Estland -  "Baltikums minsting"

Estland - "Baltikums minsting"

Min 3 293 kilometer långa bilresa genom Baltikum har gett mig en relativt bra uppfattning om vad de tre baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen har att erbjuda en resenär. Min resa började och slutade i Lettlands huvudstad Riga. 

Här finns inga spektakulära naturupplevelser att göra, men man har mycket skog som det går bra att vandra i, floder att paddla på och en lång kustlinje som kan bjuda på både bad och härlig enslighet. Kulturlivet har också en hel del att erbjuda.

Det som lockade mig till att utforska de tre länderna var att besöka de sevärdheter som finns med på UNESCO:s världsarvslista, som de gamla stadsdelarna i Tallin, Riga och Vilnius, Kuriska näset med sina mäktiga sanddyner (Litauen) och Kernave (Litauen) med sina arkeologiska lämningar (Litauen). Men jag ville också komma till platser som ”Korskullen” i Litauen där det finns över 100 000 kors utplacerade av pilgrimer, vandra bland staden Siguldas slott, att besöka ålderdomliga byar, i framför allt, Litauen och Narvas mäktiga borg som spelade en viktig roll under Sveriges storhetsperiod.

Den som är intresserad av arkitektur, gamla stadsmiljöer, platser med historisk anknytning och ålderdomliga byar har en hel del att titta på i dessa länder.

Jag tyckte om att resa i Baltikum för städerna med de gamla stadsmiljöerna, den vackra arkitekturen, de gamla byarna och att det ofta fortfarande är ett lugnare tempo här än hemma i Sverige.

Det som var mindre trevligt på denna resa var att det verkade som om väldigt många balter mentalt fortfarande är kvar i ”det gamla sovjetsamhället”, vilket visar sig i att människor är ohövliga, oartiga, buffliga och ohjälpsamma.

Ett exempel på ohjälpsamhet var det jag råkade ut för i den lilla lettiska byn Mazirbe, där en expedit vägrade att beskriva vägen till en sevärdhet för att HON inte tyckte den var någonting att se! Värsta otrevligheten jag råkade ut för under resan var mötet med den turisthatande polismannen Gintautas Stepanafas vid entrén till nationalparken på Kuriska näset i Litauen. Först bötfällde han mig för att ha kört över en heldragen linje som inte finns och sedan visade han att han ville skära halsen av mig och ”all tourists”. Jag var väldigt överraskad över hans beteende eftersom det enda jag gjorde var att stanna till för att betala avgiften till nationalparken! Hans polisrapport har jag sparat som en "souvenir" från Litauen. Första dagen jag var i Litauen stals mitt paraply ur ryggsäcken på marknaden i Klaipeda. Heja Litauen!

Jag har aldrig haft så få kontakter med lokalbefolkningen under en resa som på denna! Fast jag är inte speciellt ledsen för det med tanke på hur otrevliga många balter var!

In the very near future I will have visited 90 countries, all over the world, and have been lucky to meet many nice people, with the people in the Baltic as an exception. Regretfully I met a lot of very rude, unpolite and unhelpful people during this trip. The worst one was the Lithuanian policeman Gintautas Stepanafas who fined me for crossing a line that not exists!!! It seems, regretfully, that many persons still acts as they did during the "Sovjetperiod". They should consider that they left this era and now are members of Europe! My first day in Lithuania someone stole my umbrella from the backpack. Lithuania, I love you!

För reseinformation klicka på länken Resfakta

Estlands historia i korthet

Det land som vi idag kallar för Estlands beboddes ursprungligen av halvnomader, som levde av jakt och fiske. Vid tiden kring Kristi födelse började landet odlades upp och därefter växte en avancerad tillverkning av metall och keramik fram. Under vikingatiden blomstrade handeln. År 1187antas estniska vikingar ha förstört staden Sigtuna i Sverige. Efter detta kom Estlands politiska historia att domineras av främmande makters kamp om kontroll över handel och handelsvägar i norra Baltikum. I början av 1200-talet delades esternas land upp mellan danskar i norr och tyska korsfarare och svärdsriddare i söder.

