Kanada -
"The Maritimes and more"

Kanada - "The Maritimes and more"

Efter mitt första besök i Kanada, då jag reste runt i provinserna British Columbia och Alberta i västra delen, väcktes mitt intresse för detta stora och vackra land varför jag bestämde mig för att åka tillbaka och utforska landets östra delar också. Jag som sällan brukar besöka ett land mer än en gång!

Min resa började och slutade i Montreal. För att kunna besöka de platser jag valt ut när jag planerade resan hyrde jag en bil för maximal flexibilitet och efter 5 428 kilometers bilkörning var min rundresa fullbordad. Avstånden mellan platser är ofta stora och maxhastigheten på de flesta vägarna är 90 km/h varför man får räkna med att det stundtals kan ta ganska lång tid att förflytta sig. Den kanadensiska trafiken flyter lugnt och det är sällan man ser olyckor efter vägarna, själv såg jag bara en. Efter min rundresa hade jag besökt provinserna Quebec (QE), New Brunswick (NB), Prince Edward Island (PEI), Nova Scotia (NS) och Ontario (ON).

Jag vandrade i några nationalparker, åkte på valsafaris i Tadoussac (QE) och i Pleasant Bay (NS), besökte små charmiga städer som Fredericton (NB), Charlottetown (PEI) och Lunenburg (NS) (som finns med på UNESCO:s lista över världskultursarv) och jag besökte metropoler som Montreal (QE), Quebec (QE), Halifax (NS) och landets huvudstad Ottowa (ON).

För att komma till Prince Edward Island valde jag att köra den 13 km långa bron Confederation Bridge, bron är en av världens längsta.

Under min resa mötte jag många trevliga kanadensare, generellt sett kan man nog säga att de engelsktalande är något trevligare än de fransktalande.

Total vandringssträcka under denna resa var 211 kilometer.

För den naturintresserade är Kanada så nära ett paradis man kan komma!

Åk hit och njut av den, i stort sett, orörda naturen, möten med djur och de fina vandringslederna som finns överallt. Kanadensarna är dessutom duktiga på att hålla dem i fint skick. Vill du ha en extra stark naturupplevelse kom hit på hösten och upplev den enorma färgprakten när träden kläds i olika färger.

Läs mera om denna resa under länken Resfakta

Kanadas historia i korthet

Äldre historia

Forskare är eniga om att de första människorna som kom till Kanada för omkring 12 000 år sedan gjorde det genom att korsa dagens Berings sund mellan Sibirien och Alaska. Vid denna tidpunkt fanns här en landförbindelse. De äldsta boplatserna från 9 500 före Kristus har hittats på prärien och långt österut i provinsen New Brunswick. Området var då glest befolkat av olika folkgrupper.

Vikingarna var de första européer som kom till Kanada. De byggde en bosättning vid L’Anse aux Meadows på Newfoundland omkring år 1 000 efter Kristus. . Bosättningen som grävdes fram i mitten av 1960-talet är idag en stor turistattraktion. Vikingarna anses ha kommit från Norge via Island och Grönland. De stannade i L’Anse aux Meadows några år, innan de tvingades lämna området efter strider med Dorset-inuiterna.

Inte förrän 1497 återupptogs de europeiska kontakterna då italienaren Giovanni Caboto (John Cabot) återupptäckte Kanadas östkust när han under engelsk flagg seglade till Newfoundland.

Koloniseringen av landet inleddes 1534 inleddes med att fransmannen Jacues Cartier, som egentligen letade efter en vattenväg till Kina och Indien. Han seglade nedför St Lawrencefloden fram till de första forsarna där dagens Montreal ligger och kallade området för Kanada efter irokesindianernas ord för by.

Den första permanenta bosättningar anlades av kolonisatörerna på 1600-talet när handeln med pälsar började öka i omfattning. Staden Québec grundades 1608 och därefter grundades Montreal. Fransmännen kallade kolonin Nya Frankrike (La Nouvelle France).

Flertalet av de indianer som bodde i området levde som nomader, men bedrev också jordbruk och fiske i liten skala. Många indiangrupper deltog under 1600- och 1700-talen i pälshandeln och kom på så sätt in i penningekonomin. Våld och sjukdomar som kolonisatörerna förde med sig gjorde att antalet indianer snabbt minskade.

Frankrike och England konkurrerade om att anlägga kolonier i Nordamerika. Pälshandeln utvecklades lönsamt, och år 1670 fick Hudson Bay Company, ett engelskt bolag, tillstånd av den engelske kungen att ta kontroll över stora landområden vid Hudson Bay.

Krigen mellan England och Frankrike i Europa påverkade även kolonierna i Nordamerika. I samband med freden i Utrecht 1713 överlämnade Frankrike delar av Kanada (Newfoundland samt dagens Nova Scotia) till Storbritannien.

Striderna mellan fransmännen och britterna fortsatte både i Europa och i kolonierna under 1700-talet. I ett avgörande och blodigt slag utanför staden Québec 1759 besegrade britterna de franska trupperna och år 1763 tvingades Frankrike att överlämna större delen av sin koloni i Kanada till Storbritannien.
Fransmännen, som då utgjorde majoriteten av Kanadas befolkning, fick behålla sitt språk, sin katolska religion och sitt rättssystem enligt Québec-lagen som antogs år 1774. Efter detta började britter att invandra i allt större antal. De bosatte sig främst i Övre Kanada (nuvarande Ontario). Fransmännen kom även i fortsättningen att dominera i Québec.

Fransk-kanadensarnas uppror med krav för ökat självstyre 1837-1838 framkallades av svåra ekonomiska förhållanden och politiskt missnöje. Brittiska styrkor slog ned revolten och de fransktalande kanadensarnas politiska inflytande reducerades.
Banden mellan Storbritanniens olika kolonier i Nordamerika stärktes på grund av sammandrabbningarna mellan brittiska och amerikanska styrkor 1812. År 1867 antogs den så kallade British North America Act av brittiska parlamentet som förenade Övre Kanada (Ontario), Nedre Kanada (Québec), New Brunswick och Nova Scotia till en förbundsstat. British Columbia på Kanadas västkust hade fått status som brittisk koloni redan några år tidigare.
Under åren 1869 till 1873 utökades Kanada ytterligare och kom att omfatta även British Columbia, Manitoba, Prince Edward Island och Northwest Territories, 1905 anslöts Alberta och Saskatchewan.

