Island -
"Sagornas Ö"
Island, "Sagornas, vulkanernas, lavans, hästarnas, glaciärernas och vattenfallens
Ö".
Nära och fjärran, nordiskt exotiskt!
Ett besök på Island är en naturupplevelse utöver det vanliga. Här finns
spännande miljöer. Från dånande vattenfall till havets mjuka dyningar. Från bördiga dalgångar till sterila lavafält.
Från absolut tysthet till den artiska tärnans gälla skrik i en närgången attack.
Från Reykjaviks rökiga nattklubbar till viddernas rena luft. Res hit och njut!
Min nästan 2 500 kilometer långa
bilresa på Island gav mig en bra bild av landet och skapade en längtan att
återvända. Detta var en stor resa gällande naturupplevelser. Det enda
jag skulle vilja ha ogjort var resan till "Puffin Island"
från Reykjavik, som är en enda stor turistfälla. Undvik denna
"attraktion" om Du kommer hit!
Läs mera om min resa under Resfakta.
Islands historia i korthet
Äldre historia
Man tror att de få irländska munkar som bodde på Island under 800-talet gav sig iväg när landet
började befolkas av skandinaviska hedningar. Med säkerhet vet man att den förste nordbo som
bosatte sig permanent på Island var norrmannen Ingolfur Arnarson som år 874 byggde sig en gård vid Reykjavik
(Rökviken). Det anses dock att den förste nordbo som kom till "Snaeland"
(Snölandet)
var en svensk viking kallad Naddoddur år 850. Förmodligen hade han kommit ur kurs under en segling
till Färöarna.
Med Ingolfur Arnarsons bosättning inleddes den så kallade "Landmanstiden" som varade mellan åren
874 - 930. Under denna tid förenades kust-Norge till ett rike under Harald Hårfagre.
Oroligheterna i samband med detta ledde till att många norska stormän valde att utvandra till
Island och Färöarna. Landmanstiden avslutades år 930 när islänningarna antog en gemensam lag enligt norsk förebild.
Från och med detta år hölls ett gemensamt ting, Alltinget, varje sommar vid Thingvellir.
Alltinget hade lagstiftande och dömande rättigheter men den verkställande makten låg hos de lokala
hövdingarna. År 1000 beslöt Alltinget att kristendomen skulle vara Islands officiella
religion. Den gamla hedniska tron tilläts dock parallellt. De olika trosuppfattningarna skapade starka
motsättningar hos befolkningen och resulterade i många blodiga strider.
Den isländska "Fristaten" varade fram till 1262 då Alltinget beslutade att Island skulle anslutas
till Norge efter att det pågått inbördeskrig mellan de mäktigaste stormännen. Island behöll
dock självstyre i stor omfattning under unionen med Norge. Under denna period stärkte kyrkan sin makt.
År 1380 knöts Norge och därmed även Island till Danmark. När den så kallade "Kalmarunionen"
upplöstes 1536 blev både Island och Norge danska lydriken.
Danska perioden
Under danskarnas reformationsperiod stötte de på hårt motstånd. Inte förrän de låtit mörda den
mäktige biskopen i Holar år 1550 lyckades de avskaffa katolicismen. Kyrkans stora jordegendomar
tog danska kronan hand om. Island blev efter reformationen närmast en dansk koloni. Den danske
kungen lät införa ett handelsmonopol 1602 som förbjöd all handel med Island utom för vissa
köpmän som fick köpa licenser från den danska kronan. Detta fick förödande konsekvenser för den
isländska ekonomin. Handelsmonopolet mildrades 1787. Först 1854 släpptes
handeln helt fri igen.
1800-talet
Under 1800-talet började en nationalistisk rörelse växa fram bland
intellektuella islänningar som levde i Danmark. En av förgrundsfigurerna i denna var Jon Sigurdsson. Under hårda förhandlingar
under hans ledning lyckades islänningarna få en egen grundlag och Alltinget fick åter
lagstiftande rättigheter.
