|
Costa Rica - "Pura Vida?"
Costa Rica marknadsförs skickligt för sin
satsning på ekoturism med hjälp uttrycket "Pura Vida", "Det rena livet", som
nästan blivit ett mantra hos befolkningen. Landets massiva
marknadsföring har resulterat i att cirka en och en halv miljon turister söker sig
hit årligen!
Få länder kan uppvisa en liknande biologisk mångfald på
motsvarande lilla yta som Costa Rica. Här finns paradisiska badstränder,
tropiska torrskogar längs Stillahavskusten, molnregnskogar med artrik
flora och fauna, aktiva vulkaner och strida floder med vackra
vattenfall. Värdefulla ingredienser i en synnerligen hård marknadsföring
av landet.
Vad reklamen inte förtäljer är att
flera av nationalparkerna är relativt svårtillgängliga utan egen transport och
att man därför är hänvisad till arrangörer som ofta tar ordentligt,
överprisat enligt min uppfattning, betalt för
sina aktiviteter eller transporter. Det går att ordna egna transporter
med hjälp av taxibilar men även de till relativt höga priser. När man kommer
fram till nationalparkerna är entréavgiften dessutom också den ordentligt tilltagen.
Costa Ricas invånare framställer sig
gärna som vänliga, ärliga och hjälpsamma. Det tyckte även jag i början av min
resa. Efter att ha blivit hotad, slagen och rånad på allt av värde i Parque Nacional Cahuita vid den karibiska kusten, hotad med stryk av en
taxichaufför för att jag inte ville betala mera än vi kommit överens om, utsatt
för stöldförsök ur min ryggsäck under bussresan från San José till Libéria, samt efter att ha pratat med många resenärer med liknande
erfarenheter ändrade jag uppfattning.
Kvinnan som äger hotellet i Puerto
Viejo de Talamanca som jag bodde på berättade att cirka 60-70 % av
turisterna som kommer dit blir rånade, och att hon själv blivit rånad
minst ett trettiotal gånger hittills! Att bli rånad hör till
vardagligheterna, enligt henne.
Ett besök i Costa Rica bjuder på fina
naturupplevelser, men räkna med att det kostar och att risken för att bli
utsatt för övergrepp är stor.
"Pura Vida en Costa Rica"?
För reseinformation klicka på länken
Resfakta
Costa Ricas historia i korthet
Tidig historia
Människor har levt i Costa Ricas regnskogar
i tiotusentals år och regionen har länge fungerat som korsväg för
centralamerikanska ursprungskulturer. Forskare tror att det för cirka 5
000 år sedan bodde mer än 400 000 människor i det område vi idag kallar
för Costa Rica. Tyvärr är kunskapen om dessa pre-colombianska kulturer
liten då lämningar efter dessa försvunna civilisationer utplånats av
kraftiga skyfall, jordbävningar, vulkanutbrott och de spanska erövrarna.
Därför finns det knappt några historiska lämningar kvar i landet och
ända tills helt nyligen visade costaricanerna ringa intresse för sitt
lands historia.
Från början levde här ett tjugotal mindre
indiangrupper som var organiserade i en form av små samhällen. Dessa
styrdes av valda ledare, cacique, som befann sig överst i ett
hierarkiskt uppbyggt samhälle. I samhället fanns en shaman, krigare,
arbetsträlar och slavar. Huetar-indianerna bodde i den centrala dalen,
och deras språk var känt i hela regionen. I den centrala dalen ligger
landets enda betydande historiska plats, som man tror var en
ceremoniplats med stenbelagda gator, en akvedukt och hade dekorationer
av guld.
I öster levde de nakna och vildsinta
karibiska indianerna som styrde över landområdet mellan Karibien och
Stilla Havet. På grund av sin skicklighet som sjöfarare hade de en
betydande handel med det Sydamerikanska fastlandet.
Indianerna som bodde i den nordvästra
delen av regionen hade kontakter med de Mesoamerikanska högkulturerna;
azteker och maya. De utövade den aztekiska religionen och ägnade sig åt
att tillverka smycken av jade som mayafolket.
De tre indiangrupperingarna som fanns i
sydväst påverkades av andinska kulturer. De odlade cocabuskar och
sötpotatis.
En olöst historisk gåta är de märkliga
runda megaliter som finns i stort antal i Diquis-dalen och på ön Isla
del Cano. Vissa av dem väger upp till 16 000 kilo!
Till överst på sidan
Spanjorernas ankomst, Kolonialtiden
På sin fjärde och sista resa till den Nya
Världen år 1502 tvingades Christofer Columbus söka nödhamn efter att en
orkan skadat hans skepp vid den plats där dagens Puerto Limon nu ligger.