 
Det första kanadensiska parlamentet upprättades i Ottawa 1867 och John Alexander MacDonald utsågs till den förste federale premiärministern. Han ledde ett konservativt parti, bildat 1854, vilket dominerade kanadensisk politik under större delen av 1800-talets andra hälft. Partiet utmanades främst av Liberala partiet (bildat 1867), som styrde landet 1896–1911.
En ekonomisk tillväxt i början av 1900-talet skapades genom utvinningen av de rika naturtillgångarna, att prärien odlades upp och en snabb industrialisering i de östra delarna. Under denna period ökade invandringen till Kanada markant.

Till överst på sidan

Några viktiga årtal i Kanadas moderna historia

 

Årtal	Händelse
1926	Storbritannien gav Kanada rätt att självständigt bedriva internationella förhandlingar
1931	Fick landet status som helt självständig stat
1935-57	Liberala partiet styrde landet
1949	Den kanadensiska förbundsstaten fullbordades i och med att Newfoundland anslöts sig
1957	PCP tog makten
1960-talet	Inleddes den ”Tysta Revolutionen” i Québec. Provinsen var ekonomiskt eftersatt och näringslivet dominerades av engelsktalande. Den liberala provinsregeringen genomförde omfattande reformer för att stärka fransk-kanadensarnas ställning och för att modernisera Québec. Reformerna bidrog till framväxten av en fransktalande medelklass och hjälpte till att stärka självkänslan och nationalismen. För att knyta provinsen närmare federationen drev Trudeau igenom en språklag som gjorde franskan till officiellt språk vid sidan av engelskan
1963	Liberala Partiet tog tillbaka makten
1968	Pierre Elliot Trudeau valdes till premiärminister. Han kritiserar de amerikanska bombningarna i Vietnam.
1970-talet	Konflikten mellan fransktalande och engelsktalande i Québec skärptes och extremistgruppen, Fronten för Québecs befrielse (FLQ) bildades. De kidnappade och mördade provinsens arbetsmarknadsminister och utförde flera bombattentat vilket resulterade i att undantagslagar infördes och hundratals personer fängslade i Québec. De hårda metoderna bidrog till att stärka separatisternas ställning
1976	Vann det separatistiska Québecpartiet (PQ) provinsvalet på löftet om att hålla en folkomröstning om självständighet i Québec. PQ ville ha ett politiskt oberoende, men behålla de ekonomiska banden till resten av landet
1980	PQ förlorade omröstningen
1981	Trudeau lyckades komma överens med samtliga provinser, utom Québec, om att ge landet en egen författning. Samtidigt drev han igenom två tillägg till författningen som stöddes av de engelsktalande provinserna, men som avvisades av Québec
1984	Avgick Trudeau som partiledare. På hösten vann de konservativa under ledning av Brian Mulroney, det federala valet. Den nya regeringen privatiserade statliga företag, hindren för utländska investerare togs bort och man började skära i de sociala program som liberalerna hade infört. Även Mulroney ville få en lösning på ”Québec-frågan” men Québec ställde flera krav för att godkänna den nya författningen
1987	Lyckades Mulroney få samtliga provinsledare att acceptera det så kallade Meech Lake-avtalet som gick Québec till mötes. I gengäld lovade Québec att godkänna författningen. Avtalet kritiserades från vissa håll för att ge för stort inflytande till Québec, samtidigt som det inte gav ursprungsbefolkningarna samma skydd som de fransktalande
1990	Meech Lake-avtalet upplöstes när provinsparlamenten i Manitoba och Newfoundland vägrade att godkänna det
1992	Efter misslyckandet med Meech Lake-avtalet kvarstod regeringens problem med separatismen i Québec varför ett nytt avtal förhandlades fram, det så kallade Charlottetown-avtalet. Det godkändes av ledarna för de tre största partierna och samtliga provinsledare. Enligt avtalet skulle Québec få särskild status och ökade befogenheter, även övriga provinser skulle ges ökad makt på den federala regeringens bekostnad. I en folkomröstning under hösten röstades nej till avtalet
1993	I juni blev försvarsminister Kim Campbell premiärminister. I parlamentsvalet i november fick regeringspartiet bara två mandat. Makten övertogs av liberalerna under ledning av Jean Chrétien. Det separatistiska Québecblocket (BQ) blev största oppositionsparti
1994	Sedan Québecpartiet (PQ) hade vunnit provinsvalet i Québec hölls en ny folkomröstning om självständighet. Separatisterna förlorade med knapp marginal. Valdeltagandet var högt och över 60 procent av de fransktalande röstade för en separation
1997	Vid valen i juni vann Liberalerna 155 av de 301 mandaten och kunde därmed åter bilda regering. Det högerpopulistiska Reformpartiet, med bas i västra Kanada, blev största oppositionsparti
1998	Kom samtliga provinser, utom Québec, överens om en deklaration där Québecs unika karaktär erkändes. Det fastställdes att alla författningsändringar som gjordes i fråga om provinsernas befogenheter skulle omfatta samtliga provinser. Senare slog Högsta domstolen fast att ingen provins ensidigt skall kunna lämna federationen utan att detta föregåtts av förhandlingar med regeringen i Ottawa
2000	Vid valet den 27 november fick liberalerna nästan 41 procent av rösterna och 172 av de 308 mandaten. De behöll därmed regeringsmakten
2003	I november avgick Jean Chrétien. Till ny partiledare valdes den förre finansministern Paul Martin. Kort därefter valdes han till premiärminister. Samtidigt gick Progressiva konservativa partiet samman med Kanadensiska alliansen i Konservativa partiet (CPC)
2004	En rapport från den kanadensiska riksrevisionsmyndigheten skapade problem för regeringen då den avslöjade en korruptionsskandal med förgreningar in i Liberala partiet Vid nyvalet i juni blev Liberalerna största parti med ca 37 procent av rösterna. De förlorade dock sin majoritet i parlamentet
2005	Efter ett gräl om vårdpolitiken drog NDP tillbaka sitt stöd för regeringen och i november förlorade regeringen ett misstroendevotum vilket fick till följd att nyval utlystes till den 23 januari 2006
2006	Nyvalet den 23 januari vanns av Konservativa partiet (CPC) som fick 36 procent av rösterna. Under våren gjorde den nytillsatte premiärministern Stephen Harper sin första utlandsresa som gick till Afghanistan, där Kanada hade soldater stationerade Regeringen avskaffade det vapenregister som liberalerna infört på 1990-talet När domaren John Gomery presenterade sin slutrapport om den stora korruptionsskandalen som avslöjats år 2004 rekommenderade han flera åtgärder som skulle öka insynen i regeringens arbete. Dessutom efterlyste han även regler för hur överskott i statsbudgeten skulle få användas Underhuset godkände under hösten ett förslag från premiärminister Stephen Harper där Québec erkänns som en ”nation inom ett enat Kanada”
2007	Frågor om klimatförändringar fick större plats i debatten under året och i mars lovade regeringen att respektera Kyotoavtalet. I budgeten för 2008/2009 anslog regeringen nya pengar för att motverka klimatförändringarna
2008	Regeringens svårigheter att få igenom sina förslag i parlamentet resulterade i förlorad handlingskraft. Stephen Harper beslöt då att utlysa nyval till den 14 oktober i förhoppningen om att hans parti skulle stärka sin ställning i underhuset. I valet fick det Konservativa partiet 38 procent av rösterna, vilket inte räckte till egen majoritet i underhuset  I december planerade oppositionen ett misstroendevotum mot regeringen med hänvisning till att den gjort för lite för att motverka den ekonomiska lågkonjunkturen
2009	I början av året hade den ekonomiska nedgången blivit mycket kännbar för Kanada och Liberalerna lovade, att på vissa villkor, stödja regeringens budget. Detta innebar att Stephen Harper slapp en misstroendeomröstning I slutet av året beslutade Harper att parlamentet inte skulle öppna på nytt efter julledigheten, utan vara stängt tills den 3 mars då de Olympiska spelen i Vancouver skulle börja

