|
Bulgarien - "Mer än Svarta Havet"
Bulgarien förknippas nästan alltid med
härliga badstränder vid Svarta Havet av semestrande svenskar. Men landet
har mycket mer att erbjuda en resenär än detta.
Det land vi idag kallar för Bulgarien
har en mycket lång, och ofta dramatisk historia. På 600-talet före
Kristus beboddes delar av landet av thraker, ett indoeuropeiskt folk.
Sedan intogs det av greker, makedonier, romare och turkar. Det första bulgariska
kungariket grundades redan på 680-talet efter Kristus och landet är
därmed ett av Europas äldsta. Bulgarien har därför många historiskt
intressanta platser och minnesmärken att besöka. Här finns även
natursköna platser och ett intressant folkliv, framförallt på
landsbygden.
Min resa i Bulgarien började, och
slutade, i huvudstaden Sofia.
Under nästan tre veckor besökte jag
olika regioner och platser runt om i Bulgarien. Jag hade tillgång till
hyrbil i fjorton dagar och körde 2 680 kilometer med denna vilket gav mig tillfälle att besöka platser bortom allfarvägarna;
till bergsbyar med flera hundra år gamla trähus där livet verkat stått
stilla. Här används fortfarande åsnekärror som transportmedel, i byarna
promenerade ofta gässen fridfullt på de kullerstensbelagda bygatorna och
från byarna gick fåraherdarna ut med sina hjordar på bete i den tidiga morgontimman. I
sydvästra Bulgarien ligger bergsområdena Rila, Pirin och Rhodopi, med goda
vandringsmöjligheter. I bergen ligger vackra kloster, flera av dem finns
med på UNESCO:s Världskultursarvlista. I städerna trycker det västerländska
konsumtionssamhället på allt hårdare, på gott och ont, men än vilar den
"socialistiska filten" tung över landet vilket speglar sig i
arkitekturen såväl som i folklivet.
Att köra bil i Bulgarien är en utmaning,
ofta
med livet som insats, varje gång man sätter sig i bilen!
Bulgarien har mycket intressant att
erbjuda en engagerad resenär, mycket mer än enbart badlivet vid Svarta Havet!
Tyvärr missar många detta av de nästan 5 miljoner turister som besöker
Bulgarien årligen.
För reseinformation klicka på länken Resfakta
Bulgariens historia i korthet
Äldre historia
Man har hittat spår efter mänskligheten i
Bulgarien som dateras till 6 000 år före Kristus. Vid denna tidpunkt var
det människor som ägnades sig åt jakt och fiske och var nomadiserande.
Senare kom mera bofasta människor till regionen vilket påverkade den
framtida utvecklingen.
I slutet av fjärde årtusendet före Kristus
vandrade folkgrupper in från Centraleuropa, som slog sig samman med de
människor som redan bodde i regionen.
Den första till namnet kända folkgruppen som bebodde delar av
det område vi idag kallar för Bulgarien var thrakerna, ett
indoeuropeiskt folk. De mest
kända lämningarna efter dem är flera berömda gravplatser. Den förnämsta
graven har hittats i staden Kazanlak och är mer än 2 000 år gammal.
Andra intressanta lämningar är palatsruinerna vid städerna Plovdiv, Pliska och Veliko Tarnovo.
Thrakernas rike nådde sin höjdpunkt på
600-talet före Kristus.
Vissa thrakiska stammar etablerade nära
kontakt med de greker som börjat kolonisera kusten vid Svarta Havet
under 700-talet före Kr.
I slutet av 600-talet före Kr. invaderade
perserna thrakernas rike.
På 300-talet före Kristus erövrades
Thrakien av den makedonske kungen Filip II, far till Alexander den
Store. Filip grundade staden Philipolis som idag heter Plovdiv.
Lämningar finns kvar efter hans stad.