I väntan på att hans fartyg åter gjordes sjödugligt landsteg Columbus
och utväxlade gåvor med de vänligt sinnade indianer som levde här. När
han återvände från sitt äventyr hävdade han att han sett mera guld här på
två dagar än han sett under fyra år i den spanska kolonin Guatemala.
Columbus döpte kuststräckan från Honduras
till Panama till Veragua, men det var hans entusiastiska beskrivningar
av den "rika kusten" som slutligen gav regionen dagens namn - Costa
Rica.
Tillbaka i Sevilla framställde Columbus en
önskan till de spanska regenterna, Ferdinand och Isabella, om att han
skulle bli guvernör i den nya kolonin.
Hans största stöttepelare Drottning
Isabella låg emellertid på sin dödsbädd och Kung Ferdinand beslutade
istället att Diego de Nicuesa, en av Columbus rivaler, skulle bli den
man som ledde den nya kolonin.
Christofer Columbus återvände aldrig mera
till Costa Rica utan slutade sina dagar med vacklande hälsa och
utmanövrerad av politiskt spel år 1506, dock som en mycket förmögen man.
Besvikelsen var stor bland de spanska
conquistadorerna när de upptäckte att det inte fanns så mycket guld i
Costa Rica som de först trott och att ursprungsbefolkningen inte var så
vänlig.
Den första spanska bosättningen övergavs
när tropiska sjukdomar drabbade bosättarna och modiga indianer
attackerade och avrättade dem.
Försök till nya bosättningar via den
karibiska kusten misslyckades också. De besvärliga träskmarkerna, de
djupa djunglerna, de aktiva vulkanerna och jordbävningar gav mera
sinnesbilden av ett helvete än det paradis Columbus målat upp.
År 1513 lyckades emellertid spanjoren
Balboa korsa Panama och nå Stilla Havet. Därmed hade conquistadorerna
hittat ett nytt och betydligt lättare utgångsläge att kolonisera Costa
Rica.
Spanjorerna attackerade nu indianer som
bodde på Nicoya-halvön. De plundrade deras byar, dödade de indianer som
gjorde motstånd mot spanjorernas kolonisering och förslavade
överlevande. Utbrott av olika sjukdomar hos både indianer såväl som
spanjorer fördröjde emellertid de spanska bosättningarna liksom brister
på mineraler och arbetskraft. Spanjorerna kom att betrakta Costa Rica
som ett av de fattigaste och minst attraktiva områdena bland sina
kolonier.
Inte förrän på 1560-talet etablerades en
stabil och permanent spansk bosättning i inlandet under ledning av Juan
Vasquez de Coronado. Han tyckte att dalgången vid foten av vulkanen
Irazu var den vackraste plats han någonsin sett. de Coronado valde
att förhandla med de indianer som levde här, istället för att som
brukligt ta deras land med våld. Cartago blev landets första huvudstad
och var basen för utforskning av landet åt söder och åt väster ned till
dagens Panama.
Bristen på guld och andra mineraler och
avsaknaden av förutsättningar för ett storskaligt feodalt
plantagejordbruk förblev Costa Rica en fattig spansk koloni. Det
utvecklades dock till ett samhälle av spanska småbrukare, mer etniskt
homogent och ekonomsikt jämlikt än andra delar av Latinamerika.
Efter självständigheten
När Centralamerika tillsammans med Mexiko
förklarade sig självständigt från Spanien år 1821 fanns det knappt 70
000 invånare i Costa Rica. Efter två år som en del av det mexikanska
kejsardömet bröt sig de centralamerikanska staterna ur och bildade en
federation. Den föll sönder 1830, då bland annat Costa Rica förklarade
sig självständigt. Den nya republiken fick en första författning 1848.
När den amerikanske äventyraren William
Walker gjorde ett försök att invadera Costa Rica norrifrån på 1850-talet
lyckades en hastigt hopsatt bondearmé driva tillbaka honom. En av
hjältarna i slaget blev en ung man vid namn Juan Santamaria, som senare
blev landets officielle nationalhjälte. Den internationella flygplatsen
i San José har uppkallats efter honom.
I början av republikens existens kämpade
olika fraktioner om makten med hjälp av valfusk och ibland även med
militärt våld. Men redan år 1889 hölls landets första demokratiska val.
I början av 1800-talet hade kaffe införts
från Kuba och därmed blev kaffeodling den första basnäringen i ekonomin
och i slutet av 1870-talet började bananer odlas på östkusten. Dessa
båda grödor blev snart betydande exportprodukter. Den nyöppnade
järnvägen mellan San José och Limon år 1890 påverkade handeln positivt
och ökade snabbt i omfång.
