Nya Zeeland - "Kiwiland"
Efter min sex veckor långa rundresa på
Nord- och Sydön, då jag körde cirka 4 500 kilometer med hyrbil ( i
vänstertrafik), åkte
drygt 1 000 kilometer med lokala bussar och vandrade närmare 400
kilometer, kan jag konstatera att Nya Zeeland är ett mycket vackert land
och är lätt att resa i. Här finns inga tropiska sjukdomar att vara rädd
för eller giftiga ormar, och överallt möter man vänliga människor.
Geologiskt är Nya Zeeland oerhört
spännande. Här finns slocknade och aktiva vulkaner, geotermiska områden där
man kan studera fenomen som kokande lera, svavelstinkande
hetvattenkällor och gejsrar. Ingenstans i
världen är jordskorpan så tunn som vid Rotorua.
Naturmässigt finns det många
höjdpunkter på Nya Zeeland och flera av områdena är upptagna på UNESCO:s
lista över Världsnatursarv. Vandringslederna är många, från korta och
lättvandrade till ganska långa och krävande.
Några av de natursköna och geologiskt
intressanta platser jag besökte var Tongariro National Park,
Coromandelhalvön, Bay of Islands, de termiska områdena runt Rotorua och
Wai-O-Tapu, Pancake Rocks, glaciärerna Franz Josef och Fox, Wamena Lake,
naturen runt Queenstown, Glenorchy, Milford Sound, Mount Cook National
Park, Mount Aspirin National Park osv.
Nya Zeeland är tyvärr ännu ett exempel
på ett land som förstördes av den europeiska kolonialismen på
1800-talet; övergrepp på ursprungsbefolkningen, skövlade skogar,
inplantering av djur- och växtarter som hotar den lokala faunan och
floran mm.
För reseinformation klicka på länken
Resfakta
Nya Zeelands historia i korthet
Forskare har inte exakt kunna fastställa
när, eller hur, den maoriska ursprungsbefolkningen kom till Nya Zeeland,
eller Aoteatroa, Det långa vita molnets land, som det heter på
maoriernas språk. De tror dock att maorierna kom från den östra
delen av Polynesien någon gång mellan 800- och 1200-talen. Enligt en
maorisk legend upptäckte den polynesiske sjöfararen Kupe Nya Zeeland när
han följde efter en bläckfisk ut i havet.
|
Årtal |
Händelse |
|
1642 |
Holländaren Abel
Tasman anses vara den europé som upptäckte Nya Zeeland under ett
uppdrag för det Ostindiska kompaniets räkning. Han passerade
öarnas västkust men lär aldrig ha landstigit. Holländska
myndigheter uppkallade landet efter provinsen Zeeland i
Nederländerna. Abel Tasman gav namnet åt den australiska ön
Tasmanien |
|
1769 - 1770 |
Landsteg den
brittiske upptäcktsresanden James Cook när han seglade runt
öarna och utforskade dess kuster. Vid denna tidpunkt beboddes
Nya Zeeland av ett maorifolk som var indelat i flera
självstyrande stammar, vilka ofta utkämpade blodiga strider mot
varandra |
|
1790-talet |
Under denna
tidsperiod började europeiska säl- och valfångare etablera sig
på de nyzeeländska kusterna och efter sekelskiftet blev landet
bas för val- och säljakten i de antarktiska vattnen. Med
valfångarna kom missionärerna. Både protestanter och katoliker
upprättade missionsstationer |
|
1800-talet, mitten |
De flesta
maorierna hade kristnats |
|
1840 |
Nybyggarnas krav
på jord skapade ständiga konflikter med maorierna. Genom
Waitangifördraget erkände maorierna den brittiska kronans
överhöghet över Nya Zeeland. I gengäld skulle britterna ge
maorierna skydd och garantera deras rätt till mark.
