Egypten -
"Faraonernas Land
Egyptens
historia, som tillhör världens äldsta, har förtrollat människor i flera
tusen år. Många har fascinerats av de mäktiga pyramiderna i Giza,
templen i Abu Simbel, Luxor och Karnak, Konungarnas Dal och
Drottningarnas Dal etc. Men Egypten har mycket mer att erbjuda än detta.
Här finns stora, mäktiga ökenområden och den bördiga Nildalen, ett av
världens mest tättbefolkade område. Det historiska arvet har påverkat
Egyptens befolkning och lever kvar än idag.
Min rundresa i Egypten gav mig
möjlighet att besöka alla de klassiska sevärdheterna, oaserna djupt inne
i den Västra Öknen (Libyska Öknen), en seglats på Nilen, kamel- och
kreatursmarknaderna i Daraw och bjöd på många spännande möten med
människor. Jag besökte bland annat Kairo, Giza, Luxor, Assuan,
Elefantineön och Abu Simbel. Detta var en resa som överträffade alla
mina förväntningar, med råge.
Läs mer om min resa under
Resfakta.
Egyptens äldre historia i korthet
Vid den mäktiga Nilen uppstod för
tusentals år sedan en av världens äldsta civilisationer när nomader och
samlarfolk bildade bosättningar på dess bördiga stränder. Behovet att
reglera Nilens årligt återkommande översvämningar tvingade folken att
samarbeta vilket gav upphov till världens första större centralstyrda
stat. Omkring år 3 000 före Kristus enades Övre och Nedre Egypten och
riket kom att styras av en kung, farao, som ansågs vara gudomlig garant
för välstånd och fred.
I tre årtusenden blomstrade det
faraoniska Egypten under perioder som benämns Gamla Riket, c:a 2700 -
2270 före Kristus, Mellersta
Riket, c:a 2040 - 1675 f Kr, och Nya Riket, c:a 1550 - 1087 f Kr. Minnesmärkena efter dessa högt stående kulturer är
många; pyramiderna, Sfinxen i Giza och de mäktiga templen i Luxor,
Karnak, Edfu, Kom Ombo och Abu Simbel mfl.
Under en period av inre splittring
erövrades Egypten av hykos, ett asiatiskt folk, cirka 1650 f Kr. Deras
välde varade enbart under en kort tidsperiod och med Nya Riket inleddes
en ny stor blomstringstid. Då erövrades Syrien, Nubien (Sudan) och
Palestina och landet utvecklades till historiens första världsmakt.
Slutfasen av det Nya Riket präglades av
förfall och Egypten hamnande, först under assyriskt styre och sedan
under persiskt.
Några kända faraoner (alla årtal F
Kr.)
| Gamla Riket |
Mellersta Riket |
Nya Riket |
Djoser
(266 - 2648) |
Mentuhotep II, III, IV
(2055 - 1985) |
Thutmosis I, II, III
(1504 - 1425) |
Cheops
(2589 - 2566) |
Amenemhet I
(1985 - 1955) |
Hatschepsut
(1473 - 1458) |
Chefren
(2558 - 2532) |
Sesostris I
(1965 - 1920) |
Neferititi
(1338 - 1336) |
Mykerinos
(2532 - 2503) |
Amenemhet II
(1922 - 1878) |
Tutanchamun
(1336 - 1327) |
Teti
(2345 - 2323) |
Sesostris II, III
(1880 - 1855) |
Ramses I
1295 - 1294) |
| |
|
Ramses II
(1279 - 1147) |
Till överst på sidan
Några viktiga årtal i Egyptens
historia
| Årtal
f Kr |
Händelse |
| 3 000 |
Övre och Nedre
Egypten enas till ett rike |
| c:a 2
700 - 2 270 |
Existerar Gamla
Riket |
| c:a 2
040 - 1 675 |
Existerar
Mellersta Riket |
| c:a 1 650 |
Under den inre egyptiska splittringen lyckas ett asiatiskt folk,
hyksos, erövra Egypten |
| c:a 1
550 - 1 087 |
Existerar Nya
Riket. Under denna period erövrades Syrien, Nubien
(Sudan) och Palestina. Egypten utvecklades till historiens
första världsmakt.
