Madagaskar - "Lemurernas Ö"
Min resa till Madagaskar började med en
dramatisk sprängning av en misstänkt bomb på flygplatsen Charles de
Gaulle i Paris!
Att göra en resa till Madagaskar,
världens fjärde största ö och ett av världens fattigaste länder, har länge funnits med i mina resplaner. När
jag så hittade en arrangör som erbjöd, vad jag tyckte, en bra
sammansättning av olika aktiviteter, bland annat besök i nationalparkerna Tsingy de Bemaraha
(som är med på UNESCO:s lista över världsarv), Isalo och
Ranomafana för vandringar och
möjligheter att se en del av Madagaskars egenartade flora och fauna,
båtfärder på floden Tsiribihina och i kanalsystemet Pangalanes, familjevistelse
i en by på höglandet och den spektakulära tågresan från höglandet till Indiska
Oceanen, bokade jag denna resa, som jag kombinerade
med en vecka på egen hand. Under denna vecka besökte jag bland annat Bara-folkets stora
kreatursmarknad i staden Tsiroanomandidy och den gamla kungaborgen i
Ambohimanga.
Under resan förflyttade jag mig cirka 3 600
kilometer med bil, 150 kilometer med båt, 160 kilometer med tåg och 150
kilometer till fots och och fick på så sätt uppleva en stor del av ön
och dess unika miljöer. När jag reste på egen hand åkte jag
med lokala minibussar, taxi-brousse, som ofta är överfulla. Vid ett
tillfälle var vi 26 personer och flera säckar med ris i en taxi-brousse
byggd för 12 personer. Trångt och spännande! Under den officiella resan
åkte vi med egna bilar och egen minibuss, som är komfortabelt men begränsar kontakt med
lokalbefolkningen.
Att resa runt på Madagaskar är inte
alltid helt lätt då stora delar av landets vägnät är i fruktansvärt
dåligt skick vilket gör transporterna tidskrävande och ofta
mödosamma. Att resa här är inget latmansgöra! Och "som grädde på moset"
kan man få loppbett, vilket hände mig i tre omgångar under denna resa.
För reseinformation klicka på länken
Resfakta
Madagaskars historia i korthet
Ännu har forskare inte kommit på hur de
första människorna kom till Madagaskar. Eventuellt utvandrade en eller
flera grupper av människor från det område som vi idag kallar för
Indonesien någon gång under de första århundradena efter Kristus och tog
sig så småningom vidare till Madagaskar. Om så är fallet kom de
förmodligen längs Indiens kust via den arabiska halvön till Afrikas
östkust, där de blandade sig med den inhemska befolkningen, varifrån de
så småningom lämnade fastlandet och tog sig över havet till Madagaskar.
Tecken på att invandrarna tagit denna väg
är bland annat att vissa östafrikanska seder och en särskild typ av
östafrikansk boskap finns spridda på ön. De tidigaste lämningarna av
byar dateras till 700-talet. Högplatån befolkades runt år 1 000. Något
senare anlade araber små handelsstationer på längs öns västra kust och i
norr.