Waitangifördraget undertecknades av många, men långt ifrån alla,
maorihövdingar. Det dröjde inte länge innan oenighet uppstod om
hur avtalet skulle tolkas och följden blev långvariga krig
mellan kolonisatörerna och maorierna på Nordön |
|
1852 |
Detta år fick den
brittiska kolonin begränsat självstyre och från 1860-talet, då
guld hittades på Sydön, ökade invandringen. Nordöns utveckling
hade hejdats genom striderna med maorierna, men på Sydön började
fåraveln ta fart |
| 1867 |
Fick maorierna
rösträtt och fyra platser i parlamentet. De första framträdande
maoripolitikerna var alla akademiker utbildade enligt
västerländsk tradition |
|
1882 |
Skeppades den
första lasten kött och mejerivaror till Europa och från och med
nu fördes allt större kvantiteter ull, kött, smör och ost till
Storbritannien i utbyte mot industrivaror |
| 1893 |
Kvinnlig rösträtt
infördes |
|
1800-talet, slutet |
Genomfördes flera
sociala reformer som lade grunden för en välfärdsstat. Det
lagstiftades också om kortare arbetstid, folkpension och
obligatorisk medling i arbetstvister
Till följd av europeiska sjukdomar
och användningen av de nya eldvapnen i stamkrig minskade antalet
maorier snabbt. Vid européernas ankomst fanns mellan 100 000 och
250 000 maorier på öarna. Mot slutet av 1800-talet var de endast
drygt 40 000 |
|
1914 - 1918 |
Nya Zeeland
deltog i första världs kriget som brittisk koloni |
| 1920 |
Från detta år förvaltades den forna tyska kolonin Västra
Samoa, som blev självständig 1962, av Nya Zeeland |
|
1935 |
Parlamentsvalet
ledde till att Labourpartiet för första gången kom till makten.
Ett radikalt politiskt program sjösattes: bostads-, väg- och
järnvägsbyggen inleddes, 40-timmarsvecka samt fri hälsovård
infördes, och fackföreningsmedlemskap blev obligatoriskt för
alla löntagare. Bönderna garanterades ett fast pris för smör och
ost. Samtidigt fick maorierna genom särskilda lagar möjlighet
att bli småbönder på bättre villkor än tidigare |
|
1940-talet |
Som brittisk
koloni deltog Nya Zeeland i andra världskriget. Efter andra världskriget blev det militära
samarbetet med USA allt viktigare och som ett symboliskt stöd för deras
politik sände Nya Zeeland en mindre styrka till Vietnam i mitten av
1960-talet. Man hade tidigare även bidragit med soldater till
Koreakriget |
|
1947 |
Nya Zeelands kamp
från koloni till självständig medlem av Brittiska Samväldet var
lång och odramatisk. Detta år blev landet helt oavhängigt när
det gäller utrikespolitiken |
|
1949 - 1984 |
Efter att det
borgerliga Nationalistpartiet vann valet styrde de landet under
denna period med undantag för två mandatperioder, 1957–1960 och
1972–1975, då Labour satt vid makten |
|
1951 |
Bildade Nya
Zeeland, Australien och USA den så kallade ANZUS-pakten för
gemensamt försvar i Stilla havet |
|
1970-talet |
I början av
årtiondet drabbades Nya Zeeland av en ekonomisk kris. En viktig
orsak var Storbritanniens inträde i EG, nu EU, som tvingade den
brittiska regeringen att avskaffa de fördelaktiga tullarna på
nyzeeländska varor. Problemen förvärrades ytterligare av den
internationella oljekrisen |
|
1984 |
Valet vanns av Labour som genast inledde
genomgripande reformer av ekonomin. Kredit- och
valutaregleringarna avskaffades, liksom alla löne- och
priskontroller |
|
1987 |
I valet lyckades
Labour bli omvalt för första gången sedan 1946. Oenigheten kring
den ekonomiska politiken växte inom partiet, samtidigt som
ekonomin försämrades |
|
1990 |
I valet vann Nationalistpartiet överlägset och
ledaren Jim Bolger blev ny premiärminister. Den
marknadsinriktade politiken fortsatte, men snart kom
nedskärningar inom den sociala sektorn och en omfattande
avreglering av arbetsmarknaden |
|
1993 |
Trots att
nedskärningarna sedan valet 1990 väckte protester, även inom
regeringspartiet, vann de valet om än med knapp marginal |
|
1996 |
Valet var det
första som hölls sedan ett valsystem med inslag av
proportionalitet införts och båda de stora partierna förlorade
röster. Dock kunde Nationalistpartiet på nytt bilda regering, nu
i koalition med det relativt nybildade högerpopulistiska partiet
Nya Zeeland först (NZF). Splittring och bristande politisk
erfarenhet inom NZF bidrog till dalande opinionssiffror. Efter
ett kuppartat ledarbyte i Nationalistpartiet tvingades NZF bort
ur regeringen. Jenny Shipley blev därefter ledare i en
minoritetsregering |
|
1999 |
Efter nio år av
borgerligt styre vann åter Labour regeringsmakten. Under ledning
av premiärminister Helen Clark bildade de först regering med
Alliansen, en sammanslutning av fem mitten- och vänsterpartier.