I
slutet av Nya riket rådde tillbakagång och förfall och Egypten
hamnade först under assyriskt och sedan i ett par århundraden
under persiskt styre |
| 332 |
Tog tiden som persisk provins upphörde när
Alexander den store intog Egypten och utropade sig till farao.
Han grundade staden Alexandria som blev centrum för hellenistisk
kultur och bildning. Efter
Alexanders död övertog landet makedoniern Ptolemeus, vars ätt
styrde Egypten fram till år 30 f Kr, då romarna besegrade
Egyptens flotta och armé |
| 30 |
Romarna besegrade
Egyptens flotta och armé. Som en följd av nederlaget begick
drottningen Kleopatra självmord genom att låta sig bitas av en
giftorm. Egypten blev därmed en provins i det Romerska riket |
| Årtal
e Kr |
|
| 60
|
Kristendomen kom till Egypten när den
koptiska kyrkan grundades, troligen detta år. Kopterna förföljdes av
romarna och kom, efter Romarrikets fall på 400-talet, i konflikt med
den bysantinska kyrkan |
| 642 |
På grund av den
religiösa konflikten med Konstantinopel och hårt skattetryck
gjorde att egyptierna bara gjorde lätt motstånd när de arabiska
erövrarna nådde landet vilket resulterade i en omfattande
arabisk invandring och att det arabiska språket tog överhanden |
| 969 |
Egyptens
huvudstad al-Qahira, som betyder Den segerrika, grundades under
den fatamidiska perioden |
|
1100-talet |
Den kurdiske
härskaren Saladin regerade över Egypten som vid denna tidpunkt
var centrum i ett större välde. Saladin blev hjälte då han
erövrade Jerusalem från de kristna korsfararna |
| 1250
- 1500-talet, början |
Regerades landet
av mamlukerna, som från början var turkiska slavar, mamluk
betyder slav, i arabiska arméer som kunnat avancera och bygga
sig en egen maktställning. Baybars I, som spelade en viktig roll
när mamlukerna år 1260 besegrade en attackerande mongolarmé,
räknas som mamlukväldets grundare |
| 1517
- 1914 |
Intogs Egypten av
den turkiske sultanen Selim I och kom därefter formellt att ingå
i det osmanska riket. Från slutet av 1700-talet vbar dock
Egypten till stor del oberoende |
| 1798 |
Inleds Napoleons treåriga erövring av Egypten.
Vid denna tidpunkt var landet utfattigt efter upprepad missväxt och svält |
| 1805 |
Mohammad
Ali, en albansk officer i turkisk tjänst, tog makten och inledde
en modernisering av landet |
|
1869 |
Med hjälp av tvångsarbete byggdes
Suezkanalen klar och gav därmed först Frankrike och sedan
Storbritannien fäste i landet |
|
1882 |
Britternas allt
mer omfattande inblandning i Egyptens affärsverksamhet ledde
till en nationalistisk revolt bland jordägare, köpmän och
officerare. Revolten slogs ner under året genom en brittisk
invasion och därefter ockuperades landet. Britterna satsade på
bomullsodling för export till Storbritannien och försummade den
inhemska ekonomiska utvecklingen och en påbörjad
industrialisering. Detta blev grunden till att Egypten inte kom
att utvecklas på ett positivt sätt |
|
1907 |
Britternas hårda
styre gav näring åt nationalistiska känslor vilket resulterade i
att det bildades två egyptiska politiska partier. Egyptier
skapade en egen delegation, Wafd, för att kräva självständighet
vid fredskonferensen i Versailles efter första världskriget.
Wafd kom att utvecklas till ett nationalistparti för både
muslimer och kopter under slagordet "Halvmånen och korset" |
|
1919 |
Britterna
fängslade och deporterade ledaren Zaghlul Pasha och hans
medarbetare, vilket ledde till folkligt uppror med strejker och
våldsamheter som krävde över åttahundra människors liv |
|
1922 |
På grund av
egyptiernas hårda motstånd gav britterna gav upp och förklarade
Egypten självständigt, men behöll ansvaret för landets försvar
och skydd av utländska intressen i landet. Fuad I, tidigare
sultan, blev kung och den nya författningen föreskrev
parlamentsval |
|
1924 |
Det första valet
gav Wafd egen majoritet i parlamentet, men partiet tvingades
bort från makten efter hårda krav från britterna till följd av
mordet på den brittiske befälhavaren över egyptiska armén |
|
1928 |
Grundades det
religiöst inspirerade Muslimska brödraskapet |
|
1933 |
Skapades Det unga
Egypten, en radikal nationalistisk organisation med fascistiska
och nazistiska sympatier |
|
1936 |
Genom en
överenskommelse med egyptierna började britterna ta hem sina
trupper men fick behålla en styrka i kanalzonen.
