Nepal -
"Where
the legend began"
Första besöket i Nepal var en omtumlande och chockerande upplevelse. Mötet med det vackra landet,
de vänliga men fattiga människorna, den överallt levande och påtagliga religionen, den kaotiska, starkt
luftförorenade, bullriga men oerhört charmiga huvudstaden Kathmandu och tystnaden i
de mäktiga bergen.
Så annorlunda jämfört med den bild av Nepal jag hade med mig hemifrån!
Under denna resa bekantade jag mig med huvudstaden Kathmandu och olika delar av landet.
Jag besökte Royal Chitwan National Park och jag vandrade från Suikhet
Phedi till Annapurna Sanctuary,
4 200 meter över havet. Jag besökte den forna huvudstaden Bhaktapur och världens enda buddhistiska
stad Patan. Upplevelser som skapade en längtan att återvända.
Läs mer under Resfakta!
Nepals historia i korthet
Historiskt, kulturellt och språkligt har Nepal sedan årtusenden varit en mötespunkt för människor
tillhörande de tibeto-burmanska och indoeuropeiska språkgrupperna. Legenderna hävdar att Kathmandudalen
en gång var en stor insjö som torrlades av en prins. Med ett kraftigt svärdshugg högg han ett djupt sår
i den bergskedja som omgav sjön och tömde den på vatten. Hugget kan ses än idag i Chobarklyftan, nära
staden Patan.
Redan under den yngre stenåldern var
det område som vi idag kallar för Nepal bebott, men inte förrän
årtusendet före Kristus omnämns området i indiska skrifter. Vid
tiden för Buddhas födelse i Lumbini år 560 före Kristus dominerade
Kirantifolket landet. Mellan 400 efter Kristus och omkring år 750
dominerades Kathmandudalen och det omkringliggande området av
Licchavi-dynastin. År 879 inledde newarfolket en ny dynasti. Samtidigt
nämns för första gången namnet Nepal, som betyder "början på ny era".
De närmast följande århundradena
präglades av indiska erövringar och maktstrider mellan inhemska grupper.
På 1100-talet började Nepals härskare att till sina namn lägga titeln
malla. Malladynastin kom att dominera Kathmandudalen fram till
1700-talet. Under Mallaperioden, Nepals historiska höjdpunkt, rådde stort välstånd och många av de vackra tempel som vi kan beskåda
än idag
byggdes av Malla-kungarna.
På 1300-talet startade en uppdelning av riket i mindre kungadömen. I Kathmandudalen
växte tre starka kungariken fram med Kathmandu, Patan och Bhaktapur som
huvudstäder.
1372 grundades den tredje Malladynastin som hade sin höjdpunkt under ledning av regenten Yaksha Malla, 1428 - 82. Då var riket
återförenat, men föll ännu en gång sönder i mindre riken efter hans död.
År 1768 erövrade ghorkakungen Prithvi Narayan Shah Kathmandudalen och grundade Shahdynastin.
Under 1700-talet började britternas expansion i Fjärran Östern, och 1792 anländer det första
brittiska sändebudet till Kathmandu. Nepaleserna kom i krig med britterna i början av 1800-talet
vilket ledde till att man förlorade stora landområden.
Från år 1816 till 1951 var Nepal praktiskt taget helt stängt för utlänningar.
År 1846 ägde en palatsrevolution rum och Jung Bahadur Rana
grep makten. Han lät därefter avrätta hundratals framstående
ministrar. "Ranas" blev en andra kunglig familj efter kuppen
och flera av deras medlemmar blev ledande politiker.