På 1300-talet sålde danskarna, efter ett större estniskt uppror, sitt landinnehav till Tyska orden. Tyskarna blev därmed ensamma om att regera över Livland, en statsbildning som omfattade hela det nuvarande Estland och norra Lettland. År 1186 fick Livland sin förste kristne biskop.

Reval, dagens Tallin, kom att utvecklas kring en danskbyggd borg på Toompea, Domberget. Reval kom att tidigt anslutas till Hanseförbundet och dominerades under medeltiden av tyska och skandinaviska handelsmän och hantverkare.  Den estniska landsortsbefolkningen blev livegna bönder under tysk adel.

I början av 1520-talet nådde reformationen estniskt område vilket ledde till att esterna omvändes till den lutherska läran. Efter den ryske tsaren Ivan IV:s angrepp år 1558 upphörde det tyska styret. Därefter tog svenskarna över makten och lade under sig allt större delar av landet. År 1645 erövrades även ön Saaremaa, Ösel. Samhällen med svensk befolkning hade funnits i nordvästra Estlands kusttrakter ända sedan 1200-talet. Sverige utnyttjade området för import av livsmedel, men de livegna böndernas villkor förbättrades dock mot slutet av svensktiden. Svenskarna reformerade domstolarna, införde byskolor och gymnasier och inrättade tryckerier. År 1632 grundade Gustav II Adolf universitetet i Dorpat (dagens Tartu).

Svenskarnas nederlag mot ryssarna vid Poltava under det stora nordiska kriget i början av 1700-talet ledde till att Sverige förlorade makten i Baltikum. Esterna kom istället under rysk överhöghet vid freden i Nystad 1721. Den balttyska adeln fortsatte att styra lokalt. Allmogens villkor försämrades på nytt och total livegenskap infördes.

Esternas nationella medvetande växte fram under senare delen av 1800-talet och deras kritik riktades mot adeln såväl som det ryska styret. Den nationella rörelsen hade sitt centrum i Tartu. Samtidigt genomfördes i slutet av seklet en regelrätt förryskning av administrationen, skolväsendet och kyrkan.

Några viktiga årtal i Estlands moderna historia

 

