Costa Rica


Costa Rica -
"Pura Vida?"

Klicka på den lilla bilden för större format. Återgå med backpilen.
Klicka på länken Resfakta för reseinformation.
Klicka på länken Landsfakta för statistik, flagga, riksvapen och karta.

Resfakta Mer information om Costa Rica Landsfakta Startsida

 

Costa Rica - "Pura Vida?"

Costa Rica marknadsförs skickligt för sin satsning på ekoturism med hjälp uttrycket "Pura Vida", "Det rena livet", som nästan blivit ett mantra hos befolkningen. Landets massiva marknadsföring har resulterat i att cirka en och en halv  miljon turister söker sig hit årligen!

Få länder kan uppvisa en liknande biologisk mångfald på motsvarande lilla yta som Costa Rica. Här finns paradisiska badstränder, tropiska torrskogar längs Stillahavskusten, molnregnskogar med artrik flora och fauna, aktiva vulkaner och strida floder med vackra vattenfall. Värdefulla ingredienser i en synnerligen hård marknadsföring av landet.

Vad reklamen inte förtäljer är att flera av nationalparkerna är relativt svårtillgängliga utan egen transport och att man därför är hänvisad till arrangörer som ofta tar ordentligt, överprisat enligt min uppfattning, betalt för sina aktiviteter eller transporter. Det går att ordna egna transporter med hjälp av taxibilar men även de till relativt höga priser. När man kommer fram till nationalparkerna är entréavgiften dessutom också den ordentligt tilltagen.

Costa Ricas invånare framställer sig gärna som vänliga, ärliga och hjälpsamma. Det tyckte även jag i början av min resa. Efter att ha blivit hotad, slagen och rånad på allt av värde i Parque Nacional Cahuita vid den karibiska kusten, hotad med stryk av en taxichaufför för att jag inte ville betala mera än vi kommit överens om, utsatt för stöldförsök ur min ryggsäck under bussresan från San José till Libéria, samt efter att ha pratat med många resenärer med liknande erfarenheter ändrade jag uppfattning.

Kvinnan som äger hotellet i Puerto Viejo de Talamanca som jag bodde på berättade att cirka 60-70 % av turisterna som kommer dit blir rånade, och att hon själv blivit rånad minst ett trettiotal gånger hittills! Att bli rånad hör till vardagligheterna, enligt henne.

Ett besök i Costa Rica bjuder på fina naturupplevelser, men räkna med att det kostar och att risken för att bli utsatt för övergrepp är stor.

"Pura Vida en Costa Rica"?

För reseinformation klicka på länken Resfakta

Costa Ricas historia i korthet

Tidig historia

Människor har levt i Costa Ricas regnskogar i tiotusentals år och regionen har länge fungerat som korsväg för centralamerikanska ursprungskulturer. Forskare tror att det för cirka 5 000 år sedan bodde mer än 400 000 människor i det område vi idag kallar för Costa Rica. Tyvärr är kunskapen om dessa pre-colombianska kulturer liten då lämningar efter dessa försvunna civilisationer utplånats av kraftiga skyfall, jordbävningar, vulkanutbrott och de spanska erövrarna. Därför finns det knappt några historiska lämningar kvar i landet och ända tills helt nyligen visade costaricanerna ringa intresse för sitt lands historia.

Från början levde här ett tjugotal mindre indiangrupper som var organiserade i en form av små samhällen. Dessa styrdes av valda ledare, cacique, som befann sig överst i ett hierarkiskt uppbyggt samhälle. I samhället fanns en shaman, krigare, arbetsträlar och slavar. Huetar-indianerna bodde i den centrala dalen, och deras språk var känt i hela regionen. I den centrala dalen ligger landets enda betydande historiska plats, som man tror var en ceremoniplats med stenbelagda gator, en akvedukt och hade dekorationer av guld.

I öster levde de nakna och vildsinta karibiska indianerna som styrde över landområdet mellan Karibien och Stilla Havet. På grund av sin skicklighet som sjöfarare hade de en betydande handel med det Sydamerikanska fastlandet.

Indianerna som bodde i den nordvästra delen av regionen hade kontakter med de Mesoamerikanska högkulturerna; azteker och maya. De utövade den aztekiska religionen och ägnade sig åt att tillverka smycken av jade som mayafolket.