Romarna blev maktfaktorn i regionen efter
att de besegrat makedonierna år 168 före Kr. men det tog nästan två
hundra år att besegra de upproriska thrakerna helt och hållet. Romarna
grundade två provinser i det forna thrakiska riket, en i norra delen och
en i den södra. De kom att styra regionen i nästan 400 år. Då romarriket delades år 395 kom Thrakien att lyda under det östromerska riket Bysans.
På 600-talet invaderade ett turkiskt
ryttarfolk, bulgarerna, landet från stäpperna norr om Svarta Havet. Inom
ett par århundraden hade bulgarerna integrerats i den slaviska
befolkningen som trängt in i området på 500-talet.
Det första bulgariska kungariket, som
grundades år 681 och varade fram till år 1018, utgjorde periodvis ett
hot mot Bysans. På 800-talet antogs den ortodoxa kristendomen som
officiell religion under kung Boris I. Under hans son, tsar Simeon I,
var kungariket som mäktigast. Efter Simeons regeringsperiod försvagades
Bulgarien av återkommande krig. År 1014 led landet ett svårt nederlag i
striderna mot Bysans. Den bysantinske härskaren Basileios II gjorde sig
känd som Bulgaroktonos, vilket betyder bulgardödaren, sedan han beordrat
sina soldater att sticka ut ögonen på 14 000 bulgariska krigsfångar.
Fyra år senare stod hela Bulgarien under bysantinsk kontroll och
Bysans kom att härska över landet i nästan 200 år.
År 1185 genomförde bulgarerna ett lyckat
uppror och bildade ett nytt kungarike med säte i Tarnovo. Men krigen
fortsatte; mot bysantiner, mongoler, serber, ungrare och kristna
korsfarare. Dessutom försvagades riket av inre strider och bondeuppror.
Turkarna intog det bulgariska kungadömet
1396. Den blev inledningen till en hård och lång ockupation som varade i
nästan 500 år och än idag kallar bulgarerna denna period för "det
turkiska oket".
De nästan 500 åren, 1396 - 1878, av
turkiskt (osmanskt) välde innebar en stagnation för den bulgariska
kulturen.
Under 1800-talet växte en nationalistisk
väckelse sig stark i landet och en bulgarisk resning mot turkarna
besvarades med omfattande massakrer. Omvärlden reagerade starkt mot
detta.
År 1878 gick Ryssland in i Bulgarien och
drev ut turkarna som var försvagade på grund av många krig. Vid freden i
San Stefano samma år bestämde Ryssland att ett Storbulgarien, under
ryskt beskydd, skulle upprättas. Övriga stormakter, som var rädda för
ett alltför starkt ryskt inflytande på Balkan, var emot fredsavtalet.
Vid Berlinkongressen år 1878 delades Storbulgarien mellan fem länder.
Bulgarerna fick självstyre över ett område, om än formellt under turkisk
överhöghet.
I slutet av 1800-talet bildades de första
politiska partierna i landet. År 1891 grundades det socialdemokratiska
partiet ur vilket senare det bulgariska kommunistpartiet uppstod.
När en kupp genomfördes i Turkiet år 1908
utropade kung Ferdinand Bulgariens självständighet.
I det första Balkankriget 1912 vann landet
stora framgångar. I det andra år 1913 förlorade man de nyvunna
landområdena.
I hopp om att återerövra Makedonien
lierade sig Bulgarien med Tyskland och Österrike i första världskriget.
Då det stod klart att kriget skulle förloras avgick kung Ferdinand till
förmån för sin son, Boris III.
Aleksander Stambolijski, Agrarpartiets
ledare, blev premiärminister år 1919. under hans auktoritära styre
genomfördes en jordreform och en progressiv inkomstskatt infördes. År
1923 störtades och mördades Stambolijski av en högergrupp. Året därpå
slogs ett kommunistiskt kuppförsök ned.
I slutet av 1920-talet och i början av
1930-talet styrdes landet omväxlande av koalitionsregeringar och
militärregimer. Agrarer och kommunister tvingades i exil. Genom en
militärstödd statskupp kom en auktoritär regim till makten år 1934.
