Malta -

"Riddarnas ö"

Malta - "Riddarnas ö"

Malta, det lilla öriket i Medelhavet, är kanske inte den bästa platsen för den som tycker om att ligga och sola på sandsträckta badstränder eftersom kusten ofta är klippig. Till Malta kommer de resenärer som i första hand söker avkopplande miljöer eller vill uppleva historiens vingslag. Platser med historisk anknytning finns det gott om i detta lilla land.

Den främsta anledningen till att jag besökte Malta var just för att komma till platser där de tappra Johanniterriddarna tillsammans med malteserna försvarade ön mot turkarnas attacker år 1565. Om utgången av detta hemska övergrepp blivit en annan hade Europas historia förmodligen sett helt annorlunda ut. Malta har på grund av sitt strategiska läge mitt i Medelhavet ofta utsatts för angrepp och invasioner.

Det är lätt att komma runt på Malta, eller till grannöarna Gozo och Comino, med hjälp av de charmiga lokala bussarna och färjor. Därför blir det lätt att under en vecka täcka in en stor del av landets sevärdheter utan att stressa.

Jag tyckte om Malta för de fina och intressanta miljöerna i städer och byar runt om på ön, besöken vid de historiska platserna och lugnet i huvudstaden Valletta. Människorna var vänliga och hjälpsamma och maten god. Besök gärna Malta tidigt på våren när ön grönskar, då är den som vackrast, få turister kommit hit och värmen uthärdlig.
Läs mera om mina reseupplevelser under länken Resfakta.

Maltas historia i korthet

Förhistoria

Den allra äldsta delen av Maltas historia kan man bara spekulera i eftersom ingenting finns nedtecknat om denna.

För många årtusenden sedan var vattennivån i Medelhavet mycket lägre än den är idag. Då fanns det en landförbindelse med Sicilien. På denna invandrade djur från Sicilien och södra Europa. Benfossilerna i Ghar Dalam-grottan, nära Marsaxlokk, visar att det under en period levde minielefanter, flodhästar och björnar på ön. När vattennivån i Medelhavet började stiga skar det av landförbindelsen till Sicilien och klimatet förändrades, vilket innebar att levnadsvillkoren för de stora djuren ändrades och till sist dog de ut. Till slut hade vattnet stigit så mycket i Medelhavet att bara de högst belägna partierna stack upp ur detta och därmed var ögruppen Malta bildad.

Tempelbyggarna

Omkring 4 500 före Kristus tror man att de första människorna bosatte sig på Malta, som vid denna tidpunkt var bördigt, klätt med skog och rikt på vatten. De första bosättarna, som man antar kom från Sicilien, livnärde sig på jordbruk och fiske samt begränsad handel med de människor som stannat kvar på Sicilien. De keramikrester man funnit efter de första maltesiska bosättarna liknar dem man man funnit på Sicilien.

De första bosättarna utvecklade även en primitiv kultur, som man fortfarande kan se spår av runt om på Malta i form av stora och imponerande megalittempel. Deras religion grundade sig på fruktbarhet och död.

Megalittemplen är de maltesiska öarnas äldsta monument och uppförda mellan 3 600 och 2 500 före Kristus. De är därmed de äldsta fristående byggnadsverken i världen. Redan cirka 1 000 år innan egyptierna byggde Cheops-pyramiden hanterade de människor som levde på Malta stenar vägande upp till 50 ton, som de använde när de byggde sina tempel. De stora stenblocken transporterades kilometervis, trots att hjulet ännu inte var uppfunnet.

Några av de bäst bevarade megalittemplen är Tarxien, Hag'ar Qim och Mnajdra på Malta samt Ggantija på Gozo.

De så kallade Tempelbyggarna var ett stenåldersfolk, men hade utvecklat en förhållandevis hög kultur. Ingen kan förklara varför denna dog ut och det finns inga samband med de människor som invandrade till Malta omkring 2 000 före Kristus.

Bronsåldern

De människor som kom invandrande på 2 000-talet före Kristus bosatte i trakterna runt de gamla templen, som de utnyttjade för sina egna syften. Deras religion skiljer sig från Tempelbyggarnas men de kunde ändå använda templen, som blev gravplatser. Dessa människor kallas för Kyrkogårdsfolket och hade nått längre i sin utveckling än stenåldersfolket. Man använde, till exempel, metallföremål.