De tre indiangrupperingarna som fanns i sydväst påverkades av andinska kulturer. De odlade cocabuskar och sötpotatis.

En olöst historisk gåta är de märkliga runda megaliter som finns i stort antal i Diquis-dalen och på ön Isla del Cano. Vissa av dem väger upp till 16 000 kilo!

Till överst på sidan

Spanjorernas ankomst, Kolonialtiden

På sin fjärde och sista resa till den Nya Världen år 1502 tvingades Christofer Columbus söka nödhamn efter att en orkan skadat hans skepp vid den plats där dagens Puerto Limon nu ligger. I väntan på att hans fartyg åter gjordes sjödugligt landsteg Columbus och utväxlade gåvor med de vänligt sinnade indianer som levde här. När han återvände från sitt äventyr hävdade han att han sett mera guld här på två dagar än han sett under fyra år i den spanska kolonin Guatemala.

Columbus döpte kuststräckan från Honduras till Panama till Veragua, men det var hans entusiastiska beskrivningar av den "rika kusten" som slutligen gav regionen dagens namn - Costa Rica.

Tillbaka i Sevilla framställde Columbus en önskan till de spanska regenterna, Ferdinand och Isabella, om att han skulle bli guvernör i den nya kolonin.

Hans största stöttepelare Drottning Isabella låg emellertid på sin dödsbädd och Kung Ferdinand beslutade istället att Diego de Nicuesa, en av Columbus rivaler, skulle bli den man som ledde den nya kolonin.

Christofer Columbus återvände aldrig mera till Costa Rica utan slutade sina dagar med vacklande hälsa och utmanövrerad av politiskt spel år 1506, dock som en mycket förmögen man.

Besvikelsen var stor bland de spanska conquistadorerna när de upptäckte att det inte fanns så mycket guld i Costa Rica som de först trott och att ursprungsbefolkningen inte var så vänlig.

Den första spanska bosättningen övergavs när tropiska sjukdomar drabbade bosättarna och modiga indianer attackerade och avrättade dem.

Försök till nya bosättningar via den karibiska kusten misslyckades också. De besvärliga träskmarkerna, de djupa djunglerna, de aktiva vulkanerna och jordbävningar gav mera sinnesbilden av ett helvete än det paradis Columbus målat upp.

År 1513 lyckades emellertid spanjoren Balboa korsa Panama och nå Stilla Havet. Därmed hade conquistadorerna hittat ett nytt och betydligt lättare utgångsläge att kolonisera Costa Rica.

Spanjorerna attackerade nu indianer som bodde på Nicoya-halvön. De plundrade deras byar, dödade de indianer som gjorde motstånd mot spanjorernas kolonisering och förslavade överlevande. Utbrott av olika sjukdomar hos både indianer såväl som spanjorer fördröjde emellertid de spanska bosättningarna liksom brister på mineraler och arbetskraft. Spanjorerna kom att betrakta Costa Rica som ett av de fattigaste och minst attraktiva områdena bland sina kolonier.

Inte förrän på 1560-talet etablerades en stabil och permanent spansk bosättning i inlandet under ledning av Juan Vasquez de Coronado. Han tyckte att dalgången vid foten av vulkanen Irazu var den vackraste  plats han någonsin sett. de Coronado valde att förhandla med de indianer som levde här, istället för att som brukligt ta deras land med våld. Cartago blev landets första huvudstad och var basen för utforskning av landet åt söder och åt väster ned till dagens Panama.

Bristen på guld och andra mineraler och avsaknaden av förutsättningar för ett storskaligt feodalt plantagejordbruk förblev Costa Rica en fattig spansk koloni. Det utvecklades dock till ett samhälle av spanska småbrukare, mer etniskt homogent och ekonomsikt jämlikt än andra delar av Latinamerika.

Efter självständigheten

När Centralamerika tillsammans med Mexiko förklarade sig självständigt från Spanien år 1821 fanns det knappt 70 000 invånare i Costa Rica. Efter två år som en del av det mexikanska kejsardömet bröt sig de centralamerikanska staterna ur och bildade en federation. Den föll sönder 1830, då bland annat Costa Rica förklarade sig självständigt. Den nya republiken fick en första författning 1848.