Regeringen var även beroende av stöd från Gröna partiet |
|
2002 |
Efter valet
bildade Labour en ny minoritetsregering, nu tillsammans med
Progressiva partiet, som bildats sedan Alliansen splittrats,
samt med stöd av Förenad framtid Nya Zeeland |
|
2004 |
Regeringen
presenterade ett förslag som innebar att havsbotten längs
kusterna och de strandpartier som friläggs vid ebb tillhör
staten. Bakgrunden till det var en strid om äganderätten till
ett stort fiskeområde på Sydön. De maorier som gjorde anspråk på
området skulle med den nya lagen ha kvar sina fiskerättigheter,
men inte kunna neka andra tillträde. Maorierna ansåg att detta
stred mot Waitangifördraget
Den maoriska biträdande
ministern Tariana Turia tvingades att avgå när hon motsatte sig
lagförslaget, och under sommaren var hon med och grundade det
nya Maoripartiet. Striden om kusträttigheterna gjorde att Labour
förlorade en stor del av det stöd som partiet traditionellt haft
bland maorierna. Lagen antogs senare med stöd från det
högerpopulistiska NZF |
|
2005 |
Det blev ett
jämnt val den 17 september men Labour lyckades behålla sin
ställning som största parti med bara ett par procentenheters
marginal |
|
2008 |
Utrikesminister
Winston Peters avgick i augusti efter att en undersökning om
ekonomisk brottslighet inletts mot honom. Affären försämrade det
redan svaga stödet för den sittande regeringen
Parlamentsvalet den 8 november
resulterade i ett maktskifte efter nio år med en Labourregering.
Nationalistpartiet tog över makten och John Key blev
premiärminister. Den främsta frågan inför valet var hur de
ekonomiska problemen skulle hanteras sedan Nya Zeeland drabbats
av den internationella lågkonjunkturen och arbetslösheten var
högre än på många år
Helen Clark avgick som Labours
partiledare efter valförlusten och ersattes av Phil Goff |
|
2009 |
Helen Clark
utsågs i mars till en av toppositionerna inom FN, då hon blev
chef för utvecklingsprogrammet UNDP |
Till överst på sidan
Geografi
Nya Zeeland ligger i den tempererade zonen
av Stilla Havet, mitt emellan ekvatorn och Sydpolen, cirka 1 600
kilometer sydöst om Australien.
Landets totala yta uppgår till 270 534
kvadratkilometer, vilket motsvarar lite mer än Norrlands yta. Till
längden är Nya Zeeland lika långt som Sverige, 1 600 kilometer, och
består i huvudsak av två långsträckta och bergiga öar, Nordön och Sydön.
Dessa skiljs åt av det det 30 kilometer breda Cooks sund. Till landet
hör också ett antal mindre öar som Stewartön, Kermadec-, Chatman-,
Tokelau- och Cooköarna samt Niueön. Niueön och Cooköarna har självstyre.
Nya Zeeland förvaltar Rosshavsområdet i Antarktis.
Cirka hälften av Nord- och Sydöns yta
består av odlad jord och betesmarker, resten utgörs främst av skog och
otillgängliga berg.