Tillbakadragandet försenades dock av andra världskriget |
|
1939 - 1945 |
Under andra
världskriget var Egypten ett viktigt brittiskt basområde
Kriget splittrade egyptierna.
Fuads son, kung Faruq, var en av de egyptier som sympatiserade
med Tyskland och Italien. Wafdpartiet stöttade britterna till
priset av sitt folkliga stöd då allt fler egyptier slöt upp
kring de militanta högerorganisationerna |
|
1942 |
Stod det viktiga
slaget vid el-Alamein |
|
1948 - 1949 |
Efter
arabstaternas nederlag i kriget mot den nybildade staten Israel
bildades den underjordiska gruppen Fria officerarna. Den
egyptiska monarkin var hårt drabbad av maktkamp, korruption och
vanskötsel vid denna tidpunkt |
|
1952 |
Under ledning av
Gamal Abdel Nasser genomförde Fria officerarna en oblodig kupp
och bildade Revolutionära kommandorådet. Deras mål var att
befria Egypten från brittisk dominans och skapa ett mer rättvist
samhälle |
|
1953 |
Kung Faruq
avsattes och Egypten utropades till republik. Alla partier
upplöstes och landet blev i praktiken en militärdiktatur |
|
1954 |
Förbjöds
Muslimska brödraskapet |
|
1956 |
Valdes Nasser
till president. Hans första jordreform skulle ge folket
bättre levnadsvillkor och genom den väldiga Assuandammen som skulle
byggas
skulle man skapa mer odlingsbar mark och energi för industrialisering.
Nassers utrikespolitik gjorde att Egypten kom på kollisionskurs med
västmakterna och han började köpa vapen från öststaterna. Egypten vägrades
därmed lån för Assuanprojektet och vände sig därför istället till
Sovjetunionen När Nasser
nationaliserade Suezkanalbolaget resulterade det i det så
kallade Suezkriget, då Israel, Storbritannien och Frankrike
anföll Egypten. Under press från USA drog sig angriparna
tillbaka, medan Nasser triumferade. Han hade nått målet att göra
slut på brittisk och fransk kontroll i Egypten men istället
ökade beroendet av Sovjetunionen |
|
1960 - talet, början |
Skapades Arabiska
socialistunionen (ASU) vilket blev enda tillåtna politiska
partiet. En andra jordreform genomfördes och Nassers politik tog
ifrån den gamla överklassen makt och inflytande. Den nya,
privilegierade klassen kom nu istället från den statliga och
militära byråkratin.
Med sin aktiva utrikespolitik
framstod Nasser som arabnationalismens ledare och blev en
samlande kraft i konflikten med Israel. Nassers politik väckte
enormt gensvar i arabvärlden och gav honom även prestige inom
tredje världen och Alliansfria rörelsen, som Nasser var med om
att grunda. Strävan efter arabisk enhet, panarabism, ledde till
flera unionsförsök med bl a Syrien och Libyen, som dock
misslyckades |
|
1967 |
Nederlaget mot
Israel i sexdagarskriget skakade Nassers ställning och
utrensningar inom militären genomfördes, arbetare och studenter
krävde Nassers avgång och en demokratisering av politiken |
|
1970 |
President Nasser
avled och efterträddes av Anwar al-Sadat, även han medlem av
Fria officerarna. Till en början sågs Sadat som en
övergångslösning som president men han visade sig ha starka
politiska ambitioner och banade väg för en permanent författning
som ökade rättssäkerheten
Assuandammen byggdes färdigt
|
|
1973 |
Det till en
början framgångsrika oktoberkriget mot Israel stärkte Sadats
ställning och bidrog till att han kunde hävda sin egen linje,
som skilde sig från Nassers. För honom kom den egyptiska
nationalismen före den panarabiska. Han ville lösa Egyptens
svåra ekonomiska problem genom en ny politik kallad infitah, den
öppna dörrens politik, som gick ut på att uppmuntra