Några viktiga årtal i Islands moderna
historia
|
Årtal |
Händelse |
|
1915 |
Allmän rösträtt
infördes för både män och kvinnor. |
|
1916 |
Bildades de
första politiska partierna, Socialdemokratiska partiet och
Framstegspartiet. |
|
1918 |
Blev Island
erkänt som en självständig stat i personalunion med Danmark. Den
danske kungen kvarstod som isländskt statsöverhuvud, och Danmark
hade ansvaret att försvara Island mot angrepp utifrån |
|
1940 |
I maj ockuperades
Island i förebyggande syfte av Storbritannien sedan Tyskland
ockuperat Danmark |
|
1941 |
USA övertog den
militära kontrollen av Island, och amerikanerna upprättade en
flygbas vid Keflavík för mellanlandningar på luftbron till de
allierade i Europa. |
|
1944 |
Efter en
folkomröstning beslöt alltinget att före andra världskrigets
slut säga upp unionen med Danmark och den 17 juni utropades
Island till en självständig republik. Den första regeringen blev
en koalition bestående av Självständighetspartiet,
socialdemokraterna och Socialistpartiet |
|
1946 |
USA tog hem sina
trupper, men det amerikanska flygvapnet fick behålla
landningsrättigheterna på den flygplats de själva byggt vid
Keflavík. Då detta var omstritt på Island ledde det till att den
dåvarande regeringen splittrades |
|
1949 |
Blev Island
medlem i den västliga försvarsalliansen NATO, men vidhöll att
inga främmande trupper skulle få förläggas till landet i
fredstid. Även NATO-anslutningen mötte stark inhemsk opposition
|
|
1951 |
Island som
saknade egna försvarsstyrkor, samtidigt som spänningen mellan
öst och väst steg i samband med Koreakriget, ingick därför inom
ramen för NATO-samarbetet ett försvarskontrakt med USA. Det
innebar att amerikanerna fick rätt att även i fredstid använda
Keflavík som militär bas och stationera trupper där mot att de
tog på sig ansvaret för Islands försvar |
|
1952 - 1975 |
För att skydda
fisket, som fått en allt större betydelse för den isländska
ekonomin, utvidgade Island mellan dessa år stegvis sina
fiskegränser från fyra till 200 sjömil. Detta medförde ökade
spänningar till Storbritannien och Norge och konflikter på havet
uppstod |
|
1970 |
För att förbättra
sina handelsmöjligheter anslöt sig Island till
frihandelsorganisationen EFTA |
|
1959 - 1971 |
Under en lång tid
präglades inrikespolitiken av regeringskriser och nyval. Åren
mellan 1959 och 1971 var ett undantag då landet regerades av en
koalition mellan Självständighetspartiet och Socialdemokraterna.
Detta var en period av stark ekonomisk tillväxt till följd av
rika fiskefångster. Under denna period genomfördes sociala
reformer och levnadsstandarden höjdes |
| 1980 |
Vigdís Finnbogadóttir, blev Islands första
kvinnliga, och världens första folkvalda kvinnliga president
|
|
1991 |
I Alltingsvalet
gick Självständighetspartiet fram starkt och kunde åter bilda
koalition med Socialdemokraterna. Ny statsminister blev
Självständighetspartiets partiledare Davíd Oddsson som varit
borgmästare i Reykjavík |
|
1994 |
Island slöt ett
EES-avtal vilket gav dem tillträde till EU:s inre marknad 1994.
Socialdemokraterna krävde även att Island skulle gå med i EU,
men Självständighetspartiet stod fast vid sitt nej till
EU-medlemskap |
|
1995 |
Efter valet
splittrades regeringskoalitionen. Davíd Oddsson och
Självständighetspartiet bildade en ny regering med det
EU-kritiska Framstegspartiet, vars ledare Halldór Ásgrímsson
blev utrikesminister |
|
1996 |
President Vigdís
Finnbogadóttir avgick. Till hennes efterträdare valdes den
förre vänsterpolitikern och professorn Ólafur Ragnar Grímsson |
|
1999 |
Den borgerliga
koalitionen behöll sin majoritet i Alltingsvalet |
|
2000 |
Större delen av
vänsteroppositionen gick under året samman i det nya
socialdemokratiska partiet Alliansen. Men längst till vänster
fanns det nybildade partiet Vänstern-De gröna, som vann
opinionsstöd för sin kamp mot planerna på en jättedamm för ett
vattenkraftverk i känslig natur på östra Island. Trots
omfattande protester röstade regeringens majoritet igenom
förslaget i alltinget |
|
2003 |
Det mycket
omdebatterade kraftverksbygget på östra Island inleddes
I alltingsvalet lyckades
regeringen behålla en knapp majoritet. Den Socialdemokratiska
alliansen gick fram mindre än väntat och Vänstern-De Gröna
förlorade en del mandat. Det lilla Liberala partiet fördubblade
sin storlek efter hård kritik av regeringens fiskekvoter |
|
2004 |
Lade
statsminister Davíd Oddsson fram ett kontroversiellt lagförslag
som bland annat syftade till att hindra starka
näringslivsintressen från att äga massmedier om de hade sin
huvudsakliga verksamhet i andra branscher. Han anklagades för
att ha skräddarsytt förslaget för att komma åt sin personlige
fiende inom näringslivet, Jón Ásgeir Jóhannesson. Alltinget
godkände dock förslaget, men president Ólafur Ragnar Grímsson
lade in sitt veto mot lagen. En folkomröstning i frågan
planerades men starka protester fick Davíd Oddsson att dra
tillbaka lagförslaget, vilket blev hans svåraste politiska
nederlag under de 13 år han innehaft statsminsiterposten.