På Nordön finns natursköna vulkanområden
kring sjön Taupo. Den högsta vulkanen Ruapehu når cirka 2 700 meters
höjd. Två andra stora vulkaner är Ngauruhoe och Tongariro, som båda når
2 000 meters höjd. Hela ön är seismiskt aktiv och svåra jordbävningar har
inträffat under tidens gång. Längs Nordöns kuster finns stora bukter.
Sydön domineras av bergskedjan Sydalperna,
som löper i nord-sydlig riktning, med glaciärer och snöklädda
bergstoppar som i vissa fall når mer än 3 000 meters höjd. På Sydöns
sydvästra kust finns djupa fjordar och på östkusten ligger den stora Canterbutyslätten. Landets högsta berg Mount Cook, 3 764 möh, ligger på
Sydön.
På Nya Zeeland finns många sjöar och
floder.
Den största sjön heter Taupo och ligger på
Nordön. Lake Hauroko är den djupaste, 462 meter djup, och ligger på
Sydön. Landets längsta flod, Waikato, ligger på Nordön och är 425
kilometer lång. Sydöns största flod heter Clutha. Floden Whanganui är landets längsta navigerbara flod.
Nya Zeelands invånarantal uppgår till
nästan fyra miljoner, cirka 70 % av dessa bor i landets fem största
städer. Auckland med sina drygt 1.2 miljon invånare är landets största
stad. Wellington är landets huvudstad med drygt 420 000 invånare. Andra
större städer är Christchurch (360 000 invånare) och Hamilton (180 000
invånare).
Till överst på sidan
Befolkning, språk och sociala förhållanden
Enligt 2006 års folkräkning uppgick
landets befolkning till drygt 4,1 miljoner invånare. De flesta nya
zeeländarna är av brittiskt ursprung. Drygt 14 % av befolkningen är
ättlingar till landets urinvånare, maorierna, som är ett polynesiskt
folk. Blandäktenskapen har varit många och idag är det få maorier som
inte har någon form av europeiskt släktskap.
Tre fjärdedelar av befolkningen bor på
Nordön och där bor även cirka nio av tio maorier.
Landets övriga invånare har traditionellt
kommit från nordeuropeiska länder, framför allt Storbritannien, samt
från Grekland, Kroatien, Nordamerika och vissa ögrupper i Stilla Havet.
På 1870-talet grundade skandinaver några mindre samhällen på Nordön. På
senare år har invandringen från Asien ökat.
1974 stoppade regeringen den obegränsade
invandringen från Storbritannien och Irland och införde lika regler för
alla som ville invandra. Vissa restriktioner kring invandringen
mildrades i början av 2000-talet för att locka välutbildad arbetskraft
till landet.
Nya Zeeland har två officiella språk,
engelska och maori (sedan 1987).
Under lång tid förbjöds maorierna att tala
sitt eget språk i skolorna, vilket är en anledning till att ytterst få
av dem numera har maori som modersmål. I början av 2000-talet kunde
ungefär var fjärde maorier tala sitt språk. På senare tid har
myndigheterna stött projekt som syftat till att värna maoriernas språk
och kultur, vilket stöttas av flertalet av majoritetsbefolkningen.
Maoriernas krav på kompensation för
beslagtagen mark och övergrepp under koloniseringen samt på att
överbrygga sociala och utbildningsmässiga orättvisor möter däremot ofta
mindre förståelse.
Sedan början av 1990-talet har Nya
Zeelands välfärdssystem genom gått stora förändringar, det har sitt
ursprung från 1890-talet. Numera skall staten garantera en lägsta
levnadsstandard och medborgarna skall själva till största delen ansvara
för sin egen sociala trygghet. Forskningsresultat visar att fyra
femtedelar av befolkningen fick det sämre av denna ekonomiska politik.
Pensionsåldern har höjts från 60 till 65
år. Kostnaderna för pensionerna väntas fördubblas mellan åren 2000 och
2050. År 2003 infördes en ny pensionsfond som skall garantera de
framtida pensionerna.
