Grönland -

"Människornas Land"

Grönland - "Människornas Land"

Kan Du tänka Dig att äta sälspäck som hängt på utsidan av huset under ett helt år? Hur tror du att det luktar eller smakar? 

Detta kan man bli bjuden på om man besöker en familj på Grönland, världens största ö, vars yta till nästan 86 % är täckt av inlandsisen. 

De första inuiterna bosatte sig på Grönland för mer än 4 500 år sedan. De kallade sitt land för Kalaallit Nunaat - "Människornas Land". 

Sälspäcket smakade annorlunda, det kan jag lova, men det smakade inte illa. Bara ovant för svenska smaklökar. Att få prova den lokala maten under en resa är en stor del av resandets tjusning.

En resa på Grönland är en upplevelse i många dimensioner, svåra att klä i ord. Bara egna upplevelser kan ge den rätta förståelsen för den fascinerande och mäktig naturen och mötena med de vänliga människorna.

Läs mera om min resa under Resfakta. 

Grönlands historia i korthet

Förhistoriska perioden

Majoriteten av Grönlands invånare utgörs av inuiter. Förr kallades de för eskimåer vilket betyder "De som äter rått kött".

Det är allmänt vedertaget att de amerikanska indianerna är ättlingar till de människor som vandrade till Nordamerika över den landbrygga som fanns vid dagens Beringssund för mellan 25 000 till 23 000 år sedan. 

Det finns bevis för att de första inuiterna kom till Alaska i umiaqer, skinnbåtar, för 7 till 8 000 år sedan, vilket var lång tid efter att den förmodade landbryggan över Beringssund försvunnit.

Förmodligen immigrerade de första inuiterna från Ellesmere ön i Kanada till Grönland för cirka 5 000 år sedan. Vid denna tidpunkt var det betydligt varmare på Grönland än det är idag. Fynd efter denna stenålderskultur har gjorts endast på Grönlands norra del.

De första invånarna antas inte ha uppgått till fler än cirka 500 individer som livnärde sig på att jaga isbjörnar, myskoxar, arktisk hare och eventuellt andra djur som levde i denna karga del av världen.

Denna stenålderskultur har kallats för "Independence I" vars namn kommer från Independence Fjord i Peary Land i Norra Kanada.

Människorna tillhörande Independence I kulturen antas, endera ha trängts undan eller integrerats i Independence II kulturen som etablerades på norra Grönland för cirka 3 400 och 2 600 år sedan.

För cirka 3 800 år sedan etablerades ytterligare en ny kultur på Grönland som forskare kallar för Saqqaq. Arkeologiska utgrävningar har identifierat bosättningar tillhörande denna kultur på Östra Grönland och längs Grönlands västra kust ända upp till Upernavik.

För cirka 2 500 år sedan förändrades klimatet på Grönland vilket betydde svårare livsvillkor för invånarna och Saqqaqkulturen försvann på ett mystiskt sätt.

Saqqaqkulturen ersattes av Dorsetkulturen, som antas vara sprungen ur Saqqaq eller Independence II eller ur en kombination av båda. Dorset var mera tekniskt avancerad än de tidigare kulturerna och människorna under denna tidsepok levde i mera social gemenskap. Man tillverkade vapen och konstverk av ben och elfenben. Man använde slädar för transporter och brände olja från valar som gav ljus och värme, vilket förmodligen bidrog till att man klarade sig under kallare perioder.

Lämningar efter Thulekulturen har hittats från västra Alaska till Grönland vilket avslöjar att den östliga expansionen skedde snabbt. Den allmänna uppfattningen är att Thulekulturen etablerades direkt från Kanada under en varmare period på 1100-talet och spreds över hela ön på mindre än 150 år och att övriga etablerade kulturer integrerades under denna snabba expansion. Det finns även andra uppfattningar som antar att Dorset och Independence II förflyttades till nordvästra Grönland och bildade Thulekulturen.

Under Thulekulturen uppfanns kajaken, harpunen och hundsläden som alla fortfarande används av dagens grönländare, i varierande omfattning.

En klimatförändring på 1300-talet tvingade människorna söderut där det bildades nya, mindre kulturer. Förfäderna till dagens inuiter, tillhörande Inussukkulturen, härstammar från Thule.