Årtal	Händelser
1917	När tsardömet föll frigjorde sig Estland från Ryssland.
1918	Självständighetsförklaringen den 24 februari följdes av en tysk ockupation, som dock upphörde i november i och med det tyska sammanbrottet i första världskriget
1920	Efter ett framgångsrikt frihetskrig mot Ryssland och en tysk frikår kunde Estland sluta fred i Tartu där Ryssland erkände Estlands självständighet och avsade sig alla anspråk på estniskt territorium för ”evig tid”. Estland fick en demokratisk författning, genomförde en radikal jordreform och höjde utbildningsnivån I de första valen fick parlamentet en klar vänsterprägel, men den politiska tyngdpunkten försköts senare åt höger
1924	Kommunistpartiet gjorde med stöd av Sovjetunionen ett misslyckat kuppförsök i Tallinn. Partiet förbjöds men deltog i senare val under olika täckmantlar
1933	I slutet av 1920-talet bäddade krisen i världsekonomin, Estlands utsatta läge och återkommande regeringskriser för en fascistiskt färgad rörelse, de så kallade Frihetskrigarna (Vapsid) Vapsid drev igenom auktoritärt präglad författning. Med förevändning att vilja skydda demokratin beslöt den tillförordnade presidenten, ”riksäldsten” Konstantin Päts, att upplösa parlamentet, kväsa oppositionen och införa presscensur
1938	En ny demokratisk författning trädde i kraft
1939	Vid andra världskrigets utbrott förklarade sig Estland neutralt, men då hade Tyskland och Sovjetunionen just ingått ett icke-angreppsavtal, den så kallade Molotov-Ribbentrop-pakten. I ett hemligt tilläggsprotokoll hade Östeuropa delats in i en tysk och en sovjetisk intressesfär, varvid Estland hamnade i den sovjetiska På hösten tvingades Estland ingå ett försvarsavtal med Sovjetunionen och upplåta områden för sovjetiska militära baser
1940	I juni beskyllde regimen i Moskva Estland för att tillsammans med Lettland och Litauen förbereda ett militärt angrepp på Sovjet och krävde att landets regering skulle ersättas med en sovjetvänlig ministär Sovjetisk militär marscherade in och ett arrangerat val hölls i juli I början av augusti anslöts Estland formellt till Sovjetunionen och därmed inleddes ett långvarigt politiskt förtryck
1941 - 1944	Efter den tyska ockupationen återtogs Estland av Sovjetunionen
1941	Inleddes massdeportering av ester till, bland annat, Sibirien I juni greps över 10 000 personer och fördes bort
1945 - 1953	Efter andra världskriget genomförde den sovjetiska ockupationsmakten i Estland en brutal förryskning av landet; industrin förstatligades och jordbruket tvångskollektiviserades. Den tunga och kemiska industrin liksom energiproduktionen byggdes ut. Det politiska förtrycket ökade och deportationerna av ester fortsatte fram till sovjetledaren Josef Stalins död (1953). Detta skedde delvis under väpnat motstånd från partisangruppen Skogsbröderna, som var aktiva fram till mitten av 1950-talet
1954	Åren under den sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjov, 1953–1964),präglades av större öppenhet och viss decentralisering av ekonomin. Men samtidigt stärktes ryskans ställning på bekostnad av estniskan. Rysktalande arbetare massinvandrade, rekryterade av stora sovjetiska militär-industriella företag som anlades i Estlands nordöstra del och som de estniska myndigheterna saknade insyn i och kontroll över
1970- talet	Under detta årtionde skärptes åter den ideologiska åtstramningen och mot slutet genomfördes en ny förryskningskampanj
1980	En estnisk skolprotest mot förryskningen slogs ned
1986	När den sovjetiske presidenten Michail Gorbatjov introducerade sin perestrojka, förnyelse- eller reformpolitik, började det politiska förtrycket avta i Estland Den tändande gnistan för esternas nationella och politiska uppvaknande blev protesterna mot Moskvas planer på omfattande miljöfarlig brytning av fosforit i Estland. Samtidigt väcktes debatt om estniska språkets och kulturens överlevnad och om behovet av att återerövra den estniska historien efter årtionden av systematisk sovjetisk historieförfalskning
1987	Den 23 augusti organiserades en massdemonstration mot Molotov-Ribbentrop-paktens tilläggsprotokoll, vars existens då ännu förnekades av Moskva, och mot anslutningen till Sovjetunionen
1988	I februari firades 70-årsdagen av Estlands första självständighetsförklaring Under våren bildades Estniska folkfronten (Rahvarinne) till stöd för Gorbatjovs reformpolitik. Det var den första öppet verkande politiska rörelsen i Sovjetunionen vid sidan av kommunistpartiet I juni föddes ”den sjungande revolutionen”, när människor i hundratusental samlades till nattliga nationella manifestationer på sångarfältet i Tallinn Strax därefter avsattes den konservative estniske kommunistledaren Karl Vaino och ersattes av den mer liberale Vaino Väljas I augusti bildades Estniska nationella självständighetspartiet, som var mer radikalt än folkfronten och det första politiska partiet i Sovjetunionen vid sidan av kommunistpartiet Den 11 september samlades cirka 300 000 människor, 25 % av landets befolkning, på sångarfältet i Tallin där de politiska ledarna för första gången öppet krävde att Estlands självständighet skulle återupprättas Den 16 november antog Estlands högsta sovjet, parlamentet, en suveränitetsdeklaration
1989	Upphävdes det beslut som fattats under tvång år 1940 om inträde i Sovjetunionen och kommunistpartiets maktmonopol hävdes
1990	I mars genomfördes fria val till Estlands högsta sovjet. Folkfronten och andra grupper som propagerade för självständighet vann 78 av de 105 platserna. Det nyvalda parlamentet utsåg Arnold Rüütel till ordförande, tillkännagav att en övergångsperiod mot självständighet hade inletts och valde folkfrontens ledare Edgar Savisaar till premiärminister. Nationsnamnet från mellankrigstiden, Republiken Estland, återinfördes liksom den blåsvartvita flaggan Trots att de sovjetiska ledarna vägrade diskutera Estlands frigörelse ledde inte processen till ingrepp från Moskva
