Bolivia -
"Inkarikets Vagga"
Bolivia kallas ofta för
"Sydamerikas Tibet" med anledning av landets höga och
isolerade läge, utan egen kustlinje. Bolivia domineras av den indianska
befolkningen och deras kultur, cirka 65 % av landets befolkning är av
indianskt ursprung. Antalet olika indianska grupper uppgår till ett
trettiotal. Bolivia är ett mångkulturellt och fascinerande land med
inslag av gamla, sedan länga försvunna kulturer som Tiahuanacu och
Inka. Naturen omfattar allt från Amazonas ångande regnskog till den
vindpinade högplatån Altiplano.
Jag fascinerades och fängslades
av detta vackra och spännande land.
Sällan eller aldrig brukar jag
vara rädd under en resa. I Bolivia var jag riktigt rädd två gånger.
Läs om resan under länken Resfakta.
Bolivias historia i korthet
För ungefär 3 500 år sedan
invaderade aymaratalande indianer från Perus centrala högland
Altiplano, den stora högplatån. Här utvecklade de senare en
högkultur med staden Tiahuanaco som centra. De första spåren från
denna dateras till cirka år 1 000 före Kristus. Tiahuanaco, var under
en period världens största stad och låg vid Titicacasjöns södra
strand. Under dess storhetsperiod påverkade de områden ända upp till
Ecuador och ner till Chile. Tiahuanco är idag Bolivias mest
betydelsefulla arkeologiska centra. Tiahuanaco-kulturen integrerades
senare, med all sannolikhet i Inkakulturen, som hade sitt centra i staden Cuzco, Peru.
När Inkahövdingen Atahualpa
infångades av spanjorerna i staden Cachamarca år 1532 betydde detta
slutet för Inkariket. Spanjorerna expandera genom hela Inkariket och
nådde området som idag utgör Bolivia i slutet av 1530-talet. År 1538
grundade de staden La Plata, numera Sucre. År 1545 grundade spanjorerna
staden Potosi där man upptäckt enorma silverfyndigheter, som snabbt
växte till det spanska imperiets största och rikaste stad, fylld av
stora palats och kyrkor. Spanjorerna behandlade den indianska
befolkningen mycket brutalt och tvingade dem att arbeta i gruvorna som
slavar. Potosís betydelse minskade snabbt när silvret sinade
omkring år 1650. År 1548
grundade spanjorerna La Paz.
Under 16- 0ch 1700-talet förekom flera
uppror mot det spanska styret, både bland mestiser och indianer. Först
efter 1809 uppstod en stark självständighetsrörelse. General Antonio
José de Sucre, en av den sydamerikanske frihetshjälten Simón Bolívars
närmaste män, besegrade spanjorerna i slagen vid Junin och Ayacuho i
Peru 1824 och i slaget vid Tumulsa besegrade styrkor ledda av
frihetskämpen Simon Bolivar och General Antonio Jose de Sucre
spanjorerna definitivt. Den 6 augusti, 1825 utropade Alto Perú sin
självständighet. Landet uppkallades efter frihetshjälten Simon Bolívar
och Sucre blev dess förste president.
När Bolivia grundades var det till ytan
dubbelt så stort som det är idag. Landet präglades redan från början av
instabila regeringar och ständiga militärkupper och försvagades
ytterligare av dålig ekonomi och djupa sociala motsättningar. I det så
kallade salpeter- eller stillahavskriget 1879-1883 förlorade Bolivia
hela sin mineralrika kustremsa till Chile. Ytterligare områden i
Amazonas, rika på naturgummi, avträddes till Brasilien på 1860-talet och
i början av 1900-talet.
Några viktiga årtal i Bolivias moderna
historia
| Årtal |
Händelse |
| 1903 |
Överlät man ett 100 000 km2
stort område i Amazonas till Brasilien i utbyte mot att de skulle bygga
en järnväg utefter floden Rio Madre och att bolivianerna skulle få
fritt tillträde till Stillahavskusten |
|
1920-talet |
Borrade US
Standard Oil efter olja i det bolivianska Chacoområdet. Dessutom
trodde man att det skulle finnas olja även i andra delar av
detta område |
| 1928 |
Uppstod många
gränskonflikter med paraguayiska militärpatruller. Både Bolivia
och Paraguay var intresserade av eventuella nya oljefyndigheter |
| 1932 -
1935 |
I det så
kallade Chackokriget, som delvis startades av rivaliserande
utländska oljebolag, förlorade Bolivia merparten av Chacoområdet
i sydöst till Paraguay och cirka 55 000 bolivianska soldater
miste livet. I den delen som tillföll Paraguay har ingen olja
hittats |
| 1930-,
1940-talen |
Under denna
tidsperiod växte nya nationalistiska och vänsterorienterade
politiska rörelser fram som utmanade den traditionella eliten.