Oddsson avgick som
statsminister under hösten och enligt regeringspartiernas
koalitionsavtal övertog Halldór Ásgrímsson statsministerposten.
Davíd Oddsson blev istället utrikesminister. |
|
2005 |
Lämnade Davíd
Oddsson politiken och blev istället chef för Islands centralbank |
|
2006 |
Kommunalvalet i
maj blev ett kraftigt bakslag för Framstegspartiet som såg sin
andel av rösterna halveras till 12 procent. Till följd av
valnederlaget avgick Halldór Ásgrímsson både som partiledare och
statsminister. Utrikesminister Geir Haarde från
Självständighetspartiet utsågs till ny statsminister |
|
2007 |
Miljön var den
stora frågan inför parlamentsvalet i maj och den stora
symbolfrågan för miljörörelsen var bygget av den enorma
kraftverksdammen Kárahnjúkar i ett område med känslig natur.
Protesterna mot regeringens projekt gynnade oppositionspartiet
Vänstern-de Gröna som i valet ökade med drygt 6 procentenheter
till 14 procent av rösterna. Men även statsminister Geir Haardes
Självständighetsparti ökade något, till 37
procent.Framstegspartiets 12 procent blev däremot ett bakslag
och på grund av valnederlaget valde Framstegspartiet att lämna
regeringen.
Socialdemokratiska Alliansen, som med sina 29 procent av
rösterna gick tillbaka något i valet, blev istället
Självständighetspartiets nya partner i regeringen trots skilda
politiska program. Den nya regeringen fick en stabil majoritet i
alltinget med 43 av de 63 mandaten. Geir Haarde fortsatte som
statsminister och hans parti fick även ansvar för
finansdepartementet, medan socialdemokraternas ledare Ingibjörg
Sólrún Gisladóttir blev ny utrikesminister
Islands förhållande till EU blev
snart en tvistefråga mellan de två koalitionspartierna. Trots
att stora delar av näringslivet förespråkade ett isländskt
EU-medlemskap och en övergång från den isländska valutan króna
till euro, förblev det näringslivsvänliga
Självständighetspartiet skeptiskt. Alliansen var däremot det
enda partiet i alltinget som öppet verkade för att Island skulle
ansluta sig till EU. Den isländska opinionen var splittrad i
frågan, men andelen EU-positiva invånare ökade |
|
2008 |
Det planerade
presidentvalet i juni ställdes in eftersom ingen utmanare till
president Ólafur Ragnar Grímsson anmält sig. Han svors därmed in
för sin fjärde mandatperiod
Den överhettade ekonomi
försämrades snabbt under året och höstens globala finanskris
utlöste en akut bankkris på Island. Regeringen tog kontroll över
de största bankerna och tvingades ta lån utifrån för at hantera
den uppkomna krisen, bl a från
Sverige. Politikerna fick skulden för den ekonomiska krisen, och
tusentals människor demonstrerade varje vecka i Reykjavik med
krav på regeringens och centralbankschefens avgång. Samtidigt
växte opinionen för EU-medlemskap och övergång till euro |
|
2009 |
I januari blev
protesterna allt våldsammare och krav restes på nyval.
