Kambodja -
"Indokinas Hjärta"
När man hör Kambodja nämnas kommer
man ofelbart att tänka på de fruktansvärda övergrepp den kambodjanska
civilbefolkningen
utsattes för av de "Röda Khmererna" på 1970-talet. Under
denna hemska period dödades kanske upp emot två miljoner människor.
Även USA:s bombningar i samband med Vietnamkriget skördade många
oskyldiga människors liv. Det är egentligen ett under att Kambodjas
invånare är så vänliga och öppna mot oss västerlänningar som kommer
på besök.
Under de Röda Khmerernas
skräckvälde besökte inga turister Kambodja trots att landet har en av
världens största sevärdheter, Angkor Vat-området. Här finns
praktfulla ruiner av byggnader som speglar landets storhetsperiod från
1100-talet till i början av 1400-talet. Hit kommer nu majoriteten av
Kambodjas besökare, ett besök som man aldrig glömmer. Inte heller
glömmer man besöket i Toul Sleng, de Röda Khmerernas tortyrcentral i
huvudstaden Phnom Penh eller besöket vid "Killing Fields", där
tortyroffer kallblodigt mördades och begravdes i massgravar.
Läs om min resa under Resfakta.
Kambodjas historia i korthet
Trots att regionen varit bebodd i
årtusenden finns ingen dokumenterad historia förrän från tiden strax
efter Kristi födelse. Då uppstod khmerriket Funan, som genomkorsades av
handelsvägar och påverkades av framför allt indisk religion, politik
och kultur. Funanriket föll på 700-talet. På 800-talet framträdde
Angkorriket, som blev khmerernas högkultur. Ledarna för Angkor
utvecklade försvar, polis och rättssystem samt grundade staden Siem Reap,
som omgavs av ett avancerat bevattningssystem som ökade risproduktionen
kraftigt.
Angkorriket nådde sin höjdpunkt på
1100-talet , då templet Angkor Vat byggdes och kung Jayavarman VII,
khmerernas förste buddistiske ledare, införde ett statligt
välfärdssystem. I slutet av 1200-talet började riket förfalla. På
1400-talet plundrades Siem Reap och andra städer av thailändska
erövrare och Angkor föll.
Fram till i slutet av 1800-talet
tvingades Kambodja att allt mer underordna sig sina grannar Thailand och
Vietnam. För att undvika att koloniseras helt sökte Kambodja stöd hos
Thailand, vilket istället ledde till att Thailand fick kontroll över
landet. Kambodja vände sig då till Frankrike och fick 1863 till stånd
ett avtal om beskydd. I gengäld reducerades Kambodja till en hårt
beskattad, risproducerande fransk koloni.
I samband med den japanska ockupationen
under Andra Världskriget utvecklades en självständighetsrörelse. När
japanerna var på väg att förlora kriget 1945 utropades ett
självständigt Kambodja med den unge Norodom Sihanouk som kung. Efter
bara några få månader återvände dock fransmännen.
Till
överst på sidan
I slutet av 1940-talet använde
fransmännen Kambodja som bas för sitt krig mot gerillan i Vietnam,
vilket drev fram krav på självständighet. Sihanouk inledde
förhandlingar med Frankrike och Kambodja fick sin självständighet den 9
november 1953.
Perioden 1953-70 präglades av
balansgång mellan olika politiska ytterligheter. Samtidigt som Sihanouk
värnade om kungamakt och traditioner höjde han skatterna, förstatligade
utrikehandeln och bankerna, samt släppte in vänsteranhängare i
regeringen.
Sihanouks utrikespolitik syftade till att
skydda Kambodja från USA:s krigföring i Vietnam och slå vakt om sitt
lands oberoende. Han tillät Nordvietnam att tillsammans med den
sydvietnamesiska gerillan FNL upprätta baser i landet vilket ledde till
att USA började bomba Kambodja 1969 för att driva ut gerillan.