Särskilt inflytelserik blev den radikala Revolutionära
nationaliströrelsen (MNR) |
| 1951 |
I presidentvalet
segrade MNR:s kandidat Victor Paz Estenssoro. Han hindrades dock
genom en militärkupp från att tillträda vilket utlöste en
folklig resning ledd av MNR |
| 1952 |
I en blodiga
revolution avsattes militärregimen och Paz Estenssoro
installerades som som president. Ett stort reformprogram
inleddes; gruvorna förstatligades, allmän rösträtt infördes och
en jordreform genomfördes. Landsorganisationen COB (Central
Obrera Boliviana), dominerad av gruvarbetarfacket, bildades och
blev snabbt en maktfaktor |
| 1960 |
Blev åter Paz
Estenssoro president |
| 1964 |
Paz Estenssoro
avsattes av militären i november |
| 1971 |
Militärkuppen i
november 1964 blev inledningen på en lång period av
odemokratiskt styre. Med stöd av USA bekämpades
gruvarbetarfacket och marxistiska studentrörelser. Efter flera
militärkupper tog general Hugo Bánzer makten |
| 1974 |
Politiska partier
och fackförbund förbjöds. Kränkningarna av de mänskliga
rättigheterna tilltog. Ekonomin växte, men det skedde till stor
del genom utlandslån samtidigt som investeringar i industrin
försummades |
| 1978 |
Tvingades general
Banzer bort från makten efter växande motstånd inom landet och
påtryckningar från USA. Därefter följde en kaotisk period med
flera val och militärkupper följde. Militärregimerna förde
landet nära ruinens brant. USA, som länge varit nära allierat,
blev alltmer kritiskt mot den bristande demokratin och
regimernas inblandning i den snabbt växande kokainhandeln |
| 1982 |
I oktober lämnade
militärregeringen ifrån sig makten och till president utsågs
Hernán Siles Zuazo. Trots regeringens vänsterprägel tvingade den
ekonomiska krisen ganska omgående fram åtstramningar
|
| 1985 |
I presidentvalet
segrade ex-president Victor Paz Estenssoro. Hans tidigare förda
vänsterpolitik byttes mot nyliberala reformer för att få ordning
på ekonomin. Regeringen utlyste undantagstillstånd för att kunna
göra nedskärningar, vilket chockade inte minst den tidigare
allierade landsorganisationen COB (Central Obrera Boliviana)
|
|
1989 - 1993 |
Var MIR:s ledare
president Jaime Paz Zamora och |
|
1993 - 1997 |
Var MNR:s
ledare Gonzalo Sánchez de Lozada president |
|
1997 |
Den kärva
ekonomin och de ständiga korruptionsskandalerna resulterade i
att Hugo Bánzer valdes till president, trots att han varit
diktator på 1970-talet. Hans högerparti ADN bildade
koalitionsregering med flera andra partier |
|
2001 |
Hugo Bánzer
tvingades avgå som president på grund av sjukdom. Vicepresident
Jorge Quiroga Ramires blev hans efterträdare |
|
2002 |
Hugo Bánzer
avlider i maj på grund av sin cancer. Han klarade sig därmed
från en rättegång för de människorättsbrott begångna under
diktaturen som han anklagats för
Valet resulterade i att Sánchez de
Lozada återkom som president. Han vann efter en andra valomgång,
som enligt dåvarande författning hölls i kongressen, över tvåan
Evo Morales. Efter valet fördjupades den ekonomiska krisen och
de sociala oroligheterna ökade. |
|
2003 |
Missnöje och en
konflikt mellan polis och militär bidrog till att våldsamheter i
La Paz i februari krävde 30 människors liv
Det så kallade gaskriget
eskalerade i september när massdemonstrationer genomfördes i
flera städer. Vägar spärrades av och La Paz belägrades så att
det efter några veckor uppstod mat- och bränslebrist. När
militär åter sattes in mot demonstranter i oktober dödades över
60 människor
Strax efter kravallerna avgick
Sánchez de Lozada och flydde landet. Vicepresidenten Carlos Mesa
tog över som president. Han utlovade en folkomröstning om
gasexporten och en översyn av författningen och därmed dämpades
oroligheterna |
|
2004 |
Folkomröstningen
i juli bidrog till att landets energipolitik förändrades |
|