Under Ranadynastin stannade
utvecklingen av och i många områden förblev landet på en medeltida nivå
Några viktiga årtal i Nepals moderna
historia
|
Årtal |
Händelse |
| 1901 -
1929 |
Regerar Chandra
Shamsher. Under denna period började en opposition växa fram,
bland de oppositionella fanns officerare som tjänstgjort i
brittiska armén och fått kontakt med demokratiska idéer |
| 1926 |
Avskaffades
slaveriet |
| 1950 |
Bildades
Nepalesiska kongresspartiet (NCP), som lierade sig med
kungafamiljen för att störta Rana-dynastin. För att nå sitt mål
inledde NCP en väpnad kamp vilket ledde till att Rana-dynastin
tvingades lämna från sig makten. Nepal var då ett mycket
underutvecklat land och
medellivslängden var bara 35 år
I slutet av året flydde Kung Tribhuvan till Indien på grund av
oroligheter |
| 1951 |
Kung Tribhuvan
återvände till Nepal och bildade en regering där även Rana medlemmar ingick
därmed var det slut på Ranadynastin som styrt landet sedan 1846 |
| 1955 |
Kung Tribhuvan
efterträddes av sin son Mahendra som gav landet en ny
författning med ett folkvalt underhus. Även under Mahendra
regeringsperiod utvecklades landet mycket långsamt och
korruptionen blomstrade |
| 1959 |
I de allmänna
valen i februari vann NCP 74 av de 109 platserna och Bisweswor
Prasad Koirala utsågs till premiärminister. Regeringens
reformförsök förde den snabbt på kollisionskurs med
samhällseliten |
| 1960 |
Kungen lät
fängsla Koirala och andra ledande NCP-medlemmar |
| 1961 |
Parlamentet
upplöstes och politiska partier förbjöds. Istället infördes det
partilösa panchayat-systemet med indirekt valda råd, panchayat,
på fyra nivåer. Som ersättning för partier skapades
organisationer för olika samhällsgrupper. Det högsta rådet
utgjordes av det maktlösa parlamentet, rashtriyat panchayat |
| 1972 |
Efter Kung
Mahendras död hoppades landets befolkning på reformer, men
kungens son, den nye tronföljaren, Birendra genomförde bara
kosmetiska förändringar av det politiska systemet |
|
1979 |
Folkets missnöje
med den förda politiken ledde till stora kravaller. Till följd av
dessa lovade kungen att reformera det politiska systemet |
|
1981 |
Hölls de första
valen enligt de nya riktlinjerna men den politiska
instabiliteten fortsatte |
|
1990 |
I februari
bildade NCP och en rad andra vänstergrupper en lös allians som
bland annat krävde flerpartisystem
Efter att regeringssoldater
skjutit ihjäl minst 50 demonstranter i Katmandu den 6 april
hävdes partiförbudet. En vecka senare avskedades regeringen och
parlamentet upplöstes. En övergångsregering bildades där
oppositionspartierna fick de flesta posterna. Alla religiösa och
politiska fångar fick amnesti, dödsstraffet avskaffades och de
lagar som begränsat press- och organisationsfriheten upphävdes
I november trädde en ny
författning i kraft |
|
1991 |
På våren hölls
det första fria valet på 30 år. NCP fick 110 av de 205 mandaten
och det kommunistiska CPN-UML blev näst största parti med 69
mandat. De förväntade reformerna uteblev dock
Efter protester mot korruption,
stigande priser på basvaror och vattenbrist uppstod så svåra
slitningar inom NCP att regeringen tvingades avgå 1994 och
utlysa nyval |
|
1994 |
Valet gav en
knapp seger för CPN-UML, som bildade en minoritetsregering med
Manmohan Adhikari som premiärminister. Men även denna regering
övergav snabbt många av sina radikala vallöften och lyckades
behålla makten i bara ett år |
|
1995 - 1999 |
Mellan dessa år
hade Nepal ytterligare fyra regeringar av olika konstellationer.
Alla präglades dock av korruptionsskandaler och interna
konflikter. De ständiga regeringsskiftena lamslog i stort sett
statsförvaltningen och bromsade den ekonomiska utvecklingen.
Dessutom minskade invånarnas tilltro till demokratin när de såg
hur politikerna stred inbördes och inte var kapabla att fatta
några beslut |
|
1996 |
I februari
Inledde Nepals kommunistparti-Maoisterna (NCP-M) ett väpnat
uppror i de eftersatta distrikten i landets västra del. Genom
angrepp mot ensligt belägna polisstationer och rika jordägare
ville maoisterna krossa det feodala systemet och på sikt ersätta
monarkin med en kommunistisk folkrepublik. Upproret underblåstes
av det allmänna missnöjet med det politiska systemet och spred
sig snabbt |
|
1999 |
Trots den växande
konflikten kunde nyval hållas i maj. NCP segrade stort och
bildade, en som det verkade, stabil majoritetsregering under
ledning av Krishna Prasad Bhattarai. Den försökte få bukt med
maoistrevolten med ekonomiska stimulansåtgärder för landsbygden
men började också planera en ny antiterroristlag, som befarades
urholka rättsskyddet.