Några viktiga årtal i Madagaskars
historia
Årtal |
Händelse |
1500-talet |
Under detta
århundrade besökte europeiska fartyg Madagaskar sporadiskt |
1700-talet |
Under detta
århundrade bildades ett flertal större och mindre kungadömen på
ön. I slutet av 1700-talet enade merinafolkets kung
Andrianampoinimerina de fyra kungadömena på den centrala
högplatån och började därefter utöka sitt eget område vilket
ledde till att merinafolket kom att dominera både ekonomiskt
såväl som politiska dominans. Efterföljande merinakungar
lyckades lägga under sig stora delar av ön ofta med hjälp av
vapen som de fått i utbyte mot slavar av européer |
1800-talet |
I början av detta
århundrade kom brittiska missionärer till landets huvudstad
Antananarivo för att undervisa överklassen i engelska och
översatte bibeln till malagassiska. Fransmannen Jean Laborde
stod på god fot med hovet och fick tillstånd att bygga upp en
industri för, bland annat, tillverkning av vapen, krut och
porslin. Dessutom tog merinahovet också emot andra fransmän, som
stödde uppbyggnaden av en katolsk kyrka
Under drottning Ranavalona I:s
regeringstid, 1828-1861, försökte man hejda det utländska
inflytandet och den nya religionens intrång genom att förbjuda
europeisk närvaro. Detta förändrades dock igen när drottningen
avled 1861 då åter dörren mot omvärlden öppnades. Frankrike och
England konkurrerade om att få införliva Madagaskar i sina
respektive kolonialvälden. Tvisten löstes genom ett fördrag där
Frankrike fick överhögheten över Madagaskar och England kunde
över ön Zanzibar. Madagaskar blev därmed ett franskt protektorat
1895 och fransk koloni 1896 |
1900-talet,
början |
De madagasker som
som varit soldater i den franska armén under första världskriget
hade tagit till sig socialistiska idéer och bland dem växte en
nationalistisk rörelse fram. Till att börja med var deras krav
att madagaskerna skulle få franskt medborgarskap, så småningom
ställdes dock krav på självständighet |
1946 |
Från och med
detta år fick Madagaskar tillstånd att skicka representanter
till nationalförsamlingen i Paris |
1947 |
Madagasker gör
uppror mot fransmännen och cirka 80 000 människor dödades |
1956 |
Infördes allmän
rösträtt i landet |
1960 |
Trots att
fransmännen fruktade upplopp i samband med Madagaskars
självständighet i juni blev det en fredlig frihetsprocess.
Landets förste president blev den franskvänlige Philibert
Tsiranana. Tack vare honom kunde många fransmän behålla sina
tillgångar och sin verksamhet på Madagaskar. Franska företag
fortsatte att dominera handeln efter självständigheten och
Frankrike fick ha kvar sina militärbaser på ön. Även om
självständighetsprocessen gick fredligt till väga förekom under
det ofta oroligheter i början av 1960-talet |
1972 |
På grund av sin
undergivenhet mot fransmännen tvingades president Philibert
Tsiranana lämna ifrån sig makten till överbefälhavaren Gabriel
Ramanantsoa, som förde en mer vänsterinriktad och nationalistisk
politik |
1975 |
I februari
överlämnade Gabriel Ramanantsoa makten till Richard
Ratsimandrava efter ett polismyteri. Ratsimandrava mördades bara
sex dagar efter makttillträdet. Efter mordet tillträdde ett
militärråd som slog ner myteriet, lät upplösa alla politiska
partier och införde presscensur. I juni utsågs en av medlemmarna
i militärrådet kommendant Didier Ratsiraka, till landets nye
president Ratsiraka
utropade en socialistisk revolution vilket innebar att privata
och franskägda företag samt franska banker förstatligades. Stor
vikt lades vid ökat folkligt inflytande genom lokala byråd, så
kallade fokontany. Hans revolution byggde till stor del på
marxistiska och maoistiska idéer. Ratsiraka styrde landet, i
stort sett, som en diktator |
1976 |
Ratsiraka bildade
partiet Madagaskiska revolutionens förtrupp (AREMA) som blev
kärnan i enhetsfronten Nationella fronten för försvar av den
madagaskiska socialistiska revolutionen (FNDR). Alla partier som
ville delta i val var tvungna att tillhöra och bli godkända av
FNDR |
1982 |
Monja Jaona
utmanade Ratsiraka i presidentvalet, men förlorade. Han
anklagade regimen för valfusk och greps när han försökte
organisera en storstrejk |
1985 |
Ratsiraka