investeringar från väst och stärka den privata sektorn |
|
1977 |
Upplopp och
hungerkravaller skakade landet. Över 800 människor dödades och
tusentals skadades i konfrontation mellan polis och
demonstranter |
|
1978 |
Infördes
flerpartisystem i Egypten och politiskt börjar egyptierna
orienterar sig mot USA
Freden med Israel ledde inte till den förbättrade ekonomin som
utlovats varför stödet för den muslimska oppositionen ökade |
|
1980 |
Antogs ett
författningstillägg som slog fast att islamsk lag, sharia,
skulle utgöra grund för all lagstiftning. Många lagar ändrades
men reformerna var inte tillräckligt genomgripande för Sadats
kritiker. Oppositionen växte, särskilt bland studenter. Väpnade
grupper formades med krav på en islamisk stat |
|
1981 |
Bröts
förbindelserna med Sovjetunionen
Regimen grep ca 1 500 människor,
främst ur Muslimska brödraskapet
I oktober mördades Anwar Sadat
av islamistiska extremister ur gruppen Jihad, som inte
accepterade freden med Israel. Hosni Mubarak blir Sadats
ersättare och han försökte välja en medelväg mellan Nassers och
Sadats politik. Både press och politisk debatt gavs till en
början ökad frihet och oppositionella frigavs ur fängelserna |
|
1982 |
Fem personer
avrättades för mordet på Sadat. I Asyut, där Jihad hade sitt
fäste, utbröt ett islamiskt uppror som slogs ner |
|
1984 |
Vid valet tilläts
de fem partier som bildats av Sadat vid sidan av det styrande
Nationaldemokratiska partiet (NDP) Hosni Mubarak tillät dock
aldrig den politiska oppositionen att hota hans egen
maktställning. Efter mordet på Sadat infördes
undantagstillstånd, som regelbundet förlängdes med hänvisning
till terrorhot och behovet av stabilitet |
|
1989 |
Greps över 2 000
muslimska fundamentalister inför fastemånaden ramadan vilket
ledde till att den underjordiska väpnade oppositionen växte, bl
a genom Islamiska gruppen (Jama'a Islamiya). Terrordåden mot
säkerhetsstyrkor, utländska turister och kristna egyptier ökade.
Regimen svarade med hårda motattacker. Bostäder brändes
och skolor stängdes i jakten på terrorister. Tusentals människor
greps, torterades, ställdes inför militärdomstol, fick
bristfälliga rättegångar eller hölls utan åtal. Islamisternas
mål var att störta regimen, som de ansåg vara gudlös och
USA-vänlig, och upprätta en islamisk stat. Mubarak och flera av
hans ministrar utsattes för mordförsök |
|
1995 |
Omkring 50
människor dödades och över 400 skadades i våld under valrörelsen |
|
1997 |
Mördades ett
sjuttiotal människor i Luxor, varav många utländska turister.
Regimen svarade med massgripanden, dödsdomar och ökad kontroll
av moskéerna, där väpnade grupper ofta rekryterade |
|
1999 |
Ställdes
över hundra islamister inför militärdomstol. När Islamiska gruppen förklarade att man beslutat lägga ner vapnen och övergå till politisk
kamp, hade ca 1 500 människor dödats i attentat och strider under
1990-talet. Omkring 30 000 radikala islamister sattes i fängelse under
decenniet, men de flesta släpptes senare
Flera års kamp mot terrorn hade
försvagat de demokratiska institutionerna, och under året antogs
en lag som gav regimen möjlighet att förbjuda
frivilligorganisationer att verka. Då hade flera organisationer
rapporterat om polisingripanden och tortyr mot ca 1 200 kristna
i södra Egypten. Människorättsaktivister, oppositionspolitiker
och intellektuella bildade en kommitté, som krävde slut på
undantagstillståndet, frigivande av politiska fångar, fria val
och fri partibildning. Kommittén kom så småningom att leda en
växande proteströrelse. Men undantagstillståndet förlängdes.