1991	I en folkomröstning i mars fick kravet på självständighet stöd av drygt 75 % av landets befolkning I samband med kuppförsöket i Moskva i augusti rullade ryska militärfordon in i Tallinn och ryska soldater ockuperade TV-stationen. Parlamentet tilläts dock att samlas och antog den 20 augusti en resolution om fullständig och omedelbar självständighet för Estland När det stod klart att kuppen i Moskva misslyckats beordrade den estländska regeringen upplösning av landets kommunistparti och ett slut på den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB:s verksamhet i Estland Landets självständighet erkändes snabbt av omvärlden, även av Ryssland, och Estland blev medlem av FN
1992	Separationen från Sovjetunionen ledde till ekonomisk kris och energikris i Estland och i januari tvingades premiärminister Savisaar att avgå. Han efterträddes av Tiit Vähi som ledde en övergångsregering. Vähis genomförde en valutareform, ledd av riksbankschefen Siim Kallas och den estniska kronan, kroon, ersatte den ryska rubeln. Den blev en viktig symbol och ett viktigt instrument i uppbyggnaden av det självständiga Estland I valet på hösten segrade det borgerliga valförbundet Fosterlandsförbundet. Partiledaren Mart Laar utsågs till premiärminister Vid höstens presidentval fick den sittande statschefen och förre kommunisten Arnold Rüütel flest röster, men inte egen majoritet. Parlamentet fick därför rösta fram en ny president som blev den förre utrikesministern Lennart Meri Mart Laars regering inledde ett intensivt reformarbete för att avveckla statssocialismen och införa marknadsekonomi vilket ledde till svåra umbäranden för befolkningen. Den ryska minoriteten protesterade mot att de som kommit till Estland under sovjettiden inte fick medborgarskap och rösträtt utan villkor
1993	Invånarna i Narvaområdet krävde i lokala folkomröstningar politisk autonomi
1994	Mart Laar fälldes i en misstroendeomröstning i parlamentet. Han anklagades för att ha handlat egenmäktigt i statliga valutaaffärer. Ny premiärminister blev Andres Tarand
1995	Parlamentsvalet vanns av Tiit Vähis Samlingsparti, som bildat allians med en rad landsbygdspartier. Även några partier för ryskspråkiga tog sig in i parlamentet genom valförbundet Vårt hem är Estland Regeringskoalitionen sprack redan efter sex månader då det avslöjats att inrikesminister Savisaar låtit spela in sina samtal med ledande politiker. Han ersattes av Siim Kallas
1997	Tvingades även Tiit Vähi att avgå. Mart Siiman fick ansvaret att leda en svag minoritetsregering
1999	Parlamentsvalet kom främst att handla om klyftan mellan en framgångsrik yngre stadsbefolkning och landsbygdens fattiga pensionärer. Centerpartiet vann valet med löfte om subventioner till bönderna och skattelättnader till låginkomsttagarna. President Meri gav istället uppdraget att bilda regering till Fosterlandsförbundets Mart Laar Parlamentet valde Arnold Rüütel till ny president
2002	Mart Laars regering avgick och ersattes av en koalition mellan Siim Kallas Reformparti och Centerpartiet
2003	Årets parlamentsval vanns av Centern som fick drygt 25 % av rösterna. Den ryskspråkiga minoritetens partier kom inte in i parlamentet Trots valsegern fick inte Centerpartiet regeringsmakten. Den blev istället högerdominerad med Res Publicas ledare Juhan Parts som premiärminister i koalition med Reformpartiet och Folkförbundet I folkomröstningen i september sade 67 % av befolkningen ja till medlemskap i EU
2004	Under våren blev Estland medlem i både NATO och EU
2005	Våren avgick Juhan Parts  som premiärminister. Han efterträddes av Andrus Ansip
2006	I augusti misslyckades parlamentet att välja ny president. Trots tre omröstningar fick ingen kandidat den nödvändiga majoriteten på två tredjedelar. Beslutet övergick då till ett valkollegium, som i september utsåg förre utrikesministern och EU-parlamentarikern Toomas Hendrik Ilves till ny president. Regeringen var splittrad i valet av president
2007	Vid parlamentsvalet i mars segrade Andrus Ansips liberala Reformparti. Valresultatet innebar att Andrus Ansip blev den förste premiärministern sedan självständigheten 1991 som kunde fortsätta att regera efter ett val Efter tillträdet i april beslöt regeringen att flytta bronssoldaten, som varit en stridsfråga under valet, och de kvarlevor av sovjetiska soldater som fanns begravda nära statyn vilket ledde till upplopp. Två nätter i rad slogs ungdomar med polis och plundrade och satte eld på butiker i centrala Tallinn. En människa dödades, över hundra skadades och nära 1 200 greps tillfälligt av polisen. Bronssoldaten och gravarna flyttades till en krigskyrkogård utanför Tallinns centrum. Som resultat av detta försämrade relationerna med Ryssland Konflikten kring bronssoldaten fick även ekonomiska konsekvenser, främst genom en inofficiell rysk bojkott som slog ut stora delar av transittrafiken på de estländska järnvägarna
2008	Kriget mellan Ryssland och Georgien i augusti skärpte spänningen mellan Tallinn och Moskva. Ryssland anklagades för att dela ut ryska pass till statslösa i Narva, och statistik visade att mer än dubbelt så många Estlandsryssar sökt ryskt medborgarskap som estländskt sedan statystriden 2007 Under hösten avslöjades en spion i försvarsdepartementet i Tallinn, där han haft ansvar för skyddet av statshemligheter och Natohemligheter
2009	Mannen som hade spionerat för Ryssland under lång tid, dömdes i februari till tolv och ett halvt års fängelse för förräderi Den ekonomiska krisen tvingade Andrus Ansips regering till allt hårdare budgetnedskärningar, vilket var påfrestade på sammanhållningen i regeringskoalitionen och i maj sprack regeringen. Resultatet blev att Ansip tvingades bilda en minoritetskoalition
2010	Trots fortsatta problem i koalitionen och hård kritik från oppositionen höll sig Ansip kvar vid makten genom den svåra ekonomiska krisen under 2009. Genom en strikt budgetpolitik lyckades även hans regering hålla budgetunderskottet under kontroll, så att den estländska ekonomin våren 2010 uppfyllde kraven för att gå med i eurosamarbetet 2011 och införa euro som valuta