När den amerikanske äventyraren William Walker gjorde ett försök att invadera Costa Rica norrifrån på 1850-talet lyckades en hastigt hopsatt bondearmé driva tillbaka honom. En av hjältarna i slaget blev en ung man vid namn Juan Santamaria, som senare blev landets officielle nationalhjälte. Den internationella flygplatsen i San José har uppkallats efter honom.

I början av republikens existens kämpade olika fraktioner om makten med hjälp av valfusk och ibland även med militärt våld. Men redan år 1889 hölls landets första demokratiska val.

I början av 1800-talet hade kaffe införts från Kuba och därmed blev kaffeodling den första basnäringen i ekonomin och i slutet av 1870-talet började bananer odlas på östkusten. Dessa båda grödor blev snart betydande exportprodukter. Den nyöppnade järnvägen mellan San José och Limon år 1890 påverkade handeln positivt och ökade snabbt i omfång.

Den ekonomiska kris som följde i Första Världskrigets spår resulterade i en statskupp år 1917 mot den lagligt valde presidenten. Militärstyret varade dock i bara två år innan demokratin återupprättades. Därefter ledde utbildningssatsningar till att en välutbildad, politisk medveten medelklass växte fram som ställde krav på politiska och ekonomiska reformer.

Till överst på sidan

Modern tid

Ekonomisk och social oro under 1930-talet beredde vägen för ett nytt radikalt parti, Nationella Republikanska Partiet, som vann flera val under 1930-talet och 1940-talet. I början av 1940-talet genomförde presidenten en rad ekonomiska och sociala reformer med stöd av fackföreningar, kommunister och den katolska kyrkan.

Det var oroligt i landet inför valet 1948 och när oppositionen vann detta lyckades regeringspartiet få resultatet ogiltigförklarat vilket resulterade i ett uppror lett av kaffefarmaren José Maria Figueres Ferrer. Inbördeskriget varade bara drygt en månad men krävde 2 000 människors liv. Under Figueres ledning bildades en junta som styrde landet under en övergångsperiod.

År 1949 tillträdde den valde presidenten och landet fick en ny författning. Den innebar att armén avskaffades och dess budget fördes över till utbildningsväsendet. Rösträtten utsträcktes till att omfatta även kvinnor och svarta, bankerna nationaliserades och förmögenhetsbeskattning infördes.

Därefter kännetecknades politiken av regelbundna maktväxlingar genom demokratiska val.

Det av Figueres grundade socialdemokratiska partiet PLN, Partiet för nationell befrielse, kom under lång tid att dominera landets politik. Figueres var landets president under åren 1953-1958 och 1970-1974. PLN satsade på ökad offentlig inblandning i ekonomin och en välfärdsstat byggdes upp, som blev unik för regionen. De konservativa krafterna som styrde landet mellan PLNs mandatperioder upphävde en del av reformerna, dock utan att välfärdsstaten hotades i någon större omfattning.

Efter en god tillväxttakt under 1960- och 1970-talen skedde en snabb nedgång i ekonomin i början av 1980-talet då priserna på landets viktigaste exportprodukter; bananer och kaffe, föll kraftigt. Det tvingade fram nedskärningar i de offentliga finanserna. Den ekonomiska krisen hade lättat något i slutet av 1980-talet, men en stor utlandsskuld tvingade Costa Rica att söka hjälp hos internationella långivare. Dessa krävde att Costa Ricas regering skulle genomföra ytterligare ekonomiska åtstramningar, vilket ledde till allt starkare protester från arbetare och offentliganställda.

När PLN:s Oscar Arias Sánchez valdes till president 1986 engagerade han sig för fred i Centralamerika, där flera blodiga konflikter pågick. Han var den drivande bakom den fredsplan som skrevs under 1987 och fick samma år Nobels fredspris för sin insats.

Nedskärningarna och en narkotikaskandal, där ledande PLN-politiker var misstänkta för inblandning, bidrog till att presidentvalet 1990 vanns av Rafael Angel Calderón Fournier, ledare för partiet PUSC. Han fortsatte åtstramningspolitiken vilket förbättrade landets ekonomi, men ledde till strejker och ökade sociala och politiska spänningar.