Statsminister Geir Haarde tvingades utlysa nyval till våren,
samtidigt som han meddelade att han inte ställde upp för omval
som Självständighetspartiets ledare eftersom han hade drabbats
av cancer. Några dagar senare lämnade Haarde in regeringens
avskedsansökan, sedan koalitionssamarbetet mellan
Självständighetspartiet och socialdemokratiska Alliansen hade
brutit samman
Socialdemokraterna förhandlade fram en ny regeringskoalition med
Vänstern-De gröna, som presenterades den 1 februari.
Statsminister blev socialdemokraten Jóhanna Sigurðardóttir
finansminister blev Vänstern-De grönas partiledare Steingrimur
Sigfusson. Vänsterkoalitionen var i minoritet i alltinget men
utlovades stöd av det borgerliga Framstegspartiet. Den nya
regeringen begärde en parlamentarisk utredning om isländskt
EU-medlemskap och meddelade att den kritiserade ledningen för
Islands centralbank skulle bytas ut
Efter en lång maktkamp med den
nya regeringen tvingades Centralbankens chef David Oddsson
tvingades lämna sin post i slutet av februari efter en lång
maktkamp med den nya regeringen. Han anklagades för att ha stor
del i skulden för landets finanskris. Till ny centralbankschef
utsågs norrmannen Svein Harald Øygard, därmed blev Island först
i världen med att välja chefen för landets centralbank från
utlandet
Nyvalet i april blev en
historisk seger för de båda vänsterpartierna, som för första
gången fick majoritet i alltinget. Socialdemokraterna blev
störst med 29,8 procent och Vänstern-De gröna fick 21,7 procent.
Självständighetspartiet gjorde samtidigt en historisk förlust,
miste en tredjedel av sin väljarkår och nådde sitt lägsta
resultat hittills, 23,7 procent. Framstegspartiet ökade sin
röstandel något till 14,8 procent och den nybildade
Medborgarrörelsen tog sig in i alltinget med 7,2 procent
De båda regeringspartierna,
Socialdemokraterna och Vänstern-De gröna, fick en majoritet med
34 av alltingets 63 mandat. En ny vänsterregering bildades och
den tillträdde i maj med socialdemokraten Jóhanna Sigurðardóttir
som statsminister på nytt
Efter en lång och intensiv
debatt beslöt alltinget den 16 juli att Island ska ansöka om
EU-medlemskap I augusti
genomfördes stora protester mot den nya regeringen. Tusentals
människor demonstrerade utanför alltinget mot regeringens
förslag att motsvarande över 40 miljarder svenska kronor skulle
betalas av isländska staten till hundratusentals brittiska och
nederländska bankkunder. Dessa miste sina besparingar när den
isländska Internetbanken Icesaver gick i konkurs 2008. För att
finansiera kompensationen måste staten ta lån som skulle
återbetalas på 15 år vilket skulle drabba skattebetalarna
istället för bankens ägare. Demonstranterna krävde att
regeringen skulle säga nej till denna lösning
Efter en höst med politiska
motsättningar lyckades regeringen strax före nyår vinna en ny
omröstning om Icesave i parlamentet. Därmed förband sig Island
att betala 3,8 miljarder euro till de brittiska och nederländska
regeringarna fram till 2024. President Ólafur Ragnar Grímsson
tvekade dock med att skriva under den nya lagen när nära 25 % av
alla röstberättigade islänningar uppmanade i ett upprop
presidenten att lägga in sitt veto och begärde en folkomröstning
om lagen. Presidenten följde uppmaningen och avvisade lagen,
vilket ledde till att folkomröstning måste utlysas. Därmed
hamnade regeringen i en svår kris. Storbritannien och
Nederländerna fortsatte att kräva att Island skulle ersätta de
belopp som de båda regeringarna redan hade betalat ut till de
drabbade spararna. Efter en utdragen debatt beslöt alltinget om
folkomröstning i mars 2010 |
|
2010 |
Deltagandet i
folkomröstningen var högt, 60 % av de röstberättigade
islänningarna deltog och resultatet blev som förväntat, nästan
alla (93.2 %) sade nej till Icesave-lagen
I april presenterades en offentlig
utredning om den isländska bankkrisens orsaker. I rapporten
konstaterades att huvudorsaken till bankkraschen var att
bankerna växte så snabbt, deras storlek tjugofaldigades åren
2001-2008. När staten tog över storbankerna hösten 2008 skrevs
deras tillgångar ner med motsvarande över 400 miljoner svenska
kronor, det vill säga fem gånger så mycket som Islands BNP.