Till överst på sidan

Geografi

Estland är den nordligaste och minsta av de tre baltiska staterna. Dess totala yta, 45 227 kvadratkilometer,  motsvarar Danmarks,  eller cirka en tiondel av Sveriges. Estland har kust mot Finska viken i norr och mot Östersjön i väster.

Till Estland hör också drygt 1 500 öar och holmar. De största är Saaremaa (Ösel), Hiiumaa (Dagö), Muhu (Moon) och Vormsi (Ormsö). Peipsi järvi, Peipusjön, och floden Narva utgör gräns mot Ryssland i öster.

Största delen av Estlands yta utgörs av ett flackt landskap men det finns kuperade områden, främst i sydost. Två femtedelar av ytan är skogbevuxen och närmare en tredjedel består av sumpmarker. Estland har över tusen insjöar och mängder av små floder och åar.

Huvudstaden heter Tallin med cirka 397 000 invånare. Andra större städer är Tartu med cirka  102 000 invånare, Narva cirka 67 000 invånare, Kohtla-Järve med cirka 46 000 invånare och Pärnu med cirka 44 500 invånare.

Klimat

I Estland påverkas klimatet av landets läge mellan den euroasiatiska landmassan och Östersjön, men även av dess närhet till Nordatlanten.

Precis som Sverige har Estland en blandning av kust- och inlandsklimat med bistrare vintrar ju längre bort från kusten man kommer.

Medeltemperaturen i januari är cirka minus 8 grader C och i juli +20.9 grader C.

Flora och Fauna

Estland tillhör den norra delen av blandskogens underzon av den tempererade skogszonen. På grund av en stor variation för jordmånen och fuktförhållandena växer flera olika typer av skog här; boreal-blandskog, boreal skog, torr boreal skog mm. De vanligaste träden i Estland är tall, gran, björk, asp och al.