Den ekonomiska kris som följde i Första
Världskrigets spår resulterade i en statskupp år 1917 mot den lagligt
valde presidenten. Militärstyret varade dock i bara två år innan
demokratin återupprättades. Därefter ledde utbildningssatsningar till
att en välutbildad, politisk medveten medelklass växte fram som ställde
krav på politiska och ekonomiska reformer.
Till överst på sidan
Modern tid
Ekonomisk och social oro under 1930-talet
beredde vägen för ett nytt radikalt parti, Nationella Republikanska
Partiet, som vann flera val under 1930-talet och 1940-talet. I början av
1940-talet genomförde presidenten en rad ekonomiska och sociala reformer
med stöd av fackföreningar, kommunister och den katolska kyrkan.
Det var oroligt i landet inför valet 1948
och när oppositionen vann detta lyckades regeringspartiet få resultatet
ogiltigförklarat vilket resulterade i ett uppror lett av kaffefarmaren
José Maria Figueres Ferrer. Inbördeskriget varade bara drygt en månad
men krävde 2 000 människors liv. Under Figueres ledning bildades en
junta som styrde landet under en övergångsperiod.
År 1949 tillträdde den valde presidenten
och landet fick en ny författning. Den innebar att armén avskaffades och
dess budget fördes över till utbildningsväsendet. Rösträtten utsträcktes
till att omfatta även kvinnor och svarta, bankerna nationaliserades och
förmögenhetsbeskattning infördes.
Därefter kännetecknades politiken av
regelbundna maktväxlingar genom demokratiska val.
Det av Figueres grundade
socialdemokratiska partiet PLN, Partiet för nationell befrielse, kom
under lång tid att dominera landets politik. Figueres var landets
president under åren 1953-1958 och 1970-1974. PLN satsade på ökad
offentlig inblandning i ekonomin och en välfärdsstat byggdes upp, som
blev unik för regionen. De konservativa krafterna som styrde landet
mellan PLNs mandatperioder upphävde en del av reformerna, dock utan att
välfärdsstaten hotades i någon större omfattning.
Efter en god tillväxttakt under 1960- och
1970-talen skedde en snabb nedgång i ekonomin i början av 1980-talet då
priserna på landets viktigaste exportprodukter; bananer och kaffe, föll
kraftigt. Det tvingade fram nedskärningar i de offentliga finanserna.
Den ekonomiska krisen hade lättat något i slutet av 1980-talet, men en
stor utlandsskuld tvingade Costa Rica att söka hjälp hos internationella
långivare. Dessa krävde att Costa Ricas regering skulle genomföra
ytterligare ekonomiska åtstramningar, vilket ledde till allt starkare
protester från arbetare och offentliganställda.
När PLN:s Oscar Arias Sánchez valdes till
president 1986 engagerade han sig för fred i Centralamerika, där flera
blodiga konflikter pågick. Han var den drivande bakom den fredsplan som
skrevs under 1987 och fick samma år Nobels fredspris för sin insats.
Nedskärningarna och en narkotikaskandal,
där ledande PLN-politiker var misstänkta för inblandning, bidrog till
att presidentvalet 1990 vanns av Rafael Angel Calderón Fournier, ledare
för partiet PUSC. Han fortsatte åtstramningspolitiken vilket förbättrade
landets ekonomi, men ledde till strejker och ökade sociala och politiska
spänningar.
År 1994 vann PLN tillbaka presidentskapet.
I valet hade José Maria Figueres lovat att bekämpa fattigdomen. Även han
tvingades till ekonomiska åtstramningar som ledde till nya strejker och
social oro och att PUSC:s presidentkandidat Miguel Angel Rodríguez
Echeverría vann presidentvalet 1998. Den regering som leddes av honom
fick också problem för sin ekonomiska politik.
Från slutet av 1990-talet började väljarna
förlora förtroendet för politikerna vilket visade sig i sjunkande
valdeltagande och att nya aktörer dök upp.
I presidentvalet 2002 vann PUSC:s kandidat
Abel Pacheco de la Espriella. Det var första gången som PLN förlorat två
val i rad, och första gången som det krävdes två valomgångar för att
resultatet skulle bli klart. Överraskande var också att det nya partiet
PAC, Medborgaraktionen, fick hela 22 % av rösterna i parlamentsvalet.