etablerade kontakter med Nordkorea och Sovjetunionen och
försökte bygga upp en ställning som talesman för tredje världen
På grund av arbetslöshet,
korruption, kriminalitet och brist på basvaror utbröt våldsamma
demonstrationer i kuststäderna i landets södra del och förslag
till förändringar inom den högre utbildningen ledde till starka
protester från studenterna. Oppositionen mot regimen växte även
bland enhetsfrontens partier |
1989 |
Ratsiraka
omvaldes som president men tvingades ge upp enhetsfrontens
maktposition. Kommunismens fall i Östeuropa ökade landets
beroende av franskt bistånd |
1990 |
Som resultat av
den den alltmer aktiva oppositionen och hårda påtryckningar från
biståndsgivarna tvingades president Ratsiraka att införa
flerpartisystem. Flera av enhetsfrontens partier gick i
opposition mot regeringen tillsammans med en rad nystartade
organisationer. De partier som var lojala mot presidenten anslöt
sig till AREMA och bildade en ny allians, Madagaskars militanta
rörelse för socialism |
1991 |
En nybildad
oppositionsallians, De levande krafternas kommitté, anordnade
massdemonstrationer och generalstrejker. Alliansen, som leddes
av bland andra kirurgiprofessorn Albert Zafy, utmanade Ratsiraka
och hans säkerhetstjänst genom att ignorera demonstrationsförbud
och utse en provisorisk regering. Under en fredlig demonstration
utanför presidentpalatset i augusti sköt presidentens livvakter
ihjäl minst etthundra demonstranter. Efter det började kraven på
en förhandlingslösning öka från både arméns och utländska
biståndsgivares sida.
Ratsiraka tvingades samarbeta med oppositionen och i oktober
bildades en övergångsregering under ledning av Albert Zafy. En
av den nya regeringens första åtgärder gällde en ny författning
som skulle godkännas i en folkomröstning. Ratsiraka, vars parti
hade en stark position på landsbygden, lanserade istället ett
förslag om en federal stat. Strax före omröstningen ockuperade
Ratsirakas anhängare administrativa byggnader och radio- och
TV-stationer i flera provinshuvudstäder och förklarade att
provinserna nu var federala delstater |
1992 |
I
folkomröstningen i augusti godkändes övergångsregeringens
förslag med stor majoritet |
1993 |
I presidentvalet
segrade Albert Zafy över Ratsiraka. Till premiärminister utsågs
Francisque Ravony |
1995 |
I
folkomröstningen i september beslutades att presidenten fick
rätt att utse premiärminister |
1996 |
Regeringen
tvingades avgå i maj efter en misstroendeomröstning i
parlamentet. President Zafy utnämnde juristen Norbert
Ratsirahonana till premiärminister, men lade sitt veto mot
nästan alla regeringsmedlemmar som denne utsåg. Konflikten
mellan presidenten och parlamentet tilltog och i juli samma år
avsattes Zafy av parlamentet för brott mot grundlagen
Nyval till presidentposten
hölls i november. Albert Zafys huvudmotståndare blev den förre
diktatorn Ratsiraka, som segrade i valet. Han började omedelbart
försöka förbättra relationerna till de internationella
biståndsgivarna |
1997 |
Inrikespolitiskt
gick det sämre då konfrontation skapades genom att president
Ratsiraka sköt upp det planerade parlamentsvalet i augusti |
1998 |
Ratsiraka utlyste
en folkomröstning i mars om ett antal tillägg till författningen
som skulle stärka presidentens makt på parlamentets bekostnad
och ge provinserna större självständighet, som godkändes med
knapp majoritet. Oppositionens försök att inför folkomröstningen
avsätta Ratsiraka genom ett misstroendevotum misslyckades
När parlamentsval hölls i maj
fick Ratsirakas parti AREMA 63 av de 150 platserna och dessutom
stöd av 19 ledamöter från koalitionspartier. Till
premiärminister utsågs Tantely Andrianarivo till premiärminister |
1999 |
Valdes den
politiskt oerfarne företagsledaren Marc Ravalomanana till
borgmästare i huvudstaden Antananarivo som snabbt blev populär
|
2001 |
Marc Ravalomanana
ställde upp i presidentvalet i december och vann sensationellt
redan i första valomgången, enligt officiella siffror med 46
procent av rösterna mot 40 procent för Ratsiraka. Ravalomanana
hävdade dock själv att han fått mer än 52 procent och borde
därför omgående utropas till president istället för att möta
Ratsiraka i en andra och avgörande valomgång.