Senare greps flera före detta chefer i Kaupthings bank anklagade
bland annat för ekonomisk brottslighet. Bland de mest
kritiserade personerna fanns förre statsministern och
centralbankschefen Davíð Oddsson, förre statsministern Geir
Haarde och förre finansministern Árni M. Mathiesen. Som
centralbankschef varnade Davíð Oddsson förgäves regeringen,
samtidigt var han statsminister när kreditreglerna lättades,
vilket anses ha banat väg för bankkrisen
Vulkanen Eyjafjallajökulls
utbrott skapade under en tid stora problem för världens
flygtrafik med inställda turer och hundratusentals starndade
människor på flygplatser. En av dem som drabbades var jag på väg
hem från en resa till Indien |
Till
överst på sidan
Geografi
Island är Europas näst största ö med en yta av 103 000 kvadratkilometer. Avståndet på huvudön
är från väst till öst cirka 500 kilometer och från norr till söder cirka 300 kilometer. Trots att
Island är beläget i Nordatlanten är det bara den lilla ön Grimsey, i norra delen av landet,
som ligger norr om polcirkeln. Island tillhör jordens yngsta landmassor och här pågår
omfattande vulkaniska och geothermiska aktiviteter.
Landmassan utgörs till 52 % av ökenliknande platåer, 12 % av glaciärer, 11 % av lavafält och 4 %
av sanddeltan. Bara cirka 21 % av landets yta är odlingsbar och möjlig att bebo. Majoriteten av
befolkningen och jordbruket är koncentrerat till den sydvästra delen av landet, mellan
huvudstaden Reykjavik och Vik. Över hälften av landets yta ligger på mer än 500 meters höjd.
Berget Hvannadalshnukur är landets högsta med en höjd av 2 119 meter. Vattnajökull, Europas
största och världens tredje största glaciär, upptar en stor del av landets yta.
Reykjavik med sina nästan 170 000 invånare är Islands huvudstad. Näst största stad är Akureyri
med cirka 15 000 invånare. Den totala befolkningsmängden uppgår till cirka 279 000 invånare.
Geologi och Klimat
Eftersom Island ligger på den Atlantiska centralryggen råder här en
omfattande vulkanisk och geothermisk aktivitet. Vulkanutbrotten har varit omfattande
och förödande under tidens gång och pågår fortfarande. De geothermiska aktiviteterna ger billig och ren energi i form av hett
vatten med temperaturer upp till 75 grader Celcius. På många platser kan man studera jordens
urkrafter i form av sprutande vatten (geysrar), bubblande gyttjehål eller stinkande
svavelkällor. Att bada i varma källor är ett omtyckt fritidsnöje bland islänningar och turister.
Vulkaner och vulkankratrar kan studeras på många platser.
Kombinationen av Golfströmmens varma vatten och förhärskande sydväst vindar från Atlanten ger
landet västra och sydvästra delar milda vintrar. Blandningen av detta mildare klimat, de kallare
polarhaven i norr och de snötäckta bergen skapar ofta molnighet och regn. Reykjavik har i
genomsnitt bara 3 soldagar i januari och endast 1 dag i juli! En förändring på grund av
jordens klimatförändring kan dock ses.
I landets norra och östra delar är vädret
betydligt torrare och bättre. Akureyri- och Myvatnregionerna tillhör de soligaste. Staden Egilsstadir i nordöst brukar generellt ha
landets högsta temperaturer.
För den sol- och värmetörstande turisten är Island absolut inte rätt plats på jorden att söka
sig till. Här gäller ofta vindtäta och varma kläder, även på sommaren.
Flora och Fauna
Island saknar nästan helt och hållet större sammanhängande skogar. Man tror att det eventuellt
kan ha funnits större skogsområden i de kustnära regionerna som avverkats av de första
bosättarna. Ingen vet med säkerhet. Skogsplantering pågår på flera håll och man har lyckats skapa
mindre skogsområden som är populära rekreationsmål för islänningarna.