Landet genomkorsas av en viktig europeisk bio-geografisk gränslinje mellan Öst- och Mellaneuropa, vilken delar området i två större provinser. De norra och västliga delarna av landet med sina karakteristiska kalcifila växtsamhällen på alvarmarker, myrar, skogsängar och storbladiga skogar tillhör den Mellaneuropeiska provinsen medan den östra delen, där sura jordar främjar utvecklingen av acidofila växter, med tall som det övervägande skogsformande trädet, tillhör den Östeuropeiska provinsen.

I Estland lever 65 däggdjursarter, inklusive brunbjörn, varg, lodjur, vildsvin, hjort och utter. En art typisk för tajgaskogar, flygekorren, finns fortfarande här men är ytterst sällsynt.

Ungefär 330 fågelarter har registrerats i Estland, av dssa häckar 222 arter i landet (206 av dessa regelbundet).

65 fiskarter har påträffats i estniska vatten.

Nästan 15 000 insektsarter och över 3 500 andra ryggradslösa djur har också registrerats. Sällsynta och skyddade arter är stinkpaddan, den gröna stinkpaddan och den större vattensalamandern.

Omkring 1 500 växtarter har upptäckts i Estland, bland dessa 36 arter av orkidéer.

Fler än 3 700 svamparter finns registrerade, men man antar antalet arter vara cirka 4 500.

(Källa: www.visitestonia.com)

Befolkning och språk

Före andra världskriget hade Estland en förhållandevis enhetlig befolkning, bestående huvudsakligen av ester. Vid denna tidpunkt utgjorde ryssarna cirka en tiondel av befolkningen och det fanns också mindre minoriteter av tyskar, svenskar, letter och judar.

År 1940 tvingades Estland ansluta sig till Sovjetunionen och därmed inleddes en mycket omfattande samhällsomvandling. Fram till den tyska ockupationen 1941 deporterades, eller dödades, över 60 000 människor. Kriget resulterade i att de flesta judar flydde till Sovjetunionen men ett par tusen dödades av nazistregimen. I samband med den andra sovjetiska ockupationen, från 1944, flydde cirka 70 000 ester sitt hemland. Estland förlorade under krigsåren omkring 25 % av sin befolkning.

Även den politiska terrorn under kommunisttiden, 1944 – 1991, krävde många offer. Mellan åren 1945 och 1953 beräknas upp emot 80 000 ester ha deporterats till avlägsna delar av Sovjetunionen och många avrättades. Under sovjettiden invandrade mer än 500 000 ryssar, rysktalande ukrainare och vitryssar till Estland och esternas andel av befolkningen minskade till cirka 60 %. I Tallinn minskade esternas andel mellan 1940 till 1979 från 85 % till 51 %.

Efter Estlands självständighet från Sovjetunionen 1991 utvandrade många ryssar varför esterna numera utgör cirka 69 % av landets befolkning och ryssarna ungefär 26 %.  Esterna dominerar på landsbygden, i städerna Tartu och Pärnu och på de stora öarna. I Tallinn är ungefär 50 % av befolkningen rysktalande och andelen är ännu större i industri- och gruvstäderna i nordost; Narva, Sillamäe och Kohtla-Järve. Cirka 95 % av befolkningen i Narva är rysktalande.

Sedan Estland bröt sig loss från Sovjetunionen har frågan om den ryskspråkiga minoritetens ställning varit konfliktfylld.

Sedan år 1999 har alla barn födda efter 1991 rätt till medborgarskap när föräldrarna bott i Estland i minst fem år.

När man år 2002 tog bort vallagens krav på att alla kandidater måste kunna estniska godkände såväl EU, som den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE och Europarådet de estniska medborgarskaps- och språklagarna. Ryssland kräver dock medborgarskap för alla som bodde i Estland vid självständigheten 1991 och anklagar landet för diskriminering av den ryska minoriteten.

År 2008 hade Estland drygt 420 000 icke-estniska invånare. Omkring hälften av dessa var estländska medborgare, medan cirka 111 000 var statslösa och resten hade ryskt eller annat medborgarskap.

Regeringen har avvisat krav på att ryska ska erkännas som officiellt språk vid sidan av estniska. Den anser att tvåspråkighet skulle skapa ett splittrat samhälle och att den ryska minoriteten måste lära sig estniska för att kunna integreras.