Ersättning för arbetslöshet och
sjukpenning är sedan 1990-talet behovsprövade. I samband med denna
förändring sänktes ersättningsnivåerna. I början av 2000-talet höjdes
bidragsnivåerna något, och bostadssubventioner återinfördes för boende
med låga inkomster. I juli 2002 infördes tolv veckors lagstadgad
föräldraledighet.
Alla barn under fem år har rätt till
kostnadsfri sjukvård. Övriga betalar sedan i början av 1990-talet en
vårdavgift.
När det gäller arbetslöshet,
alkoholmissbruk, våld mot kvinnor och annan brottslighet är
ursprungsbefolkningen, maorierna, och andra invandrare från östater i
Still Havet överrepresenterade.
År 2004 antog parlamentet en
partnerskapslag som gäller för både både homo- och heterosexuella par.
Lagen ger alla par som ingår partnerskap samma rättigheter som gifta när
det gäller vårdnad av barn, skatteregler och social välfärd.
År 2003 legaliserades prostitution dock
gäller en 18 års gräns för arbete inom sexindustrin. Enligt lagen krävs
licenser för bordeller, som måste ge sina anställda samma rättigheter
som andra yrkesgrupper när det gäller hälsovård, säkerhet och
arbetsförhållanden. Sexturism är i lag förbjudet och brott som begås mot
barn utomlands kan åtalas i hemlandet.
Till överst på sidan
Religion
Anglikaner 14.9 %, Romerskt katolska 12.4 %, Presbyterianer 10.9 %,
Metodister 2.9 %, Baptister 1.3 %, övriga Kristna 9.4, ateister 26 %, ej
specificerade 17.2 %, övriga 5 % (enligt 2001 års folkbokföring)
Utbildning
Skolväsendet är utformat efter brittisk
förebild. redan 1877 infördes lagstadgad, obligatorisk och avgiftsfri
utbildning för alla barn mellan sju och tretton år. Skolplikten har
senare utvidgats till att omfatta alla barn mellan sex och sexton år.
Nästan alla barn börjar skolan vid fem års ålder. Nio elever av tio
fortsätter till högstadiet och gymnasiet. Religionsundervisningen är
frivillig.
1990 fick de enskilda skolornas styrelser
större ansvar för utbildningen innehåll och fördelning av skolans medel.
Skolstyrelserna väljs av elevernas föräldrar. Förutom
föräldrarepresentanter ingår skolans rektor och ombud för personalen i
styrelsen. Samtidigt infördes ett system med skolpeng. Föräldrar måste
dessutom ofta betala frivilliga avgifter eller på andra sätt öka skolans
inkomster. Flera skolor som tidigare var privata har infogats i det
statliga skolsystemet.
Aga är förbjudet i skolorna sedan 1989.
Det finns åtta universitet samt flera
lärarhögskolor och ett tjugotal tekniska institut på Nya Zeeland.
Universiteten tilldelas anslag i förhållande till antalet studenter och
de kurser dessa läser. regeringen har prioriterat den högre
utbildningen, bland annat genom särskilda satsningar på forskning.
Sedan 1991 betalar de flesta studenter en
avgift, som är baserad på föräldrarnas inkomst, för sina
universitetsstudier.
2003 fanns det cirka 119 000 utländska
studenter i landet.
Maorierna har i över hundra år haft rätt
att gå i skolan, men under lång tid togs ingen hänsyn till deras kultur
och språk. Under 1980-talet inrättades skolor med undervisning enbart på
maori. Maorisk kultur och historia kan också studeras på
universitetsnivå. Få maoribarn fortsätter emellertid till högre studier
och fortfarande går de i genomsnitt färre år i skola än andra
nyzeeländska barn.
Klimat
Nya Zeeland har ett milt tempererat
havsklimat med små temperaturväxlingar. Den årliga nederbörden är
riklig. På Sydön är nederbördsskillnaderna stora mellan öst- och
västsidan. Det mesta av nederbörden faller på västsidan. Vintrarna
är i allmänhet milda. Förutom i bergstrakterna är det bara i söder som
temperaturen sjunker under noll grader vintertid.