2005 |
Under våren ökade
åter protesterna, främst i La Paz och El Alto. Drivande kraft
bakom demonstrationer och vägblockader var Evo Morales och hans
parti Rörelsen för socialism (MAS)
Den 6 juni 2005 avgick president
Mesa. Han efterträddes av ordföranden för Högsta domstolen,
Eduardo Rodríguez. Nyval utlystes till den 18 december
I presidentvalet segrade Evo
Morales redan i första omgången med nästan 54 % av rösterna och
Bolivia fick därmed sin första president av indiansk härkomst |
|
2006 |
Den nya
regeringen tillträdde i januari och bland ministrarna fanns
gruvarbetare och företrädare för både ursprungsbefolkning och
näringsliv. Bolivia övergick därmed till en vänsterinriktad
politik och Morales förklarade att naturtillgångar skulle övergå
i statlig ägo
Konflikterna om den nya grundlagen och frågan om departementens
självstyre gjorde den politiska situationen alltmer känslig och
splittringen mellan landsdelar och folkgrupper resulterade i
gatuprotester, strejker och upplopp i hela landet |
|
2007 |
I början av året
utbröt våldsamma sammandrabbningar mellan anhängare till
president Morales och personer som var lojala mot departementets
guvernör Manfred Reyes Villa. Militära styrkor sattes åter in
för att lugna ned läget I
november antog en majoritet i den konstituerande församlingen
ett förslag om ny grundlag. Nästan hela oppositionen bojkottade
mötet då beslutet fattades då de ansåg att det var alltför
färgat av Morales politik och skulle ge presidenten alldeles för
stor makt |
|
2008 |
I augusti utlyste
Evo Morales en nationell folkomröstning om bolivianernas
förtroende för landets president, vicepresident och guvernörerna
i åtta av de nio departementen. Morales och vicepresident Álvaro
García Linera fick 67 % av rösterna. Guvernörerna i de fyra mest
oppositionella departementen fick också folkets stöd för att
sitta kvar. Bara två guvernörer tvingades avgå, däribland Reyes
Villa i Cochabamba |
|
2009 |
Vid
folkomröstningen om den nya författningen i januari var
valdeltagandet så högt som 90 % och drygt 61 % av väljarna
röstade för den. Den nya grundlagen, som trädde i kraft i
februari, innebar stärkta rättigheter för ursprungsbefolkningen,
ökad statlig kontroll över ekonomin, ökat självstyre för
departementen samt möjlighet till direkt omval av presidenten
I de allmänna val som hölls den 6
december omvaldes president Evo Morales med stor marginal,
liksom hans parti Rörelsen för socialism (MAS). Valdeltagandet
var runt 90 % och internationella bedömare ansåg att valet gått
rätt till väga |
|
2010 |
I januari inledde
Evo Morales sin andra mandatperiod i januari och när han
presenterade sin nya regering visade det sig att endast sju av
de 20 ministrarna i den gamla regeringen fick behålla sina
poster. Hälften av regeringsmedlemmarna var kvinnor
Provins- och lokalvalen som hölls
i början av april visade på fortsatt stort stöd för Morales och
hans parti |
Bolivia innehar det föga smickrande
världsrekordet i antal statskupper. För detta har man hamnat i Guiness Rekordbok.
Geografi, Klimat
Bolivia är ett stort land. Till ytan
är det Latinamerikas femte största land. Bolivia kan delas in i fem
geografiskt olika områden; Altiplano (Högplatån), dalarna i
Höglandet, Yungas (bördiga dalar på Andernas sluttningar), Gran
Chacoområdet och Amazonasområdet. Genom landet löper världens
längsta bergskedja Anderna, med sina två förgreningar Cordillera
Occidental och Cordillera Real. Mellan dessa ligger högplatån
Altiplano. I norra Bolivia ligger Titicacasjön, världen högst
belägna navigerbara sjö. I landets södra del ligger den märkliga
saltsjön Salar de Uyuni.
Bolivias klimat är mycket varierande
beroende på landets topografi. Från högalpint till det tropiska
Amazonas, däremellan råder flera olika microklimat anpassade till
olika nivåer.
