskärningar inom den sociala sektorn. En omfattande avreglering av arbetsmarknaden genomfördes också. Samtidigt började ekonomin att i viss mån återhämta sig, men arbetslösheten var fortsatt hög. De minskade skatteintäkterna gjorde det svårt att få statsbudgeten att gå ihop varför nedskärningar vidtogs, som väckte protester - även inom det egna partiet.

Vid valet 1993 vann Nationalistpartiet med knapp marginal. Under detta val tog det högerpopulistiska partiet Nya Zeeland Först (NZF), bildat av maoriern Winston Peters, så många mandat att det blev en maktfaktor inom politiken.

Vid 1996 års val förlorade både Nationalistpartiet såväl som Labourpartiet röster  och därmed fick NZF en vågmästarroll. Nationalistpartiet tvingades till en uppgörelse med NZF vilken ledde till att NZF:s ledare Winston Peters blev vice premiärminister och budgetminister.

Bristande politisk disciplin bland NZF:s parlamentsledamöter skadade regeringens trovärdighet, och dess opinionssiffror. Detta resulterade i att Jenny Shipley från Nationalistpartiets högerfalang genomförde en regeringskupp mot premiärminister Jim Bolger när denne var på en utlandsresa och i december 1997 tog hon själv över både som partiledare och regeringschef. Därefter försökte hon omvandla regeringspolitiken mer efter Nationalistpartiets linjer. I augusti 1998 avskedades Winston Peters och NFS lämnade regeringen.

Valet i november 1999 ledde till regimskifte. Labourpartiet ökade kraftigt sina mandat, Nationalistpartiet gick tillbaka och NFZ förlorade stort. I valet blev Alliansen tredje största parti.

Labour bildade regering tillsammans med Alliansen, men var även beroende stöd från det Gröna partiet. Den nya regeringen försökte snabbt att visa att det var nya krafter som styrde efter nio års borgerligt styre. Fackföreningarna fick tillbaka en del av det som förlorats i början av 1990-talet och den första budgeten innehöll satsningar på sjukvård, utbildning och miljö. Flera statliga ingrepp i ekonomin gjorde att delar av näringslivet reagerade negativ. Vidare utlovades satsningar på de maoriska och polynesiska minoriteterna vilket väckte kritik för särbehandling av maorierna.

I april 2002 splittrades Alliansen, då vice premiärminister Jim Anderton bildade ett nytt parti, Progressiva partiet. Motsättningarna inom Alliansen hade skjutit fart när regeringen beslutade sig för att skicka soldater till Afghanistan. Senare under våren hotade Gröna partiet att dra tillbaka sitt stöd för regeringen om den beslöt att inte förlänga det tidsbegränsade förbudet mot genmanipulerade livsmedel.

Vid parlamentsvalet i juli 2002 blev Labour största partiet, men fick dock endast 41 % av rösterna. Nationalistpartiet nådde sitt sämsta val på 70 år och fick endast knappt 21 %. Även det Progressiva partiet gjorde ett dåligt val, samtidigt som flera mindre partier stärkte sina positioner.

Till överst på sidan

Geografi

Nya Zeeland ligger i den tempererade zonen av Stilla Havet, mitt emellan ekvatorn och Sydpolen, cirka 1 600 kilometer sydöst om Australien.

Landets totala yta uppgår till 270 534 kvadratkilometer, vilket motsvarar lite mer än Norrlands yta. Till längden är Nya Zeeland lika långt som Sverige, 1 600 kilometer, och består i huvudsak av två långsträckta och bergiga öar, Nordön och Sydön. Dessa skiljs åt av det det 30 kilometer breda Cooks sund. Till landet hör också ett antal mindre öar som Stewartön, Kermadec-, Chatman-, Tokelau- och Cooköarna samt Niueön. Niueön och Cooköarna har självstyre. Nya Zeeland förvaltar Rosshavsområdet i Antarktis.

Cirka hälften av Nord- och Sydöns yta består av odlad jord och betesmarker, resten utgörs främst av skog och otillgängliga berg.

På Nordön finns natursköna vulkanområden kring sjön Taupo. Den högsta vulkanen Ruapehu når cirka 2 700 meters höjd. Två andra stora vulkaner är Ngauruhoe och Tongariro, som båda når 2 000 meters höjd. Hela ön är seismiskt aktiv och svåra jordbävningar har inträffat under tidens gång. Längs Nordöns kuster finns stora bukter.

Sydön domineras av bergskedjan Sydalperna, som löper i nord-sydlig riktning, med glaciärer och snöklädda bergstoppar som i vissa fall når mer än 3 000 meters höjd. På Sydöns sydvästra kust finns djupa fjordar och på östkusten ligger den stora Canterbutyslätten. Landets högsta berg Mount Cook, 3 764 möh, ligger på Sydön.