Till överst på sidan

Vikingaperioden (Nordborna)

De två huvudsakliga källorna, för den information som finns att hämta om nordbornas bosättningar på Grönland kommer från "Grönlands sagan" och "Erik den Rödes saga", nedtecknade av islänningar långt efter att händelserna ägt rum. Sagorna är stundtals samstämmiga, men skiljer sig även åt på väsentliga punkter. De har använts som grund vid arkeologiska undersökningar och visar att stora delar av uppgifterna i sagorna stämmer med verkligheten.

Enligt dessa upptäcktes Grönland, ur europeiskt perspektiv, av norrmannen Gunnbjörn Ulfsson, bosatt på Island, när han på 870-talet efter Kristus kom ur kurs under en seglats på grund av oväder. Han lär ha kommit till en plats nära dagens Tasiilaq (Ammassalik) på östra Grönland, men återvände snart till Island.

Bland de tidiga bosättarna på Island utbröt ofta familjefejder och hämndaktioner med mycket grymma följder. I en av dessa fejder var Snaebjörn Galti inblandad. Han dödade en person och för att undslippa straff och att bli dömd till fredlöshet valde han att, tillsammans med ytterligare några personer, fly från Island. Galti följde den seglingsrutt till Grönland som Gunnbjörn Ulfsson hade beskrivit 78 år tidigare.

De nådde den isiga Blaserkfjorden, nära Tasiilaq, strax före vinterns ankomst. Här byggde de en enkel torvhydda som de skulle övervintra i. Det dröjde dock inte länge förrän det uppstod osämja i vinterkvarteret. Resultatet av den slutade med att några omkom under vintern, oklart hur, och att resten av gruppen sökte sig tillbaka till Island under våren.

Nästan ett sekel senare, i slutet av 970-talet efter Kristus, flydde Eirikur Raude Thorvaldsson, mera känd som Erik den Röde, och hans far från Norge efter att ha varit inblandade i blodiga familjefejder, med flera mord som resultat, till Island för att undgå rättvisan.

Redan år 982 var Erik inblandad i nya blodsdåd då han mördade två av sina slavar, som hade vandaliserat en grannes egendom. För att slippa bli dömd som fredlös bestämde även han sig för att fly till Grönland. 

Han, precis som Gunnbjörn Ulfsson och Snaebjörns Galti, kom först till Blaserkfjorden. Erik förknippade denna plats med otur varför han seglade vidare längs den grönländska sydkusten, rundade Kap Farväl och upprättade ett vinterläger på en liten ö, som kallades Eiriksey.

Följande sommar utforskade han Sydgrönland och fann en plats som påminde om hans boplats på nordvästra Island. Här bestämde han sig för att bygga sig en gård och gav platsen namnet Brattahlid, platsen med de branta sluttningarna. Brattahlid ligger på en bördig plats längst in i Eriksfjorden (Tunugdliarfik) med skyddat läge för de kalla nordanvindarna. Numera kallas platsen för Qassiarsuk och är en populär plats för turister att besöka eftersom det finns många ruiner kvar efter nordbornas byggnader.

Erik den Röde fortsatte att utforska södra Grönland under de kommande åren och kartlade området tills han i början av år 986 återvände till Island för att berätta om sina framgångar på Grönland, hur bördigt det var på denna ö och att landet väntade på nya bosättare. För att understryka det han sade kallade han sitt nyupptäckta land för Grönland, vilket var en lätt överdrift.

Erik lyckades övertyga ett antal islänningar och deras familjer att följa med honom till Grönland. Senare samma år gav sig 25 fartyg, med förväntansfulla nybyggare, iväg från Island. Bara 14 av dessa fartyg kom fram till Grönland. Ett stort antal skepp förliste i stormar och andra vände tillbaka till Island frivilligt. Dessa kolonisatörer bildade grunden till en ny era på Grönland. 

Nybyggare fortsatte att komma och när Österbygden, som det första området kallades, blev fyllt med bosättare fortsatte koloniseringen norrut, längs kusten ända upp till dagens huvudstad Nuuk. Här grundades Västerbygden.

Till en början verkade de nya bosättningarna vara lyckade och blomstrande. Man införde kristendomen runt år 1 000 och år 1124  skapades ett kyrkligt centra i Gardar (dagens Igaliko). Här upprättade den förste biskopen på Grönland, Arnald, sitt biskopssäte.