Fenicier och Greker

Maltas dokumenterade historia anses ta sin början omkring år 800 före Kristus när greker landstiger på öarna, utan att bosätta sig. Man bedriver dock handel med de människor som bebor öarna.

Från omkring 800 till 218 före Kristus koloniserades Malta av fenicier och under de sista 250 åren av denna period koloniseras öarna av invånarna i den feniciska kolonin Karthago. Arvet från dessa kolonisatörer lever kvar i form av de ögon som målas på maltesiska båtar än idag. Under det första puniska kriget, 264 - 241 före Kristus, kan Malta ha utgjort en örlogsbas för de karthagiska krigsfartygen.

Under det andra puniska kriget, 218 - 201 före Kristus, tog romarna kontroll över Malta. Den romerske kejsare som slutligen besegrade fenicierna var Tiberius Sempronius och därmed blev Malta en del av den romerska provinsen Sicilien.

Till överst på sidan

Romarna

Efter att ha besegrat karthagerna i det tredje puniska kriget, 149 - 146 före Kristus, började romarna att bygga ut huvudstaden, som fenicierna byggt. Efter en period av romerskt styre fick malteserna rätt till ett visst självstyre och tillstånd att ha en egen senat. De fick dock betala höga skatter till romarna. De fick även rätt att sköta sina egna affärer och att sända en ambassadör till Rom.

Malta verkade ha blomstrat under romarna och deras största stad Melita utvecklades starkt. Utgrävningar visar att stadens invånare levde ett behagligt liv. De livnärde sig på att odla oliver, vete och vindruvor samt tillverka honung.

År 60 efter Kristus led apostlarna Paulus och Lukas skeppsbrott på Malta på sin väg till Rom, där Paulus skulle ställas inför rätta för sin kristna tro. Innan de for vidare levde de i ett par grottor i närheten av städerna Rabat och Mdina. Paulus predikar Jesu evangelium och omvände befolkningen till kristen tro. Därmed blev Malta en av de tidigaste kristna nationerna. Även den romerske ståthållaren Publius omvänds till den kristna tron och han blev senare Maltas förste biskop.

När romarriket delades år 395 efter Kristus kom Malta under Konstantinopels influens där det stannade fram till år 870. Lite är dock känt från denna period i landets historia.

Araber

Araberna invaderade Sicilien år 827 och erövrade ön slutgiltigt år 878. Två år senare intog de Malta. De ansåg huvudstaden Mdina allt för utspridd och för svår att försvara varför de byggde en hög mur runt staden. Med araberna infördes islam på ön, dock på ett förhållandevis demokratiskt vis. Ingen tvingades att konvertera till islam, men restrektioner infördes för dem som fortsatte att utöva sin kristna tro. De kristna fick inte rösta, inte bära vapen och var tvungna att bära ett märke som visade att de var kristna.

Under den arabiska perioden utvecklades Malta. Ny grödor, som bomull började odlas och öarna blev en viktig handelsplats i Medelhavet.

År 1090 besegras araberna av normanderna och därmed var den arabiska ockupationen av öarna över.

Normanderna

Den normandiske greven Roger av Normandie hade fått en kunglig förläning i södra Italien. Sicilien, som ingick i hans furstendöme, var svårt att försvara och därför bestämde han sig för att ta Malta från araberna, vilket inte stötte på några större svårigheter.

Roger av Normandie ansåg att enklaste sättet att styra Malta var att, i stort sett, låta det vara ifred. Han fastställde att kristendomen åter skulle vara öns religion och att alla kristna slavar skulle friges.

Under närmare 400 år efter normandernas maktövertag var det förhållandevis lugnt på Malta och ön styrdes av ättlingar till normander, fransmän och spanjorer.

Under 1400-talet fick Malta åter ett begränsat självstyre.

Genom giftermålet mellan Ferdinand II av Aragonien och Isabella av Kastilien år 1497 enades Spanien och under deras sonson Karl V blev Malta en del av det spanska riket.

Den spanske kungen Alfonso såg till att Malta slapp adelsmännens överhöghet, dock mot en hög avgift, och utfärdade ett dekret som sade att Malta för all framtid skulle slippa utländskt inflytande, vilket i praktiken innebar att öarna skulle lyda under den spanska kronan.

Ett av Karl V:s största hot kom från den bysantinske härskaren Soliman den Store, som hade drivit bort Johanniterriddarna från Rhodos.