Inför parlamentsvalet greps Muslimska brödraskapets anhängare,
men minst 15 oberoende islamistiska kandidater, som stödde det
förbjudna brödraskapet, röstades in i parlamentet. Valet blev
dock en överlägsen triumf för regeringspartiet NDP och Mubarak
omvaldes till en fjärde mandatperiod. Den nya regeringen bestod
av såväl reformpolitiker som traditionalister. Till
premiärminister valdes Atef Obeid |
|
2002 |
President
Mubaraks och NDPs starka grepp om makten hårdnade efter
terrordåden i USA den 11 september 2001. Regimen anklagades för
att utnyttja den internationella kampen mot terrorism för att
slå till mot oppositionella islamister i Egypten. Under året
dömdes 51 personer till fängelse anklagade för planer på att
störta regeringen med våld. Enligt försvaret fanns inga bevis
och de dömda uppgav att de utsatts för tortyr |
|
2003 |
Irakkriget som
inleddes i mars blev en utlösande faktor för en mer vågad
opposition mot Mubaraks stöd till USA och USA:s stöd till
Israel, men också till arbetslösheten, fattigdomen, korruptionen
och undantagstillståndet. Nu krävdes öppet Mubaraks avgång och
fria val. En våg av gripanden skedde och följdes av vittnesmål
om tortyr
Över 2 000 fångar frigavs,
många var medlemmar av Islamiska gruppen. Några av de frigivna
hade suttit i fängelse för mordet på Sadat |
|
2004 |
Efter en
regeringsombildning under sommaren tillträdde en ministär kallad
”Gamals kabinett”. Ny regeringschef blev Ahmed Nazif, betraktad
som en av Gamal Mubaraks män och regeringen omfattade flera
reformvänliga ministrar. Den nya regeringen genomförde en rad
ekonomiska reformer. Förslag på mindre politiska reformer kom
från president Mubarak vilket, till exempel, innebar att mer än
en kandidat skulle tillåtas i presidentvalet. Mubaraks
förväntade försök att bli president en femte gång väckte starkt
missnöje
Efter några år av relativt lugn drabbades Egypten
av en serie terrorattacker delvis riktade mot turister i Sinai.
Under hösten dödades 34 människor, de flesta israeler, i bombdåd
i Taba-området. Enligt människorättsgrupper greps ca 3 000
personer efter dåden |
|
2005 |
I juli dödade tre
självmordsbombare omkring 70 människor i Sharm el-Sheikh , i
Dahab. Enligt regimen var förövarna missnöjda beduiner med band
till militanta palestinier i Gazaområdet. Många påstådda
terrorister greps. Tre män dömdes till döden. Flera andra dömdes
till fängelse, några på livstid
Inför presidentvalet i september
godkände valkommissionen nio kandidater vid sidan av den
77-årige Hosni Mubarak. Konkurrensen tvingade Mubarak till mer
öppen debatt än tidigare. Han lovade bl a fyra miljoner nya jobb
och avskaffande av undantagstillståndet. Enligt det officiella
valresultatet fick Mubarak nästan 89 procent av rösterna
I kampanjen inför
parlamentsvalet tilläts en mer öppen kritik av regimen och
presidenten än tidigare. Den största oppositionskraften,
Muslimska brödraskapet, fick för första gången framträda öppet
under sin slogan ”Islam är lösningen”. Själva valet blev
kaotiskt och våldsamt på flera håll. Flera människor dödades, de
flesta sköts ihjäl av polis. Hundratals anhängare till
brödraskapet greps. Det Muslimska brödraskapet fick dock nära 20
procent av rösterna och ökade sitt mandatantal till 88
I slutet av året dömdes den
liberale oppositionspolitikern Ayman Nour till fem års fängelse
anklagad för bedrägeri i samband med registreringen av partiet
al-Ghad. Han hävdade att anklagelserna var påhittade och
politiskt motiverade. USA protesterade mot fängslandet genom att
avbryta handelssamtal med Egypten i början av 2006 |
|
2006 |
I mars dödades 23
människor i nya terrordåd
Efter Muslimska brödraskapets
framgång i parlamentsvalet 2005 hårdnade regimens tryck mot
oppositionen. Hundratals demonstranter greps under våren när de
protesterade mot att två framträdande domare hotades av avsked
för kritik mot fusk och övergrepp i valen. I slutet av året och
början av 2007 greps över 150 medlemmar av brödraskapet.