Under 1 000-talets början företogs de första färderna till Vinland, dagens Kanada. 

Som mest bodde det cirka 5 000 nordbor på Grönland som levde av får-, boskaps- och svinskötsel samt jakt på säl, ren valross och isbjörn. De grönländska bosättarna hade en livlig och framgångsrik handel med Bergen.

Den grönländska historiens utveckling följer till stora den som ägde rum på Island och Färöarna och därför även fick dramatiska följder för nordborna på Grönland. 

År 1261 införlivades Grönland med Norge och ett handelsmonopol infördes vilket gav nordborna rätt att endast skicka två handelsskepp till Norge per år, vilket påverkade deras livsvillkor hårt.

På 1400-talet förändrades klimatet på Grönland och det blev allt kallare. En del av nordbornas boskap dog och fjordarna isade igen vilket inskränkte möjligheterna att driva handel. Det nordiska samhället gick sakta men säkert under. Sista säkra beviset på att nordborna levde kvar dateras till 1408. 

Var det klimatförändringen som slutligen fick nordborna att besluta sig för att lämna Grönland? Eller var det attackerna från inuiterna, som vid denna tidpunkt nått öns södra delar, som fick dem att lämna Grönland?

Den första expeditionen för att söka efter de försvunna nordborna skickades ut 1472. 1605 beordrades den första danska expeditionen till Grönland för att söka efter nordborna. Därefter har flera efterforskningar gjorts dock utan framgång. Under 1880-talet skickades ytterligare expeditioner till Grönland för att finna svar på nordbornas gåta. 

Ingen har hittills kunnat ge svar på frågorna som ställs med anledning av nordbornas plötsliga försvinnande från Grönland. Spåren efter dem finns dock kvar än idag!

Till överst på sidan

Från Medeltiden till danskarnas kolonisation

Efter att Norge tillfallit Danmark år 1380 och nordborna försvunnit från Grönland föll ön i stort sett i glömska för europe´erna.  Dock spred sig snart ryktet om de fiskrika vattnen i Davissundet, som ligger mellan Baffinön och Grönland. Speciellt för valfångst. Från 1500-talet fram till 1700-talet sökte sig baskiska, holländska och engelska valfångare hit, ibland upp till 10 000 fångstmän per år, för att fånga val.

År 1605, i samband med den första danska expeditionen som skulle söka efter de försvunna nordborna, gjorde den danske kungen Christian IV anspråk på Grönland. 

Det första riktiga försöket att kolonisera Grönland kom 1721 när Hans Egede, en präst från Lofoten, fick tillstånd att bygga en handelsstation och att kristna grönländarna. Hans primära mål var att hitta de försvunna nordborna, som enligt hans övertygelse, återfallit till hedendom. Egede bosatte sig först på "Håbets Ö" men flyttade 1728 sin verksamhet till en plats som han kallade för Godthåb. Numera kallas den för Nuuk och är Grönlands huvudstad.

Fem år senare, 1733, grundas Herrnhutarnas missionsstation i Godthåb som tillsammans med Hans Egede framgångsrik kristnar den lokala befolkningen. År 1900 upphör Herrnhutarna med sin mission på Grönland.

År 1776 inför danskarna handelsmonopol på Grönland, Den Kongelige Grönlandske Handel, som varar ända fram till 1950-talet.

1800-talet fram till dagens Grönland

Tidningen Atuagagdliutit AG utkommer som första grönlandsspråkiga tidning år 1861 och innehåller, förutom nyheter och artiklar, även berättelser som Lars Möller, en av utgivarna, samlat in under sina resor på Grönland. Tidningen innehöll färgillustrationer och är därigenom troligen världens första som utgivits med färgtryck.

Det första embryot till grönländskt självstyre kan skönjas när lokala råd, Forstanderskaber, inrättas år 1861.

Monopolhandeln utvidgas under 1921 när den danska regeringen beslutar att även de nordöstra, obebodda, delarna av Grönland skall omfattas av denna. Grönland blir därmed än mera slutet eftersom alla måste ansöka om tillstånd att landstiga på ön eller angöra en grönländska hamn. Även enskilda personer måste ha tillstånd att resa till Grönland ända fram till 1954.