Till överst på sidan

Johanniterorden, även kallad Malteserorden (The Knights of St John)

Johanniterorden bildades någon gång på 1 000-talet efter Kristus i Jerusalem av en grupp italienska sjömän som fått tillstånd att inrätta ett härbärge för pilgrimer som blivit sjuka under vandringen till den heliga staden. År 1153 fick orden påvens välsignelse. Efter trettio års verksamhet i Jerusalem fördrevs den från staden och sökte tillflykt på olika öar i Medelhavet. Först bodde man på Cypern och därefter under ett par hundra år på Rhodos, varifrån de fördrevs av turkarna under åren 1522 - 1523.

Johanniterriddarna avlade löften till sin orden om lydnad, kyskhet och fattigdom.

Riddarna anländer till Malta

När riddarna bad kung Karl V om ett nytt hem efter Rhodos blev de erbjudna Malta, och regeringsmakten över Tripoli med förhoppning om att de skulle lyckas hålla den turkiska flottan kvar i Medelhavets östra del. På Rhodos hade riddarna utvecklats till en perfekt fungerande sjöstridskraft vilket hindrade turkarna att fritt röra sig i Medelhavets centrala delar, något som irriterade turkarna.

Stormästaren Philippe Villiers de L´Isle Adam och hans 4 000 riddare var inte speciellt begeistrade över att blivit erbjudna de maltesiska öarna, som han ansåg vara ofruktbara, ensliga, lida brist på vatten och vara dåligt försvarade. De cirka 12 000 maltesiska invånarna var missnöjda med riddarnas placering eftersom de inte tillfrågats i ärendet, liksom den maltesiska aristokratin som höll sig på sin kant.

Riddarna accepterade motvilligt att bosätta sig på Malta, och hoppades länge att de en dag skulle få återvända till Rhodos.

År 1530 utsåg de fiskebyn Bigu vid Grand Harbours södra del som ny boplats och började omgående att bygga upp en stor fästning som skydd.

När riddarnas kapital krympte och de upptäckte att de inte fick något stöd från de europeiska stormakterna för att hålla turkarna på plats började de från sitt nya högkvarter på Malta att attackera och plundra turkiska handelsskepp. De blev i stort sett sjörövare.

Turkarna, som framgångsrikt drivit krig i Europa och erövrat i stort sett hela den östra delen, tröttnade på Johanniternas ständiga attacker på deras skepp och bestämde sig 1565 därför för att, en gång för alla, kväsa dem genom att invadera Malta och krossa riddarna.

Den stora segern

Riddarnas stormästare, Jean Parisot de la Valette fick reda på turkarnas planer i förtid. Han vädjade då till olika europeiska stater om hjälp, men förgäves. Omedelbart började ytterligare förstärkningsarbeten på riddarnas försvarsanläggningar och förberedelser för att klara en lång belägring.

När så turkarna angrep Malta försvarades öarna av endast 9 000 man, riddare och malteser, mot turkarnas arme på 30 000 soldater, varav 4 000 tillhörde de beryktade janitsjarerna, en specialtränad kommandostyrka med enda uppgiften - att döda. Oddsen var minst sagt mycket låga för Maltas försvarare!

Turkarnas första skepp siktades av vaktmännen på fort S:t Elmo fredagen den 18 maj och den första sammandrabbningen med dem ägde rum den 21 maj. Därefter följde en fruktansvärd hård attack mot fort S:t Elmo, som turkarna trodde att de skulle inta på några få dagar. Försvararna av S:t Elmo höll emellertid ut ända till den 23 juni då turkarna intog fästningen och dödade samtliga av de sista överlevande. De 1 500 försvararna av S:t Elmo tog cirka 8 000 turkar med sig in i döden.

Därefter riktades attackerna mot de andra forten, Fort S:t  Angelo i Birgu och och S:t Mikael i Senglea.

Maltas försvarare utkämpade ett av historiens värsta slag och lyckades trots sin underlägsenhet besegra den, åtminstone till synes, övermäktiga turkiska angriparen.

Efter många om och men fick riddarna äntligen understöd av den velige sicilianske vicekungen den 7 september och därmed var den 112 dagar långa belägringen av Malta över. Riddarna och de tappra malteserna hade förlorat 7 000 personer i striderna, turkarna förlorade 20 000 personer.

Till den som vill läsa om detta fruktansvärda slag vill jag rekommendera boken "Riddarna på Malta" av Ernle Bradford.