Upproret fortsatte dock och när
Bhattarai inte kunde uppvisa några förbättringar av
säkerhetsläget växte missnöjet med honom |
|
2000 |
I mars tvingades
Bhattarai avgå. Premiärminister blev åter Girija Prasad Koirala |
|
2001 |
I skuggan av maoistupproret, som höll
på att utvecklas till ett inbördeskrig, drabbades Nepal i början av juni
av morden på nästan hela kungafamiljen. Det uppgavs att den
29-årige kronprinsen Dipendra råkade i gräl med familjen om valet av
brud, varpå han med automatvapen sköt ihjäl sina föräldrar, kung
Birendra och drottning Aishwarya, och åtta andra medlemmar av
kungafamiljen samt skottskadade sig själv allvarligt. Sedan Dipendra
avlidit efter tre dagar i koma besteg Birendras bror Gyanendra
kungatronen. Massmordet gav näring åt konspirationsteorier och
maoistgerillan utnyttjade förvirringen till att sätta in en
storoffensiv som regeringen besvarade med skärpta säkerhetslagar som
bland annat innebar minskad rätt att strejka och demonstrera
Krisen tvingade Koirala att avgå i
juli och till ny premiärminister utsågs Sher Bahadur Deuba, som
snabbt utverkade vapenvila och fick maoisterna att börja
förhandla om fred
Ett antal möten mellan
regeringen och gerillan hölls under hösten och båda sidor frigav
fångar
När inga mer konkreta resultat
uppnåddes avbröt maoisterna vapenvilan i november och gick till
ny storoffensiv. Kriget trappades upp markant och dödstalet
ökade snabbt. Undantagstillstånd infördes i hela landet och alla
gerillamedlemmar stämplades som terrorister |
|
2002 |
I maj insåg
premiärminister Deuba att han inte skulle få igenom ett förlängt
undantagstillstånd varför han valde att upplösa
parlamentet och utlysa nyval. Beslutet fick hård kritik,
eftersom ett val i krigstid ansågs hota landets stabilitet.
Konflikten ledde till att Deuba bildade ett nytt parti,
Nepalesiska kongresspartiet-Demokraterna (NCD)
I oktober avskedade kungen överraskande regeringen sedan Deuba
börjat vackla i inställningen till nyvalet. Parlamentet
upplöstes och valet sköts upp. Rojalisten Lokendra Bahadur Chand
utsågs att leda en övergångsregering utan något av de större
partierna. I praktiken hade Nepal därmed tagit ett steg tillbaka
till den absoluta monarkin |
|
2003 |
Premiärminister
Lokendra Bahadur Chand ersattes i maj med Surya Bahadur Thapa,
också en rojalist med svag folklig förankring. Kungaregeringen
försökte vinna popularitet med en stor korruptionsutredning, men
missnöjet ökade. Förhandlingarna med gerillan var resultatlösa.
De fortsatta striderna över allt större delar av landet, det
stigande dödstalet och internationell kritik mot brott mot de
mänskliga rättigheterna förvärrade krisen. |
|
2004 |
I maj avgick
Thapa. Sher Bahadur Deuba, som avskedats hösten 2002 fick på
nytt i uppdrag att bilda regering. Förutom det egna Nepalesiska
kongresspartiet-Demokraterna (NCD) fick han med sig
vänsterpartiet Nepals kommunistparti-Förenade
marxist-leninisterna (CPN-UML), det kungatrogna
Nationaldemokratiska partiet (NDP) och det regionala Nepals
samförståndsråd (NSP). Försöken att få till stånd fredssamtal
misslyckades dock, eftersom gerillan krävde att få förhandla
direkt med kungen under internationell medling |
|
2005 |
Återgången till
det som liknade demokrati blev kortvarig. Den 1 februari tog
kung Gyanendra själv över regeringsansvaret. Deuba och andra
ministrar sattes i husarrest, medierna censurerades,
mötesfriheten avskaffades och polisen fick rätt att sätta
personer i häkte i förebyggande syfte
I juli dömdes Deuba till två års
fängelse och dryga böter för korruption efter en tvivelaktig
rättegång
Kungadiktaturen fick hård
kritik från omvärlden och ledde till ett närmande mellan
maoistgerillan och sju kungakritiska partier
I början av september utlyste
gerillan vapenvila och i november meddelades att maoisterna och
partialliansen hade ingått ett löst samarbete för att få kungen
avsatt. De antog en principdeklaration om krav på val till en
konstituerande församling, respekt för de mänskliga
rättigheterna, flerpartidemokrati och ett återupprättat
rättssamhälle. Deklarationen fick stöd av bland andra FN men
avvisades av nepalesiska regeringen. Kongresspartiet strök också
troheten mot monarkin ur sitt partiprogram |
|
2006 |
Under gerillans
vapenvila minskade konflikten påtagligt, men båda sidor
anklagades för fortsatta brott mot de mänskliga rättigheterna,
och eftersom armén inte avbröt sina aktioner återupptog gerillan
striderna i full skala i januari
Kommunvalen i januari bojkottades
av de stora partierna, och ett mycket lågt valdeltagande
tolkades som att kungen hade förlorat folkets stöd. Förre
premiärministern Deuba frigavs sedan Högsta domstolen
olagligförklarat kungens antikorruptionskommission
I april trotsade oppositionen
demonstrations- och utegångsförbud i Katmandu och genomförde en
rad kungafientliga manifestationer, som efter hand fick allt
bredare uppslutning. Ett tiotal människor sköts ihjäl av
säkerhetsstyrkorna vid protester runt om i landet. När även
flera demonstranter dödats i Kathmandu blev trycket så starkt på
kungen att han den 24 april meddelade att parlamentet omedelbart
skulle återsamlas och Girija Prasad Koirala bildade en liten
samlingsregering. Parlamentet utlovade val till en
konstituerande församling som skulle skriva om författningen.