Till överst på sidan

Quebec - Lite fakta

Quebec är Kanadas största provins med en total yta på 1 540 867 kvadratkilometer. Provinsen har cirka 7.5 miljoner invånare och huvudstaden heter Quebec.

Redan innan européerna erövrade det område som idag utgörs av provinsen beboddes den av olika indianstammar. De största var mohikanerna som bodde längs St Lawrence-floden, Cree som levde norr om floden, Innu levde norr och öster om Cree-stammen och längst i norr levde inuiterna.

Den franske upptäckaren Jacques Cartier kom till de områden som idag utgörs av Montreal och staden Quebec år 1535. År 1608 grundade fransmannen Samuel de Champlain den bosättning som blev grunden till staden Quebec. Under en stor del av 1600-talet och början av 1700-talet kämpade fransmän och britter om kontrollen av dagens provins. Det slutliga slaget om herraväldet stod 1759 i staden Quebec. Utgången av detta blev vändpunkten för fransmännens inflytande i den nya världen.  På 1770-talet flydde ett stort antal så kallade "Lojalister" den amerikanska revolutionen till östra Kanada varpå fransmännen trängdes undan från sina forna bosättningar vilket ledde till starka motsättningar mellan de engelsktalande och de fransktalande under 1800-talet. År 1867 gick Quebec med i den kanadensiska konfederationen.

Under det tumultartade 1960-talet utvecklades starka krafter för att få ett självständigt Quebec och 1968 kom det politiska partiet "Parti Quebecois" som aktivt verkade för ett självständigt Quebec till makten. Partiet lever än idag men har tonat ned sin självständighetssträvan.

New Brunswick - Lite fakta

New Brunswick är en av Kanadas mindre provinser med en yta av 73 400 kvadratkilometer. Provinsens huvudsatd heter Fredericton med cirka 50 000 invånare. Provinsen har totalt cirka 750 000 invånare.

Det område som idag kallas för New Brunswick beboddes ursprungligen av indianstammarna Mi´kmaq och Maliseet. Numera finns det bara små lokala bosättningar kvar med dessa.

Fransmännen gjorde ett första försök att grunda en europeisk bosättning i New Brunswick på 1500-talet. Akadierna, som de kom att kallas, slog sig ned runt Bay of Fundy där de bröt mark för odling genom utdikning. År 1755 utsattes Akadierna för en hård press och förvisades av britterna som ökade stort i antal när de så kallade Lojalisterna kom hit efter den amerikanska revolutionen. Britterna bosatte sig huvudsakligen längs floderna Saint John och St Croix. De grundade även staden Saint John.

På 1800-talet var de viktigaste näringsgrenarna skogsbruk och skeppsbyggnation. I början av 1900-talet utvecklades andra industrier och fisket till att bli viktiga områden i näringslivet. Depressionen på 1930-talet satte stopp för den gynnsamma välståndsutvecklingen i New Brunswick. Idag återfinns provinsens viktigaste näringar inom skogsbruk och pappersindustrin. Även fiskeindustrin har fortfarande en stor betydelse för ekonomin.

Till överst på sidan

Prince Edward Island - Lite fakta

Prince Edward Island är Kanadas minsta provins med en totalyta på endast 5 700 kvadratkilometer. Provinshuvudstaden heter Charlottetown och har cirka 35 000 invånare. I provinsen bor det inte fullt 140 000 invånare.

Arkeologiska fynd visar att ön var bebodd redan för nästan 11 000 år sedan, då den hängde ihop med fastlandet. Indianfolket Mi´kmaq kom till prince Edward Island vid tidpunkten runt Kristi födelse.

Fransmannen Jacques Cartier registrerade ön existens år 1534 men de första europeiska bosättarna kom inte förrän år 1603. De få första franska bosättarna blev flera efter stridigheterna mellan britter och fransmän på andra håll i Kanada. År 1758 tog britterna kontroll över ön, som då kallades för Ile St Jean, och deporterade de 3 000 Akadier som bodde här. Britterna tilldelades ön officiellt år 1763 i Parisfördraget.