I början av 1920-talet uppstår en konflikt mellan Danmark och Norge om rätten till Östgrönland. Norrmännen hävdar att de har större rättigheter till området eftersom islänningar, som ursprungligen var norrmän, upptäckte Östgrönland innan Dansk-Norska Unionen kom till stånd. Eftersom konflikten inte kunde lösas mellan länderna hänsköts den till Internationella Domstolen i Haag som 1933 fastställde Danmarks suveränitet över hela ön.

När Danmark ockuperades av tyskarna 1940 beslutade sig USA för att anlägga militära baser på Grönland, vilket gjordes 1941 innan USA officiellt hade kungjort sitt deltagande i Andra Världskriget, för att hindra tyskarna att ockupera Grönland. Vid denna tidpunkt hade Grönland ett mycket strategiskt läge för amerikanarna. Två baser inrättades, vid Narsarsuaq i söder och Kangerlussuaq i norr. Efter kriget användes flygplatserna dels som mellanlandningsplatser för amerikanska flygvapnets plan och dels som civila flygplatser. Narsarsuaq stängdes för militära ändamål 1958 och Kangerlussuaq 1992. Numera är detta Grönlands två internationella flygplatser.

Efter andra världskriget blev det ohållbart att upprätthålla Grönlands status som dansk koloni och 1953 blev Grönland danskt amt, län. Därmed följde en snabb samhällsutveckling som grönländarna inte riktigt hann anpassa sig till med många negativa sociala och ekonomiska konsekvenser. Ett försök att förbättra situationen var att ge grönländarna större ansvar för beslutsfattandet.

År 1979 fick grönländarna inre självstyre, så kallat ”hjemmestyre”. Den danska monarken skulle fortsätta att vara statsöverhuvud och Danmark skulle även i fortsättningen sköta utrikes- och försvarspolitiken, rättsväsendet, myntväsen samt administrationen av naturtillgångar. Alla övriga områden skulle övergå till grönländarna, dock med oförändrat ekonomiskt stöd från Danmark.

Sedan dess har administrationen av naturtillgångar flyttats till Grönland, med delad äganderätt, och Grönland har successivt byggt upp ett avgörande inflytande över de delar av Danmarks utrikes- och säkerhetspolitik som rör Grönland. Som en del av Danmark kom Grönland med i EG 1973. Hjemmestyret höll en egen folkomröstning 1983 som resulterade i att folket ville gå ur den Europeiska Gemenskapen, och 1985 lämnade Grönland EG, den hittills enda region som gjort så. Grönland slöt istället ett avtal om tullfri export till EG som även gick med på att betala för ett begränsat fiske i grönländska vatten.

I en folkomröstning i slutet av 2008 antog grönlänningarna ett förslag om ökat självstyre. När förslaget trädde i kraft den 21 juni 2009 blev grönländskan officiellt språk och grönlänningarna blev erkända som folk ur ett folkrättsligt perspektiv, och de fick rätt till de naturtillgångar som kan finnas under den grönländska landmassan. Grönland ska också på sikt ta över ansvaret för fler av de verksamheter som Danmark sköter idag, till exempel polis, rättsväsende och kustbevakning.

Vid en högtidlig ceremoni i Nuuk på nationaldagen den 21 juni 2009 överlämnade Danmarks drottning Margrethe den nya självstyrelselagen till landstingets talman Josef Motzfeldt, och därmed till det grönländska folket. Landsstyrets ordförande Kuupik Kleist talade om en ny era i landets historia. Förändringen innebär att Grönland självt kan bestämma om självständighet från Danmark.

Till överst på sidan

Utforskningen av Grönland

I slutet av 1500-talet spekulerades det i möjligheten av en Nordväst-passage som förenade Europa med Fjärran Östern. 

År 1575 seglade Martin Frobisher från London över Atlanten till Grönlands västkust och vidare till Kanada. När han nått Baffinön i Kanada trodde han att han funnit passagen. Tog en sten och återvände till London. 

Michael Lok, som sponsrat Frobisher, trodde att stenen hade hög guldhalt varför han utrustade ytterligare en expedition till Baffinön. Denna expedition återvände till hemlandet med värdelös sten. Lok spred då ett rykte att de hade fått med sig stenar med hög järnhalt. Lurendrejeriet avslöjades först efter en olycksalig tredje expedition, som resulterade i ett förlorat fartyg och 40 omkomna sjömän.