Till överst på sidan
Geografi
Costa Rica utgör en del av den centralamerikanska landtunga som
förbinder Nordamerika och Sydamerika. I norr gränsar landet till
Nicaragua och i söder till Panama. Costa Rica har långa kuster mot
Karibiska Havet och Stilla Havet. Höga bergskedjor löper genom landet i
nordvästlig/sydöstlig riktning. De högsta bergstopparna når högre än 3
500 meter över havet. Många av dem är vulkaner, flera av dem är aktiva.
Jordskalv är vanligt förekommande.
Mitt i landet ligger Meseta Central, en
bördig högplatå omgiven av berg. Platån omfattar knappt en femtedel av
landets yta, men här bor över hälften av landets invånare. På högplatån
ligger huvudstaden San José, cirka 1 200 meter över havet.
Mycket av landet skog har avverkats för
att ge plats åt jordbruk och boskapsskötsel. Skövlingen har nu bromsats
upp och en fjärdedel av landet är naturskyddat i någon form.
Landets huvudstad heter San José med cirka
4 400 000 invånare.
Befolkning och språk
Landets befolkning uppgår till lite drygt
fyra miljoner. Invånarna i Costa Rica kallar sig själva för Ticos (män)
och Ticas (kvinnor). Två tredjedelar av befolkningen lever i det område
som kallas för Meseta Centra, den bördiga högplatån i landets centrala
del.
Majoriteten av invånarna är mestiser, en
blandning av människor med spanskt, indianskt eller färgat ursprung.
Ursprungsbefolkningen uppgår endast till cirka 1 %. De största
indiangrupperna är Bribri, Cabéca, Brunka, Guaymi och Maleku.
Spanjorerna förföljde, dödade eller
förslavade Costa Ricas ursprungsbefolkning till den gräns att de nästan
utplånades. Man tror att det levde ungefär 400 000 indianer i regionen
när Christofer Columbus upptäckte Costa Rica. Bara ett sekel senare hade
de reducerats till 20 000 och i slutet av 1700-talet fanns det bara
cirka 8 000 indianer kvar.
Mindre än 3 % av befolkningen är färgad
och huvudsakligen koncentrerad till den karibiska kusten. Deras förfäder
kom huvudsakligen från Jamaica i slutet av 1800-talet för att bygga upp
landets järnvägsnät eller för att arbeta på bananplantager. Länge var de
svart förbjudna att flytta till inlandet, och därför bor flertalet av
dem i provinsen Limon på den karibiska kusten.
Cirka 1 % av landets befolkning har
kinesiskt ursprung.
Invandrare på senare tid kommer i ganska
stor omfattning från USA, huvudsakligen pensionärer.
Under 1940-talet var majoriteten av
befolkningen sysselsatt i jordbrukssektorn, huvudsakligen kaffe- och
bananproduktion. I slutet av seklet inträffade en dramatisk ekonomisk
förändring vilket påverkade sysselsättningen varför nu endast en
femtedel av den arbetsföra befolkningen arbetar inom jordbruket.
Servicesektorn har expanderat kraftigt och sysselsätter nu mer än 50 %
av arbetskraften. Andra betydande områden är den finansiella sektorn och
turism som står för 10 % av sysselsättningen.
Den ekonomiska förändringen har inneburit
ökat välstånd för landets invånare så att de numera har Centralamerikas
högsta levnadsstandard.
Spanska är landets officiella språk och
talas av de flesta. Den färgade delen av befolkningen talar ett engelskt
kreolspråk (blandspråk). Indianspråk talas av en liten minoritet.
Till överst på sidan
Religion
Religionsfrihet finns inskriven i
författningen.
I samband med spanjorernas kolonisering av
landet infördes katolicismen, som nu är statsreligion. Det finns dock
även flera andra kristna kyrkor representerade i Costa Rica. Den
indianska befolkningen utövar ofta sin traditionella religion parallellt
med katolicismen.
Utbildning
Redan 1869 fastslogs i författningen
rätten till avgiftsfri och obligatorisk undervisning.
Sedan början av 1970-talet råder skolplikt
för barn mellan 6 och 15 år. De flesta barnen fullföljer de första sex
åren i skolan men det är bara drygt hälften av dem som går vidare till
motsvarande högstadiet, vilket väckt oro för att Costa Rica inte skall
lyckas behålla den konkurrensfördel som utbildad arbetskraft ger.
Den åtstramningspolitik som förts sedan
1980-talet har drabbat utbildningsväsendet genom minskade anslag.
Samtidigt har nya skolor byggts, men många ifrågasätter om
undervisningens kvalitet kan hållas kvar på en hög nivå då en femtedel
av lärarna saknar formell kompetens.
Det finns fyra statliga och flera privata
universitet och högskolor i landet. Den högre utbildningen håller hög
kvalitet och lockar även studenter från andra länder.