Missnöjet mot denna utnyttjades av kung Boris III, som själv tog makten
1935.
Till överst på sidan
Modern historia
1940-talet,
början |
Bulgarerna ger
Tyskland tillstånd att använda landet som bas för attacker mot
Jugoslavien. |
| 1941 |
Bulgarerna
ockuperar den jugoslaviska delen av Makedonien.
Bulgarien går in i andra världskriget på axelmakternas sida, men
vägrar att deltaga i kriget mot Sovjetunionen. |
| 1943 |
Kung Boris III
avlider. Hans sexårige son Simeon II efterträder:
Fosterländska fronten, bildad 1942, strider mot tyskarna.
|
| 1944 |
Röda armén intar
Bulgarien.
Fosterländska fronten, dominerad av kommunistpartiet och stött
av Sovjet, tillsätter en ny regering. |
| 1946 |
Bulgarien utropas
till Folkrepublik.
Kung Simeon II går i landsflykt.
Fosterländska fronten får över 70 % av rösterna i de första
valen och kommunistpartiets sekreterare Georgi Dimitrov valdes
till premiärminister. |
| 1947 |
Införs den nya
befattningen efter sovjetisk förebild.
Flerpartisystemet avskaffas. Kommunistpartiet och Agrarpartiet
blir enda tillåtna partier.
Stora utrensningar genomfördes och över 2 000 människor dömdes
till döden. |
| 1954 |
Införs kollektivt
ledarskap efter sovjetiskt ledarskap.
Bulgarien blir en av Sovjetunionens trognaste allierade.
Planekonomi infördes, jorden kollektiviserades och tung industri
byggdes upp |
1980-talet,
början |
Ekonomisk
stagnation spädde på missnöjet med regimen. |
1980-talet,
mitten |
Bulgarien
påverkades av den nya öppenheten i Sovjetunionen. |
| 1987 |
Landets ledare
Todor Zjivkov lanserar en variant av Michail Gorbatjovs
reformpolitik perestrojka, kallad preustrojstvo.
|
| 1988 |
Tilläts för
första gången oberoende kandidater i lokalvalen.
|
|
1980-talet, slutet |
Den politiska
medvetenheten ökade och nya oppositionsgrupper bildades.
Miljörörelsen Ekoglasnost och föreningar för mänskliga
rättigheter fick en viktig roll.
Den turkiska minoriteten protesterar öppet mot regimens
förtryck. |
| 1989 |
En "palatskupp"
genomförs och Todor Zjivkov störtas. Han ersätts av Petar
Mladenov.
Kommunistpartiet avsade sig maktmonopolet och gav
oppositionspartier rätt att verka fritt. |
| 1990 |
Över 200 000
bulgarer kräver i februari att kommunistpartiet lämnar från sig
makten vid en demonstration i Sofia.
Regeringen tvingas införa flerpartisystem och utlysa val.
Kommunistpartiet byter namn till Bulgariens socialistparti.
Vid de första demokratiska valen i juni 1990 vann
socialistpartiet en majoritet av parlamentsplatserna.
President Mladenov tvingas avgå efter avslöjanden att han
föreslagit militära insatser mot demonstranter 1989.
Socialistregeringen avgår i november efter en strejk som hotar
att lamslå landet och ersätts av en koalitionsregering.
|
| 1991 |
Vid valet i
september segrade en antikommunistisk allians. |
| 1992 |
Vid det första
demokratiska presidentvalet segrade Zjelju Zjelev. |
|
1992-1994 |
Regeringen leddes
av av den partipolitisk obundne Ljuben Berov.
Under hans ledning åtalades flera tidigare kommunistiska
politiker för förskingring av statens medel, bland annat den
förre presidenten Todor Zjivkov |
|
1990-talet, mitten |
Bulgarien präglas
av demonstrationer och social oro. Inflationen var uppe i flera
hundra procent, valutan flöt fritt och statsskulden ökade
kraftigt. Bankväsendet befann sig i akut kris. Svält förekom
bland landets invånare. |
| 1995 |
I presidentvalet
i november segrade Petar Stojanov. |
| 1997 |
Demonstranter
tränger i januari in i parlamentet. Två hundra människor
skadades.