För att uppmuntra brittisk bosättning delades ön upp i 67 delar som lottades ut bland intresserade. De flesta av lotteriets deltagare var emellertid lycksökare som inte gjorde mycket för att bosätta sig här eller för att utveckla ön. En stor anledning till att ön inte blev en del av Kanada år 1867  berodde på att unionsfördraget inte innehöll något förslag på att lösa landägarproblemet. År 1873 antogs en lag som tvingade landägare som inte bodde på sina ägor att sälja dessa och förberedde därmed öns anslutning till den kanadensiska unionen år 1874.

År 1997 anslöts Prince Edward Island, efter lång debatt, till New Brunswick med den 13 kilometer långa Confederation Bridge, som nu är världens längsta bro över istäckta vatten.

Nova Scotia - Lite fakta

Även Nova Scotia är efter kanadensiska mått mätt en liten provins med en totalyta på 55 491 kvadratkilometer. Provinsen har cirka 950 000 invånare och dess huvudstad heter Halifax, cirka 375 000 invånare.

Innan européerna bosatte sig i Nova Scotia beboddes området av indianfolket Mi´kmaq. Landområdet var indelat i distrikt där varje familj hade ett eget  jaktområde. Idag finns endast cirka 20 000 Mi´kmaq, i 18 olika samhällen, kvar i Novoa Scotia. De bor huvudsakligen runt staden Truro och vid sjöarna Bras d´Or på Cape Breton.

De första européerna, fransmän, bosatte sig vid Port Royal år 1605. De kom att utveckla goda relationer med ursprungsbefolkningen vilket kom att ifrågasättas av britterna när de tog kontroll över området. Britterna valde istället konfrontation och kom i konflikt med indianerna, vilket möttes med motstånd.

Utrecht-fördraget gav britterna rätt till Nova Scotia vilket ledde till en än djupare konflikt med fransmännen. När den hårdnackade brittiske guvernören tog över styret gav han, mer eller mindre, omgående order om att bränna Akadiernas byar och om deportation. Från år 1755 och ett antal år framöver deporterades cirka 14 000 Akadier av britterna till, huvudsakligen, Louisiana och New Orleans i USA för att de vägrade erkänna det brittiska styret. När Nova Scotia rensats från fransmän började brittiska Lojalister från USA och skottar att bosätta sig i provinsen. Numera har majoriteten av provinsens befolkning brittiskt ursprung.

Ontario - Lite fakta

Ontario är Kanadas näst största provins med en totalyta på 1 076 395 kvadratkilometer. Provinshuvudstad är Toronto med nära 3 miljoner invånare. Provinsen totalt har har cirka 12,3 miljoner invånare. I Ontario ligger Ottowa, landets huvudstad med cirka 800 000 invånare.

När de första européerna kom till dagens Ontario på 1600-talet hade regionen redan bebotts under mycket lång tid av olika indianfolk. De största var Huron, Algonquin, Iroquis och Ojibwe. Men det var först med de brittiska Lojalisternas ankomst runt 1775 som en mera omfattande europeisk bosättning började. Efter 1812 års krig strömmade brittiska immigranter till Ontario och i slutet av 1800-talet hade städer, industrier och jordbruk etablerats i stora delar av provinsen. Den största immigrationen skedde dock i samband med de båda världskrigen. Ontario är idag landets mest befolkade provins.

Till överst på sidan

Ursprungsbefolkningarnas situation

Som alltid vid kolonisering möttes även Kanadas ursprungsbefolkning med våld och död och de lever än idag under sämre sociala och ekonomiska förhållanden än den övriga befolkningen. Detta är ännu ett beklagligt exempel i de europeiska erövrarnas historia!

Indianer, som i Kanada även kallas för First Nations, inuiter och mestiser, de människor som har blandat ursprung av indiansk och fransk eller brittisk härkomst, räknas som landets ursprungsbefolkning uppgick i början av 2 000-talet till drygt 970 000.

Drygt 600 000 indianer bor i städer eller i något av de cirka 2 700 reservaten. Majoriteten av indianreservaten finns i Ontario, British Columbia, Saskatchewan och Manitoba. Inuiterna beräknas uppgå till cirka 45 000 varav de flesta är bosatta i Nunavut, Northwest Territories eller i norra Québec. Mestiserna uppgår till nästan 300 000.

Vid koloniseringen av British Columbia och den norra delen av landet slöts nästan inga avtal om ersättning till ursprungsbefolkningarna för äganderätten till marken och naturresurserna.

År 1998 slöt provinsregeringen i British Columbia ett avtal med nisga’a-indianerna som bland annat fick äganderätt till området kring Nassfloden. De fick även en viss ekonomisk ersättning och rätt till lokalt självstyre. Övriga delar av deras traditionella marker ”överfördes” i provinsens ägo.

Avtalet kritiserades från flera håll. Många indiangrupper hävdade att nisga’a fick betydligt mindre än vad de hade rätt till. Andra ansåg att nisga’a på ett orättvist sätt hade fått tillgång till viktiga naturresurser samt att avtalet skapade en osäkerhet om ägandeförhållanden. Dessutom gjorde en annan indiangrupp, gitanyow, anspråk på området kring Nassfloden.
Ett särskilt departement inom den federala regeringen har hand om reservaten och förhandlingarna mellan urbefolkningarna och regeringen. 2004 pågick förhandlingar med flera hundra indiangrupper.

Ursprungsbefolkningen, indianer, inuiter och mestiser, har organiserat sig för att försvara sina rättigheter. De har krävt kompensation för markförluster och särskilda rättigheter för urbefolkningarna. De har även ställt krav på ökat självstyre. Konflikter har uppstått kring jakt- och fiskerättigheter. I början av 1990-talet uppstod mark¬tvister i Ontario, Manitoba och Québec. 1990 förekom konfrontationer mellan militanta indiangrupper och myndigheterna.

Nunavut blev 1999 ett nytt självstyrande territorium. Tidigare hade det varit en del av Northwest Territories, som utgör en femtedel av Kanadas yta. Cirka 85 procent av invånarna i Nunavut är inuiter. Det första valet till en lagstiftande församling hölls i februari 1999.