Författningsdomstolen, där sex domare nyligen hade bytts ut av
presidenten, avslog Ravalomananas anspråk på presidentposten och
det uppstod en kamp om makten |
2002 |
Hundratusentals
av Marc Ravalomananas anhängare demonstrerade och strejkade
dagligen i början av året för att visa sitt stöd. . . p
demonstranter Kampen om presidentposten resulterade i många
demonstrationer och strejker. Ravalomanana hade stort stöd i
huvudstaden men på landsbygden var Ratsirakas ställning stark.
Fem av de sex provinsguvernörerna slöt upp bakom Ratsiraka och
utropade hamnstaden Toamasina till ”huvudstad” för den
officiella regeringen. AREMA-anhängare blockerade vägen mellan
Toamasina och Antananarivo för att svälta ut huvudstaden, där
det snart rådde allvarlig brist på viktiga förnödenheter
I februari lät Ravalomanana utropa
sig till president med hjälp av en domare som hade tagit
ställning för honom
I april hävde Högsta domstolen
Ratsirakas beslut att byta ut sex domare i författningsdomstolen
strax före valet och därmed blev också författningsdomstolens
beslut om resultatet i presidentvalet ogiltigt. Omräkningen av
rösterna visade att Ravalomanana hade vunnit valet med 51 procent av
rösterna mot 36 procent för Ratsiraka, som än en gång vägrade
godkänna valresultatet.
I slutet av maj greps Ratsirakas premiärminister Tantely Andrianarivo och placerade
honom i husarrest. I juni bröt de mest omfattande striderna
mellan militärstyrkor från de båda sidorna ut på öns norra del.
I slutet av juni fick Ravalomananas styrkor kontroll över alla
utom två provinser. Den 5 juli gav Ratsiraka slutligen upp och
flydde till Frankrike
Efter påtryckningar från
biståndsgivare meddelade presidenten att nyval till parlamentet
skulle hållas i december. Valet blev en gigantisk seger
för Ravalomananas parti
Efter parlamentsvalet kunde
Ravalomanana på allvar komma igång med sin politik för tillväxt
genom marknadsekonomiska reformer. Presidenten försökte också
locka utländska investerare till landet men återkommande
politiska oroligheter bidrog till att skrämma bort både
investerare och turister |
2003 |
I augusti dömdes
Ratsiraka i sin frånvaro till tio års straffarbete för
förskingring av offentliga medel. Han anklagades för att ha
tagit ut motsvarande 70 miljoner kronor från landets centralbank
då han flydde landet |
2006 |
I samband med
presidentvalet i december uppstod nya oroligheter och två veckor
före valdagen gjorde general Andrianafidisoa, känd som General
Fidy, ett misslyckat kuppförsök sedan han hindrats från att
kandidera till presidentposten, han dömdes senare till fyra års
fängelse för detta. Trots hård kritik från oppositionen vann
Ravalomanana valet med 54 procent av rösterna
Årets cyklonsäsongen som började i
december blev den värsta madagaskerna upplevt i historisk tid.
Närmare en halv miljon människor blev på olika sätt drabbade av
sex stora cykloner som drog över ön |
2007 |
I april
genomfördes en folkomröstning om författningsändringar som gav
presidenten makt att ändra lagar i krissituationer utan
parlamentets medgivande, att engelska skulle vara officiellt
språk vid sidan av franska och malagassiska (malagasy) och att
landets sex självstyrande provinser skulle ersättas av 22 mindre
regioner Borgmästarvalet
i huvudstaden vanns av Andry Rajoelina. Han var via sin TV-kanal
Viva en stark kritiker av president Ravalomanana och dennes
parti TIM. Borgmästarposten i Antananarivo är
politiskt viktig, via den nådde Ravalomanana på sin tid
presidentposten.