Den 28 mars, 1566 grundade greven Jean de la Valette Maltas nuvarande huvudstad - Valletta, som blivit uppkallad efter den tappre stormästaren. Han som så framgångsrikt försvarat Malta mot turkarna. Byggandet av Valletta kostade enorma pengar, men nu hjälpte samtliga Europas kungahus riddarna med gåvor, pengar och hjälp.

Till överst på sidan

Napoleon på Malta

Efter den franska revolutionen, 1789 - 99, insåg kejsar Napoleon, som många andra gjort före honom, att den som vill behärska Medelhavet måste besätta Malta, vilket han också gjorde i juni 1798.

Napoleon körde iväg Johanniterordens stormästare och hans riddare från öarna. Han konfiskerade också alla öns tillgångar och smälte ner silvret, som togs i beslag. Därefter fortsatte han att ändra statsapparaten, grundade femton nya samhällen och bestämde att vart och ett av dessa skulle ha en folkskola samt stängde alla kyrkor. För att ha kontroll över Malta upprättades en garnison på 4 000 franska soldater. Efter bara sex dagar på Malta lämnade Napoleon öarna och gav sig iväg på sitt egyptiska fälttåg.

Efter hand tröttnade malteserna på fransmännens förändringar av det maltesiska samhället. Den 2 september, 1798 försökte franska soldater plundra en av Mdinas kyrkor vilket fick malteserna att resa sig mot dem. De dödade alla i garnisonen och tvingade fransmännen tillbaka till Valletta.

Malta blir engelsk kronkoloni

År 1800 hade fransmännen fått nog av det maltesiska motståndet och fick hjälp av britterna att slutligen göra sig av med dem. Malteserna hade hoppats på att bli erkända som eget rike men insåg vilka resurser som krävdes för att försvara ön, vilket de inte hade. År 1814 blir öarna en brittisk kronkoloni. Maltas förste guvernör hette Thomas Maitland. Strävan efter självständighet pågick under hela perioden som brittisk koloni.

Några viktiga årtal i Maltas moderna historia

 