År 2003 slöt den federala regeringen ett avtal med indianfolket dogrib, även kallat tli cho, som gav det självstyre över ett område i Northwest Territories, till ytan nästan lika stort som Schweiz. Avtalet ger dem rätt till områdets naturresurser, bland annat två diamantgruvor, och stadgade att val skulle hållas för att utse hövdingar och andra lokala representanter. Alla invånare i området har rätt att ställa upp i valen, men dogrib garanteras minst hälften av alla mandat och posten som hövding. Den federala regeringen ska behålla kontrollen över strafflagstiftningen medan territorialregeringen ska ansvara för vård och utbildning.

När det gäller avtal med mestisbefolkningen har det gått trögare att nå uppgörelser. 2003 avgjorde Högsta domstolen att mestiserna i Ontario har samma rätt till jakt som den övriga ursprungsbefolkningen.

I det så kallade Kelownaavtalet utlovades 2005 nya stora satsningar på utbildning och vård för ursprungsbefolkningarna . Men kort efter att avtalet var klart förlorade den liberala regeringen makten. Den nya borgerliga regeringen valde att bordlägga avtalet. Istället skapades en oberoende tribunal som fick till uppgift att driva igenom flera processer kring ursprungsbefolkningarnas krav på mark och annat.

I augusti 2007 verkade det som om en ny självstyrande region, Nunavik, skulle bildas i norra Québec. Området som omfattade en tredjedel av provinsens yta är rikt på mineraler. Majoriteten av befolkningen i regionen är inuiter.

Den 11 juni 2008 bad premiärminister Harper vid en ceremoni i parlamentet ursprungsbefolkningen om ursäkt för att Kanada från 1870-talet till in på 1990-talet tvingat 150 000 barn att gå i kristna internatskolor för att de skulle assimileras i det kanadensiska samhället, de flesta av skolorna stängdes dock på 1970-talet. Många barn utsattes för fysiska och sexuella övergrepp på skolorna. Utöver ursäkten skulle ekonomiskt skadestånd betalas ut till en del av de drabbade skolbarnen.
Ursprungsbefolkningen har under senare år i ökad utsträckning vänt sig till domstolar för att få igenom sina krav och genom samarbete med bland annat miljögrupper har man till exempel kunnat stärka sin position gentemot gruvbolagens exploateringar.

Till överst på sidan

Geografi

Kanada är till ytan, 9 984 670 kvadratkilometer (ungefär 22 gånger större än Sverige), världens näst största land, bara Ryssland är större. Avstånden blir därmed stora, från dess nordligaste punkt i Norra Ishavet till gränsen mot USA i söder är det 4 000 kilometer och från provinsen Newfoundland and Labrador längst i öster till British Columbia i väster är det cirka 5 400 kilometer. Kanadas kustlinje 202 000 kilometer, är världens längsta, vilket motsvarar halva sträckan från jorden till månen! 

Kustbergen och Klippiga bergen, som löper parallellt i nord-sydlig riktning, dominerar Västkusten. Ett trettiotal bergstoppar när höjder över 3 000 meter över havet och Mount Logan i Yukon är landets högsta berg, 5 959 m ö h. Fjordar och tusentals öar präglar kustlandskapet. Öster om Klippiga och Manitobaslätten breder ett prärielandskap ut sig.

På världens äldsta berggrund, den kanadensiska skölden, finns ett sjörikt slätt- och platålandskap som utgör hälften av landets yta. Den kanadensiska skölden omringar Hudson Bay och sträcker sig västerut till Stora Björnsjön. Nordväst därom ligger de arktiska öarna och längst i norr ligger Ellesmereön med berg som når 3 000 meters höjd.

I östra delen av landet finns ännu ett högland, den appalachiska regionen, med runda låga berg. Detta högland omfattar östra Québec, New Brunswick, Nova Scotia och Newfoundland. Landskapet i södra Québec och Ontario präglas av St Lawrenceflodens lågland och de Stora sjöarna.
Drygt en tredjedel av Kanadas yta täcks av skog, främst barrskog. Det finns cirka två miljoner sjöar i landet, vilket utgör cirka 20 % av världens färskvattenförråd.

Klimat

Kanadas klimat är minst lika skiftande som geografin.

Större delen av landet har ett kalltempererat klimat med långa och kalla vintrar. Västkusten har de mildaste vintrarna, som har en smal zon med varmtempererat klimat. Längst i norr härskar polarklimat med vintertemperaturer kring 40 minusgrader och sommartemperaturer under 10 plusgrader.

I större delen av landet varierar temperaturen sommartid mellan 10 och 26 grader. Fuktig luft från Atlanten och den kalla Labradorströmmen ger svala somrar på östkusten. Mest regn faller längs stillahavskusten.
Som turist kan man besöka Kanada hela året. De flesta turisterna kommer under sommarmånaderna och, givetvis, under vintermånaderna då det bjuds på mycket goda skidåkningsmöjligheter.

I de södra delarna av landet är klimatet så varmt att man odlar vinrankor, persikor och många andra frukter. Speciellt Okanagan Valley är känt för sina frukt- och vinodlingar. I de norra delarna dominerar tundran.

Till överst på sidan

Flora och Fauna

Kanada har ett rikt djurliv som är lätt att komma i kontakt med. I och med att landet är så glest befolkat kommer man snabbt ut i vildmarksområden där man kan få se bäver, piggsvin, vitsvansad hjort, caribou (ren), elk (vapitihjort), moose (älg), tjockhornsfår, mountain goat (snöget), varg, puma, grizzlybjörn, svartbjörn och bisonoxar. Bison, bufflar, tror man fanns i över 70 miljoner exemplar i Nordamerika innan kolonisationen. Efter år av av "jakt" som kolonisatörerna ägnade sig åt, ofta från tåg, då man dödade dessa ståtliga djur enbart för nöjes skull och lät kropparna ligga kvar och ruttna, var dessa stark utrotningshotade.

Även marina däggdjur som valar och späckhuggare är vanligt förekommande utefter kusterna.