På Nya Zeeland finns många sjöar och floder.

Den största sjön heter Taupo och ligger på Nordön. Lake Hauroko är den djupaste, 462 meter djup, och ligger på Sydön. Landets längsta flod, Waikato, ligger på Nordön och är 425 kilometer lång. Sydöns största flod heter Clutha. Floden Whanganui är landets längsta navigerbara flod.

Nya Zeelands invånarantal uppgår till nästan fyra miljoner, cirka 70 % av dessa bor i landets fem största städer. Auckland med sina drygt 1.2 miljon invånare är landets största stad. Wellington är landets huvudstad med drygt 420 000 invånare. Andra större städer är Christchurch (360 000 invånare) och Hamilton (180 000 invånare).

Till överst på sidan

Befolkning, språk och sociala förhållanden

Enligt 2006 års folkräkning uppgick landets befolkning till drygt 4,1 miljoner invånare. De flesta nya zeeländarna är av brittiskt ursprung. Drygt 14 % av befolkningen är ättlingar till landets urinvånare, maorierna, som är ett polynesiskt folk. Blandäktenskapen har varit många och idag är det få maorier som inte har någon form av europeiskt släktskap.

Tre fjärdedelar av befolkningen bor på Nordön och där bor även cirka nio av tio maorier.

Landets övriga invånare har traditionellt kommit från nordeuropeiska länder, framför allt Storbritannien, samt från Grekland, Kroatien, Nordamerika och vissa ögrupper i Stilla Havet. På 1870-talet grundade skandinaver några mindre samhällen på Nordön. På senare år har invandringen från Asien ökat.

1974 stoppade regeringen den obegränsade invandringen från Storbritannien och Irland och införde lika regler för alla som ville invandra. Vissa restriktioner kring invandringen mildrades i början av 2000-talet för att locka välutbildad arbetskraft till landet.

Nya Zeeland har två officiella språk, engelska och maori (sedan 1987).

Under lång tid förbjöds maorierna att tala sitt eget språk i skolorna, vilket är en anledning till att ytterst få av dem numera har maori som modersmål. I början av 2000-talet kunde ungefär var fjärde maorier tala sitt språk. På senare tid har myndigheterna stött projekt som syftat till att värna maoriernas språk och kultur, vilket stöttas av flertalet av majoritetsbefolkningen.

Maoriernas krav på kompensation för beslagtagen mark och övergrepp under koloniseringen samt på att överbrygga sociala och utbildningsmässiga orättvisor möter däremot ofta mindre förståelse.

Sedan början av 1990-talet har Nya Zeelands välfärdssystem genom gått stora förändringar, det har sitt ursprung från 1890-talet. Numera skall staten garantera en lägsta levnadsstandard och medborgarna skall själva till största delen ansvara för sin egen sociala trygghet. Forskningsresultat visar att fyra femtedelar av befolkningen fick det sämre av denna ekonomiska politik.

Pensionsåldern har höjts från 60 till 65 år. Kostnaderna för pensionerna väntas fördubblas mellan åren 2000 och 2050. År 2003 infördes en ny pensionsfond som skall garantera de framtida pensionerna.

Ersättning för arbetslöshet och sjukpenning är sedan 1990-talet behovsprövade. I samband med denna förändring sänktes ersättningsnivåerna. I början av 2000-talet höjdes bidragsnivåerna något, och bostadssubventioner återinfördes för boende med låga inkomster. I juli 2002 infördes tolv veckors lagstadgad föräldraledighet.

Alla barn under fem år har rätt till kostnadsfri sjukvård. Övriga betalar sedan i början av 1990-talet en vårdavgift.

När det gäller arbetslöshet, alkoholmissbruk, våld mot kvinnor och annan brottslighet är ursprungsbefolkningen, maorierna, och andra invandrare från östater i Still Havet överrepresenterade.

År 2004 antog parlamentet en partnerskapslag som gäller för både både homo- och heterosexuella par. Lagen ger alla par som ingår partnerskap samma rättigheter som gifta när det gäller vårdnad av barn, skatteregler och social välfärd.

År 2003 legaliserades prostitution dock gäller en 18 års gräns för arbete inom sexindustrin. Enligt lagen krävs licenser för bordeller, som måste ge sina anställda samma rättigheter som andra yrkesgrupper när det gäller hälsovård, säkerhet och arbetsförhållanden. Sexturism är i lag förbjudet och brott som begås mot barn utomlands kan åtalas i hemlandet.