År 1994 vann PLN tillbaka presidentskapet. I valet hade José Maria Figueres lovat att bekämpa fattigdomen. Även han tvingades till ekonomiska åtstramningar som ledde till nya strejker och social oro och att PUSC:s presidentkandidat  Miguel Angel Rodríguez Echeverría vann presidentvalet 1998. Den regering som leddes av honom fick också problem för sin ekonomiska politik.

Från slutet av 1990-talet började väljarna förlora förtroendet för politikerna vilket visade sig i sjunkande valdeltagande och att nya aktörer dök upp.

I presidentvalet 2002 vann PUSC:s kandidat Abel Pacheco de la Espriella. Det var första gången som PLN förlorat två val i rad, och första gången som det krävdes två valomgångar för att resultatet skulle bli klart. Överraskande var också att det nya partiet PAC, Medborgaraktionen, fick hela 22 % av rösterna i parlamentsvalet.

Till överst på sidan

Geografi

Costa Rica utgör en del av den centralamerikanska landtunga som förbinder Nordamerika och Sydamerika. I norr gränsar landet till Nicaragua och i söder till Panama. Costa Rica har långa kuster mot Karibiska Havet och Stilla Havet. Höga bergskedjor löper genom landet i nordvästlig/sydöstlig riktning. De högsta bergstopparna når högre än 3 500 meter över havet. Många av dem är vulkaner, flera av dem är aktiva. Jordskalv är vanligt förekommande.

Mitt i landet ligger Meseta Central, en bördig högplatå omgiven av berg. Platån omfattar knappt en femtedel av landets yta, men här bor över hälften av landets invånare. På högplatån ligger huvudstaden San José, cirka 1 200 meter över havet.

Mycket av landet skog har avverkats för att ge plats åt jordbruk och boskapsskötsel. Skövlingen har nu bromsats upp och en fjärdedel av landet är naturskyddat i någon form.

Landets huvudstad heter San José med cirka 4 400 000 invånare.

Befolkning och språk

Landets befolkning uppgår till lite drygt fyra miljoner. Invånarna i Costa Rica kallar sig själva för Ticos (män) och Ticas (kvinnor). Två tredjedelar av befolkningen lever i det område som kallas för Meseta Centra, den bördiga högplatån i landets centrala del.

Majoriteten av invånarna är mestiser, en blandning av människor med spanskt, indianskt eller färgat ursprung. Ursprungsbefolkningen uppgår endast till cirka 1 %. De största indiangrupperna är Bribri, Cabéca, Brunka, Guaymi och Maleku.

Spanjorerna förföljde, dödade eller förslavade Costa Ricas ursprungsbefolkning till den gräns att de nästan utplånades. Man tror att det levde ungefär 400 000 indianer i regionen när Christofer Columbus upptäckte Costa Rica. Bara ett sekel senare hade de reducerats till 20 000 och i slutet av 1700-talet fanns det bara cirka 8 000 indianer kvar.

Mindre än 3 % av befolkningen är färgad och huvudsakligen koncentrerad till den karibiska kusten. Deras förfäder kom huvudsakligen från Jamaica i slutet av 1800-talet för att bygga upp landets järnvägsnät eller för att arbeta på bananplantager. Länge var de svart förbjudna att flytta till inlandet, och därför bor flertalet av dem i provinsen Limon på den karibiska kusten.

Cirka 1 % av landets befolkning har kinesiskt ursprung.

Invandrare på senare tid kommer i ganska stor omfattning från USA, huvudsakligen pensionärer.

Under 1940-talet var majoriteten av befolkningen sysselsatt i jordbrukssektorn, huvudsakligen kaffe- och bananproduktion. I slutet av seklet inträffade en dramatisk ekonomisk förändring vilket påverkade sysselsättningen varför nu endast en femtedel av den arbetsföra befolkningen arbetar inom jordbruket. Servicesektorn har expanderat kraftigt och sysselsätter nu mer än 50 % av arbetskraften. Andra betydande områden är den finansiella sektorn och turism som står för 10 % av sysselsättningen.

Den ekonomiska förändringen har inneburit ökat välstånd för landets invånare så att de numera har Centralamerikas högsta levnadsstandard.

Spanska är landets officiella språk och talas av de flesta. Den färgade delen av befolkningen talar ett engelskt kreolspråk (blandspråk). Indianspråk talas av en liten minoritet.