Presidenten beordrade att flera av dem skulle ställas inför
militärdomstol |
|
2007 |
I februari dömdes
en 22-åring till fyra års fängelse för att han i sin blogg på
nätet betecknat Mubarak som diktator och al-Azhar som ett
"terroristuniversitet" som undertryckte yttrandefriheten
Inför valet till det rådgivande
församlingen, majlis al-shura, under sommaren greps över 700
medlemmar av brödraskapet. NDP vann nästan alla mandat, men
anklagades för trakasserier och valfusk
I november greps ytterligare 20
medlemmar av Muslimska brödraskapet, samtidigt som ett 40-tal
stod inför rätta. Regimens tryck mot oppositionella massmedier
ökade, vilket USA protesterade mot |
|
2008 |
Muslimska
brödraskapet meddelade i början av april att gruppen skulle
bojkotta de lokala valen den 8 april. Beslutet kom efter en
omfattande kampanj från myndigheterna, där medlemmar hindrats
från att registrera sig som oberoende kandidater inför
lokalvalen |
|
2010 |
I mars
spekulerads om Mubaraks hälsa efter att han genomgått en
operation i gallblåsan då mindre tumör avlägsnades
I slutet av april dömde en domstol
i Kairo 26 män till långa fängelsestraff för att planerat olika
terroristattacker mot turistmål och båtar i Egypten |
Till överst på sidan
Geografi och Klimat
Egypten är ett utpräglat ökenland med
kontinentens längsta flod, Nilen, som den livgivande pulsådern. Landets
odlade, gröna del består huvudsakligen av ett smalt bälte längs Nilen.
Det finns även en del odlade områden i, och omkring oaserna. Nilen
rinner genom hela landet, cirka 1 600 kilometer, från söder till norr,
där den slutar i ett väldigt deltaområde vid Medelhavskusten.
Väster om den bördiga Nildalen ligger
den Libyska öknen, som börjar redan vid Kairos utkanter. Den utgörs
mest av sandöken. I den Libyska öknen ligger flera oaser, som jag
besökte under min resa i Egypten, bland annat Bahariya, Farafra, Dakhla
och Kharga. Oaserna innehåller sött grundvatten som bringas till ytan av
brunnar med självtryck. Arabiska öknen, som sträcker sig österut
från Nilen mot Röda Havet, är karg och bergig.
Egypten har ett torrt och varmt
ökenklimat. Somrarna är mycket heta. Under vintern är temperaturerna
behagliga. I öknen kan nätterna vara riktigt kyliga under
vintermånaderna.
Vid Medelhavskusten är klimatet fuktigt
under vinter förekommer regn i detta område. Under våren blåser hårda
och torra sandvindar från öknen i sydväst.
Medeltemperaturer/dygn i Kairo är cirka
+28 Celcius i juli och + 13 C i januari.
Befolkning, Språk och sociala
förhållanden
De flesta av landets invånare är
araber, men det finns även små grupper av, bland annat, berber, nubier
och greker. De kristna kopterna ser sig som ättlingar till forntidens
egyptier, men är arabsikt påverkade. Deras språk härstammar från
fornegyptiskan men lever idag kvar endast som gudstjänstspråk. Hela
befolkningen bor på bara cirka sex procent av landytan i Nildalen, i
deltat och i oaserna. Nildalen hör till de tätast befolkade områdena i
världen.
Arabiska är landets officiella språk
och talas av alla infödda egyptier.
Fattigdomen är utbredd i Egypten och
nästan 45 % av landets befolkning lever på under USD 2 per dag, det vill
säga under fattigdomsgränsen. Fruktan för sociala oroligheter har
tvingat regeringen att behålla subventionerna på basvaror som bröd,
socker och matolja samt energi.
Den överbefolkade huvudstaden Kairo
präglas till stor del av slum och undermålig samhällsservice på grund av
omfattande inflyttning från landsbygden.
De som har anställning omfattas av av
ett socialt försäkringssystem som täcker sjuk-, arbetsskade- och
livförsäkring samt arbetslöshetsunderstöd, moderskapspenning och
ålderspension.
Sjukvården är relativt väl utbyggd i
städerna, men den är ojämnt fördelad i landet. Privata organisationer,
främst islamska, står för stora delar av den grundläggande hälsovården.