Parlamentsvalet i april vanns av av den borgerliga alliansen
Förenade demokratiska krafterna, som omgående satte igång
ekonomiska reformer och privatiseringar vilket resulterade i att
ekonomin stabiliserades. |
| 1998 |
Ekonomisk
tillväxt noterades i landet, vilket inte skett på länge. |
| 2000 |
Inleddes
förhandlingar med den Europeiska Unionen |
| 2007 |
Bulgarien ansluts
som nytt medlemsland till EU |
Till överst på sidan
Geografi
Bulgarien ligger på den östra delen av
Balkanhalvön. I norr utgör floden Donau gräns mot Rumänien, med undantag
av sträckan mellan staden Silistra och Svarta Havet. I öster utgör
Svarta Havet landet gräns. I söder gränsar Bulgarien mot Turkiet och
Grekland och i väster mot Makedonien och Serbien.
Ungefär en tredjedel av landets yta utgörs
av Donauslätten, som är ett bördigt platålandskap. Söder om Donauslätten
ligger Balkanbergen, Stara Planina, som löper i en båge genom landet
från nordväst till Svarta Havet. I denna bergskedja finns bergstoppar
som är mer än 2 000 meter höga. Söder om Balkanbergen ligger Antibalkan,
som är ett område bestående av lägre berg. I sydväst ligger
bergsområdena Rila, Pirin och Rodopi med höga bergstoppar. Berget
Musala, 2 925 möh, Bulgariens högsta, ligger i Rilabergen. I landets
sydöstra del ligger den bördiga Thrakiska slätten.
Vad som överraskade mig under min bilresa
genom Bulgarien var hur stor del av landets yta som var uppodlad.
Bulgariens huvudstad heter Sofia, cirka
1,1 miljon invånare. Andra större städer är Plovdiv (c:a 340 000 inv.),
Varna ( c:a 315 000 inv.), Burgas ( c:a 195 000 inv.), Ruse (c:a 163 000
inv.) och Stara Zagora (c:a 145 000 inv.)
Klimat
Större delen av landet har kontinentalt
klimat med varma somrar och kalla vintrar. I södra Bulgarien och vid
Svarta Havet liknar klimatet det som finns vid Medelhavet med varma
somrar och milda vintrar.
Genomsnittstemperaturen i januari är i
Sofia -1 C., i Varna +3 C. och i Plovdiv + 1 C.
I juli är genomsnittstemperaturen i Sofia +23 C., i Varna +24 C. och i
Plovdiv +23 C.
Till överst på sidan
Flora och Fauna
I Bulgarien har registrerats cirka 10 000
olika växtarter, 31 av dem är rödlistade, det vill säga att de är på väg
att försvinna. 250 växtarter är endemiska , till exempel det bulgariska
blåbäret och Rodopi-tulpanen. En annan växt med små rosa blommor,
silivriak, växte före den sista istiden över hela Europa men återfinns
nu endast i södra Bulgarien. Rodopi-tulpanen upptäcktes så sent som 1976
och endast ett tjugotal plantor är kända.
I den av UNESCO skyddade nationalparken
Pirin har mer än 1 100 olika växtarter registretas. Totalt finns det sju
nationalparker i landet.
Även Bulgariens djurliv är rikt och man
har registrerat cirka 56 000 olika arter, varav cirka 400 olika
fågelarter vilket utgör ungefär 75 % av samtliga fågelarter funna i
Europa. I landet finns dessutom 36 reptilarter, mer än 200 olika
fiskarter och cirka 27 000 insektsarter. Bulgarien har en av Europas
största stam av brunbjörn. Andra rovdjur som finns här är lodjur och
varg. Flera djurarter är hotade.