Läs- och skrivkunnigheten bland
befolkningen överstigande 15 års ålder är cirka 96 %.
Klimat
Costa Rica ligger i den tropiska zonen,
väder och klimat varierar därför mycket beroende på höjden över havet.
Vid kusterna är det hett och fuktigt, på
högplatån är det behagligt varmt och i bergen kan det bli svalt.
Regnperioden varar från maj till november,
torrperioden från december till april. Vid den karibiska kusten är det
särskilt fuktigt med regn omkring 300 dagar om året.
Flora och Fauna
Inget land i världen kan uppvisa en
liknande biologisk mångfald som den som finns i Costa Rica. Här finns
aktiva vulkaner, regnskogar, fina sandstränder och en enorm mångfald av
djur- och växtarter. Trots landets litenhet finns här omkring 5 % av
världens arter. Denna mångfald har skapats av landets unika geografi.
Mäter man antalet arter per 10 000 kvadratkilometer toppar Costa Rica
jämförelsen av världens länder med 615 arter. I, till exempel, USA finns
endast 104 arter på motsvarande yta.
Costa Rica marknadsför skickligt sin
ekologiska miljö och lockar därmed cirka en och en halv miljoner
turister till landet årligen. Marknadsföringen av ekoturismen når
stundtals nästan absurda nivåer och turismen snuddar vid girighet genom
högt prissatta turer och entréavgifter. Jag ifrågasätter om man
kan hänföra canopyturer under vilka man i så hög fart far fram över
regnskogen att man inte
hinner se på varken djur- eller växtliv, och turer på
dammiga grusvägar eller på vackra havsstränder med fyrhjulsdrivna
motorcyklar till miljövänlig ekoturism.
I Costa Rica lever mer än 260 djurarter,
mer än 160 arter amfibier, mer än 220 reptilarter, hälften av dessa är
ormar, mer än 35 000 insektsarter och man har registrerat över 850
fågelarter inom landets gränser!
Bland de landlevande däggdjuren finns
jaguar, tapir, fem olika arter sengångare, myrslok, två arter bälta och
fyra olika arter apor. Exempel på marina däggdjur är flera olika arter
sköldpaddor, sjöko, olika arter av valar och delfiner.
Även floran är oerhört artrik, det finns
mer än 10 000 olika växtarter beskrivna. Nya arter tillkommer årligen
genom nya upptäckter. I Costa Rica har man funnit mer än 1 300
orkidéarter!
Trots att regnskogarna är fulla av djur,
insekter, fåglar och reptiler är de inte alltid lätt att se artrikedomen
på egen hand. Med hjälp av en inhyrd guide ökar upptäckterna av landets
biologiska mångfald dramatiskt. Det går att hyra guider i varje
nationalpark. Ett bra alternativ, och billigare, än att hyra en egen
guide är att delta i guidade turer.
Antalet nationalparker uppgår för
närvarande till 35, omfattande cirka 11 % av landets yta. Utöver dessa
finns flera privata reservat och andra naturskyddade områden vilket gör
att cirka 25 % av landets totala yta är naturskyddat på något vis.
För den vandringsintresserade finns få
områden utanför nationalparkerna eller naturreservaten att vandra i. De
privata markerna är ofta omgivna av taggtrådsstängsel och i regel
förbjudna att vistas i och därför återstår oftast bara bilvägarna att
vandra på. Vägarna är stundtals hårt trafikerade eller väldigt dammiga
vilket förtar vandringslusten. Costa Rica är definitivt inget bra
vandringsland. Dessutom är risken att bli rånad mycket stor om man ensam
ger sig ut på vägarna. Inte heller går man fri från rånare i
nationalparkerna, vilket jag fick erfara. Tidigt en morgon, 08.15, blev
jag själv rånad i Parque Nacional Cahuita vid den karibiska kusten!
Ett besök i Costa Rica bjuder på många
fina naturupplevelser speciellt om man följer med på arrangerade turer. Andra höjdpunkter kan
vara bad eller
surfing på paradisiska badstränder utefter kusterna längs Stilla Havet
eller Karibiska Havet, sol, värme, och moderna upplevelser som bungyjump, turer med fyrhjulsdrivna motorcyklar, forsfärder mm.
Utbudet av aktiviteter är stort i Costa Rica och därför söker sig många
turister hit, men nöjet att besöka landet förtas
till stor del av den stora risken att bli utsatt för rån, stöld eller andra övergrepp.
Costa Rica kan med gott samvete läggas
ganska långt ned på "listan över länder att besöka", enligt min
uppfattning. |