Växter har inte lätt att finna fäste i den tundra- och ökenliknande miljön som skapats av vind- och
vattenerosion. De stora lavafälten, som täcker stora delar av landet, erbjuder inte heller de på
några gynnsamma växtmiljöer. Även de många betande fåren går hårt åt växtligheten. Trots detta har
flera europeiska växter och blommor lyckats etablera sig. Under min resa registrerade jag,
bland annat midsommarblomster, smörblomma, olika binkor, fjällsippa, fjällnejlika, styvmorsviol,
fjällvallmo och vityxne.
Det enda ursprungliga inhemska däggdjur som finns på Island är polarräven. Andra däggdjur som ren,
möss och råttor har förts hit på olika sätt.
De isländska haven är mycket fiskrika och islänningarna har ofta kämpat hårt för sina
fiskerättigheter, ibland till och med med väpnade insatser. I haven runt Island lever även 17
olika arter valar och flera arter sälar.
För ornitologer är Island ett riktigt eldorado. Nästan överallt träffar man på ett omfattande
fågelliv. Besöken i fågelbergen är fascinerande upplevelser. Många besökare försöker komma till
platser där man kan se den vackra och, till utseende lite vemodiga, lunnefågeln. Lunnefågeln är
Islands vanligaste fågel. Den är inte alltid lätt att se den på
nära håll eftersom den häckar i mer eller mindre svåråtkomliga trakter. Kommer man till en häckningsplats är lunnefågeln ofta orädd och ger
därför möjlighet att studera den på nära håll. Att se den komma till boplatsen med näbben full
av fisk för att mata ungen är en syn man aldrig glömmer.
Till
överst på sidan
Befolkning, språk och sociala
förhållanden
Island började befolkas under den så kallade
"Landmanstiden", 874 - 930 efter Kristus, av norska
nybyggare och vikingar som tidigare bott på de brittiska öarna. Dessutom kom även, i mindre
omfattning, andra nordbor. Bland de tidiga invånarna fanns även kelter.
Om man undantar Grönland är Island Europas mest
glesbefolkade land med knappt 3 invånare per kvadratkilometer. Den totala befolkningsmängden uppgår till cirka 279 000 invånare. Mer än
hälften av dem lever i Reykjavik-området. Omkring 25 000 islänningar bor på farmer runt om i
landet.
Det isländska språket är ett västnordiskt språk som tillhör den germanska språkgruppen och
härstammar från vikingatidens fornnorska. Det grundläggande ordförrådet och grammatiken har inte
genomgått några större förändringar sedan dess. Uttalet har däremot förändrats en hel del.
Efter reformationen på mitten av 1500-talet fick danskan en stark ställning och påverkade
isländskan i stor omfattning. För att skydda sitt språk har islänningarna haft en
restriktiv inställning till utländska låneord. Nya ord har bildats, så långt det varit möjligt, ur det
gamla ordförrådet.
Islands sociallagstiftning och
välfärdssystem liknar de övriga nordiska ländernas. Det finns bland
annat allmän sjukförsäkring och föräldrapenning. Den allmänna
pensionsåldern är 67 år, fiskare och sjömän pensioneras tidigare.
Utbildning
Skolgången för isländska barn mellan 6
år och 16 år är obligatorisk, grundskolan är tioårig. Efter grundskolan
finns teoretisk eller yrkesinriktad gymnasieutbildning och olika
specialskolor. Omkring 90 procent av eleverna fortsätter att studera
efter grundskolan.
Utbildningsnivån bland islänningar är
hög. Trots en liten befolkning finns det en rad högskolor; Islands
universitet (i Reykjavík), Akureyri universitet, Reykjavík universitet
(handelshögskola), lärarhögskola, teknisk högskola, konstakademi, med
flera.
Många isländska ungdomar studerar också
utomlands, främst i Skandinavien, USA och Storbritannien.
Isländska barn i skolåldern läser två obligatoriska främmande språk; danska och
engelska.
Min resa runt Island bjöd på många vackra och intressanta upplevelser bland vulkaner, gejsrar,
glaciärer, fågelberg och hav, med naturupplevelser utöver det vanliga. Jag vet att jag kommer att
återvända till Island för att komplettera mina upplevelser. Då för att vandra i inlandet och
rida häst på vidderna. Res till Island om Du har möjlighet. Du kommer
garanterat inte att bli besviken!
|

Vikingaskeppet
"Sun Craft".
Reykjavik
|