Missnöjet mot Sihanouks politik ökade
och han började på ett brutalt sätt tysta oppositionella. Medan
Sihanouk var utomlands 1970 avskaffade premiärministern Lon Nol monarkin
och införde republik med stöd från USA vilket ledde till inbördeskrig.
Sihanouk fick stöd av Nordvietnam och
lierade sig med Röda Khmererna, en gerillagrupp. I denna var en man vid
namn Pol Pot medlem. Efter USA:s fred med Nordvietnam 1973 vände de sig
mot de röda Khmererna med ett bombkrig, vilket blev förödande för
civilbefolkningen som stödde gerillan. Under åren 1970-75 krävdes
mellan 500 000 och en miljon dödsoffer i kriget mot USA.
Trots USA:s stöd till Lon Nol förlorade
han kriget och i maj 1975 marscherade de Röda Khmererna in i Phnom Penh.
De döpte om landet till Demokratiska Kampuchea och satte igång sitt
bonderevolutionära program. Under ledning av premiärministern Pol Pot
och presidenten Khiue Samphan utrymdes städerna och stadsbor sattes i arbete
på landsbygden. Omfattande arresteringar genomfördes och många av de
fängslade avrättades. De Röda Khmererna satte upp egna, mycket märkliga,
ordningsregler, som var lätta att bryta. Överträdelser resulterade ofta
i dödsstraff. Ett
tortyrcenter upprättades i Toul Sleng, en skola i centrala Phnom Penh,
som nu är museum över de fruktansvärda övergrepp mot människor som
utfördes här. Särskilt hårt drabbades vietnameser. Sihanouk sattes i husarrest, pengar
avskaffades, industrin förföll och utrikeshandeln reducerades till
bytesaffärer med vänligt sinnade nationer.
I slutet av 1978 invaderade Vietnam
Kambodja och drev ut Pol Pot. I januari 1979 utropades Folkrepubliken
Kampuchea, som organiserades efter vietnamesisk socialistisk modell. Denna
regim blev dock internationellt isolerad och FN fortsatte, till att börja
med, att stödja de Röda Khmererna. Men gerillakriget
fortsatte och
handelsembargo infördes efter påtryckningar från USA. Läget för det
kambodjanska folket var oerhört svårt under en lång period.
I slutet av 1980-talet luckrades
restrektionerna långsamt upp. 1987 träffade Hun Sen, premiärminister i
den Vietnam stödda regeringen, Sihanouk. 1989 lämnade de sista
vietnamesiska trupperna Kambodja. 1991 undertecknades ett fredsavtal av
fyra olika politiska grupperingar. Parterna skulle låta sig avväpnas och
FN skulle arrangera val till ett parlament som skulle skriva en ny
författning. Kambodja tog samtidigt tillbaka sitt gamla namn.
Efter valet i maj 1993 fick Kambodja en
ny författning och ett nytt parlament och Sihanouk återinsattes som
kung. Snart uppstod det dock konflikter som trappade upp det politiska
våldet. Förvaltningen förlamades, investeringar och bistånd sinade. En
viktig part i det politiska spelet var de Röda Khmererna med Pol Pot som
styrde i bakgrunden. I mitten av 1990-talet började regeringssidan
framgångsrik erbjuda avhoppade gerillasoldater amnesti och de olika
politiska grupperingarna försökte få över dessa till sig. Under 1997
skärptes det politiska läget och den 5-6 juli avsatte Hun Sen Ranariddh
i en kupp varvid cirka 100 personer dödades enligt FN. Sporadiska strider
fortsatte under resten av året mellan CPP och FUNCINPEC i allians med de
alltmer decimerade Röda khmererna.
Under våren 1998 inledde CPP och
FUNCINPEC en vapenvila, men Ranariddh dömdes i sin frånvaro till 35 års
fängelse och 50 miljoner dollar i skadestånd för vapensmuggling och
sammansvärjning. Han benådades dock av sin far kung Sihanouk och kunde
återvända till Kambodja för att förbereda sig för valet sommaren 1998.