Parlamentsvalet
den 23 september genomfördes problemfritt. Presidentens parti
TIM fick majoritet med 106 av 127 mandat |
2008 |
I december
stängde myndigheterna den privata TV-kanalen Viva, sedan den
sänt en intervju med förre presidenten Didier Ratsiraka. Ägaren
Andry
Rajoelina inledde nu en serie hårda verbala angrepp mot
Ravalomananas regim och uppmanade presidenten att avgå och
begärde att en övergångsregering med honom själv i spetsen
skulle styra Madagaskar fram till nästa presidentval |
2009 |
Den 25 januari
beskrev Rajoelina, inför ett möte med 20 000 anhängare,
Madagaskar som en diktatur och manade till generalstrejk. Detta
blev starten för nya oroligheter över hela landet med döda som
följd.
Den 31 januari förklarade
borgmästaren Rajoelina att det nu var han som skötte Madagaskars
angelägenheter. Ravalomanana invände att det fortfarande
var han som var president. Afrikanska unionen, AU, varnade
Rajoelina för att bryta mot landets författning
Allt färre anhängare slöt upp
på Rajoelinas möten, och den 3 februari lät regeringen avskeda
honom som borgmästare i Antananarivo, under förevändning att han
misskött stadens sophantering. Författningsdomstolen hade redan
klargjort att den inte kunde sparka Ravalomanana utan klartecken
från parlamentet, som dominerades av presidentens anhängare
Den 7 februari blossade
maktkampen åter upp, då 28 anhängare till Rajoelina dödades av
säkerhetsstyrkor som öppnat eld mot demonstranter på väg mot
presidentpalatset
Enligt uppgift gick både
Ravalomanana och Rajoelina med på att delta i FN-stödda
försoningssamtal, men den 10 februari presenterade Rajoelina vad
han kallade sin ”regering”. Den 11 februari kallade president
Ravalomanana till ett massmöte i vilket 40 000 av hans anhängare
deltog.
Under resterande del av
februari och i början av mars flyttade Rajoelina successivt fram
sina positioner och den 11 mars intog soldater som stöttade
Rajoelina arméhögkvarteret och tvingade arméchefen att avgå. Den
16 mars beordrade Rajoelina, med stöd av ”justitieministern” i
sin skuggregering säkerhetsstyrkorna att gripa Ravalomanana för
högförräderi. I ett radiotal den 17 mars tillkännagav president
Ravalomanana att han skulle avgå och överlämna makten till ett
militärt råd. Den nya arméchefen, överste Andre Ndriarijaona,
svarade dock att militären föredrog att makten övergick direkt
till Rajoelina. Den 18 mars godkände författningsdomstolen
Rajoelinas utnämning till president, och han installerades den
21 mars. Oroligheter bröt åter ut när anhängare till den avsatte
presidenten började demonstrera sitt stöd för honom
I juni dömdes
Ravalomanana i sin frånvaro till fyra års fängelse och 70
miljoner US dollar i böter för missbruk av allmänna medel under
sin tid som president
Andry Rajoelina trodde att
omvärlden skulle erkänna honom som Madagaskars president, men så
blev inte fallet. Den ekonomiska basen för hans politik försvann
då investerare, turister och biståndsgivare tog avstånd från
honom
De motgångar Rajoelinas mötte
tvingade honom till ett avtal om övergångsstyre i augusti, inte
bara med sin avsatte föregångare Marc Ravalomanana utan också
med två andra expresidenter, Didier Ratsiraka och Albert Zafy.
Avtalet undertecknades av de fyra den 9 augusti i Maputo i
Moçambique, med hjälp av internationella medlare. Trots
överenskommelsen, och många turer om maktfördelning, fortsatte
Rajoelinas att krångla och den 20 december kom ett uttalande
från Rajoelina i vilket han tog avstånd från tidigare avtal om
övergångsstyre |
2010 |
Den 17 mars, på
dagen ett år efter Rajoelinas maktövertagande, införde
Afrikanska Unionen (AU) sanktioner mot Rajoelina och ett
hundratal av hans anhängare, sanktionerna var avsedda att få
honom att komma tillbaka till förhandlingar. Dessa ledde
istället till sanktioner mot medlemmar av oppositionen och att
de tre expresidenterna vägrades få komma tillbaka till landet
Den 29 april inleddes nya samtal
mellan Rajoelina och Ravalomanana i Sydafrika. I dessa sade
Rajoelina att parlamentsval skulle hållas ”inom åtskilliga
månader” och presidentval i november. Samtalen avbröts dock
efter bara några dagar, men förväntas komma igång igen inom snar
framtid |
Till överst på sidan
Geografi
Madagaskar är till ytan, 587 040
kvadratkilometer, världens fjärde största ö. Den ligger i Indiska
Oceanen, cirka 400 kilometer öster om den afrikanska kontinenten.