Efter dessa expeditioner ökade intresset för Grönland och sökandet efter Nordvästpassagen varför nya fartyg sändes ut för att utforska Grönland och finna passagen. Dessa expeditioner ökade européernas kunskaper om Nordatlanten och dess öar. 

Inte förrän 1854, nästan 300 år efter första försöket, lyckades Robert McClure äntligen finna den länge sökta Nordväst-passagen.

I slutet av 1800-talet försökte flera expeditioner komma så långt norrut som möjligt, mot Nordpolen. Den förste som nådde den var amerikanen Robert Peary år 1909, som 1892 bevisade att Grönland var en ö.

Den förste europén att korsa den grönländska inlandsisen var norrmannen Fridtjof Nansen. Hans försök började den 15 augusti 1888 och avslutades den 26 september samma år.

Grönlands främste, och, kanske, mest kände utforskare är Knud Rasmussen, född i Ilulissat 1879, som genom sina resor ökat kunskapen om Grönland på ett omfattande sätt.

Geografi, Geologi och Klimat

Det är säkert få personer som vet att Grönland utgör 98 % av Danmarks yta!

Med en yta på 2 166 086 kvadratkilometer och en kustlinje på 44 087 kilometer är Grönland världens största ö, hela två och en halv gånger större världens näst största ö - Nya Guinea. Grönland är hela 52 gånger större än det danska fastlandet. Grönland är också världens nordligast belägna land.

Grönland är vidsträckt och cirka 86 % av ytan är täckt av inlandsisen, som på vissa ställen är hela 3 000 meter tjock. Isens vikt är så stor att den inre landmassan utgör en konkav bassäng under havsnivån. Istäcket mäter 2 500 kilometer från norr till söder och upp till 1 000 kilometer på det bredaste stället från öst till väst. Volymen på istäcket har beräknats till en volym av fyra miljoner kubikkilometer! Om detta istäcke skulle smälta kommer havets vattennivå att stiga med 6 meter, vilket skulle få katastrofala följder för många kuststäder över hela världen.

Grönlands sydligaste punkt är Nunaap Isua (Kap Farväl) och öns nordligaste punkt är Cape Morris Jesup. Den lilla ön Oodaaq, som också hör till Grönland, är världens nordligast belägna landstycke.

Island anses ha världens yngsta och mest dynamiska landmassor. Grönland har världens hittills äldsta kända landmassor. Gnejsen på ön Akilia, 22 kilometer söder om Nuuk, har beräknats vara 3.87 miljarder år gammal, jorden antas vara 4.6 miljarder år gammal.

Grönlands klimat skiljer sig från det man möter på Island eller Färöarna. Under sommarmånaderna ligger dagstemperaturerna på mellan plus 10 till 18 grader Celcius i de södra delarna och mellan plus 5 och 10 grader C i de norra. Närheten till inlandsisen gör att vindarna känns kyliga även på sommaren. 

Vintertid går temperaturerna ned till minus 20 grader C i de södra delarna medan de i norr ofta ligger på minus 40 grader C.

Till överst på sidan

Flora och Fauna

På grund av det arktiska klimatet kan man inte räkna med någon större artrikedom när det gäller växter. Under sommarmånaderna är blomsterprakten stor eftersom mängder av blommor av samma art blommar samtidigt. 

Jag överraskades av de stora fälten blåklockor, smörblommor och den bredbladiga mjölkörten, Grönlands nationalblomma, som man kunde se blomma framför allt på öns södra delar. Andra växter jag stötte på var olika bräckor, dvärgbjörk, ängsskallra, polarull mm

Även djurlivet är artfattigt. Här lever, bland annat, olika säl- och valarter, isbjörn, vildren, myskoxe, polarräv och polarhare.

Mina starkaste möten med den grönländska faunan var när jag såg knölvalar och myskoxar. Lättast att se myskoxe är i Kangerlussuaq.

Befolkning, Språk

Grönlands befolkning uppgår till cirka 56 000 personer. Ungefär 88 % av dessa är inuiter eller grönländare med blandat inuitiskt och danskt ursprung. De återstående 12 % av befolkningen är huvudsakligen av danskt ursprung. 

Största delen av befolkningen bor på öns södra eller västliga delar.