Valet hölls med förhoppningen att vinna tillbaka omvärldens förtroende.
Trots flera oegentligheter under valet ansåg FN, EU och andra utländska
observatörer sig ändå relativt nöjda med detta.
Röda khmerernas ledare Pol Pot avled av
en hjärtattack i april 1998 i gerillafästet Anlong Veng, och i början av
1999 kapitulerade de sista av röda khmerernas gerillasoldater. Omkring 1
700 av dem integrerades i regeringsarmén och andra fick ekonomisk hjälp
för att kunna börja ett nytt liv. Samtidigt växte de inhemska och
internationella kraven på rättsliga åtgärder mot gerillans forna ledare.
I början av 1999 kom regeringen, om än motvilligt, överens med FN om att
en särskild tribunal skulle inrättas. FN ville ha en oberoende
internationell domstol, men Hun Sen lyckades få USA:s stöd för att
majoriteten av juristerna skulle vara kambodjaner. Först hösten 2004
nåddes ett avtal.
I februari 2002 genomfördes för första
gången lokalval i Kambodja, tidigare utsågs lokala politiker av de
centrala makthavarna. CPP vann i nästan samtliga byråd och enligt
utländska observatörer var valen varken fria eller rättvisa. Under
valkampanjen förekom hot, våld mot oppositionskandidater och över 20
kandidater eller politiskt aktiva dödades.
Till
överst på sidan
Geografi och Klimat
Till ytan, 181 040 km2, är Kambodja
knappt hälften så stort som Sverige och täcker sydvästra delen av den
indokinesiska halvön. Landet delas av Mekongfloden i en västlig del, som
gränsar mot Thailand, och en östlig del, som gränsar mot Laos och Vietnam.
Kambodjas sydvästra del har en kuststräcka mot Siamviken.
Landet består i huvudsak av låglänt
skogsmark, med undantag av Dangrekbergen i norr samt Kardemummabergen och
Elefantbergen i söder.
Mitt i landet ligger Kambodjas största
sjö, Tonlé Sap, Den stora sjön, som tillsammans med
Mekongfloden och dess bifloder bevattnar goda odlingsmarker.
Kambodja ligger precis norr om ekvatorn
och klimatet är tropiskt med en regnperiod från maj till november.
Regnen är ibland så omfattande att Tonlé Saps yta nästan fördubblas.
Den genomsnittliga årsnederbörden uppgår till 1 308 mm och
medeltemperaturerna ligger i januari på cirka +26 Celcius och i juli på
cirka +29 Celcius.
Landets högsta berg Phnom Aorat, 1 813
meter, ligger i Kardemummabergen, inte långt från gränsen mot Thailand.
Befolkning,
språk och sociala förhållanden
Ungefär 90 % av Kambodjas befolkning
tillhör majoritetsfolket Khmer. Resten av befolkningen tillhör olika
minoriteter. Khmererna sysslar huvudsakligen med jordbruk, medan en stor
del av affärsverksamheten sköts av ättlingar till de kinesiska
invandrare som kom till Kambodja för flera hundra år sedan.
De vietnamesiska invandrarna drabbades, liksom kineserna,
hårt av terrorn på 1970-talet. Förföljelserna mot
dessa folkgrupper pågår delvis fortfarande.
Krig och inre oroligheter har lett till
stora folkomflyttningar. Under de Röda Khmerernas regim, 1975-79,
dödades nästan två miljoner människor och samhällets sociala struktur
förändrades radikalt. De långvariga krigen har lett till ett stort
kvinnoöverskott, särskilt i åldrarna över 40 år.
Landets officiella språk är khmer, som
förstås även av minoritetsfolken. Språket tillhör mon-khmerfamiljen.
Kambodja är ett av världens fattigaste
länder, undernäring är vanligt förekommande och det råder brist på rent
vatten. Medellivslängden är låg jämfört med andra asiatiska länder.
Hälsoläget är dåligt. Sjukvårdssystemet
fungerar mycket dåligt och människor måste själva betala sin sjukvård.