Dygnsmedeltemperaturen i januari ligger i
Auckland på 19 grader C. och på 11 grader C. i juli. I Christchurch är
motsvarande temperaturer 17 grader C. i januari och 6 grader C. i juli.
Medelnederbörden per månad ligger i
Auckland på 64 mm i januari och på 142 mm i augusti och i Christchurch i
januari på 84 mm i maj och 46 mm i september.
Flora och Fauna
Nya Zeelands flora är mycket varierande
och artrik trots att mycket av den ursprungliga skogen skövlades av de
nya bosättarna.
Vid européernas ankomst täcktes två
tredjedelar av landets yta av skog. Idag finns endast en mindre del av
den ursprungliga skogen kvar. Numera skyddas skogen i lagen och på stora
områden nyplanteras främst importerade, snabbväxande tallträd. Dessa
träd används dels för avverkning och dels för att binda jorden.
På Nordön finns rester kvar av de
ursprungliga kauriskogarna.
På Sydöns västsida, där klimatet är
fuktigt, växer regnskog med lövträd som sydbok och barrträd som
cypresser. I torrare områden finns gräs- och buskstäpp och i bergen
hittar man alpina växter.
Det finns 72 olika arter av orkidéer på
Nya Zeeland.
På Nya Zeeland finns omkring 300 olika
fågelarter, varav ett tjugotal är endemiska. Flera arter har utrotats av
människan. Maorierna utrotade den stora, icke flygkunniga moafågeln som
kunde bli 3.5 meter hög och väga mer än 200 kilo. Flera nu levande
fågelarter är starkt utrotningshotade och finns kvar bara i ett fåtal
exemplar. Till och med Nya Zeelands nationalfågel kiwin vara nära att
utrotas.
De finns få landlevande däggdjursarter på
öarna. Flertalet av dem är introducerade utifrån. Den enda reptilarten
på öarna är tuatara, en ödla. Det finns tre endemiska grodarter på Nya
Zeeland.
Marina däggdjur finns det gott om i
vattnen runt Nya Zeeland. Av jordens 72 arter valar och delfiner hittar
man 35 här. Kaskeloten, hannarna kan väga mellan 35 och 50 ton, är det
största marina däggdjuret som simmar runt kusterna och det minsta är
Hectors delfin som når en längd av endast 1.4 meter. Andra marina
däggdjur som lever här är knölval, späckhuggare, flasknosdelfin,
sjölejon, pälssäl och sjöelefant.
För mer information klicka på länken
Landsfakta
Trots allt det natursköna jag fick
tillfälle att uppleva på Nord- och Sydön hade jag en känsla av att det
var någonting som saknades när min resa på Nya Zeeland var avslutad. En
uppfattning som jag delade med många andra resenärer jag talade med. En
svensk familj som jag träffade på vandrarhemmet i Mount Cook uttryckte
sig på detta sätt: "Det känns nästan som att svära i kyrkan med att säga
att Nya Zeeland inte är så häftigt som man marknadsför det på. Speciellt
om man inte man vill ägna sig åt artificiella aktiviteter som bungyjump,
paragliding, tandemhoppning, turer med monsterbåtar i smala floder, etc.
Det är nästan tråkigt här."
Turismen på Nya Zeeland var stundtals
absurt högt uppdriven med alla turister som for omkring i sina hyrbilar,
inklusive jag själv, campingbilar, tåg eller med lokala bussar i jakten
på upplevelser.
Det mest absurda exemplet på detta är
nog dagsturerna med hundratals turister i bussar från Queenstown till Milford Sound, cirka 600 kilometer tur och retur, för en båttur i
fjorden som tar cirka tre timmar.
För att citera Dave, en världsresenär
från Storbritannien, som jag
träffade flera gånger under resan: "Det verkar som nyzeeländarna bara
ser oss turister som mjölkkor."
Visst är Nya Zeeland oerhört vackert
och
fantastiskt samt värt ett besök, men det finns andra länder på närmare
håll som är minst lika vackra; Norge,
Schweiz eller Österrike.
|