För ornitologerna är Kanada intressant att besöka då man registrerat 462 olika fågelarter inom landets gränser. Kanadas nationalfågel är den vackra lommen.

Landets yta täcks nästan till hälften av skog i vilka ungefär 2/3 av de uppskattningsvis 140 000 registrerade växterna, djuren, fåglarna och microorganismerna lever.

För att värna skyddsvärda områden med speciell natur och ett artrikt växt- och djurliv har man grundat flera nationalparker eller provinsiella parker som är tillgängliga för allmänheten. Banff National Park är landets äldsta som grundades redan år 1885.

Flera av nationalparkerna är upptagna på UNESCO:s lista över världsnaturarv.

Befolkning, språk och socialt

Cirka 90 % av landets befolkning återfinns i ett 300 kilometer brett område längs den 6 500 kilometer långa gränsen mot USA. Nästan två tredjedelar av dem bor i provinserna Ontario och Québec. Stora delar av landet är glest befolkade och norra Kanada är praktiskt taget obebott.

Landets befolkningen har varierande ursprung. Kanadensare med ursprung i Storbritannien eller Frankrike är flest. Kanada har dock blivit alltmer mångkulturellt genom invandringen som skedde under senare hälften av 1900-talet då människor kommit från andra delar av Europa och Asien. Enligt folkräkningen 2001 anser sig nästan 980 000 kanadensare tillhöra ursprungsbefolkningarna, indianer inuiter och mestiser, det vill säga av blandat indianskt och franskt eller brittiskt ursprung.

Invandringen har alltid spelat en stor roll i Kanadas historia. Den största invandringen ägde rum under åren 1900–1914 då man genom statliga kampanjer värvade över tre miljoner immigranter från Europa med löften om gratis jordbruksmark på prärierna. Majoriteten av dessa invandrare kom från Storbritannien, Skandinavien, Tyskland och Ukraina. Efter 1914 kom många invandrare från södra och östra Europa då regeringen värvade arbetare till industrin. Sedan i början av 1980-talet har cirka hälften av alla invandrare kommit från Asien. Det finns även ungefär en miljon amerikaner bosatta i Kanada.

Den politiska inriktningen som gäller sedan 1971 går ut på att Kanada vara ett mångkulturellt samhälle, där alla ska behandlas lika och där myndigheterna ska hjälpa människor att bevara sin kultur och sitt språk. 1994 beslöt den liberala regeringen att större tonvikt skulle läggas vid utbildning, yrkes- och språkkunskaper och ekonomiska tillgångar när man bedömer vilka som ska få invandra.

Språkstrider är en del av landets historia.

När Kanada bildades 1867 blev både franska och engelska arbetsspråk inom parlamentet. Först 1969 antog parlamentet formellt en språklag som officiellt gjorde Kanada tvåspråkigt.

En dryg tiondel av Kanadas invånare har franska som modersmål. De bor huvudsakligen i provinsen Québec, där närmare 90 procent av befolkningen är fransktalande. I en lag från 1774 garanterade de brittiska härskarna Quebeckborna rätt att få behålla sitt språk och sin katolska religion. 1977 antog Québec en egen språklag för att stärka franskans ställning gentemot engelskan, som dominerade inom näringslivet. Lagen förbjöd att engelska användes på skyltar och reklampelare utomhus. Den stipulerade också att alla avtal inom näringslivet skulle göras upp på franska och att franska skulle prioriteras som undervisningsspråk i skolorna. 1993 beslöt Québecs regering att åter tillåta engelska på skyltar utomhus, dock bara om de även hade text på franska och den engelska texten var 40 procent mindre än den franska.

Drygt två tredjedelar av befolkningen har engelska som modersmål. På östkusten i Nova Scotia, New Brunswick och Newfoundland talas en engelska med klar brittisk accent. I Ontario och västra Kanada har engelskan ett mera amerikanskt uttal. En knapp femtedel av befolkningen talar både engelska och franska. Kinesiska är det språk som talas mest vid sidan av engelska och franska. Ursprungsbefolkningarna har egna språk. Det största är algonkinspråket, som talas av omkring 100 000 indianer. Ungefär vart femte indian- och inuitbarn lär sig aldrig det egna språket.

Alla kanadensare omfattas av Medicare, en allmän sjukförsäkring. Den avgiftsfria sjukvården skall tillhandahållas av provinserna, och territorierna. Vilken vård man har rätt till beror på vilken provins man bor i. Nästan tre fjärdedelar av vården finansieras med offentliga medel. I flera provinser finns ett förbud mot privata försäkringar för behandlingar som ges i offentlig regi.

Nedskärningar i sjukförsäkringssystemet har lett till växande vårdköer och det finns en viss oro för att man ska få ett system som liknar det amerikanska, där de som kan betala för sig får bättre vård än andra.
Alla anställa omfattas av en sjukförsäkring. Sjukersättningen täcker 55 % av lönen, särskilda tillägg ges till familjer med låga inkomster. Föräldrapeng betalas ut under upp till 50 veckor och det finns ett inkomstprövat barnbidrag. Barnfamiljer får göra vissa extra skatteavdrag. Spädbarnsdödligheten är låg.

Den officiella pensionsåldern är 65 år. För att få rätt till pension måste en person ha bott i landet i minst tio år efter 18 års ålder.

Många bland ursprungsbefolkningarna lever i fattigdom och är beroende av bidrag och arbetslösheten är ungefär dubbelt så hög hos dem som bland resten av befolkningen. Andelen alkohol- och drogmissbrukare är hög. I indianreservaten är arbetslösheten speciellt hög. Den beräknade medellivslängden för indianer och inuiter är drygt sex år kortare än för övriga kanadensare.

Jag noterade att det fanns många utslagna, speciellt i storstäderna, under mitt besök.

Till överst på sidan

Religion

Den romersk katolska religionen med sina cirka 42 % anhängare är den dominerande religionen, majoriteten av dem bor i Québec. Quebecborna har dock under senare år blivit alltmer sekulariserade och språket spelar en större roll för deras identitet än religionen.