På grund av alla minor som placerats ut i landet, under Vietnamkriget,
av de Röda Khmererna mfl, har Kambodja den största andelen handikappade
i världen, framför allt på grund av minskador. Arbete pågår med att
sanera marken från kvarlämnade minor.
Utbildning
Under de Röda Khmerernas regim på
1970-talet förstördes solsystemet nästan helt och hållet och därför
råder det brist på utbildade invånare, en hel generation växte upp utan
att lära sig läsa. Den vietnamstödda regimen som störtade de Röda
Khmererna återuppbyggde skolsystemet på nytt, men många läroböcker var
politiskt färgade samtidigt som den högre utbildningen reserverades för
ungdomar som kom från makteliten.
De kambodjanska barnen börjar skolan
vid sex års ålder för att gå i den obligatoriska sexåriga
grundutbildningen. Omkring 90 procent av barnen går på låg- och
mellanstadiet. Endast en fjärdedel fortsätter till högstadiet och en av
tio till gymnasiet.
Den kambodjanska utbildningskvaliteten
är låg och färre än fem procent av lärarna i låg- och mellanstadiet har
egen grundskoleutbildning.
I Phnom Penh finns universitet,
konsthögskola, teknisk högskola, lärarhögskola och jordbrukshögskola.
Religion
Den dominerande religionen är
theravadabuddhismen, som också praktiseras av invånarna i Thailand,
Laos, Burma och Sri Lanka.
Även religiösa människor utsattes för
svåra övergrepp under de Röda Khmerernas styre. Efter 1979 återfick
religionen sin tidigare ställning och 1989 infördes buddismen som
statsreligion.
De flesta kambodjaner, oavsett religion,
tror på övernaturliga krafter som åkallas i svåra tider.
Till
överst på sidan
Flora och Fauna
Det centrala låglandet täcks till stor
del av risfält men här odlas även majs och tobak. Områden med säv,
högt gräs och glest bevuxna skogspartier förekommer också. På de
savannliknande slätterna växer upp till 1.5 meter högt
gräs.
I landets sydvästra del växer det
regnskog på bergssluttningarna. I de angränsande högre partierna
förekommer barrträd. Kustområdena
täcks med träsk- och mangroveområden och i de nordliga bergsområdena
växer ständigt grön vegetation och olika arter av bambu. Här finns ett
stort antal olika orkidéer.
Kambodjas karaktärsväxt är
sockerpalmen, som används till att bygga hus med, framställning av
medicin, vin och palmsocker.
Till Kambodjas
större vilda djur hör olika björnar, elefant, leopard, tiger, hjortar
och den mycket sällsynta Irrawaddydelfinen. Fågellivet är artrikt, speciellt rikt är det i våtmarkerna.
Förekomsten av fjärilar är omfattande. Olika arter av reptiler finns
inom landets gränser, varav flera giftormar, bland annat den vanliga
kobran och kungskobran.
Redan 1925 bildades den första
nationalparken som skyddade området runt Angkor Vat. 1969 hade man avsatt
cirka 12 % av landets yta till naturskydd som dock förstördes i stor
omfattning under den långa perioden av inbördeskrig. Först 1993 tog man
på nytt upp diskussionerna runt naturskydd och beslutade att utöka
skyddsområdena till 23 nationalparker, naturreservat, skyddsvärda
landskap etc. Dessa områden täcker nu cirka 18 % av landets yta.
Kambodja var ett intressant litet land
att resa i. Det som speciellt kommer att finnas kvar inom mig är givetvis
besöket i Angkor Vat, det mäktiga tempelområdet som finns med på
UNESCO:s lista över världskultursarv och de vänliga människorna. De
starkaste och mest otäcka minnena, som man aldrig kommer att glömma, är
besöken vid det före detta tortyrcentrat Toul Sleng och vid "The
Killing Fields". När man besöker dessa platser har man mycket
svårt att förstå hur grymma människor kan bli.
|