Befolkning, språk och sociala förhållanden
Bulgarerna, ett slaviskt folk som blandats
med med turkiska folkgrupper, utgör majoriteten av landets befolkning
(nästan 85 %). Den största minoritetsgruppen är bulgarienturkarna,
etniska turkar som utgör nästan 10 % av landets totala befolkning.
Romerna (zigenare) utgör knappt 5 % av befolkningen och är därmed den
näst största minoritetsgruppen. Den officiella siffran för romernas
befolkningsandel kan vara högre i verkligheten då dessa inte alltid
registrerar sig som romer i folkräkningar. Andra folkgrupper som lever i
Bulgarien är Makedonier, Albaner, Armenier, Ryssar, Greker och Rumäner.
Den bulgariska författningen förbjuder
etnisk diskriminering, men som alltid är verkligheten annorlunda.
Romerna har svårt att få sina rättigheter
tillgodosedda i Bulgarien.
Bulgarienturkarna har numera en bättre
ställning än romerna. De är i allmänhet integrerade i samhället efter
att under större delen av kommunisttiden har varit förtryckta
tillsammans med landets cirka 300 000 pomaker, etniska bulgarer som är
muslimer. Dock tillhör den region där majoriteten av dem bor till
Bulgariens fattigaste med en hög arbetslöshet.
Den kampanj som började under 1980-talet
mot bulgarienturkarna gick ut på att utplåna deras etniska särart,
tvinga dem att byta namn, förbjuda dem att tala turkiska offentligt och
att utöva sin muslimska tro.
Protesterna mot denna kampanj kulminerade
i maj 1989 med våldsamma sammandrabbningar som krävde flera människoliv.
Efter dessa öppnades gränsövergångarna, som varit stängda under
kommunisttiden. När gränserna åter stängdes efter ett par månader hade
cirka 360 000 Bulgarienturkar lämnat landet för att bosätta sig i
Turkiet. Många trivdes inte i sitt nya hemland varför cirka 120 000 hade
återvänt till Bulgarien efter ett år.
Under 1990-talet infördes skolundervisning
på turkiska och tidningar på turkiska börjades ges ut.
Bulgariska är ett sydslaviskt språk som
härstammar från fornbulgariskan, ett språk som talades i regionen redan
på 800-talet e Kr. Bulgariskan är nära släkt med ryska och skrivs med
kyrilliska bokstäver. Bulgariskan är landets modersmål och talas av en
majoritet av landets befolkning.
Andra språk som talas i landet är bland
annat romani och turkiska. Den makedonska folkgruppen anser sig tala
makedonska, men den bulgariska myndigheten hävdar att deras språk är en
bulgarisk dialekt, västbulgariska.
Övergången till marknadsekonomi under
1990-talet drabbade många av landets invånare hårt. När det var som
värst, under 1997, förekom svält. De som drabbades hårdast var bland
annat pensionärer, arbetslösa och romer.
De senaste åren verkar trenden ha vänt och
man kan skönja en positiv utveckling i industriella tillväxten. Det
kommer dock att dröja innan samtliga landets invånare kan tillgodogöra
sig detta och fortfarande lever cirka 14 % av landets befolkning
under FN:s fattigdomsgräns (att man lever på under USD 4 om dagen).
I städerna såg många, framför allt yngre,
ut att ha det bra. De var välklädda, gick på restauranger, shoppade i
stora mängder och på gatorna körde man i fina och dyra bilar.
På landsbygden, vad jag kunde se, levde
många människor under knappa förhållanden. Helt olikt livet i städerna.
Medlemskapet i EU den 1.1, 2007 kommer
förhoppningsvis att öka välståndet för landets invånare.
Svenska ambassaden i Sofia skriver på sin
hemsida att det är relativt tryggt att resa i Bulgarien och att det
oftast är fullt tillräckligt att iaktta normal försiktighet. Ficktjuveri
förekommer, bilstölder och stöld ur bilar händer och det har hänt att
turister drogats med starka lugnande medel som blandats i mat eller
dryck. Själv kände jag dock ingen som helst otrygghet eller fara under
hela min resa. Ibland beror det på ens egna agerande om man råkar illa
ut.