Grönländska är det officiella språket, vilket är en av många inuitdialekter som talas i den arktiska delen av världen. Grönländskan är besläktad med de dialekter som talas i norra Kanada och Alaska. Lokala variationer förekommer dock även på Grönland. Öst- och Västgrönländskan skiljer sig åt.

Före 1700-talet fanns inget inuitiskt skriftspråk. Det tillkom i samband med Herrnhutarnas missionsverksamhet. Det var missionären Samuel Kleinschmidt som tog på sig den uppgiften. Han systematiserade det grönländska språkets grammatik och sammanställde en grönländsk ordbok.

Näst största språket är danska, som talas av de flesta. 

Att träffa på grönländare som talar engelska är ganska svårt, åtminstone bland de äldre generationerna.

Turism

Att turista på Grönland betraktas fortfarande som någonting exklusivt och förbehållet naturintresserade resenärer men turismen ökar snabbt. Mellan åren 1993 och 2002 ökade antalet turister från 5 000 till 32 000. Det som lockar besökarna är kryssningar längs den spektakulära kusten, fjällvandring, fiske, jakt, skidåkning och hundspannskörning.

Kostnadsmässigt är det dyrt att turista på Grönland vilket dock kan mildras genom att bo lite enklare och att laga sina egna måltider.

Fårfarmarna på Sydgrönland försöker ta till sig turismen genom att hyra ut rum och att hjälpa till med transporter. Andala och Sofiannguaq i Söndre Igaliko hör till de mest framgångsrika, trots detta hade man vid mitt besök inte mer än cirka 120 övernattningar per år. Därför hörde den vandrare som sökte sig till Södra Grönland till en liten exklusiv grupp.

Skall man förflytta sig på Grönland gäller båt, flyg eller till fots. Längre transporter i bil är inte möjliga eftersom det endast finns cirka 150 kilometer väg på hela ön.

I juni 2003 visade SVT en film som heter "Nybyggarliv på Södra Grönland" som visade Andalas och Sofiannguas hårda liv som fårfarmare. Att se filmen var en intressant upplevelse. Att möta Andala och Sofiannguaq personligen var en stor och fascinerande upplevelse.

Jag möttes enbart av öppenhet och vänlighet under hela min vistelse på Grönland med ett undantag, av de anställda Kangerlussuag Tourism. De har fortfarande mycket kvar att lära sig om hur man bemöter turister och vad service är.

Det finns upplevelser som kan vara svåra att beskriva i ord. De måste helt enkelt upplevas personligen. En resa till Grönland hör till dessa. Upplevelserna på Grönland är stora, mäktiga och i många dimensioner. 

Åk till Grönland, möt naturen, den rena luften och de vänliga människorna. Ibland kan de verka lite avvaktande inför mötet med en främling, vilket oftast beror på blyghet. Sedan släpper man gärna fram den värme och vänlighet som finns hos dem.

Gör en egen resa till Grönland så förstår Du vad jag menar. Du kommer aldrig att glömma den!

Isberg.
Eriksfjorden

Vy över staden.
Qaqortoq

Säljägare.
Qaqortoq

Flådd säl.
Qaqortoq

Fårfarm.
Qanisartut

Sofiannguaq och
Tuperna.
Söndre Igaliko

Tuperna.
Söndre Igaliko

Parnuna.
Söndre Igaliko

Andala
Söndre Igaliko

Sälspäck.
Söndre Igaliko

Bredbladig 
mjölkört.
Söndre Igaliko

Fårkranium.
Jespersen
Glaciären

Päivä,
Fårfarmare.
Söndre Igaliko

Vikingaruin.
Igaliko

Solnedgång.
Igaliko

Isfjorden.
Nunataak

Erik den Rödes
monument.
Brattahlid

Berget Sermitsiak.
Nuuk

Isberg.
Nuuk

Inuiter.
Nuuk

Knölval.
Nuuk

Knölval.
Nuuk

Hjortetaggen sedd 
från Store Malene.
Nuuk

Myskoxe.
Kangerlussuaq

Inlandsisen.
Kangerlussuaq

Inlandsisen och blåklockor.
Kangerlussuaq

Grönländsk
skönhet.
Nuuk

Grönlänningar.
Nuuk

Pipaluk.
Qaqortoq

Ulrik, ren- och myskoxjägare.
Kangerlussuaq