Regeringen och gerillan utlyste vapenvila och maoisterna
samtyckte till fredsförhandlingar. I väntan på en ny författning
ogiltigförklarade parlamentet alla beslut som kungen fattat
under enväldet samt fråntog honom alla återstående befogenheter
I november slöt regeringen och
gerillan en överenskommelse som gick ut på att rebellerna och
den styrande alliansen skulle bilda en övergångsregering före
den 1 december. Innan dess skulle 73 maoistrebeller ta plats i
parlamentet
Senast i juni 2007 bestämdes
att val skulle hållas till en konstituerande församling vars 425
medlemmar skulle avgöra monarkins framtid. Tills vidare skulle
kungen sitta kvar, men utan att ha någon egentlig makt. All
egendom som kung Gyanendra skaffat sedan han tog över tronen
2001 skulle nationaliseras. Ett formellt fredsavtal
undertecknades den 21 november |
|
2007 |
Tidtabellen från
novemberavtalet försenades kraftigt, och först i januari tog
maoisterna plats i interimsparlamentet. Därefter följde en tid
när de oeniga parterna bland annat försökte besluta om
fördelningen av ministerposter
Den 1 april ombildades
interimsregeringen, och premiärminister Girija Prasad Koirala
utnämnde fem ministrar från det maoistiska kommunistpartiet. För
första gången skedde en regeringsombildning utan medverkan av
kung Gyanendra
I början av oktober beslutades
att valet till den konstituerande församlingen skulle skjutas
fram på obestämd tid. Orsaken var djup oenighet mellan
maoisterna och resten av samlingsregeringen främst om monarkin.
Maoisterna krävde att republik skulle införas före valet och
hade redan i mitten av september lämnat interimsregeringen då de
inte fick gehör för sitt krav. Maoisterna krävde också ändringar
i valsystemet, som de ansåg vara till deras nackdel. De har dock
gjort klart att de vill fortsätta fredsprocessen
I slutet av december röstade parlamentet för att avskaffa
monarkin. Kung Gyanendra tilläts bo kvar i det kungliga palatset
till val hade hållits, men han hade fråntagits all makt |
|
2008 |
Den 10 april
hölls, som planerat, valet till författningsförsamlingen.
Maoisterna blev största parti med 227 av de 601 platserna, mer
än dubbelt så många som kongresspartiet. Marxistleninisterna,
UML, nådde 103 mandat och madhesifolkets nya rörelse MJF fick 51
platser I slutet av maj
röstade författningsförsamlingen för att avskaffa monarkin, som
funnits i 239 år. Bara fyra ledamöter röstade mot beslutet. Alla
kungliga privilegier upphörde i och med detta. Kungen fick 15
dagar på sig för att lämna det kungliga palatset. Maoisterna och
andra politiker sade att kungen skulle kunna fortsätta att leva
i landet som en vanlig medborgare
I juli höll
författningsförsamlingen omröstningar för att utse president och
vicepresident. I den andra omröstningen segrade kongresspartiets
kandidat Ram Baran Yadav och den 23 juli tillträdde han posten
som president. Resultatet indikerade att några partier hade
lierat sig mot maoisterna, och denna missräkning ledde till att
partiledaren Prachanda följande dag förklarade att NCP-M inte
tänkte vara med och bilda regering. Maoisterna ändrade sig dock
och med stöd av UML och MJF valdes Prachanda den 15 augusti till
premiärminister av den konstituerande församlingen |
|
2009 |
Den 4 maj avgick
premiärminister Prachanda och lämnade regeringen. Hans beslut
kom sedan president Ram Baran Yadav upphävt premiärministerns
order att sparka arméchefen på grund av att denne vägrat att
integrera forna maoistrebeller i de reguljära trupperna.