Årtal	Händelse
1921	Fick Malta begränsat självstyre, snart efter beslutet uppstod oenighet mellan britterna och den lokala regeringen om hur den lokala regeringen skötte ögruppens finanser och i frågan om vilket språk som skulle vara officiellt
1930	Tog britterna tillbaka sitt löfte om ökat självstyre
1932	Självstyret återinfördes. Engelska och maltesiska fick status som officiella språk istället för italienska
1934	Tog åter britterna tillbaka sitt löfte om självstyre. Hotet om ett Andra Världskrig bromsade de värsta protesterna
1940-talet	När Andra Världskriget bröt ut visade det sig åter hur strategiskt viktigt Maltas läge var. Därmed utsatte tyskarna öarna och befolkningen för ett fruktansvärt bombande. Malta utsattes för 282 bombattacker och det fälldes mer än 16 000 ton bomber över öarna, mer än vad som fälldes över London under hela kriget. Maltas befolkning drabbades därmed ännu en gång av ohyggliga övergrepp från andra nationer. För sitt hjältemod under Andra Världskriget tilldelade britterna Maltas befolkning S:t Georgs-korset, som finns avbildat i landets flagga
1947	Det begränsade självstyret utvidgades
1955	Dom Mintoff, som ledde Arbetarpartiet valdes till premiärminister. Hans regering ville att Malta skulle gå samman med Storbritannien
1956	Vid folkomröstningen sade 75 % av malteserna ja till förslaget om samgående med Storbritannien. Ögruppens andra stora parti, Nationalistpartiet, bojkottade dock omröstningen
1958	Övergavs planerna på en integrering med Storbritannien och snart förespråkade både Arbetarpartiet såväl som Nationalistpartiet självständighet
1962	Nationalistpartiet kom till makten med stöd från Maltas inflytelserika katolska kyrka och Giorgio Borg Olivier valdes till premiärminister. Omgående inleddes förhandlingar om total självständighet
1964	Blev Malta en självständig stat inom det Brittiska Samväldet med den brittiska monarken som statsöverhuvud. Avtal ingicks om brittiskt finansiellt stöd till Malta och en brittisk-maltesisk försvarsallians
1971	Arbetarpartiet återfick regeringsmakten och Dom Mintoff blev premiärminister. Försvarsavtalet med Storbritannien sades upp och regeringen proklamerade att Malta skulle vara en neutral stat med en alliansfri utrikespolitik
1974	Ändrades författningen så att Malta blev en republik och den dåvarande generalguvernören på Malta, Sir Anthony Mamo, utsågs till president
1970-talet	Under denna tidsperiod förstatligades industrin och den offentliga sektorn byggdes ut och utrikespolitiskt knöt regeringen nära band till Libyen, Sovjetunionen, Kina och andra kommunistiska länder
1981	Under valet fördjupades motsättningarna mellan Arbetarpartiet och Nationalistpartiet fördjupades, bland annat för att regeringen strax före valet utfärdat nya regler för valkretsindelningen. Det medförde att Arbetarpartiet behöll sin majoritet i parlamentet, trots att fler väljare hade röstat på Nationalistpartiet. I protest mot Arbetarpartiet bojkottade Nationalistpartiet i olika omgångar parlamentet
1983	Krisen mellan partierna nådde sin kulmen i november när Arbetarpartiregeringen ställde sig bakom en räd mot Nationalistpartiets högkvarter för att leta efter påstådda vapengömmor. Regeringen presenterade under denna period också en rad förslag som avsåg att försvaga den katolska kyrkans makt. Efter våldsam kritik tvingades regeringen att dra tillbaka förslagen
1984	Avgick Dom Mintoff som premiärminister och därmed inleddes en politiskt lugnare period. Han efterträddes av Mifsud Bonnici, som också blev premiärminister fram till valet 1987.
1987	Arbetarpartiet förlorade regeringsmakten efter 16 år. Nationalistpartiets ledare Edward Fenech-Adami valdes till premiärminister. Nationalistregeringen arbetade för ett närmande till väst och genomförde marknadsekonomiska reformer
1990	Malta ansökte om medlemskap i EG (nuvarande EU)
1992	Årets val vanns åter av Nationalistpartiet
1996	Förhandlingar om medlemskap i EU inleddes. För att få väljarnas stöd till anslutningen utlystes nyval under hösten. Valet fick ett annat resultat än det förväntade när Arbetarpartiet vann med knapp majoritet. Arbetarpartiets ledare, EG-motståndaren Alfred Sant, blev ny premiärminister och efter valet drog regeringen tillbaka landets EU-ansökan
1998	Årets budgeten innehöll stora avgiftshöjningar för vatten och el samt utförsäljningar av statliga bolag. Åtgärderna kritiserades hårt av partiveteranen Dom Mintoff som vägrade följa partilinjen och därmed förlorade Arbetarpartiet sin majoritet i parlamentet. Budgetbeslutet gick dock igenom tack vare talmannens utslagsröst. Mintoff röstade därefter emot regeringen i en förtroendeomröstning och premiärminister Sant tvingades utlysa nyval I valet fick Nationalistpartiet nästan 52 % av rösterna. Malta ansökte åter om EU-medlemskap i september och premiärminister Edward Fenech-Adami utlovade en rådgivande folkomröstning om medlemskapet
2000	Inleddes medlemsförhandlingar mellan Malta och EU
2003	I mars hölls den utlovade folkomröstningen om EU-medlemskapet och Ja-sidan segrade med 53,6 % av rösterna, Nej-sidan fick 46,4 % För att utnyttja övertaget i folkomröstningen utlyste regeringen parlamentsval till den 12 april, åtta månader tidigare än vad författningen krävde. I det fick Nationalistpartiet en betryggande majoritet med nästan 52 % av rösterna. Ett par dagar efter valet undertecknade Malta och övriga kandidatländer det formella anslutningsfördraget till EU
2004	I februari avgick Edward Fenech-Adami såväl som premiärminister som ledare för Nationalistpartiet. Han efterträddes av Lawrence Gonzi på båda posterna. I april valde parlamentet Fenech-Adami till ny president Den 1 maj blev Malta fullvärdig medlem av EU
2005	Sedan Malta gick med i EU har flyktingar från främst Nordafrika blivit ett växande problem. Malta krävde att EU-länderna skulle fördela de asylsökande mellan sig efter landstorlek och folkmängd. EU-kommissionen stödde till viss del Maltas begäran och landet fick erbjudanden om hjälp från flera EU-länder
2007	Malta fick EU-stöd i form av patrullering av kusterna, men flyktingströmmen fortsatte. I juli varnade justitieminister Tonio Borg för en kris om trenden inte upphörde. Ett nytt politiskt parti, Nationell aktion, som vill stoppa immigrationen bildades
2008	Vid parlamentsvalet i mars segrade åter Nationalistpartiet åter, denna gång med knapp majoritet. Regeringspartiet fick 49,3 procent mot 48,8 % för Arbetarpartiet och därmed kunde premiärminister Lawrence Gonzi och hans regering sitta kvar