Till överst på sidan

Religion

Religionsfrihet finns inskriven i författningen.

I samband med spanjorernas kolonisering av landet infördes katolicismen, som nu är statsreligion. Det finns dock även flera andra kristna kyrkor representerade i Costa Rica. Den indianska befolkningen utövar ofta sin traditionella religion parallellt med katolicismen.

Utbildning

Redan 1869 fastslogs i författningen rätten till avgiftsfri och obligatorisk undervisning.

Sedan början av 1970-talet råder skolplikt för barn mellan 6 och 15 år. De flesta barnen fullföljer de första sex åren i skolan men det är bara drygt hälften av dem som går vidare till motsvarande högstadiet, vilket väckt oro för att Costa Rica inte skall lyckas behålla den konkurrensfördel som utbildad arbetskraft ger.

Den åtstramningspolitik som förts sedan 1980-talet har drabbat utbildningsväsendet genom minskade anslag. Samtidigt har nya skolor byggts, men många ifrågasätter om undervisningens kvalitet kan hållas kvar på en hög nivå då en femtedel av lärarna saknar formell kompetens.

Det finns fyra statliga och flera privata universitet och högskolor i landet. Den högre utbildningen håller hög kvalitet och lockar även studenter från andra länder.

Läs- och skrivkunnigheten bland befolkningen överstigande 15 års ålder är cirka 96 %.

Klimat

Costa Rica ligger i den tropiska zonen, väder och klimat varierar därför mycket beroende på höjden över havet.

Vid kusterna är det hett och fuktigt, på högplatån är det behagligt varmt och i bergen kan det bli svalt.

Regnperioden varar från maj till november, torrperioden från december till april. Vid den karibiska kusten är det särskilt fuktigt med regn omkring 300 dagar om året.

Flora och Fauna

Inget land i världen kan uppvisa en liknande biologisk mångfald som den som finns i Costa Rica. Här finns aktiva vulkaner, regnskogar, fina sandstränder och en enorm mångfald av djur- och växtarter. Trots landets litenhet finns här omkring 5 % av världens arter. Denna mångfald har skapats av landets unika geografi. Mäter man antalet arter per 10 000 kvadratkilometer toppar Costa Rica jämförelsen av världens länder med 615 arter. I, till exempel, USA finns endast 104 arter på motsvarande yta.

Costa Rica marknadsför skickligt sin ekologiska miljö och lockar därmed cirka en och en halv miljoner turister till landet årligen. Marknadsföringen av ekoturismen når stundtals nästan absurda nivåer och turismen snuddar vid girighet genom högt prissatta turer och entréavgifter. Jag ifrågasätter om man kan hänföra canopyturer under vilka man i så hög fart far fram över regnskogen att man inte hinner se på varken djur- eller växtliv, och turer på dammiga grusvägar eller på vackra havsstränder med fyrhjulsdrivna motorcyklar till miljövänlig ekoturism.

I Costa Rica lever mer än 260 djurarter, mer än 160 arter amfibier, mer än 220 reptilarter, hälften av dessa är ormar, mer än 35 000 insektsarter och man har registrerat över 850 fågelarter inom landets gränser!

Bland de landlevande däggdjuren finns jaguar, tapir, fem olika arter sengångare, myrslok, två arter bälta och fyra olika arter apor. Exempel på marina däggdjur är flera olika arter sköldpaddor, sjöko, olika arter av valar och delfiner.

Även floran är oerhört artrik, det finns mer än 10 000 olika växtarter beskrivna. Nya arter tillkommer årligen genom nya upptäckter. I Costa Rica har man funnit mer än 1 300 orkidéarter!

Trots att regnskogarna är fulla av djur, insekter, fåglar och reptiler är de inte alltid lätt att se artrikedomen på egen hand. Med hjälp av en inhyrd guide ökar upptäckterna av landets biologiska mångfald dramatiskt. Det går att hyra guider i varje nationalpark. Ett bra alternativ, och billigare, än att hyra en egen guide är att delta i guidade turer.

Antalet nationalparker uppgår för närvarande till 35, omfattande cirka 11 % av landets yta. Utöver dessa finns flera privata reservat och andra naturskyddade områden vilket gör att cirka 25 % av landets totala yta är naturskyddat på något vis.