Presidenten meddelade att arméchef Rookmangud Katawal hade
avsatts på ett sätt som stred mot författningen. I samband med
att Prachanda försökte sparka arméchefen lämnade
kommunistpartiet UML i protest regeringen
Den 17 maj tillkännagav en
allians bestående av 22 partier, däribland kommunistpartiet UML
och Nepalesiska kongresspartiet, att den samlat tillräckligt med
stöd i parlamentet för att bilda en ny regering utan maoisterna
och den 23 maj valde parlamentet UML:s ledare Maghav Kumar Nepal
till ny premiärminister |
|
2010 |
I mars avled en
av Nepals mest centrala politiker under de senaste decennierna,
den före detta premiärministern Giri Prasad Koirala. Han blev
mest uppmärksammad för att han ledde de protester som till slut
tvingade kung Gyanendra att abdikera. Koirala Han deltog också i
arbetet med att få fredsavtalet mellan regeringen och maoisterna
undertecknat 2006
Den 30 juni avgick
premiärminister Madhav Kumar Nepal. Han motiverade sitt beslut
med att han ville bryta det politiska dödläget i landet och
komma vidare i fredsprocessen. Maoisterna hade i flera månader
försökt att få honom att avgå. De hävdade att de som största
parti borde få utse landets regeringschef |
Till
överst på sidan
Geografi, Klimat
Nepal är ungefär 800 kilometer långt och mellan 90 till 230 kilometer brett.
Till ytan är landet litet,
enbart 140 800 km2 stort, men har de största höjddifferenserna i världen.
Från 100 meters höjd i Terai till toppen av världens högsta berg, Mount Everest, 8
848 meter över havet.
Landet indelas i flera olika områden; låglandet
Terai, Chure bergen, det Inre Terai, Mahabharat bergen,
Pahar zonen, och Himalaya. Ungefär en tredjedel av Himalayas längdsträckning ligger inom Nepals gränser och här
finns 10 av världens 14 berg som är högre än 8 000 meter.
Klimatmässigt präglas Nepal av monsunperioderna med en torrperiod från oktober till maj och en period av
nederbörd mellan juni och september. Maj och början av juni är landets varmaste period. Nederbörd i form av snö
förekommer aldrig i Kathmandudalen. Även på högre höjder, med undantag av de allra högst belägna
regionerna, är snöfallet ringa.
Flora och Fauna
Floran är omfattande och artrik med cirka 6 500 olika registrerade arter, från tropiska till högalpina.
I mars/april infaller den mest spektakulära blomningsperioden när man kan njuta av färgprakten
från olika arter av rhododendron. Att se bergssluttningar med blommande rhododendron mot snöklädda berg är
en av de starkaste naturupplevelserna man kan vara med om. På hösten kan man uppleva
blommande körsbärsträd i bergsbyarna, även det en vacker naturupplevelse.
Även fågellivet är artrikt och varierande, mer än 800
fågelarter har registrerats. Under bergsvandringarna är möten med rovfåglar, från falkar till de stora gamarna, intressanta.
Däggdjursarterna varierar beroende på var i landet de lever. I Terai finns både tiger, elefant, noshörning och
olika krokodilarter. Här finns olika arter av hjortar och apor. Den vackra
snöleoparden, ett
av de mest legendomspunna däggdjuren, lever i Himalayas mest ödsliga trakter. Få har sett detta
starkt utrotningshotade djur.
Livsvillkoren och miljöerna för djur, fåglar och växter är starkt hotade på grund av befolkningsökningen som kräver allt mer
mark för försörjning. För att motverka detta har flera nationalparker eller naturreservat skapats.
Befolkning, språk och sociala
förhållanden
Etniskt sett är Nepal mycket intressant. Befolkningen är uppdelad på mer än trettio olika befolkningsgrupper
anpassade att leva i olika miljöer. Människor boende i Himalayaområdet tillhör oftast den mongoliska folkgruppen. Några av de största
folkgrupperna är Sherpa, Manangpa och Thakalis. Majoriteten av dem är buddhister och deras kultur påminner om den tibetanska.