 Till överst på sidan

Geografi och Geologi

De fem maltesiska öarnas totala yta uppgår till blygsamma 316 kvadratkilometer. Tre av öarna är bebodda - Malta, Gozo och Comino. De två obebodda småöarna kallas för Cominotto och Filfla. Öarna ligger i Medelhavets centrala del, 93 kilometer söder om Sicilien, 290 kilometer öster om Tunisien och 290 kilometer norr om Libyen.

Det finns inga högre berg, floder eller sjöar på Malta. Det högsta berget, Ta´Zuta är endast 253 meter högt och ligger på Maltas sydvästkust. En gång i tiden fanns det skogar på de maltesiska öarna, men skeppsbyggandet och skövling har i stort sett utrotat alla träd. Enda större koncentrationen av träd hittar man vid Buskett Gardens.

Jordmånen är grund och stenig och hårt brukad, ofta i form av terrassodlingar. Malta ger därför ett sterilt intryck, speciellt under de varma sommarmånaderna när grönskan försvunnit. Landskapet tyckte jag var, trots sin karghet, fascinerande.

På huvudön Malta bor det lite drygt 400 000 invånare, de flesta runt huvudstaden Valletta, Sliema och Grand Harbour. På ön Gozo bor det cirka 30 000 och på Comino bor färre än tio jordbrukande familjer.

Geologiskt sett är Maltas klippor mellan sju och trettio miljoner år gamla och skapades genom en kollision mellan den afrikanska och den europeiska kontinentalplattan. Klipporna ligger i flera lager ovanpå varandra.

Klimat

Malta har två årstider; sommar och vinter. Vintern sträcker sig från november till mars och under denna period regnar det som mest. Under sommarmånaderna regnar det nästan aldrig och i juli/augusti är det mycket varmt. Bästa månaderna att besöka Malta är april - juni och oktober - november. Sämsta perioden att besöka öarna är december och januari då nederbörden är som rikligast.

Flora och fauna

I Maltas karga miljö lever få landbaserade vilda djur. De djur man kan hitta är råtta, vanlig mus, igelkott, vessla, näbbmus och vildkaniner, som dock nästan är helt utrotad.

Reptiler som finns är olika ödlearter och tre ormarter, ingen av dem är giftig.

Även det maltesiska fågellivet är fattigt, bara ett dussintal fågelarter lever på öarna. Dock har man observerat mer än 150 fågelarter under migrationsperioder eller som övervintrar. Fåglarna jagas fortfarande flitigt av malteserna, som fick behålla sin brutala och avskyvärda fågeljakt vid förhandlingarna med EU.

Även den vilda floran är artfattig eftersom öarna är hårt uppodlade eller att växterna är hänvisade till att leva på sterila marker. I första hand hittar man växter typiska för medelhavsfloran på öarna; olivträd, oleander, tamarisk, timjan, euforbia, rosmarin, björnbär, havsfänkål, törel och sodaört.

På Malta finns inga nationalparker.

Befolkning, språk och sociala förhållanden

Maltas befolkning uppgår till cirka 430 000 invånare och är därmed Europas näst mest tättbefolkade land. Här bor mer än 1 220 personer per kvadratkilometer. Hela 94 % av befolkningen bor i städer eller större samhällen.

Malteserna är ett folk med blandat ursprung och har influens av italienare, araber, sicilianare, fransmän, spanjorer och engelsmän. Mer än 95 % av befolkningen är infödda malteser.

Maltesiskan hör till den semitiska språkgruppen dit även arabiska och hebreiska hör. En del språkforskare hävdar att maltesiskan är det enda språk som har släktskap med feniciskan, men i huvudsak är det besläktat med de arabiska dialekter som talas i Nordafrika. Maltesiskan har i grunden huvudsakligen en arabisk grammatik och konstruktion, men har också påverkats av språk som sicilianska, italienska, spanska, franska och engelska. Maltesiskan är det enda semitiska språket som skrivs med latin skrift.

Under 1990-talet ökade maltesernas levnadsstandard och numera ligger numera på samma nivå i Grekland, Portugal och södra Italien.