Näst största gruppen religiösa är protestanter, cirka 23 % av befolkningen. Till de största protestantiska samfunden hör Kanadas förenade kyrka som omfattar flera samfund, bland annat metodister, presbyterianer och den anglikanska kyrkan. Det finns också många pingstvänner, baptister, kväkare, grekisk-ortodoxa, ukrainsk-ortodoxa och mormoner.
Vid folkräkningen 2001 uppgick antalet muslimer till ungefär 580 000 och antalet judar till cirka 330 000. Antalet buddister, hinduer och sikher uppgick ungefär 300 000.
Intresset för traditionella indianska religioner har ökat under senare år.
Fram till 1969 drev katolska och protestantiska kyrkor internatskolor för ursprungsbefolkningarna på regeringens uppdrag. Efter anklagelser om fysiska, kulturella och sexuella övergrepp från före detta elever inleddes flera rättsprocesser i början av 2000-talet.

Utbildning

I Kanada börjar eleverna skolan mellan fem och sju års ålder, skolstarten varierar något mellan provinserna. Skolsystemet består av tre nivåer; grundskolan (årskurs 1–8), high school, gymnasiet, (årskurs 9–13) samt college eller universitet, högskolan. På college kan studenterna läsa enstaka ämnen som förbereder dem för universitetsstudier. Det finns också college med utbildningslinjer för akademiska yrken.
Ansvaret för utbildningen på grundskole- och gymnasienivå ligger hos provinserna vilket har lett till regionala skillnader i läroplaner, undervisningsspråk och examina. Grund- och gymnasieskolan är avgiftsfri. De finansieras av både provinserna och den federala regeringen. Cirka fem procent av barnen går i privatskolor.
I indianreservaten ansvarar den federala regeringen för skolorna. Trots stora ansträngningar att höja utbildningsnivån hos urbefolkningarna är utbildningsnivån bland dem fortfarande lägre än bland den övriga befolkningen.
I majoriteten av grundskolorna är undervisningsspråket engelska, men det finns också franskspråkiga skolor. I Québec är nästan alla skolor franska. Engelsktalande barn som är födda i Québec har dock rätt till undervisning på engelska.
Högskoleutbildningen bedrivs vid ett sjuttiotal universitet och hundratals colleges. Merparten av universiteten är engelskspråkiga. Några av landets mest berömda universitet är University of Toronto i Ontario, McGill University i Montreal i Québec, och University of British Columbia i Vancouver. Universiteten drivs med federala medel, pengar från provinserna samt studentavgifter.
En fond för stipendier till 100 000 studenter skapades 1999, som är till framför allt för begåvade studenter som kommer från familjer med låga inkomster.

För mer information klicka på länken Landsfakta

Kanada är, som jag skrev tidigare, så nära ett paradis man kan komma för den naturintresserade. Dess vildmark bjuder på fantastiska naturupplevelser med sina berg, sjöar, floder och skogsområden, där man på välvårdade vandringsleder kan komma nära naturen och möta flera av landets djur på riktigt nära håll. Det var vackert var jag än på denna resa, men jag tycker nog att min resa i de västra delarna, där bergen var högra och mera dramatiska och mötena med djur frekventare, var ett snäpp bättre än denna.

Även för den mera kulturellt intresserade finns mycket att uppleva i Kanada; städer med intressant gammal och nyare arkitektur och ett brett kulturliv.

Besök Kanada! Du kommer inte att bli besviken!

Vy över "Downtown".
Montreal (QE)

Gammalt och nytt möts ofta i Downtown.
Montreal (QE)

Gammalt och nytt möts ofta i Downtown.
Montreal (QE)

Drottning Victoria bland skyskrapor.
Montreal (QE)

St Andrews kyrka.
Montreal (QE)

Chapelle Notre-Dame-de-Bonsecours.
Montreal (QE)

Maison Chauvin.
Tadoussac (QE)

Det pampiga hotellet.
Tadoussac (QE)

Petite Chapelle.
Tadoussac (QE)

Governors House.
Fredericton (NB)

The Garrison District.
Fredericton (NB)

Officer´s Square.
Fredericton (NB)

Gamla järnvägsbron.
Fredericton (NB)

Den stora stadsskylten.
Saint John (NB)

Tre "gubar".
Saint John (NB)

Husdörrar.
Saint John (NB)

Gamla Saluhallen.
Saint John (NB)

Konstnär med röd klänning.
Saint John (NB)

Confederation Bridge till
Prince Edward Island
 

Province House.
Charlottetown (PEI)

Stadsmiljö.
Charlottetown (PEI)

Historic Harbour.
Charlottetown (PEI)

Vy över norra kusten.
Pleasant Bay (NS)

Vildmark!
Pleasant Bay (NS)

Stormigt hav.
Pleasant Bay (NS)

Vandringsleden
"Skytrail".
Pleasant Bay (NS)

Vandringsleden "Skytrail".
Pleasant Bay (NS)

Väg på östra
Cape Breton (NS)

Clock Tower.
Halifax (NS)

Hamnmiljö.
Halifax (NS)

Gamla Thehuset.
Halifax (NS)

Lunenburg Academy.
Lunenburg (NS)

En av kyrkorna.
Lunenburg (NS)

Kanadas mest berömda fiskeby.
Peggys Cove (NS)

Kanadas mest berömda fiskeby.
Peggys Cove (NS)

Kanadas mest berömda fiskeby.
Peggys Cove (NS)

Fairmont Le Chateau Frontenac, världens mest fotograferade hotell.
Quebec (QE)

Parlamentsbyggnaden.
Quebec (QE)

Gammalt och nytt.
Quebec (QE)

Kanadas parlament.
Ottowa (ON)

Kanadas parlament.
Ottowa (ON)

Parlamentsbiblioteket.
Ottowa (ON)

Vy över
Tremblant Resort.
Laurentian
Mountains (QE)

Vy över
Tremblant Resort.
Laurentian
Mountains (QE)

Hus i höstskog.
Tremblant Village

St Joseph´s Oratory.
Montreal (QE)

Gammalt och nytt.
Montreal (QE)

Köpcentra.
Montreal (QE)

Reklamskylt och skyskrapa.
Montreal (QE)