Estniska tillhör jämte finska, karelska och ytterligare ett halvdussin små språk den östersjöfinska grenen av den uraliska språkfamiljen. Estniska är alltså inte besläktat med de baltiska språken lettiska och litauiska. 

De sociala klyftorna mellan invånarna vidgades av övergången till marknadsekonomi under 1990-talet och den ekonomiska tillväxten gynnade främst Tallinnområdet medan delar av befolkningen led av omställningens negativa effekter. Många fattiga klarade sig främst genom hjälp från släktingar och bytesekonomi.

Det finns ett relativt väl utbyggt statligt socialt skyddsnät men det brottas med begränsade medel. Socialförsäkringssystemet bygger på arbetsgivaravgifter och omfattar bland annat barnbidrag, föräldrapenning, sjukförsäkring, ålderspension, arbetslöshetsersättning och socialbidrag. Bidragsnivåerna är dock i regel mycket låga. Pensionssystemet håller på att reformeras och pensionsåldern skall successivt fram till år 2016 höjas till 63 år.

Under 1990-talet ledde de svåra sociala förhållandena till hög barnadödlighet, höga aborttal och höga dödstal, särskilt för medelålders män till stor del beroende på alkoholproblem och självmord. På senare år har dock de sociala missförhållandena förbättrats. I början av 2 000-talet medförde de sociala problemen i nordöstra Estland heroinmissbruk, som i sin tur orsakade en snabb hiv-spridning. Könssjukdomar har ökat betydligt med de öppna gränserna, det ökade resandet och en växande prostitution. Även andra smittsamma sjukdomar har blivit vanligare.

Tillgången till sjukvård är dock god med distriktssjukhus, specialistvård och väl utbyggd öppenvård. Det finns relativt gott om läkare, men vårdlönerna är låga.

Till överst på sidan

Religion

Den officiella ateistiska propagandan under sovjettiden ersattes efter självständigheten av ökad religiös aktivitet i samhället. År 1998 uppgav 50 % av befolkningen att de var troende och endast 6 % sade sig vara ateister. Vid en internationell undersökning år 2009 framstod Estland som världens minst religiösa land, sedan bara 14 % av invånarna svarat att religion är en viktig del av deras dagliga liv.

De lutherska, ortodoxa och katolska kyrkorna fick år 2000 status som nationella kyrkor. Den lutherska kyrkan dominerar bland esterna. De rysktalande tillhör i allmänhet den rysk-ortodoxa kyrkan. Även andra religioner finns representerade i landet och i östra Estland finns flera tusen gammaltroende ortodoxa, vars förfäder kom som religiösa flyktingar från Ryssland på 1700-talet. De gammaltroende vägrade acceptera den nya gudstjänstordning som infördes i rysk-ortodoxa kyrkan i slutet av 1600-talet. I Ryssland finns ett stort antal gammeltroende.

Utbildning

Estniska barn börjar den obligatoriska 9-åriga grundskolan vid sju års ålder och nästan alla elever går vidare till en treårig gymnasieskola eller yrkesskola. Det finns estniskspråkiga, ryskspråkiga och blandspråkiga skolor.

Sovjetideologin har sedan 1988 rensats ut inom utbildningsväsendet. I de ryskspråkiga skolorna har det dock tagit tid att byta ut läroböckerna. Regeringen satsar på att alla ska lära sig estniska och år 2000 blev det estniska språket obligatoriskt ämne i ryskspråkiga skolor. Sedan år 2007 ökar de ryskspråkiga gymnasierna stegvis andelen undervisning på estniska till regeringens planerade nivå på 60 %, tillsammans med undervisning i främmande språk.

Undervisning i främmande språk har stor betydelse numera. På sovjettiden var ryska ett obligatoriskt ämne för ester, numera är det dock fler som läser engelska. Många lär sig också tyska, franska, finska eller svenska.

År 2007 hade Estland elva universitet och ett flertal yrkeshögskolor. De viktigaste är universitetet i Tartu, som grundades 1632 av Gustav II Adolf, samt Tallinns Tekniska Universitet och Tallinns Universitet, som tillkom 2005 genom en sammanslagning av en rad högskolor.