Efter västeuropeiska mått är Malta inget speciellt rikt land men man har ändå ett ganska omfattande socialförsäkringssystem; från 61 års ålder har alla anställda rätt att få en minimipension, sjuk- och olycksfall ersätts i ett år, arbetslösa får ersättning i sex månader.

Enligt WHO, Världshälsoorganisationen, har Malta en sjukvård som hör till de bästa i världen. Den offentliga sjukvården är gratis för alla. På grund av befolkningsökningen har de sociala kostnaderna stigit varför regeringen har uppmanat malteserna att teckna privata pensionsförsäkringar. En privat sjukvård har också vuxit fram.

Våld mot kvinnor i hemmet är vanligt och därför finns det en speciell polisstyrka som arbetar med problemet. Både skilsmässa och abort är olagligt. 

Till överst på sidan

Religion

Kyrkans makt över folket är mycket stor och har sitt ursprung i aposteln Paulus skeppsbrott på Malta år 60 efter Kristus. Han började predika kristendomen och snart hade denna religion fått fäste på ön och Malta är därmed ett av de länder som kristnades först. Statsreligionen är romersk katolsk, 96 % av landets invånare tillhör denna religion, men religionsfrihet råder enligt författningen.

Det finns 365 kyrkor på öarna Malta och Gozo. Kyrkan i Mosta på ön Malta tillhör världens största. Många kyrkor tillhör landets största sevärdheter.

Utbildning

Skolplikt råder för maltesiska barn mellan 5 och 16 år. Efter den sexåriga grundskolan följer ytterligare fem år i olika fortsättningsskolor som leder fram till en grundexamen. De elever som vill ha en yrkesanknuten utbildning kan efter det tredje året i fortsättningsskolan välja en tre-fyraårig yrkesinriktad kurs, till exempel på en handelsskola. Det finns också fackskolor med inriktning på turism och teknik.

Skolsystemet är uppbyggt efter brittisk modell och undervisning bedrivs på både maltesiska och engelska. Utbildningen är avgiftsfri ända upp på universitetsnivå.

Det finns många privatskolor på Malta och de flesta drivs av den katolska kyrkan. I början av 2000-talet gick närmare vart tredje barn i privatskolor.

I stort sett går alla barn i grundskolan. Det finns en del av den äldre befolkningen som är analfabeter.
Maltas universitet grundades 1769, men det har anor ända från 1500-talet då jesuiterna grundade sitt Collegium Melitense.

En resa till Malta bjuder på många intressanta upplevelser, framför allt med historisk anknytning. Jag tyckte om detta lilla land som var lätt att ta sig runt på med hjälp av lokalbussar. I april, då jag var här, var temperaturen behaglig, på sina ställen var ön grön och det blommade vackert. Maten var en upplevelse, speciellt landets national rätt - kanin.

Besök gärna Malta för en intressant reseupplevelse!

Malteserkorset.
Marsaxlokk

Snigel.
Dingli

"Hjulspåren" vid
Clapham Junction

Vallmo.
Dingli

Silo.
Floriana

Inloppet till Mgarr.
Gozo

Vacker balkong.
Xewkija.
Gozo

Citadellet.
Victoria.
Gozo

Gravstenar.
Victoria.
Gozo

Azure Window.
Dwejra.
Gozo

Gränd.
Mdina

Vackert hus.
Mdina

Kloster.
Rabat

St Pauls Grotto.
Rabat

Templet.
Hagar Qim

Templet.
Hagar Qim

Blommor.
Hagar Qim

Fågelfångsthus.
Mnajdra

Templet.
Mnajdra

Templet.
Mnajdra

Hamnen.
Marsaxlokk

Båt med Osiris öga.
Marsaxlokk

Båt med Osiris ögon.
Marsaxlokk

Fort Angelo.
Vittoriosa

Vy mot Valletta.
Senglea

Roddbåt.
Senglea

Templet.
Tarxien

Vy över
Valletta

Balkong.
Valletta

Balkong.
Valletta

Riddarnas forna sjukhus.
Valletta

Annika vid skampålen.
Valletta

St. John´s Co-Cathedral.
Valletta

Påskprocession.
Valletta

Påskprocession.
Valletta

Maltas nationalrätt, kanin.
Valletta

Kaninmiddag är gott!
Valletta

Medeltidshus.
Valletta

En av Maltas vackra bussar.
Valletta