Till överst
på sidan
Ekonomi
Bolivia är rikt på olika mineraler,
som tyvärr inte utnyttjas på ett framgångsrikt sätt av olika skäl
varför landet tillhör de mest underutvecklade i Latinamerika. Coca
produktionen är av stor betydelse sedan urminnes tider och utgör
fortfarande en viktig del i landets ekonomi. Under en period i början
av 1990-talet var Bolivia världens största cocaproducent. Försök har
gjorts att få cocaodlarna till alternativ produktion med viss framgång
under årens lopp.
Befolkning, Språk och sociala
förhållanden
I förhållande till ytan har Bolivia
en liten befolkningsmängd. Majoriteten, cirka 65 - 70 % av den, är bosatt på
Altiplano; högplatån. Mellan 50 - 60 % av befolkningen har indianskt
ursprung. De två största indianska grupperna utgörs av Aymara och
Quechua. Cirka 35 % av befolkningen utgörs av mestiser, som har ett
ursprung av spanjorer och indianer. Ungefär 1 % av befolkningen har afrikanskt ursprung. Deras förfäder var slavar som togs hit för att
arbeta i silvergruvorna i Potosi. Resterande del av befolkningen är av
europeiskt eller asiatiskt ursprung.
Landets officiella språk är spanska.
Det är dock bara 60 - 70 % av befolkningen som talar detta. Resterande
del av befolkningen talar endera Quechua eller Aymara, de två största
indianspråken, eller något annat indianspråk.
Drygt en tredjedel (34.3 %) av landets
befolkning lever under fattigdomsgränsen, det vill säga på under 2 USD
per dag. Majoriteten av de fattiga bor på landsbygden och klyftorna
mellan stad och land är stora. Det är speciellt ursprungsbefolkningen,
indianerna, som lever under svåra förhållanden och de har även sämre
hälsa, lägre medellivslängd, lägre inkomster, sämre utbildning än
genomsnittet och därmed en högre arbetslöshet än genomsnittligt. Den
indianska befolkningens sociala situation och dåliga ekonomi har sitt
ursprung i den koloniala historien.
Det finns dock ett
socialförsäkringssystem i Bolivia som infördes 1956, men största delen
av befolkningen står utanför detta då de saknar anställning.
Under 2006 presenterades en femårsplan
mot fattigdom och för bättre folkhälsa av president Evo Morales.
Kostnaderna för detta är beräknat att kosta cirka 7 miljarder dollar.
Finansieringen skulle främst komma från förstatligande av landets
naturtillgångar, men både Kuba och Venezuela har lovat
finansieringsbidrag.
Religion
Religionsfrihet råder officiellt, dock
är 95 % av befolkningen romerska katoliker. En religion som
introducerades med den spanska erövringen av Inkariket.
Utbildning
För alla barn mellan sex och fjorton år
råder en åttaårig skolplikt. Många barn slutar dock skolan tidigare
eftersom fattigdom tvingar dem att börja arbeta tidigt för att hjälpa
till med familjens försörjning.
Det frivilliga gymnasiet är högst fyra
år. Endast en liten del av eleverna fullföljer sina gymnasiestudier.
En skolreform genomfördes under åren
1994 till 2002 vilket har förbättrat utbildningen och flera barn börjar
skolan. Skolornas standard är högre i städerna än på landsbygden och de
privata skolorna är bättre utrustade och har fler lärare än de statliga.
I Bolivia finns flera universitet, både
statliga och privata. Dessutom finns olika högskolor; handels-, konst-,
musik- och lärarhögskolor.
För mera information se Landsfakta
Världens högsta
I Bolivia ligger världens högst
belägna huvudstad (La Paz), världens högst belägna navigerbara sjö
(Titicacasjön), världens högst belägna skidpist (Chacaltaya) och
världens högst belägna flygplats (El Alto)!
Besöket i Bolivia bjöd på många
fantastiska upplevelser, bland annat ett besök i den gamla staden
Tiahuanaco, familjeboende hos en aymaraindianer vid Titicacasjön, ett
besök hos de indianska gruvarbetarna i silvergruvan i Potosi, dramatiska
naturupplevelser, ett rikt djurliv i Amazonas, en höghöjdsvandring i
Parque Nacional de Condoriri och en skräckfylld bussresa i Anderna
mellan Cochabamba och Sucre. Upplevelser som gav starka minnen. Bolivia
är kanske Sydamerikas mest intressant land att besöka! |

Vy över staden
La Paz
|