Vid de flesta högre utbildningsanstalter hålls undervisning både på estniska och ryska, men bara en tiondel av högskolestudenterna bedriver sina studier på ryska.

Turism

Estland har en hel del turistattraktioner; Tallinns gamla stad, med på UNESCO:s lista över världsarv, flera stora naturreservat och semesterorter utmed Finska viken och Östersjökusten. Turistnäringen blir allt viktigare för landets ekonomi. De flesta av turisterna kommer från Finland, Lettland, Ryssland och Sverige. Estland besöks av nästan 2 000 000 turister om året.

För mer information klicka på länken Landsfakta

Det finns en del sevärdheter i de baltiska länderna som gör det värt att lägga tid på att besöka dem, i första hand respektive lands huvudstad med sina gamla stadsdelar som alla är upptagna på UNESCO:s världsarvslista. Med några få undantag till i varje land finns det inte speciellt mycket mera att se, enligt min uppfattning. Det som delvis förtar nöjet att resa i länderna är människorna som inte inbjuder till kontakter, de är tyvärr väldigt ofta trista att ha kontakt med. Trots mina erfarenheter har det varit intressant att besöka de baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen.

Fästningen.
Narva

Källarrum i S:a Katharinas kloster.
Tallin

Fästningen.
Narva

Fd KGB:s huvudkvarter.
Tallin

Fästningen.
Narva

Stadsport.
Tallin

Fästningen.
Narva

Estonia monumentet. Tallin

Fästningen.
Narva

Estonia monumentet. Tallin

Vy från fästningen till fästningen i Ivangorod.
Narva

Stadsmuren.
Tallin

Det svenska lejonet.
Narva

Försvarstornet
"Kiek in de Kök".
Tallin
 

Bron mellan Estland och Ryssland över Narva-floden.

Regeringsbyggnaden.
Tallin

Fästningen. Ivangorod

Försvarstornet
"Långe Herman".
Tallin

Fästningen. Ivangorod

Rysk ortodoxa katedralen.
Tallin

Fästningen. Ivangorod

Katedralen.
Tallin

Tyska krigsgravar.
Narva

Kadriorg palatset.
Tallin

Tysk grav.
Narva

Obelisken "Russia".
Tallin

Rysk ortodoxa katedralen.
Narva

Nya kontor.
Tallin

Rysk ortodoxa katedralen.
Narva

SEB byggnad.
Tallin

Rådhuset.
Narva

Olika klädkoder....
Tallin

Fulaste huset?
Narva

Vissa har råd med en
Rolls Royce.
Tallin

Ryskt monument.
Narva

Restaurangvärdinna.
Tallin

Ryskt monument.
Narva

Förbudsskylt!
Tallin

Ryskt monument.
Narva

"Tallin-porten".
Pärnu

Vy över gamla staden.
Tallin

Stadsbild.
Pärnu

Vy över gamla staden.
Tallin

"Röda tornet".
Pärnu

Rådhustorget.
Tallin

1600-tals hus.
Pärnu

Rådhuset.
Tallin

Gatan Ruutli.
Pärnu

Gamla apoteket.
Tallin

Stadshuset.
Pärnu

Jugendhus.
Tallin

Husdetalj.
Pärnu

Detalj jugendhus.
Tallin

Villa Ammende.
Pärnu

San Canutus Guild.
Tallin

Badhuset.
Pärnu

Brotherhood of the Blackheads.
Tallin

Kursalen.
Pärnu

Brotherhood of the Blackheads.
Tallin

Gatumiljö.
Pärnu

Svenska ambassaden.
Tallin

Granne med fängelset.
Pärnu

"De tre systrarna".
Tallin

Gammalt hus.
Pärnu

Vy i Gamla Stan.
Tallin

Stadsparken.
Pärnu

St Olofs kyrkan.
Tallin

Ensam på stranden...
Pärnu

White Bread passage.
Tallin

Badvaktshytt.
Pärnu

Vy i Gamla Stan.
Tallin

Restaurangskylt.
Pärnu

Dominikanska klostret.
Tallin

Räddad?
Pärnu