Större är de problem som den organiserade
brottsligheten ägnar sig åt; narkotikasmuggling, barn- och kvinnohandel,
illegal spelverksamhet, förfalskning och prostitution. Ett sätt att
motarbeta denna verksamhet är bl a att inte köpa tjänster av
prostituerade.
Till överst på sidan
Religion
Religionsfrihet råder i Bulgarien och
sedan kommunismens fall har religiositeten haft ett markant uppsving.
Den bulgarisk-ortodoxa kyrkan har vuxit starkt, men även flera nya
kyrkor och religiösa samfund har etablerat sig, främst protestantiska.
Religiösa frikyrkor som Jehovas Vittnen, Pingstkyrkan, Baptistkyrkan och
Mormonerna måste registrera sig innan de startar sin verksamhet, vilket
ger myndigheterna insyn i verksamheten. För de religioner som anses som
traditionella, islam, judendom och katolicism, krävs ingen registrering.
Bulgarien kristnades redan på 200-talet,
men avkristnades på 500-talet av de invaderande slaverna. Landet
kristnades åter år 865 när fursten Boris lät sig döpas. Under den långa
osmanska ockupationen, 1396 - 1878, förföljdes de kristna.
Idag tillhör majoriteten av bulgarerna,
knappt 83 %, den bulgarisk-ortodoxa kyrkan och drygt 12 % av landets
invånare är muslimer.
Utbildning
Den obligatoriska grundskolan för barn
mellan 7 och 16 års ålder är avgiftsfri och är indelad i tre stadier,
cirka 98 % av barnen börjar första klass.
Grundskolan brottas med ekonomiska
problem, att man har okvalificerade lärare och att många elever slutar i
förtid, bland romerna ungefär en tredjedel av barnen. Analfabetismen har
under 2 000-talet till och med ökat bland romerna, som redan tidigare
har en lägre läs- och skrivkunnighet än genomsnittet.
Gymnasieutbildningen är inriktad på
yrkesutbildning, teknisk och ekonomisk utbildning och förberedande
utbildning för högre studier, 8 av 10 barn går på gymnasiet.
Majoriteten av eleverna får sin utbildning
i offentliga skolor, endast cirka 3 000 barn gick år 2003 i privata
skolor. De privata skolor som inriktat sin undervisning i främmande
språk har blivit eftertraktade och betraktas som en form av elitskolor.
Bulgarien har fem universitet, det äldsta,
grundat 1888, ligger i Sofia. Dessutom har man cirka 40 högskolor.
För mer information klicka på länken
Landsfakta
Den resenär som är intresserad av ett
folkliv som sedan länge försvunnit i Sverige och i andra delar av
Västeuropa, historiskt intressanta platser, gamla stadsmiljöer, bitvis
fin natur och härliga badstränder har mycket att uppleva i Bulgarien.
Tillgång till bil underlättar besöken vid platser som är svåra att nå
med allmänna kommunikationer. Dock får man inte vara rädd för att ge sig
ut i den stundtals livsfarliga bulgariska trafikmiljön.
Bulgarerna är inte världens charmigaste
folk. De är inte alltid hjälpsamma, speciellt i städerna, mot en
vilsekommen turist och verkar inte alltid förstått att den kommunistiska
eran är slut utan kör på i gamla socialistiska hjulspår med att vara
buttert ovänliga. Trots detta tyckte jag om mötena med bulgarer och jag
njöt av de fantastiska miljöer jag vistades i under under min resa. Jag
rekommenderar gärna en resa till Bulgarien, men stanna inte enbart vid
Svarta Havet utan åk in i landet. Där finns det verkliga Bulgarien!
Det är billigt att semestra i
Bulgarien, väldigt billigt! |