I regionen mellan bergen och låglandet bor bland annat folkgrupperna Magar,
Kha, Gurung, Newar, Rai och Limbu. Deras språk tillhör den
Tibeto-Burmanska språkgruppen och deras religioner tillhör shamanism, hinduism eller buddhism.
Newarerna dominerar Kathmandudalen. I Terai, låglandet, bor
huvudsakligen människor tillhörande folkgruppen Tharu. Deras religion är hinduism.
Landets
officiella språk är Nepali, som talas av cirka 90 % av landets
befolkning. Det är nära besläktat med hindi och räknas till den
Indo-Europeiska språkgruppen. Nepali har sina rötter i det indiska
skriftspråket sankskrit. Dessutom talas ett tjugotal minoritetsspråk och
olika dialekter i Nepal. I de högre samhällsklasserna talas också
engelska.
Nepal
tillhör de fattigaste länderna på
jorden och en stor del av befolkningen lever i ekonomisk och materiell
misär vilket påverkar, bland annat, medellivslängden, som är en av de
lägsta i Asien.
Allvarliga sjukdomar som kolera och
tuberkolos förekommer på grund av de dåliga sanitära förhållandena.
Spädbarnsdödligheten är hög. De flesta av Nepals 80-tal sjukhus ligger i
städerna, en mindre andel av dessa är privata, på landsbygden finns
bykliniker. Sjukvårdsresurserna räcker inte till för att täcka behoven.
Många kliniker förstördes av maoistgerillan. Majoriteten av nepaleserna
saknar sjukförsäkring eller pengar att betala sin sjukvård.
Fattigdomen leder till att många unga
nepalesiska kvinnor hamnar i prostitution i indiska storstäder.
Drogmissbruk och hiv/aids är växande problem.
Utbildning
De nepalesiska barnen börjar den
obligatoriska femåriga grundskolan vid sex års ålder. Därefter följer en
femårig påbyggnadsutbildning. Många barn slutar dock skolan i förtid för
att hjälpa till med familjens försörjning.
Det finns både statliga såväl som privata skolor. De privata ger en
bättre undervisning men tar ut höga terminsavgifter. Under det
maoistiska upproret dödades många lärare, skolbarn rövades bort för att
indoktrineras och skolbyggnader användes som förläggningar vilket
påverkade utbildningen negativt.
Andelen analfabeter bland de vuxna är hög eftersom det fram till
1960-talet knappt fanns någon skolutbildning och den är högre bland
kvinnor än bland män.
I Nepal finns fem universitet, varav ett är privatägt.
Religion
I Nepal vävs hinduism och buddhism ofta samman till en
oskiljaktlig enhet. Buddha föddes i Lumbini men hans lära nådde inte Nepal förrän cirka år 250 f Kr via den indiske regenten
Ashoka. Idag utövas buddhismen framför allt av människor som bor högt uppe i Himalaya och av tibetanska
flyktingar. Officiellt är Nepal världens enda land med
hinduism som huvudreligion. Drygt 90 % av befolkningen räknar sig som hinduer.
Hinduismen är Asiens största religion, räknat till antalet anhängare, och är en av världens äldsta religioner, cirka 3 - 4000
år gammal. Religionens viktigaste skrifter är de fyra Vedaböckerna. Förutsättningar för religionen är att vi alla går igenom
ett antal återfödslar eller reinkarnationer som kan leda till moksha, den själsliga frälsningen som befriar en från
återfödande. Med varje återfödsel kan man närma sig, eller fjärma sig från moksha beroende på ens karma, de handlingar man utfört.
För västerlänningar är det ofta svårt att förstå den komplexa religionen med dess tusentals gudomligheter. De tre viktigaste
är Brahma, Vishnu och Shiva. En person som inte föds som hindu tillåts inte
konvertera till denna religion. En person som fötts som hindu kan heller aldrig byta kast den fötts in
i.
Trekkingarrangör
Jag tackar vår trekkingarrangör Sports & Nature i Kathmandu, Mrs
Nandini Lahe-Thapa och Mr C B Gurung, vår guide Ganesh och vår bärare
Buddy som alla hjälpte mig att förverkliga en av mina drömresor och
-vandringar och vill härmed rekommendera Sports &
Nature på det varmaste.
"En resa i Nepal glömmer man aldrig och längtan tillbaka
är stark!"
|
Bodnathstupan.
Kathmandu
|