Närmaste granne på fastlandet är Mocambique. Till landet hör också några
mindre öar, den största av dem är Nosý Be som ligger i norr.
Inlandet består av en högplatå som
sträcker sig från norr till söder. Kusten i öster får stora mängder regn
från passadvindar. I väster bevattnas den bredare kustremsan av ett
stort antal floder.
På östra delen av ön växer fortfarande
regnskog, för övrigt täcks numera ön till största delen av stäpp och
savann. Det är den betande boskapen och svedjejordbruket som slitit hårt
på naturen. Bara cirka en tredjedel av den skog som ursprungligen täckte
Madagaskar finns kvar. På högplatån är det de konstbevattnade
risodlingarna som dominerar.
Landets befolkning uppgår till nästan 19.5
miljoner. Huvudstaden heter Antananarivo och har cirka 1.5 miljoner
invånare. Landets högsta berg heter Maromokorotro, 2 876 möh, längsta
floden heter Betsiboka och största sjön heter Alaotra.
Klimat
Trots att Madagaskar ligger i den tropiska
klimatzonen varierar klimatet mellan olika delar av landet. Längs
östkusten är det tropiskt hett och fuktigt, på västkusten och längst i
söder är det torrt och hett. I inlandet är klimatet torrare och svalare
och här finns två tydliga årstider; från november till april är det
regnperiod och mellan maj och oktober är det en torr och sval period, då
nattfrost kan förekomma på högre höjder.
Cykloner och översvämningar drabbar ofta
landet, men även torka förekommer periodvis.
Flora och Fauna
För cirka 160 miljoner år sedan avskildes
Madagaskar från de afrikanska och asiatiska kontinenterna och har sedan
dess utvecklat en unik växt- och djurvärld. Här finns därför många
endemiska arter, det vill säga de lever enbart på Madagaskar, bland
annat 25 olika slags lemurer, halvapor. Elefantfoten är en märklig växt
som enbart finns på ön som kan bli hela 500 år gammal!
Det finns ett flertal fina naturreservat
runt om på ön. Några som jag besökte var Tsingy de Bemaraha, med på
UNESCO:s lista över världsnaturarv, med märkliga klippformationer, Isalo
med sina fina bergsformationer och Ranomafana med goda möjligheter att
se lemurer. Till överst på sidan
Befolkning, språk och sociala
förhållanden
Landets befolkning har ett blandat
ursprung. Många invånare har anfäder som kommer från Indonesien, Afrika,
Indien och arabiskt släktskap. Befolkningen indelas i 18 officiella
folkgrupper som talar egna dialekter och har delvis egna seder. Det
gemensamma språket på Madagaskar är malagasiska, som talas av i stort
sett alla.
Den största folkgrupperna är Merina, Betsimisaraka och
Betsileo samt mindre grupper av européer och asiater. Under historiens gång
har motsättningar blossat upp mellan folkgrupperna med jämna mellanrum.
Inom många folkgrupper finns olika typer av kastsystem.
Språket malagasiska tillhör de
austronesiska (västindonesiska) språken, men har under tidens gång
blandats upp med afrikanska språk, en del sanskrit och arabiska samt
franska och engelska. Franska och engelska är vid sidan om malagasiska
även de landets officiella språk.