För den vandringsintresserade finns få områden utanför nationalparkerna eller naturreservaten att vandra i. De privata markerna är ofta omgivna av taggtrådsstängsel och i regel förbjudna att vistas i och därför återstår oftast bara bilvägarna att vandra på. Vägarna är stundtals hårt trafikerade eller väldigt dammiga vilket förtar vandringslusten. Costa Rica är definitivt inget bra vandringsland. Dessutom är risken att bli rånad mycket stor om man ensam ger sig ut på vägarna. Inte heller går man fri från rånare i nationalparkerna, vilket jag fick erfara. Tidigt en morgon, 08.15, blev jag själv rånad i Parque Nacional Cahuita vid den karibiska kusten!

Ett besök i Costa Rica bjuder på många fina naturupplevelser speciellt om man följer med på arrangerade turer. Andra höjdpunkter kan vara  bad eller surfing på paradisiska badstränder utefter kusterna längs Stilla Havet eller Karibiska Havet, sol, värme, och moderna upplevelser som bungyjump, turer med fyrhjulsdrivna motorcyklar, forsfärder mm. Utbudet av aktiviteter är stort i Costa Rica och därför söker sig många turister hit, men nöjet att besöka landet förtas till stor del av den stora risken att bli utsatt för rån, stöld eller andra övergrepp.

Costa Rica kan med gott samvete läggas ganska långt ned på "listan över länder att besöka", enligt min uppfattning.

Kolonialt hus.
San José

Nationalteatern.
San José

Parque Central.
San José

Jademuseet.
San José

Avenida Central.
San José

Blomstermarknaden på Avenida Central.
San José

Mercado Central.
San José

Maskerad flicka
på Avenida Central.
San José

Försäljning av fisk.
San José

Huvudkratern på vulkanen
Irazú

Huvudkratern på vulkanen
Urazú

Blommor vid vulkanen
Irazú

Blommor vid vulkanen
Irazú

"Dia del Boyero":
Escazú

"Dia del Boyero":
Escazú

"Dia del Boyero":
Escazú

"Dia del Boyero":
Escazú

"Dia del Boyero":
Escazú

"Dia del Boyero":
Escazú

"Dia del Boyero":
Escazú

"Dia del Boyero":
Escazú

"Dia del Boyero":
Escazú

"Dia del Boyero":
Escazú

"Dia del Boyero":
Escazú

"Dia del Boyero":
Escazú

Centrum.
Santa Helena

Vägarbete.
Santa Helena

Vy över regnskogen.
Monte Verde

Regnskogsmiljö.
Monte Verde

Regnskogsmiljö.
Monte Verde

Blomma i regnskog.
Monte Verde

Kvist med frukter.
Monte Verde

Blomma i regnskog.
Monte Verde

Tusenfoting.
Monte Verde

Orkidéer.
Santa Helena

Vy över vulkanen
Arenal

Vy över vulkanen
Arenal

Vy över vulkanen
Arenal

Kyrkan och vulkanen Arenal.
La Fortuna

Väggmålning.
La Fortuna

Restaurang La Cascada.
La Fortuna

 

Maracasblommor.
La Fortuna

Gräshoppa.
La fortuna

Ugglefjäril.
La Fortuna

Fjäril.
La Fortuna

Blue Morpho.
La Fortuna

Kolonialt hus.
San José

Clown på
Avenida Central.
San José

Blommor vid vulkanen
Irazú

"Dia del Boyero":
Escazú

"Dia del Boyero":
Escazú

Fjärilar.
La Fortuna

Svalstjärtsfjäril.
La Fortuna

Fjäril.
La Fortuna

Fjäril.
La Fortuna

Blomma.
La Fortua

 

Mer information om Costa Rica Dagens väder i Costa Rica
Fakta World Factbook Utrikespol. Inst. UD:s rekommendationer CNN Weather
Tidningar AM Costa Rica Costa Rica Today Al Dia BBC Weather
Övrigt Lonely Planet Visit Costa Rica Costa Rica Homepage  
         

Ja, det finns många intressanta, fascinerande och spännande platser på vår jord.
Läs om några av dessa på min hemsida och om mina föreläsningar.

Föreläsare Rainer Stalvik

Till överst på sidan


Uppdaterad 2007-08-23
www.stalvik.com

Hit Counterbesökare sedan 070408