Folkhälsan påverkas negativt av att stora grupper lider brist på mat och
lever under ohygieniska förhållanden.
Kvinnors ställning är av tradition svag
och jämställdhetsarbetet påverkas av religion och politik. Könsstympning
av flickor är officiellt förbjudet, men tillåts av "medicinsk
nödvändighet".
Utbildning
Skolplikt råder och grundskolan är
obligatorisk i åtta år. De egyptiska barnen börjar i skolan vid sex års
ålder. Nio av tio barn börjar på det sexåriga lågstadiet, men många
slutar skolan i förtid, speciellt flickor på landsbygden.
Skolan är i princip kostnadsfri, men i
början av 2000-talet infördes vissa avgifter. Det är ont om både lärare
såväl som läromedel och skolbyggnaderna är ofta i dåligt skick. I vissa
klasser går det 60 barn på en lärare! Lärarbristen är störst på
landsbygden.
Förutom de statliga skolorna finns
islamska skolor, som ökar i antal.
Andelen analfabeter är stor i Egypten
trots en omfattande vuxenutbildning. Jämfört med andra arabländer har
dock Egypten en stor andel välutbildade medborgare. År 2003 fanns det
tolv statliga och flera privata universitet vid sidan av det islamska
universitetet al-Azhar i Kairo. Det grundades år 988 efter Kristus och
är därmed världens näst äldsta. Världens äldsta universitet ligger i
staden Fès, Marockos huvudstad.
Religion
Islam har varit den dominerande
religionen i över tusen år och majoriteten av befolkningen är muslimer.
Nästan alla är sunnimuslimer.
Den koptiska kyrkan i Egypten är idag
Mellanösterns största kristna kyrka.
Till överst på sidan
Flora och Fauna
Cirka nittiofyra procent av Egyptens
yta utgörs av öken, vilket gör livsvillkoren för människor, djur och
växter svåra. Trots detta lever ett hundratal olika djurarter i landet.
Många av dem är domesticerade. Tidigare levde flera vilda djurarter i
Egypten men är nu utrotade. Kvar finns, bland annat, tre olika arter av
gazeller (dock väldigt sällsynta), fladdermöss, råttor, möss, vesslor
och krokodiler. Det finns även mer än trettio olika arter av ormar,
varav kobran är den vanligaste.
Omkring 430 olika fågelarter har
registrerats varav cirka en tredjedel häckar i landet.
Antalet vilda växter är på grund av att
landets yta till största delen består av öken begränsade. Ett hundratal
olika gräsarter, lotus, vattenhyacinter, dadelpalmer, olika sädesslag,
grönsaker, importerade trädslag, etc., är en del av de växter man finner
i Egypten.
Mötet med Egyptens natur, flora och
fauna är dock en mycket intressant upplevelse.
Att besöka ett land innebär alltid
olika sorters upplevelser. Egypten var inget undantag.
Under denna resa
besökte jag flera av de traditionella turistmålen, som pyramiderna i Giza,
templen i Luxor, Karnak och Abu Simbel, Konungarnas Dal, Drottningarnas
Dal etc., sevärdheter som fascinerat människor i flera tusen år. Jag var
inget undantag! Så fantastiskt det kändes att befinna sig på platserna
där människor enbart med sina kroppskrafter uppfört dessa enorma
byggandsverk, och som finns kvar än idag.
Den egyptiska historien är
intressant, fascinerande, spännande och delvis ännu olöst. Även
folklivet är intressant och spännande.
Mötena med de vänliga egyptierna
bjuder på starka upplevelser, men kan vara lite påfrestande ibland.
Nästan alla man möter tigger på något sätt eller så vill de sälja på dig
någonting. Man måste dock ha förståelse för deras situation då de ofta lever
under enkla eller fattiga förhållanden. Bryt deras "jargong" och du
kommer att möta en helt annan person.
Resan innehöll även besök i oaserna
i den Västra Öknen (Libyska Öknen), en segeltur i felucca på Nilen och
boende hos en nubisk familj på Elefantineön i Assuan.
Res till Egypten för ett besök i ett
mycket speciellt land.
Du kommer inte att ångra dig!
|

" Smile, you are in Egypt!"
Guiden Soliman Mousa.
Elefantine ön |