Madagaskar är ett av världens fattigaste
länder och cirka 80 av befolkningen lever i fattigdom, det vill säga på
mindre än 2 USD per dag. Fattigdomen är störst i städerna där tiggeri är
vanligt förekommande. Kronisk undernäring förekommer hos en stor del av
befolkningen.
Sjukvården är i princip avgiftsfri men
staten avsätter bara cirka 1 % av budgeten på hälsovård, vilket är bland
det lägsta i världen. Detta får som resultat att människor måste vänta
lång tid på vård och mediciner. För de bättre bemedlade finns privata
sjukhus och kliniker där man kan köpa bättre vård än på de statligt ägda
sjukhusen.
Malaria är ett stort problem på
Madagaskar. Landet har dock klarat sig bättre från hiv och aids än många
andra afrikanska länder.
Brottsligheten anses vara hög och överfall
mot turister förekommer.
Religion
De inhemska traditionella religionerna har
fortfarande ett starkt fäste hos befolkningen, cirka 52 % av
madagaskerna har denna som sin tro. Kristendomen har också en stark
förankring med cirka 41 % , ungefär hälften av de kristna är endera
protestanter eller katoliker. På högplatån är större delen av
befolkningen kristen. Muslimerna, cirka 7 % av befolkningen, bor framför
allt i städerna och kommer från Sydasien eller ögruppen Comorerna, ett
grannland.
I de flesta av de inhemska religionerna är
förhållandet till förfäderna viktigt, vilket tar sig i uttryck i
ombegravningar av de avlidna. Ett antal kroppar tas fram ur
familjegraven och sveps i nya tyger. I samband med dessa ritualer samlas
den familjegruppen för att få förfädernas välsignelse.
Utbildning
Skolplikt råder officiellt till 13 års
ålder, men många elever lämnar ofta skolan tidigare för att börja
arbeta.
Barnen börjar den femåriga grundskolan vid
sex års ålder. Därefter följer högre stadier som omfattar sju år. Under
2000-talet gjordes satsningar på skolan som resulterade att andelen barn
som börjar grundskolan ökade kraftigt, från från två tredjedelar år 2002
till 96 % år 2006. Dock gick endast en fjärdedel av eleverna i åldrarna
11 till 14 år kvar i skolan år 2006. Bland 15- till 18-åringar var
andelen nere i sju procent, vilket är en av de lägsta andelarna i
världen.
I grundskolan undervisas på malagasiska
och på högre nivåer på franska.
Det finns sex universitet på Madagaskar,
det största och äldsta ligger i huvudstaden Antananarivo. Strejker och
demonstrationer bland studenterna låg undervisningskvalitet, bristande
studiestöd och politiskt förtryck är vanligt förekommande. De som kan
väljer ofta att studera utomlands, framför allt i Frankrike.
Till överst på sidan
Turism
Efter att den politiska situationen
stabiliserats i landet 2003 har turismen till Madagaskar ökat kraftigt
och uppgår nu till cirka 250 000 turister årligen.
Det som lockar turisterna är i första hand
tropiska stränder, vacker natur och naturreservat med ett unikt djur-
och växtliv. Det som begränsar turismen är bristen på bra hotell, dåliga
kommunikationer och till stora delar ett minsta sagt undermåligt vägnät.
Majoriteten av turisterna kommer från
Frankrike och Réunion.
För mer information klicka på länken
Landsfakta
Att besöka Madagaskar är en utmaning! Då
det är ett av världens fattigaste länder är armodet stort och tiggeri
förekommer
vilket kan vara svårt att hantera för en ovan resenär. De många gånger
urusla vägarna gör transporterna mödosamma och tidsödande, men
naturupplevelserna kompenserar detta till stor del. Djur- och växtlivet
är unikt och det finns fina vandringsområden runt om på ön. Människor är
vänliga, men det förekommer övergrepp på turister.
Jag tyckte att besök på Madagaskar gav
en hel del spännande och intressanta upplevelser, i naturen och i möten
med människor. Priset för dessa var
dock ofta väl högt i form av långa och tunga transporter och omfattande loppbett, i
tre omgångar! |

Gatumiljö.
Tsiroanomandidy |