Till överst på sidan

Religion

Anglikaner 14.9 %, Romerskt katolska 12.4 %, Presbyterianer 10.9 %, Metodister 2.9 %, Baptister 1.3 %, övriga Kristna 9.4, ateister 26 %, ej specificerade 17.2 %, övriga 5 % (enligt 2001 års folkbokföring)

Utbildning

Skolväsendet är utformat efter brittisk förebild. redan 1877 infördes lagstadgad, obligatorisk och avgiftsfri utbildning för alla barn mellan sju och tretton år. Skolplikten har senare utvidgats till att omfatta alla barn mellan sex och sexton år. Nästan alla barn börjar skolan vid fem års ålder. Nio elever av tio fortsätter till högstadiet och gymnasiet. Religionsundervisningen är frivillig.

1990 fick de enskilda skolornas styrelser större ansvar för utbildningen innehåll och fördelning av skolans medel. Skolstyrelserna väljs av elevernas föräldrar. Förutom föräldrarepresentanter ingår skolans rektor och ombud för personalen i styrelsen. Samtidigt infördes ett system med skolpeng. Föräldrar måste dessutom ofta betala frivilliga avgifter eller på andra sätt öka skolans inkomster. Flera skolor som tidigare var privata har infogats i det statliga skolsystemet.

Aga är förbjudet i skolorna sedan 1989.

Det finns åtta universitet samt flera lärarhögskolor och ett tjugotal tekniska institut på Nya Zeeland. Universiteten tilldelas anslag i förhållande till antalet studenter och de kurser dessa läser. regeringen har prioriterat den högre utbildningen, bland annat genom särskilda satsningar på forskning.

Sedan 1991 betalar de flesta studenter en avgift, som är baserad på föräldrarnas inkomst, för sina universitetsstudier.

2003 fanns det cirka 119 000 utländska studenter i landet.

Maorierna har i över hundra år haft rätt att gå i skolan, men under lång tid togs ingen hänsyn till deras kultur och språk. Under 1980-talet inrättades skolor med undervisning enbart på maori. Maorisk kultur och historia kan också studeras på universitetsnivå. Få maoribarn fortsätter emellertid till högre studier och fortfarande går de i genomsnitt färre år i skola än andra nyzeeländska barn.

Klimat

Nya Zeeland har ett milt tempererat havsklimat med små temperaturväxlingar. Den årliga nederbörden är riklig. På Sydön är nederbördsskillnaderna stora mellan öst- och västsidan. Det mesta av nederbörden faller på västsidan.  Vintrarna är i allmänhet milda. Förutom i bergstrakterna är det bara i söder som temperaturen sjunker under noll grader vintertid.

Dygnsmedeltemperaturen i januari ligger i Auckland på 19 grader C. och på 11 grader C. i juli. I Christchurch är motsvarande temperaturer 17 grader C. i januari och 6 grader C. i juli.

Medelnederbörden per månad ligger i Auckland på 64 mm i januari och på 142 mm i augusti och i Christchurch i januari på 84 mm i maj och 46 mm i september.

Flora och Fauna

Nya Zeelands flora är mycket varierande och artrik trots att mycket av den ursprungliga skogen skövlades av de nya bosättarna.

Vid européernas ankomst täcktes två tredjedelar av landets yta av skog. Idag finns endast en mindre del av den ursprungliga skogen kvar. Numera skyddas skogen i lagen och på stora områden nyplanteras främst importerade, snabbväxande tallträd. Dessa träd används dels för avverkning och dels för att binda jorden.

På Nordön finns rester kvar av de ursprungliga kauriskogarna.

På Sydöns västsida, där klimatet är fuktigt, växer regnskog med lövträd som sydbok och barrträd som cypresser. I torrare områden finns gräs- och buskstäpp och i bergen hittar man alpina växter.

Det finns 72 olika arter av orkidéer på Nya Zeeland.

På Nya Zeeland finns omkring 300 olika fågelarter, varav ett tjugotal är endemiska. Flera arter har utrotats av människan. Maorierna utrotade den stora, icke flygkunniga moafågeln som kunde bli 3.5 meter hög och väga mer än 200 kilo. Flera nu levande fågelarter är starkt utrotningshotade och finns kvar bara i ett fåtal exemplar. Till och med Nya Zeelands nationalfågel kiwin vara nära att utrotas.

De finns få landlevande däggdjursarter på öarna. Flertalet av dem är introducerade utifrån. Den enda reptilarten på öarna är tuatara, en ödla. Det finns tre endemiska grodarter på Nya Zeeland.