China Town.
Montreal (QE)

Godistillverkning.
China Town.
Montreal (QE)

Kast med bikinibh.
Montreal (QE)

Indisk konstnär.
Montreal (QE)

Tysk turist.
Montreal (QE)

Kyrkogård.
Montreal (QE)

Stenmönster.
Tadoussac (QE)

Stormmoln.
Tadoussac (QE)

Belugavalar.
Tadoussac (QE)

Knölval.
Tadoussac (QE)

Minkewhale.
Tadoussac (QE)

Gammalt hus.
Fredericton (NB)

Husdetaljer.
Fredericton (NB)

Gammalt hus.
Fredericton (NB)

Husdetaljer.
Fredericton (NB)

Tatuerad kvinna med dator.
Fredericton (NB)

Mot ebb.
Reversing Falls.
Saint John (NB)

Irving Nature Park.
Saint John (NB)

Irving Nature Park.
Saint John (NB)

Irving Nature Park.
Saint John (NB)

Irving Nature Park.
Saint John (NB)

Ortsskylt.
Prince Edward Island (PEI)

PEI National park.
Dalvay (PEI)

PEI National Park

PEI National Park

PEI National Park

The Boardwalk.
Cavendish (PEI)

Sanddyner.
Cavendish (PEI)

Hummertinor.
North Rustico (PEI)

Varmt eller kallt?
Cavendish (PEI)

Pumpor.
Charlottetown (PEI)

Vandringsvy.
Pleasant Bay (NS)

Moose.
Pleasant Bay (NS)

Moose.
Pleasant Bay (NS)

Moose.
Pleasant Bay (NS)

Wesleys Whalesafari.
Pleasant Bay (NS)

Vitsig skylt:
Pleasant Bay (NS)

Pilotwhale.
Pleasant Bay (NS)

Pilotwhale.
Pleasant Bay (NS)

Pilotwhale.
Pleasant Bay (NS)

Pilotwhale.
Pleasant Bay (NS)

Pilotwhale.
Pleasant Bay (NS)

Pilotwhale.
Pleasant Bay (NS)

Landskapsvy.
South Harbour (NS)

Landskapsvy.
South Harbour (NS)

"The old house
and the sea".
Neils Harbour (NS)

Vy över
Neils Harbour (NS)

Hamnen.
Neils Harbour (NS)

"Koglass" är
Kanadas godaste.
Halifax (NS)

Pier21.
Halifax (NS)

Smaklös staty.
Halifax (NS)

"City Hopper"
på land och...
Halifax (NS)

till sjöss!
Halifax (NS)

Möte i "Greyhound Club".
Halifax (NS)

"Change of the Guards".
Halifax (NS)

"Change of the Guards".
Halifax (NS)

"Change of the Guards".
Halifax (NS)

"Change of the Guards".
Halifax (NS)

Rostiga ankare.
Peggys Cove (NS)

Gammal båt.
Peggys Cove (NS)

Kyrkan.
Peggys Cove (NS)

Fyrtornet står stadigt på granitklipporna.
Peggys Cove (NS)

Mäktiga granitklippor.
Peggys Cove (NS)

Kvinnlig säckpipsblåsare!
Peggys Cove (NS)

Flight 111 Monument.
Peggys Cove

Stadsmiljö.
Lunenburg (NS)

Gammalt hus.
Lunenburg (NS)

Gammalt hus.
Lunenburg (NS)

Gammalt hus.
Lunenburg (NS)

Gammalt hus.
Lunenburg (NS)

Gammalt hus.
Lunenburg (NS)

Gammalt hus.
Lunenburg (NS)

Gatudekoration.
Lunenburg (NS)

Världens längsta
täckta träbro.
Hartland (NB)

Världens längsta
täckta träbro.
Hartland (NB)

Acadian house.
Hartland (NB)

Detalj på fontän.
Quebec (QE)

Teater.
Quebec (QE)

Husfasad.
Quebec (QE)

Husfasad.
Quebec (QE)

Husfasad.
Quebec (QE)

Hus i Old Quebec.
Quebec (QE)

Kvarteret Champlain.
Quebec (QE)

Japansk turist.
Quebec (QE)

Motionerande kvinnor.
Quebec (QE)

Hos karikatyrtecknaren.
Quebec (QE)

Gatuartist.
Quebec (QE)

Vid porrbutiken.
Quebec (QE)

Pelare i Parlamentshuset.
Ottowa (ON)

Parlamentsbiblioteket.
Ottowa (ON)

Fairmont Hotel.
Ottowa (ON)

Spindelstatyn.
Ottowa (ON)

Rideau Canal.
Ottowa (ON)

Krigsmonumentet.
Ottowa (ON)

The Old Ottowa Jail.
Ottowa (ON)

President Obama är populär!
Ottowa (ON)

Du är snygg i hatten!
Ottowa (ON)

Blomsterkvinnan.
Ottowa (ON)

Was THAT all?
Ottowa (ON)

Hungerstrejkande.
Ottowa (ON)

Hungerstrejkande kvinna.
Ottowa (ON)

Vy över
Lake Monroe.
Mont Tremblant
National Park (QE)

Vy över
Lake Monroe.
Mont Tremblant
National Park (QE)

Vy över
Lake Monroe.
Mont Tremblant
National Park (QE)

Flod i
Mont Tremblant
National Park (QE)

Flod i
Mont Tremblant
National Park (QE)

Flod i
Mont Tremblant
National Park (QE)

Vitsvansad hjort.
Mont Tremblant
National Park (QE)

Höstlöv.
Lake Mercier.
Tremblant Village (QE)

Skogstjärn.
Tremblant Village (QE)
 

Höstlöv.
Lake Mercier.
Tremblant Village (QE)

Regndis.
Tremblant Village (QE)

Solnedgång över
skogstjärn.
Tremblant Village (QE)

Vitsvansad hjort.
Tremblant Resort (QE)

Vägen genom
Laurentian Mountains (QE)

Höstfärger.
Laurentian Mountains (QE)

Höstfärger.
Laurentian Mountains (QE)

Höstfärger.
Laurentian Mountains (QE)