Marina däggdjur finns det gott om i vattnen runt Nya Zeeland. Av jordens 72 arter valar och delfiner hittar man 35 här. Kaskeloten, hannarna kan väga mellan 35 och 50 ton, är det största marina däggdjuret som simmar runt kusterna och det minsta är Hectors delfin som når en längd av endast 1.4 meter. Andra marina däggdjur som lever här är knölval, späckhuggare, flasknosdelfin, sjölejon, pälssäl och sjöelefant.

För mer information klicka på länken Landsfakta

Trots allt det natursköna jag fick tillfälle att uppleva på Nord- och Sydön hade jag en känsla av att det var någonting som saknades när min resa på Nya Zeeland var avslutad. En uppfattning som jag delade med många andra resenärer jag talade med. En svensk familj som jag träffade på vandrarhemmet i Mount Cook uttryckte sig på detta sätt: "Det känns nästan som att svära i kyrkan med att säga att Nya Zeeland inte är så häftigt som man marknadsför det på. Speciellt om man inte man vill ägna sig åt artificiella aktiviteter som bungyjump, paragliding, tandemhoppning, turer med monsterbåtar i smala floder, etc. Det är nästan tråkigt här."

Turismen på Nya Zeeland var stundtals absurt högt uppdriven med alla turister som for omkring i sina hyrbilar, inklusive jag själv, campingbilar, tåg eller med lokala bussar i jakten på upplevelser.

Det mest absurda exemplet på detta är nog dagsturerna med hundratals turister i bussar från Queenstown till Milford Sound, cirka 600 kilometer tur och retur, för en båttur i fjorden som tar cirka tre timmar.

För att citera Dave, en världsresenär från Storbritannien, som jag träffade flera gånger under resan: "Det verkar som nyzeeländarna bara ser oss turister som mjölkkor."

Visst är Nya Zeeland vackert, fantastiskt och värt ett besök, men det finns andra länder på närmare håll som är minst lika vackra, kanske till och med i viss mån vackrare; Norge, Schweiz eller Österrike.

Biografentré.
Auckland

Maoriskulptur.
Bay of Islands

Solnedgång.
Bay of Islands

Spritbutik.
Thames

Gejsrarna Pohutu och Prince of Wales´Feathers.
Rotorua

Maorisk dansföreställning.
Rotorua

McDonalds restaurangen.
Taupo

Huka Falls.
Taupo

Termiska området
Wai-o-Tapu

Termiska området
Wai-o-Tapu

Vulkanen Ngauruhoe.
Tongariro Nat. Park

Vulkanen Tongariro.
Tongariro Nat. Park

Artdeco hus.
Napier

Australisk havssula.
Cape Kidnappers

Australisk havssula.
Cape Kidnappers

Världens längsta ortsnamn
(85 bokstäver)

Gamla och Nya Parlamentet.
Wellington

Blåsig överfart från Nordön till Sydön

Blåsande kaskelot.
Kaikoura

Dykande kaskelot.
Kaikoura

Sovande pälssäl.
Kaikoura

Cathedral Square.
Christchurch

Vattenfallet Devils Punchbowl.
Arthurs´Pass

Pancake Rocks.
Punakaiki

Lunch vid
Franz Josef Glacier

Den mäktiga
Fox Glacier

Hotellreklam.
Makaroa

Bungyjump.
Queenstown

Vandringsvy.
Glenorchy

Blommande lupiner.
Te Anau

Kea, världens enda bergspapegoja.
Milford Sound

Skymning vid
Milford Sound

Vägen mot
Mount Cook

Mount Cook,
Nya Zeelands högsta berg.
Mount Cook Nat. Park

Mount Cook Lilly.
Mount Cook

Julmässa vid
Lake Tekapo

Solnedgång vid
Lake Tekapo

Gamla tullhuset.
Auckland

Vacker sandstrand.
Coromandelhalvön

Kor i soluppgång.
Coromandelhalvön

Lake Taupo,
Nya Zeelands största insjö.
Taupo

Australisk havssula.
Cape Kidnappers

Rytande pälssäl.
Kaikoura

Artister på Cathedral Square.
Christchurch

Plåthus.
Arthurs´Pass

Blommande lupiner.
Te Anau

Nysnö på Mitre Peak.
Milford Sound

Termiska området
Wai-o-Tapu

Juldekorerad expedit.
Wanaka

Kalkavlagringar.
Rotorua

Artdeco hus.
Napier

Två vattenfall.
Milford Sound

Vandringsled.
Wanaka

Rob Roy Glacier.
Wanaka

Japanska turister.
Glenorchy

Colliestatyn.
Lake Tekapo

Världens största trähus.
Wellington